Hemimammas tankar – Nya tag och framtidsdrömmar

angel_lovesGOD AFTON!! Har precis besegrat en ovanligt hård förkylning som jag drog på mig för några veckor sedan under ”Välfärdsmanifestationen” .

Jag borde ha begripit det.

Jag slutade behandla för mina fästinginfektioner för en månad sedan för att genomföra en sk ”provokation” vilket innebär att man slutar ta sin medicin för att se om några symptom dyker upp.

Tyvärr så innebär ju behandlingen att man fäller krokben för sitt eget immunförsvar och oavsett när man slutar så får man vara beredd på att man får det tufft och väldigt lätt smittas av diverse åkommor…

Nu är jag på andra sidan men i natt kunde jag konstatera att Borrelian kanske är borta men min bartonella finns kvar. Jag har inte haft så ont i benhinnorna sedan min co-infektion konstaterades för snart 2 år sedan.

lyme figures

Så i morse så fick jag, trots min förhoppning om motsatsen, ta min medicin igen.

Men på det hela taget, så mår jag ändå avsevärt bättre än när helvetet började.

Min depression är borta. Mitt minne börjar sakta återvända, även om jag känner att jag måste ”träna” på att tänka och minnas och omstrukturera min faktabank.

Massor med saker som bestod i mitt lidande en gång är så avlägset idag att jag verkligen måste anstränga mig för att minnas hur svårt allting var en gång.

instant antidepression

Just nu så pågår en utredning om vilka skador jag fått neurologiskt av allt detta och jag oroar mig för var mitt IQ och EQ kommer landa…

Eftersom jag är en person som värderar det som finns inuti huvudet mer än det som finns utanpå kroppen – så känns tanken på att inte vara lika smart och kreativ längre, mycket oroande…

Men jag är i alla fall så pass kapabel och duglig att jag kunnat skaffa hjälp åt min lilla dotter.

Idag så kan jag gå obehindrat. Jag kan sova ganska bra. Jag slipper vakna dyngsur varje morgon. Jag slipper tro att jag ska dö ett par gånger om dagen när mitt hjärta inte slår som det ska. Härom veckan kunde jag för första gången på över tre år böja mig ner och knyta mina egna skor och hålla balansen. Jag kan gå i trappor utan att hålla mig i båda räcken eller någon medresenär.

fettceller

Jag har börjat umgås med tankar om vad som kommer sedan.

Jag ska påbörja ett nytt FAR recept och börja bygga upp kroppen igen och planen är att jag om tre månader ska kunna börja arbetsträna eller liknande och komma ifrån sjukskrivningen. Jag har då 4 månader tillgodo innan jag utförsäkras…

Jaja, det visar sig hur det blir med det, men nu är jag på gång igen i alla fall.

I min omedelbara framtid så ser jag mest fram emot att få återse James Spader på tv. Jag har saknat honom sedan han spelade Alan Shore i Boston Legal. Nu kommer en ny mycket lovande serie på 3:an:

.

So I’m back to the future – instead of locked in the past.

(detta inlägg tog bara en timme att skriva – för bara några månader sedan kunde det ta upp till åtta timmar)

obildade

Nu ska jag gå på bloggvandring.

GOD AFTON!!

Annonser

Hemimammas tankar – Mellan Kungligt flams och Allianstrams…

angel_lovesGOD AFTON!! Lagom när jag fått kontroll över alla bakterier som gör sitt bästa för att ta kål på mig, så tar viruset vid.

Det har gjort att jag inte kunnat följa upp gårdagens inlägg på det sätt som jag från början tänkte. Dock kunde jag, i sängen, fortfarande skicka ut länkar på fejjan, med hjälp av min krafsofon. Jag kunde också skumma nyhetsutbudet.

Mellan de senaste dagarnas jippobetonade Allianstrams (korvgrillning)

maramö

Är Alliansen så verklighetsfrämmande att de inte ens vet hur man grillar på riktigt?

Och ett pågående barnsligt kungligt bröllopsflams  *tihi* (catfight)

bröllopstrams

”Prinsessan Madeleine i tärnbråk – med Sofia”

Kan man inte sätta sina femåriga egon åt sidan och växa upp?

super-catfight-demotivational-poster-1224773145

Så kom Gammelmedia till slut ikapp det som var verkliga nyheter.  Nämligen att man borde få dö fredad från Försäkringskassans trakasserier. Nu surrar hela nätet av både blogg och mediareaktioner och det sprids som löpeldar på sociala medier.

