Hemimammas vrede – Det är kristligt att strunta i döende!! Förbannade VÅRDSVERIGE II Uppföljning

AFTON!! Igår skrev jag om hur arg jag blir över priset som svaga och sjuka får betala, för den stigande kapitalismen.

Det handlar om cancersjukas dyra mediciner.

Idag så vill jag följa upp detta – då jag får se i dagens ABC-sändning att det dessutom är kristligt att strunta i döende människors behov och lidande.

I kvällens ABC-sändning så visas ett uppföljningsreportage; där man intervjuar KRISTDEMOKRATERNAS Stig Nyman. Då det inte finns någon artikel på ABC’s hemsida så har jag tagit mig friheten att göra en transkription av reportaget och eftersom själva intervjun tas bort om sju dagar så tog jag ”captcha” på siffrorna:

Studioreporter: Igår så berättade vi att Karolinska sjukhuset nekar döende prostatacancerpatienter ett nytt läkemedel som förlänger livet flera månader. Idag så får sjukhusledningen stöd av Landstingsledningen.

S N: ”Ja, vi lägger oss inte i val av läkemedel, det är det viktigt att säga, utan vi försöker skapa bästa tänkbara förutsättningar för vården att verka, effektivt och effektivt också i den meningen att man ger patienten bästa tänkbara vård.”

Intervjuare: ”Men ni hanterar ju stora summor pengar, finns det inte utrymme för att ge cancerpatienter som inte har så lång tid kvar att leva, en medicin så de kan ha det drägligt?”

S N: ”Det kan tyckas så om man ser på det här ytligt.”

Prostatacancer är den vanligaste cancern bland män. 2010 drabbades nära 2000 män i länet. 361 dog.

Det nya läkemedlet ZYTIGA kan förlänga livet för patienten med spridd prostatacancer i flera månader. Utan biverkningar. Men Zytiga är dyrt. En månads behandling kostar drygt 30 000 kr.

FÖR DYRT, tycker Karolinska sjukhuset och få alltså full uppbackning av Landstinget.

S N: ”Det är ju inte så att de här patienterna inte får någon vård, de får inga läkemedel, utan det är just det här läkemedlet som man på Karolinska har bestämt att inte använda.”

Intervjuare: ”Men att vara i slutstadiet av en cancersjukdom, det är ett fruktansvärt lidande; behandlingen i sig, är ett fruktansvärt lidande. Är det då rimligt att neka det här?”

S N: ”Ja det här ju inget mirakelmedel.”

I Uppsala får däremot cancerpatienterna Zytiga och likadant i nästan HELA övriga landet.

Intervjuare: ”Hur kan det komma sig att andra Landsting ger den här behandlingen, men här om man bor i Stockholm får man inte detta?”

S N: ”Nej, men då kan man ju jämföra då på det här fältet, jag vet inte hur många tusen läkemedel vi använder dagligen. Vad får Stockholmarna som inte västerbottningarna och Uppsalaborna och andra får?”

Landstingsrådet menar att yttersta ansvaret vilar på läkemedelsföretaget som borde sänka priset.

Intervjuare: ”I väntan på det, kommer ju ett antal prostatacancerpatienter att hinna dö, kan inte de få hjälp innan dess?”

S N: ”Ja, de dör ju även om de får det här.”

Intervjuare: ”Jo men de får en bättre kvalitet i sina sista månader i livet.”

S N: ”Det ser så ut – men alltså om det inte står i rimlig proportion, till alltså verkansgraden i vad priset är – då menar jag, då stöder jag den här inriktningen, därför att det vore orimligt att bara ge sig hän till, till vilka priser som helst.”

Jag undrar vad den Gode Herden skulle säga om han fick beträda jorden igen?

Detta är nog vad Stockholmarna fick i stället:

SVENSKA ÖGONBLICK ÄR VIKTIGARE ÄN DINA SISTA ÖGONBLICK.

GUD om du finns; SNÄLLA kan du inte ge Stig Nyman prostatacancer??

AFTON!!

Hemimammas vrede – Förbannade VÅRDSVERIGE!!

AFTON!! Varje dag – i stort sett – när jag tittar på de olika nyhetsprogrammen så bekräftas min diagnos av världens problem som spridd och allmän kapitalism-sjuka…

Och sjukdomen får allt sjukare och kostsammare symptom.

Idag tog man upp på ABC att män med prostatacancer som bor i Stockholm får betala 30 000 kr i månaden för en terapi (Zytiga) som förlänger livet och höjer livskvaliteten,  med betydligt mindre biverkningar än traditionella cellgifter. Men bor man i Uppsala får man den gratis.

