GOD AFTON!! Idag fick alla barnen sommarlov. Och snart kan vi börja lyssna på ”sommar” i radion.
En del intressanta människor finns listade, men för mig, vars livs biografi ska heta ”Allt som kan hända har hänt mig” så bleknar de allra flesta i jämförelse – i både kapacitet och hårresande historier, med min egen historia.
En del i att komma tillbaka från min depression och kampen mot kronisk Borrelia och resa mig igen, för att som Fenix stiga ur askan, blir att inventera mitt liv.
Idag mötte jag människan som under de närmaste två månaderna ska bli min människa – som Dr Cristina Yang skulle uttryckt saken.
Och samma intryck som först fick mig att rygga, var det, som vid närmare eftertanke fick mig att inse att hon var JUST min människa.
Hon var imperfekt och mänsklig, och kan förstå och känna in hur det är att vara jag. Något som titelläkare och psykologer aldrig klarar.
Idag har jag fyra människor med omedelbar makt över mitt liv och i min absoluta närhet – som alla kommer att garantera att jag kommer att resa mig och tom stiga upp som en bättre version av mig själv, än den som flög för nära Solen och brände sönder sina vingar.
Först och viktigast – förstås min make. Bara Bibelns ord är stora nog att beskriva min makes kärlek. (och min för honom)
”Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.”
I allt jag icke är, är min make och därför är han den bättre halvan av mig själv. (och jag vet att han känner på samma sätt för mig, Yin och Yang)
Beredd att bereda väg för mitt återtagande av mina fakulteter står min läkare. Dr H****k B****g, Överläkare . Han är allt en läkare bör vara.
Varm, inkännnade, klok och framför allt vill han hela, inte medicinera. Han ger mig rätten att läka under MINA förutsättningar, där varje åtgärd avser att STÄRKA mig, inte förtrycka mig.
Viktigast av ”De yttre krafterna” är min personliga coach, som jag lärde känna när min allmänläkare gav mig ett FAR-recept (alltså träning, Fysiskt Aktivitets Recept) förra sommaren på Rygg och Led-specialisten i Vallentuna. Hennes uppgift var då, att bygga ett fysiskt program och stötta mig i min föresats att gå ner i vikt pga mina ryggproblem och för att få göra en bröstförminskning.
Min sjukdom satte stopp för den fysiska delen i det mentorskapet, men jag träffar henne fortfarande ca 1 gång i månaden för en ”mental” genomgång i allt som händer + massage (hon är suverän på att gnugga oron ur käkarna) med avsikt att återta den fysiska delen när jag når så långt i min rehabilitering. Hon hjälper mig att återta tron på att jag ska komma igen och kunna återta mitt otroliga liv.
Om du läser detta LOVISA så tack för att du finns och tror på mig.
För sex år sedan innan sjukdomen fick grepp om mig, så var jag ”Larger than life”
Jag har mått så dåligt att jag inte ens vågat DRÖMMA om att klara bli mig själv igen.
Men idag, när jag mötte min fjärde människa, som bemötte mig och min sorg, min vrede, mitt hat och min kärlek på samma sätt som jag själv möter en annan människa som behöver att få vara sig själv och få tillåtelse att känna utan att vara rädd för konsekvenserna, så tänkte jag för första gången på snart ett år (sedan sjukdomsinsikt):
JAG KOMMER ATT KLARA DETTA
Även detta. Förutom allt annat jag har klarat.
”I morgon är första dagen på resten av ditt liv”.
Det kommer att bli TUNGT (”ja jag ser det”, Maria min människas konstaterande)
Jag kommer att vilja kräkas på alla behandlingar och mediciner och alla människor som inte fattar vad det innebär att ha min sjukdom.
Jag kanske tom kommer att tänka: ”Det skulle vara bättre om”… igen… (I läkeprocessen ingår inte sjävbedrägeri).
Men jag vet IDAG – liksom den kvällen jag stod på balkongen, samma dag som EMMA min dotter dog för 13 år sedan, och tänkte: ”Jag vet inte HUR – men jag SKA… jag MÅSTE klara det – för min andra dotters skull, som redan förlorat sin far och sin syster – jag har inte rätt att ta ifrån henne hennes mamma”
Att jag kommer att klara det. Idag är det FEM barn som behöver sin mamma.
Jag har inte rätt att dö.
Men jag tänker ta mig rätten att få vara MÄNSKLIG för första gången i mitt liv.
Jag har bett om och jag tänker ta hjälp att klara det.
För när jag kommer tillbaka så vill jag inte komma tillbaka bara för mina barns skull.
Jag vill även komma tillbaka för mig egen skull.
Och även om jag inte klarar att bli den bästa versionen av mig själv, så blir jag den näst bästa
Och när allt kommer omkring så är det inte det sämsta.
GOD AFTON!!
HEMIMAMMA - Brinner för en grön värld med ett rött hjärta och lever livet i närhet med döden! 