62731431

Något som borde diskuteras är vad man ”diskuterade” i gårdagens ”Jenny Strömstedt”, nämligen huruvida det finns ett klassamhälle i Sverige. Markoolio berättade starkt och naket om sin fattiga bakgrund. Marika Karlsson menade att invandrarna är den nya arbetarklassen eftersom de får göra skit och slit-jobben.

Tyvärr så verkar ingen riktigt ta ämnet på allvar – eller ha kunskaper om begreppet nog för en seriös diskussion.

För att enkelt och en gnutta respektlöst uttrycka saken:

De som är överklass har full koll på att alla andra är under dem. De som är underklass vet fuller väl att alla andra är över dem.

Det är bara medelklassen som står som en åsna mellan två hölass och inte vet vad som är vad eller vad de ska välja.

varning-for-vilda-asnor-cypern-1578819

Varför? Jo liten tuva välter stor lass och man vill inte gunga en otrygg båt

Man tittar bort och lyssnar inte på sjuka och gamlas klagolåt

Drömmen om att tillhöra den ena gör att man förtränger den andra.

I hetsen och stressen så ser människor inte längre varandra

I stället låter man sig väl smaka av den politik som Alliansen tvingar oss att svälja

För den som betalar musikern – får också melodin välja!

.

GOD AFTON!!

HEMIMAMMAS HELIGA VREDE – När får vi vår första försäkringsterrorist?

angel_lovesAFTON!! Nu ser jag både rött och svart i brist på rätt(färdig)visa och vit(glödgande)vrede

I vanliga fall (innan jag blev sjuk åtminstone) brukar orden flyta lätt när jag ska uttrycka en åsikt(vanligtvis förakt för maktens alla sätt att uttrycka sin arrogans)

Men alldeles nyss fann jag en artikelrubrik på fejjan som lämnade mig ordlös:

Försäkringskassan: När kommer han dö?

”Den 23-årige mannen är medlem i Ung Cancer och befinner sig i slutskedet av livet. Inga mediciner hjälper och sjukhuset har i samråd med familjen bestämt att han ska få spendera den sista tiden hemma. 

Men Försäkringskassan såg hemskickandet som ett tecken på att han inte alls kunde vara så sjuk som det verkade.

– De sa helt enkelt att de inte tänker ge honom fortsatt sjukpenning eftersom de inte har några bevis på att han faktiskt kommer dö snart.

– Så de bad om ett ”skriftligt intyg med datumet personen förväntas avlida”, berättar Julia Mjörnstedt, som inte får lämna ut uppgifter om personen det handlar om.”

arbeitmachtfreikassan

Man påstår i en rättelse av artikeln att det hela ordnat sig, ”ett missförstånd” men som vanligt beror det nog på att det skrivits om det.

SKA MAN SKRATTA ELLER GRÅTA ÅT ELÄNDET?

Hur många andra där ute har fått uppleva samma ångest?

Jag fick kämpa mot förnedringskassan för att inte bli utförsäkrad när jag var som sjukast. Jag kan trots det inte ens föreställa mig hur pojken måste må.. och än värre så undrar jag:

VAD HÄNDER OM MAN LEVER FÖRBI ENS BERÄKNADE DATUM?

depression-drawing

Jag vet vilken ångest en dödsdom innebär. Jag fick själv leva med en i ett halvår. Och eftersom jag har små barn kunde jag inte ens låta dem förstå vad som kunde hända. Jag fick bära allt inom mig i ett försök att spegla mod och tillförsikt och ”vanlighet”

Idag kan jag äntligen lämna ångesten bakom mig och se framåt – mot en framtid som frisk.

Men de som måste slåss med döden ska inte behöva förnedras av myndigheterna!

Då har det gått för långt och då förvandlas föraktet många känner, för vad vårt land utvecklats till – till ett hat som någon gång måste innebära att en stackare som är sjuk, utan värdighet och bara döden och ångesten kvar, förvandlas till försäkringskasseterrorist!

För vad finns det kvar för desperata människor kvar att göra – som får de maktarroganta att lyssna?

sjuka fuskar och är lata

Jag vill inte ens tänka på vad jag själv skulle gjort om det slutat lika illa för mig? Jag hade ju tur nog att bli frisk!

AFTON!!

