AFTON!! EN OLYCKA KOMMER SÄLLAN ENSAM…
En av mina bästa vänner förlorade sitt barn, sin son i söndags. Finns inga ord.
=0( + ♥ = ∑
Fast jag upplevt det tre gånger.
En av mina trognaste bloggvänner som stöttat och hjälpt mig oerhört mycket i vår nuvarande situation, har gett upp sitt bloggande, pga av att TELIA inte får arselet ur vagnen och fixar täckning i hela landet, så man kan nå ut på nätet… och därmed försvinner den hjälp som jag fått i månader att klara allt…
I morse bröt jag ihop. I morse låg jag i fosterställning i min säng och undrade om det inte vore bättre för min familj om jag dör. Att jag som inte klarar att göra någonting – som bara har ont ont ont, bara är i vägen för dem…
Nu har jag kämpat och kämpat för att lyckas hålla mig flytande och överleva den malström av händelser som driver mitt liv och tillvaro ut i mot det svarta havet, där ingen livbåt eller livväst räddar mig och jag till slut fryser ihjäl i det kalla vattnet…
Nu sade mitt hjärta stopp. Nu orkar jag inte simma längre.
Min make (tack och lov att han mår så mycket bättre än jag just nu) var rådig och tog kontakt med psykiatrin, men först fick jag bara (äntligen) tid hos den samtalsterapeut som jag bett Dr Svinhård om att få… men det är flera veckor bort, nästan vid det mötet som jag fasar för.. Dessutom tog jag mod till mig och bad att få träffa en annan läkare vars inställning till psykiskt sjuka inte är ”knip ihop och håll igen och gilla läget”… Vilket det lär visa sig så småningom vad som händer med det…
Men det hjälper ju inte nu att en båt möter mig i inloppet, när jag går i kvav nu.
Till slut ringde envise maken rätt och fick tag på någon som kunde hjälpa NU. Jag fick en tid hos en akutläkare.
Jag åkte dit utan att ha en aning om vad resultatet skulle bli.
Just nu är jag livrädd. Läkaren tog mig på allvar och såg att jag var så illa däran att han ville lägga in mig omedelbart. Instinktivt så vill jag INTE det, men jag insåg att jag har nog inget val… vilket skrämmer mig mer än jag kan förklara.
Just nu känner jag sådan smärta över vad Dr Svinhuvud gjorde mot mig en gång i början på 90-talet, en händelse som jag hade förträngt, men som jag mindes när jag läste på om honom, efter detta som hände senast, och det visade sig att han var överläkare på den psykakut på den tiden som min dåvarande pojkvän släpade mig till efter mitt första barns död och jag hade hamnat i en djup depression efter skilsmässan från barnets far och förlorat mitt jobb och jag hade blivit blind av en ögonskada… och jag möttes av HONOM och hans kalla döda fiskögon…
Även den gången satt han på sin höga stol och förklarade för mig att jag var frisk och att sorg inte var sjukdomsorsak och att alla mina tidigare problem under mitt liv, våldtäkten och annat inte spelade någon roll… Trots att jag satt hopkrupen på golvet… En upplevelse som jag förträngde i många år… men som nu kommit till ytan och jagar mig i mina oroliga drömmar…
Jag varade i depressionen i 1,5 år och jag tog mig, på något sätt, ur den på egen hand, mycket tack vare kockutbildningen tror jag, men vägen dit passerade många hinder och jag var så suicidal att jag inte vågade åka tunnelbana…
Episoden lärde mig två saker: Att aldrig hamna i den situationen igen – Och att aldrig lita på en psykiater och vården heller.
Och jag har klarat mig i 2o år utan att ha tagit livet av mig…
Idag tänker jag att, tänk om Dr Svinhård sett och gett mig den vård jag behövde då?
Då kanske majoriteten av de helveten jag gått igenom ensam för egen maskin, med halvtrasiga motorer, aldrig skulle inträffat?
Och då kanske Mitt stolta skepp fortfarande seglat grandios och trygg över haven, i stället för som nu gå under i mötet med det isberg som vårdsverige av idag är för många svaga, sjuka och gamla…
Men min undergång kanske blir min räddning.
Läkaren jag mötte idag och jag har gjort en deal.
I morgon åker jag till min nya Borrelialäkare, så jag får hopp på den punkten, och på torsdag läggs jag in, och som jag bad också att få förbereda min familj och mina små barn:
”Mamma har ont i känslorna”
Jag vet inte hur, om jag kommer att kunna och orka skriva… jag vet inte vad som väntar mig men jag har aldrig varit så rädd i mitt liv som jag är nu… och det enda som ger mig någon sorts tröst just nu, är att Dr Svinhård lär inte kunna mena att jag är frisk ena minuten och jag läggs in på psyket bara några dagar senare, och det inte blir en prick i protokollet för hans del eller åtminstone att hans inkompetens kommer i dagen…
Mina barn tar nyheten bra… de är lättade och tror att detta kan hjälpa mig och min dotter som ritade en teckning för mig att ta med mig som målbild och jag bad henne rita en bild av hennes vision av mig som frisk:
På baksidan hade hon skrivit:
”Jag älskar dig – du älskar mig – Du finns alltid där – Nu är det min tur”
Och för sjuttifjortonde gången idag, bröt jag ihop i gråt…
Jag flyter viljelös i malströmmen men jag ser honom kasta ut en livboj mot mig…
*Måtte den bara inte slå mig medvetslös utan fånga mig rätt och i tid*
Nu orkar jag inte simma mer – nu drunknar jag….
.
Att Titanic sjönk, påverkade samtidens värld oerhört mycket och förebådade också världskrigen… Hon var dåtidens 9/11 och väckte världen från dess oskuld, på samma sätt, och förlusten orsakade en mängd förändringar i sjöfartslagstiftningen och man insåg också hur stor isbergfaran var för farlederna, så man flyttade dem…
På den liveinspelning från 2009 som finns med på albumet Ta det tillbaka! tillägnar han låten den borgerliga regeringen.
På den liveinspelning från 2009 som finns med på albumet Ta det tillbaka! tillägnar han låten den borgerliga regeringen.
HEMIMAMMA - Brinner för en grön värld med ett rött hjärta och lever livet i närhet med döden! 