Kommer vi se ökad inflyttning till de lärdes högborg framöver?

I min egen lokaltidning läser jag om arroganta läkare som opererar 6-åringar utan bedövning… (sidan sex 11/9 -12)

Att vårdsverige är en alldeles särskilt dysfunktionell fd nationsstolthet, numera och lämnar mycket övrigt att önska, känner jag till bättre än de flesta i vårt land.

Jag lever med en särskilt välsignad byst (för maken, möjligen). Har du sett en I-kupa någon gång? I vanliga affärer kan man köpa A-B-C och möjligen D-kupor. Följ bokstavssekvensen själv så får du antingen tårar eller glitter i ögonen – beroende på vilken typ av fantasi och inlevelseförmåga du besitter.

För min egen del så har den orsakat stort lidande och jag skulle göra vad som helst för att slippa den. Vilket jag också gjorde. När jag ansökte om en bröstförminskningsoperation, så hade de nya regler som tvingar rökare att sluta, införts. Det spelar ingen roll att jag knappt kan stå upprätt och svårligen kan genomföra fysiskt arbete utan den – jag fick lov att sluta röka och för 1½ år sedan så gjorde jag det- så viktig var operationen för mig.

Men som många kanske känner till så ökar man lätt i vikt – och på operationssalen – när jag var förberedd för ingreppet och väntade på att bli sövd – konstaterade läkarna att jag hade ett BMI på över 25 (vilket är helt normalt om man inte är anorektisk egentligen) och då blev det tvärnit… Jag fick vända hem i ogjort ärende. (idag vet jag dessutom att jag lider av hypotyreos, vilket orsakar onormal viktökning, till följd av Borrelia)

Innan dess så har jag förlorat ett barn, och sett fyra av mina sex barn lida för att man utövar ekonomiskt profitabla men hälsomässigt skadliga ingrepp på alla våra nyfödda barn, i jakten på ytterst vinstgivande stamceller för benmärgstransplantationer och andra medicinska användningsområden. Dvs så kallad tidig avnavling. Ett förfarande jag informerat om och bekämpat, allt sedan jag insåg vad som försiggick.

Dessutom har jag många gånger fått bekämpa och överbevisa läkarkåren i olika aspekter av mina barns vård – där allvarliga konsekvenser av deras nonchalans och arrogans hotat drabba min små och det finns inte på min världskarta.

Dessutom har jag helt på egen hand diagnostiserat min makes ”mystiska sjukdom” som läkarna gått bet på i över 27 år. Via min envishet, och en gång, läs och tolkningskapacitet, luskade jag ut att maken har en sjukdom som heter Bechterwes syndrom och innebär en genetisk deformitet på genen HLA-B27 som är obotbar och ärftlig med stort lidande.

Utanpå allt detta så har jag med hjälp av vänner i bloggen även lyckats lista ut att vi alltså är smittade och lider av Tertiär,  senmanifesterad kronisk Borrelia – vilket idag är hela familjens kamp att bota och informera om då vårt vårdsverige inte vill kännas vid denna sjukdom och dess konsekvenser. Min make, min son och jag får stå för alla kostnader för behandling själva, via läkare utomlands i vårt (älskade) broderland NORGE.

Tack och lov får jag, för var dag som går, kontakt med allt fler människor som jag kan hjälpa tillrätta och lotsa fram till insikt och vård och det är en nåd och ynnest i den annars så förtvivlade tillvaro som sjukdomen skapar. NÅGOT gott i allt detta onda som VÅRDSVERIGE i fullt samförstånd med USA – i kapitalismens och vinsternas namn skapar…

(vill du veta mer klicka på bilden)

Kan man annat än gråta när man inser hur utsatta och sårbara vi är – ända sedan vi föds – och värre blir det för varje år…

AFTON!!

Hemimammas kamp – Mellan döden och livet – med pengar som insats…

GOD AFTON!! Igår var vi till NBS, alltså NORSK BORRELIOSE SENTER i Oslo igen, för ett nytt läkarbesök med behandlingsplanering och vi åkte hem med STRÅLANDE NYHETER!!

Min make är i ”princip” FRISK!!