HEMIMAMMAS TANKAR – Under mitt skinn…

GOD AFTON!!  – Avkopplande och välförtjänt – så hade maken och jag ordnat barnvakt och skulle gå på BIO…

Eftersom FÖRSÄKRINGSKASSAN inte bara vill sparka på de som redan ligger – utan nu ska man även sparka ner de som är på väg upp – så meddelade man brevledes min make i veckan att han ska sägas upp från sitt arbete han innehaft i 13 år för att matchas mot HELA arbetsmarknaden – då han inte blivit TILLRÄCKLIGT FRISK – TILLRÄCKLIGT FORT

Han arbetar alltså halvtid numera – till sin arbetsgivares stora glädje och de vill INTE mista honom och de har visat och VISAR stor hänsyn till hans sjukdom och att det tagit åtta månader att nå dit stör dem inte nämnvärt, då de har full förståelse och haft full insyn i hans problematik HELA sjukdomsperioden. De anpassar hans uppgifter för att han inte ska bli sämre och låter honom återta sin roll i sin egen takt.

Vilket var underbart och hoppfullt ända till häromdagen.

Vi kommer att få sälja huset i så fall – och det gör vi för att kunna ta detta till domstol om så krävs. 👿

Det är högst orättvist och samhällsekonomiskt oförsvarbart och jag får knottror över hela skinnet av ilska, vid tanken på det stolta Sverige som vi lämnade bakom oss, när Kjell-Olov Feldt och Bengt Dennis genomförde ”Novemberrevolutionen” straxt efter Palmes död… vilket släppte lös högerkrafter och banksters, fullt fria i vårt land – att slakta välfärd och arbetarrätt.

Palme skulle nog varit lika rosenrasande som jag om han sett vad socialdemokratin gjort med Sverige efter hans död…

Men vi ville koppla av, och lämna tankarna på kommande strider därhän en stund – så vi styrde kosan till HERON city – Min största synd kan gladeligen begås där. (förutom att titta på BIO)

Att frossa i choklad-mjukglass – något man bara kunde göra utanför SKANSEN i min barndom (och i grillkiosken i min barndomsstad) 

Och att titta på FILMEN var bara bonus 😆

Filmen om Palme. Länge efterlängtad för min del.

Popcorn och sodavatten var laddat men det blev varken drucket eller ätet.

Och med en känsla av panik (samma som när han mördades) och tårar i ögonen lämnade jag salongen med vår tids mest lysande politiker och freds och orättvise-kämpes ord och liv under mitt skinn.

ALLT VI FÖRLORADE DEN DÄR DAGEN…

Det var en mycket bra film på många punkter. Intressant om hans uppväxt och ganska så opartiskt.

Jag har alltid vetat att han var extremt intelligent (vilket varit den största anledningen till min nästan oreserverade beundran för honom) Han LÄRDE SIG SJÄLV – på egen hand, att läsa och skriva som fyraåring… (hade han Asbergers?) och ”kände sig på kant med allt och alla” som det underbarn han var…

Man berättar om olika skeenden i hans politiska liv och tar upp IB och Geijer och Norrmalmsdramat tex, men jag saknade många aspekter:

Inte ett ord om TOREKOVS-uppgörelsen eller Bofors-affären. Oerhört viktiga vägval för Sverige, enligt min åsikt.

Det var mycket gripande att höra hans söner berätta om sin far med stolhet och sorg.

Jag kände hjärtat svälla i bröstet av stolthet när Biskop Desmund Tutu deklarerade att Palme var anledningen till att Sydafrika inte blev ”antivita” efter Nelson Mandelas frigivande.

Men att se bilderna när katafalken med kistan drogs genom stadens gator blev ett slag i magen jag inte mäktade värna mig emot… 😦

Världens förlust är större än Sveriges.

Bonuslänk: avkopplande politisk humor

GOD AFTON!!

Hemimammas kamp – ”Veni, vidi, super et vinci” Jag kom, jag såg, jag grät och jag segrade!!

GOD AFTON!! Igår måndag så hade jag mitt nätverksmöte med Försäkringskassans representant.

Min läkare, min make och min människa; Maria var närvarande. Alla gjorde sitt bästa för att övertyga henne med diverse argument om varför jag inte är arbetsför – både mot arbetsmarknaden och mot min mammaledighet, men det var mina tårar och blottade strupe som till slut fick henne att lyssna.

Att berätta, med grafiska detaljer, hur min vardag och mina bekymmer ser ut, var inget som stärkte min stolhet och värdighet och jag gick från mötet totalt känslomässigt och själsligt utpumpad, men jag segrade och tillåts vara sjukskriven fortsättningsvis och nästa nätverksmöte blir i november.

En stor sten har fallit från mina axlar och nu kan jag andas lite lättare. Synd bara att man måste behöva förnedra sig själv på slikt sätt för att tillåtas få den tid som behövs för att bli frisk.

Jag hoppas att fristen ska göra att de små förbättringar jag märker ska undergå ketchupeffekten.

Jag kan gå igen och jag har mindre ont i buken. Om jag inte är stressad eller trött så kan jag hålla några abstrakta minnen i medvetande. Men det viktigaste för att orka är att skratta. Och det försöker jag att göra så mycket jag orkar.

Idag började Boppan sin inskolning på dagis och det gick över förväntan. Inte nog med att han numera är ikapp sina jämnåriga i mental och känslomässig utveckling, vilket jag var oerhört orolig för efter sin sjukdom – utan han ligger tom FÖRE. ALLA. I. SIN. ÅLDERSGRUPP.

Jag fick bekräftat det jag alltid trott och känt. Barn mår bäst av att få vara hemma så länge som möjligt. Barn behöver kunna göra sig förstådda innan de ska kastas ut i den brutala världen utanför det trygga hemmet. Oavsett om det är mamma eller pappa som vårdar, så anser jag att barn inte ska börja på dagis förrän efter MINST tre års ålder. Då mår de bäst och känner till sin egen styrka och färdigheter INNAN de ska mätas mot andra. Det skapar självförtroende och tillväxtmån.

Det har jag sett i alla mina barn och nu bekräftar även Boppan och Loppan samma sak som sina äldre syskon.

Det innebär för oss att alla de uppoffringar vi gjort ekonomiskt för att vara hemma med dem har varit värt det och när jag blir frisk så kan jag med gott samvete och trygghet återgå till ett arbetsliv och mer själviska mål.

FÖR DRÖMMAR HAR JAG – både om vad jag vill göra och vart jag vill nå.

Idag känns det som de faktiskt en dag kan bli verkliga.

Den tanken ska bära mig igenom de närmsta månaderna.

GOD AFTON!!

HEMIMAMMAS KAMP – LÄKANDE VERSUS BEHANDLANDE VÅRD??

GOD AFTON!! Ja, jag lever. KNAPPT ska påpekas…

Jag måste be alla som väntar på min närvaro i bloggen om ursäkt och tillgift – Jag är ledsen att jag inte orkar blogga och att jag inte orkar kolla upp hur ni andra mår… Jag har förstått idag att en bloggvän jag tänker mycket på drabbats av stor sorg och jag önskar att jag vore stark nog att stötta henne då hon så ofta stöttat mig… Jag hoppas att du förstår och förlåter mig Lena och jag beklagar djupt din sorg.

Nu börjar snart nästa rond med vården och Försäkringskassan och att försöka övertyga dem om att jag är sjuk och att jag behöver stöd och hjälp blir inte så lätt, men till skillnad från förra vändan så har jag en snäll läkare och en bra case-manager som kommer att slåss för min rätt som sjuk på min sida och det gör att jag känner mig tryggare. Maken ska självklart närvara och jag har beordrats av min människa att vara tyst och låta HENNE tala för min sak.

Men jag skulle vilja inleda: ”Hej jag heter Angelica – jag är en människa – inte en marknadsandel”.

Och om man inte beviljar mig sjukskrivning så vet jag inte vad jag tar mig till. Mitt lidande idag är så monumentalt att tanken på att avsluta det inte är fjärran. Varje dag måste jag finna en anledning att kämpa och varje dag är en förhandling med mig själv om vad jag ska orka göra och på vilket sätt jag kommer förlora på gungorna det jag vinner på karusellerna.

Oftast försöker jag göra saker som på något sätt kan vara positivt för barnen. Och betalar priset efteråt. Men nu på lördag så ska jag försöka ge mig på att gå på Springsteens konsert. FÖR MIN EGEN SKULL. En långsiktig investering i min egen ork att vilja leva – som kan hjälpa mig att hela både kropp och själ. Och det sker dessutom på min andra dotter Emmas dödsdag och det är första gången på 13 år som inte hon står i fokus den 28 Juli. Sorgen finns ju där ALLA dagar, så det känns bra att kunna släppa taget om henne på det viset i alla fall…

Familj och vänner har skänkt och lånat ut pengar så jag ska kunna ta med mig maken, de två små barnen och husvagnen ner i morgon fredag och ställa oss på en camping, närvara på konserten på lördag och ta vägen om min gamla farmor hem på söndag. Nu gäller det bara att konservera så mycket energi och djävlar anamma att jag orkar gå.

Men jag har tydligen en stark hjärna fortfarande fast jag är så sjuk om jag ska tro denna bild:

Sedan i måndags har Maria De Suéde varit här och det är ett kärt återseende och i år får hon träffa ALLA barnen. Förra gången var det bara Boppan och Loppan. Vi har haft tur med vädret och vi kunde ta ett kvällsdopp och grilla korv vid vår lilla sjö några kilometer bort igår och det blev en sådan där sagolik kväll som man läser om i Astrid lindgrens sagor vid elden…

Vårdens behandlingar är inte alltid det som hjälper en att läka och som koppling till överskriften vill jag bjuda på ett besläktat klipp till mitt förra inlägg:

.