Han saknar en liten bit till full kondis och att få hjärnan att tagga igång igen och han känner viss eftermiddagströtthet – men 90% av hans smärtor är borta och jag har sett honom hoppa jämfota och springa – något han inte gjort sedan han var 13 år och insjuknade – 27 år av hans liv, stal sjukdomen…

Han kommer att fortsätta att behandlas i tre månader till, för att vara säker på att så många spirocheter som möjligt tas av daga – men sedan så ska han vara ”frisk”, dvs symptomfri, och om han är helt symptomfri efter tre månader utan medicin kommer han att friskförklaras. (men det är ingen garanti att han inte återinsjuknar vid ett senare tillfälle i framtiden tyvärr)

Skulle han börja uppvisa symptom igen så vet vi åtminstone vad som gäller…

Ja, min make bevisar två saker: man kan vara djävligt sjuk (han hade de värsta värden man sett på NBS) och man kan bli frisk, vilket bevisar sjukdomens verkningar och att behandlingen HJÄLPER!!

Jag själv känner mindre, men dock förbättringar och nu har vi beslutat om att växla mellan DOXYFERM (doxycycline) och Amoxicillin för att se om det biter bättre på mina symptom och från och men nu återgår jag till att ta Plaquenil mot cystformen (istället för superdyra Artemisia från läkarna i Augsburg) eftersom artemisian inte hjälpte (just mig). Rimactanet och azitromax står kvar precis som tidigare.

Kampen fortsätter för att göra sjukdomen synlig och förstådd i Sverige och till min glädje så har många hört av sig till mig och ber om råd och hjälp och det gläder mig att jag uppfattas som en auktoritet och kan göra något för andra. Jag kommer att försöka att svara alla/ringa efter bästa förmåga och ork…

Och det kommer jag att fortsätta med – även när vi ALLA blir friska i min familj.

Idag så har maken jobbat för första gången sedan november förra året, när han hamnade på Danderyds sjukhus och det gick över förväntan. Boppans inskolning på dagis är klar och det fungerar lysande.

Så nu mer än någonsin kan jag koncentrera mig på mitt eget välbefinnande och tillfrisknande.

Nu kommer kampen för att återställa allt som sjukdomen krossat för oss, bla vår ekonomi…

Om bara någon tidning skulle bry sig så har vi världens story!!

GOD AFTON!!

HEMIMAMMAS KAMP – NÅGRA SANNINGENS ORD

GOD AFTON!! Nu är jag tillbaka i Azitromaxens grepp och ligger mest… =0(

Har spasmiska ryckningar i armarna och har otroligt nedsatt muskelstyrka.  Att sätta mig upp är en ansträngning och att lyfta armarna och skriva är nästan omöjligt utan ren VILJEKRAFT. Smärtorna i benhinnorna driver mig till vansinne och jag har extremt svårt att sova och ligger mest och snurrar… Toaletten är som vanligt min bästa kompis och mina barn ser så bedrövat på mig där jag ligger nerbäddad i vardagsrumssoffan för att inte vara ensam…

Alla är de oerhört hänsynsfulla och hjälpsamma på alla sätt och jag blir så ledsen när jag tänker på allt de fått offra för att jag, maken och Boppan är sjuka.

Drygt 25 000 kostade provtagningarna som bevisar vad vi lider av och lika mycket till har vi lagt ner på mediciner och resor till läkaren i Oslo och Dr X…

Det sparkapital vi hade i höstas som skulle gå till utbyggnaden av vårt 45 kvm stora lilla stuga – är borta sedan länge.

Släktingar har hjälpt till lite grann, men det mesta bär vi själv. Det är tungt. Som de flesta utarmade så får vi äta potatis i en ökad andel för att maten ska räcka till alla…

Idag är vi fattiga, det är inget att sticka under stolen med, men än så länge äger vi huset (ja i alla fall skulderna som sitter i bolånet *ler snett*)  fortfarande, men hur länge det får vara SÅ – vet man aldrig i dagens Sverige. (eller i världen heller för den delen) Helst av allt så skulle jag ta mig själv av daga, så jag inte ligger samhället eller familjen till last. Det är vad Alliansens politik förespråkar i praktiken och jag vore inte den första sjuka som begått självmord i ren desperation i så fall.

Såg just den eländiga reklamen för SOS barnbyar. Kräks nästan på den svenska skenheligheten. VARFÖR vill man inte kännas vid att det finns lika fattiga barn i Sverige idag?

Idag har de stora barnen (14, 11 och 10) städat ut och gjort iordning husvagnen och förberett för att kunna åka ut i markerna några dagar. Tyvärr fann maken ingen liten vrå i skogen med en skogstjärn, för allt är bommat och låst nuförtiden. (Alltför många Tyskar kom väl hit på 80-90 talet och slängde skräpet i skogen eller nåt)

Vi får se om vi kommer iväg och vart man ska ta vägen i så fall…

Jag orkar inte med något längre inlägg, men jag tänker reprisera några klipp som jag ofta haft, med några påminnelser om vad Sossar och Liberaler glömt om Sveriges nyliga utveckling och liberalisering för marknadskrafterna. Det onda geniet som skapat Alliansens politik, som sparkar på alla svaga sjuka och gamla:

.

Känns det igen?? Här är förlagan: Ättestupans försvarare Nr 1

Här är ett annat klipp som visar vilken inspirerande människa Professor Radetzky är:

.

Båda klippen har fortsättningar i fler delar, men de får ni titta på på Tuben.

SJUKA FUSKAR OCH ÄR LATA OCH MÅSTE FÅ EN SPARK I ARSLET FÖR ATT INTE SNYLTA PÅ ANDRA

GOD AFTON!!

Hemimammas tankar – Sexig bröllopsdag… =0)

GOD AFTON!! Maken och jag hade 6-ig bröllopsdag igår… =0)

6-årig *hehe*

21 Juni 2006 – det datumet var det sommarsolstånd, det egentliga midsommar, och går man på det så firar vi bröllop i tre dagar detta år… först i förrgår, den 20:e, när det egentliga sommarsolståndet inföll i år, och den 21 – vilket var datumet och midsommarafton vilket är högtiden.

Vi valde, eftersom vi är lilla familjen, att fira dagen på Skansen.. Numera, tack vare mina behandlingar, så kan jag gå igen utan kryckor men vem som helst som går en hel dag på Skansen får betala priset, det vet ni alla…

I bakstugan lyckades Boppan och Loppan charma till sig resten av det timfärska tunnbrödet som var kvar vid slutet av dagens bakning, då alla besökare gått hem, så vi fick med oss en verklig skatt för kännare med oss hem.

Hemma väntade en flaska av Torres ”CELESTE”  (himmel) från 2009 och en perfekt mogen brie…

Jag fick vila mina fötter med mitt glas vin, och lika himmelskt svenskt knäcke; med en ryggkliande kärleksfull make, nöjd med att barnen fått en riktigt fin och skön dag…

Vad gör onda fötter då?

DET ÄR MAKEN OCH JAG NÄR VI GIFTE OSS PÅ RÅNÄS SLOTT, ett Bröllop som varade tio dagar!

FOTOGRAF: Kate Gabor. Numera kunglig fotograf.

Något som är värt att göras; är värt att göras ordentligt!! 😆

För sex år sedan drygt, kom en man och handlade varje söndag när jag satt i kassan på ICA varannan helg.

När isen till slut bröts gick allt fort… Men han sade mig att han INTE ville ha barn eller gifta sig, när vi precis hade träffats. ”Vi får väl se hur det blir med det”  svarade jag då…

Ett halvår drygt, senare, fick jag äntligen mitt prinsessbröllop, (jodå, han slog på stort, när han väl hade bestämt sig) Jag hade en underbar VIT klänning, och han hade frockcoat. Blåa rosor och silver var temat.

En helt UNDERBAR meny… Bröllopsnatt i Brudsvit, med jacuzzi och sedan vidare till en mellanlandning för enskilt firande för bara oss två med bröllopsmiddag och frukost på sängen på Stallmästaregården nästföljande dygn, och nästföljande dygn plan till Paris för en veckas vandringar i kärlekens stad, och vi avslutade alltihop på Kryssning med Cinderella med trerättersmeny i á lá carte restaurangens pianobar och firande på ”svenskt manér” med karaoke och annan underhållning…

Ett riktigt sagobröllop, med en man som är för bra för att vara sann, men när jag nyper mig finns han fortfarande kvar… ♥

Och idag har vi två små underbara barn… ”Det är dina tre stora barns fel”  brukar han säga…

Alla goda ting är tre ♥ ♥ ♥ och för mig är det tredje gången gillt och mitt sista äktenskap.

Och numera – mina drömmars familj.

I morgon blir det Nyckelharpa och små grodor vid Rönninge By… *bevare mina fötter*

GLAD MIDSOMMAR ALLA BLOGGISAR!!

2010/05/29/hemimammas-tankar-pa-begaran-snabbkopskassorskan/

2011/08/11/hemimammas-tankar-supernostalgi-paris-france-min-karleks-stad/

https://hemimammashetsiga.wordpress.com/alla-vi-tio-i-hemimammas-familj-vilka-ar-vi/

GOD AFTON !!