Just vi med Borrelia är ofta drabbade av denna hänsynslösa exploatering, då vi ofta har kognitiva, neurologiska och mentala svårigheter… så man ska nog vara klart och kallt medveten om vad man prisger sig åt…

Vi ses nog efter helgen då jag hoppas orka lämna en rapport från konserten…

GOD AFTON!!

HEMIMAMMAS TANKAR – Still alive – and going under cover….

GOD AFTON!! Ikväll mår jag lite bättre. Jag har ätit mat för första gången på fyra dagar och nu sitter jag faktiskt vid datorn…

Jag är jättespak och jag orkar knappt lyfta armarna till tangentbordet, men jag orkar inte ligga ner längre. Till slut gör det ont i kroppen av att ligga ner också…

Men jag mår faktiskt lite bättre.  Eftersom alla våra sparpengar och de pengar som människor skänkte till Bota Borrelia-KONTOT i Julas har tagit slut, så fick jag finna mig att vara utan silvret till förmån för min son. Vi hade inte råd att köpa nytt och de få droppar vi hade kvar fick han, men det gjorde att jag blev sämre… och har fått vara utan några veckor…

För så gör ju en mamma eller hur? Hon blir hellre sjuk själv än att utsätta sig barn för lidande.

I fredags kom barnbidraget vilket gjorde att maken kunde åka till hälsokostbutiken och köpa en halvliter av Kolloidalt silver.

Eftersom K S stöder tarmen och immunförsvaret, så gör det att man tål antibiotikakuren bättre, när man väl kommer över HERX-effekten, så fick jag, efter att ha ätit det och antibiotika sedan i januari utan större problem, VERKLIGEN känna på hur det var att avbryta..

http://en.wikipedia.org/wiki/Herxheimer_reaction

Men nu har jag ”druckit ikapp” och har inte behövt springa på dass en gång utan att ha full kontroll, även om jag fortfarande är matt…

I morgon ska min läkare från Norge ringa, för att konsultera och hon mailade och menade att silvret inte var bra och att jag skulle sluta med det, men det tänker jag inte gå med på. Även om hon kan mer än svenska läkare om Borrelia, så kan hon INTE allt om KS.

Jag känner ju hur mycket bättre jag mår när jag tar det (förutom alla andra hälsoeffekter på olika sätt)

Men hon är bra och respekterar mig och mitt eget kunnande och att jag känner min kropp och mitt mående bäst själv. (till skillnad från Dr Svinhård)

Det som är det svåra att ta till sig känslomässigt är att det kan ta upp till TRE ÅR innan jag är frisk, med en genomsnittlig behandlingstid på ett år på NBS… undrar hur silvret påverkar det?

Någon annan som skriver om silver fast inte lika positivt som jag, dock inte mindre har jag rätt!!

Raskt över till brevhögen….

På onsdag ska Hemimamma på hemligt uppdrag någonstans i Sverige, men jag vet inte riktigt om jag orkar fullfölja.

Jag har nämligen snokat upp en av två läkare jag känner till i vårt land som försöker att hjälpa Borreliadrabbade (då han själv har särskild insikt om våra villkor, då han själv är smittad och har behandlats utomlands) och på onsdag ska vi dit på hemligt besök i avsikt att se om han kan ge en motsvarande vård som Norsk Borreliose Senter på Arenakliniken och diskutera vad som kan/måste göras för att förändra Borreliavården i Sverige och jag har en del drömmar och planer gällande det när jag blir så stark och frisk att jag kan genomföra dem…

Vi får se vad han kan göra, men om allt klaffar och vi trivs tillsammans så slipper vi åka ända till Norge och bara halvägs till en större  stad i mellan-Sverige i stället… och det är en avsevärd kostnadsskillnad kan man konstatera… plus att vi slipper åka mitt i natten för att kunna komma hem samma dag… även om vi stortrivdes och verkligen kände oss varmt omhändertagna hos Doktor Rolf och Syster Darko 😉

Maken skulle ha börjat jobba 25% idag, men det sket sig… jag mår för dåligt och då måste han vara hemma och vabba.

Vi får väl se om det innebär nya konflikter och trassel med Försäkringskassan och kommunen…

HEMIMAMMA THE HEMLIGA AGENT??

FAKTA OM KOLLOIDALT SILVER

GOD AFTON!!

(kvalitetssäkrad och korrekturläst av Jesusmannen, eventuella klagomål och stavningsärenden hänvisas till honom)