HEMIMAMMAS KAMP – NU FÅR VI DÖ I FRID??

angel_lovesAFTON!! Det är med stor sorg jag nu måste lätta mitt hjärta. Jag kommer att tvingas se min dotter dö (om GUD så tvingar oss? – Inshallah!)

sorgDen läkare som räddat livet på mig själv, min make och min son, har fråntagits sin legitimation och kommer att tvingas att stänga sin klinik. Det innebär att alla de patienter som fått hjälp att återvinna hälsa och liv lämnas att dö.

I vårt fall är det min älskade lilla Loppan (6 år) som kommer att drabbas.

my kids

De prover som är tagna för att visa om hon också har borrelia (hon är underviktig, underlång och har fördubblade sköldkörtelvärden, ont i magen, låggradig feber, kroniskt trött och gråter för minsta lilla osv) kommer inte att hjälpa henne nämnvärt, då den enda vägen till hjälp för oss som har borrelia som av olika skäl blivit kronisk har varit just via:

NORSK BORRELIOSE SENTER och DR ROLF LUNENG

Hon kommer alltså inte att kunna behandlas och tyvärr innebär det att hon med tiden kommer att förtvina och dö. Likt Linus.

headstone

Mitt hjärta är svart av ångest och ilska just nu och jag har väldigt svårt att behärska mitt förakt för de krafter som tillåter människor tvingas begrava barn. Personligen så känner jag att det räcker med att jag tvingats leva med tre barns död.

Hur skulle jag överleva ett till – som jag dessutom VET hur jag skulle rädda?

Hemimammas tankar - Sorgens ansikte....

Jag har inte råd att ta henne till Tyskland.

Alla pengar vi haft gick åt för att rädda min son, make och mig själv tillbaka till livet – vilket vi lyckats med och jag är OÄNDLIGT tacksam för att NBS kunde hjälpa oss.

Jag såg ett barn resa sig ur en rullstol som han levt med i över fem år på NBS och den synen glömmer jag aldrig.

Där och då – trodde jag på GUD och att det finns goda krafter i världen. För oss som är/varit sjuka i många år är Dr Rolf Luneng och Jesus två sidor av samma Gud – den som får lama att gå och blinda att se.

Idag sitter jag med ett hundratal mail från min officiella mail, där människor ber om min hjälp och jag kan inget säga eller göra för att minska deras lidande och oro.

sjukdom-kapitalism-21

Hela min själ är förlamad av skräck – inte bara för min dotters skull utan även för alla andra barn som oskyldigt drabbas och lider av detta utan att vården ser eller förstår.

De vuxna är trots allt delvis skyldiga själva – då de valt våra politiska företrädare som skapar reglerna för hur, var och när vården ska tillåtas hjälpa oss.

Så vad ska vi göra nu?

Jag vet att detta skapat ramaskri i Norge och komiskt nog så kan detta leda till att Norge får HÖGERSTYRE

Det enskilt mest förekommande sökord i norska borreliaforum är ERNA.

I Sverige drabbas 10 000 nya patienter per år av Borrelia och man säger officiellt att 10 % utvecklar kronisk borrelia.

Alltså MINST 1000 nya fall av människor som lider stort och teoretiskt sett kan rösta om detta. Jag vet inte vilka siffror man har i Norge men kanske hälften inte vore orimligt att anta?

barnsymptom borrelia

Chocken sprider sig bland alla de patienter både i Norge och Sverige som jag har kontakt med via Facebookgrupper och en vän till mig uttryckte sig så här igår när nyheten kom:

”Tror tyvärr inte det spelar någon roll vilka politiker vi har varken i Norge eller Sverige. Här i Sverige styr dom blåa och dom försämrar vården nåt oerhört och svara inte ens på skrivelser gällande borrelia och att vi inte får vård för vår sjukdom.
Vi måste trycka på dom genom att vi får majoriteten av befolkningen bakom oss, skriva insändare, debattartiklar, skrivelser osv där vi visar på hur illa det kan gå om man får borrelia och även påtalar att samhället även kan spara enorma pengar på att ge oss behandling.”

Jag ställer mig frågan hur vi ska nå fram och igenom  till allmänheten att det är dem och deras barn det handlar om??

Allra helst när allting drunknar i Obama…

botaborreliaFBgruppen

Kampen för sanningen och vår Läkare och därmed våra barns liv fortsätter!!

Aksjonsgruppe for Norsk Borreliose Senter (dr. Luneng)

Stå på er innan läkarna står på er!!

HEMIMAMMA

Om någon reporter är intresserad av vår kamp eller min familjs story så maila:

angelica.johansson68@gmail.com

AFTON!!

Hemimammas sorg – Så var det den där dagen igen…

angel_lovesAFTON!! Tyvärr så grusades mina planer att lägga blommor vid graven.

Lagom när min kropp äntligen börjar få kontroll över alla baciller som försöker att ta kål på mig, så har mitt nedsatta immunförsvar slagits ner av virus, så jag har legat i feber och halsfluss i några dagar och i motsats till vad jag hoppats och trott så blev jag ännu sämre i morse.

Varje år denna dag så tar jag familjen med mig och ett fång rosor och åker till Sveavägen och Adolf Fredriks kyrkogård.

Men idag kunde jag inte.

Men jag orkar i alla fall skriva ett kort inlägg för att hedra minnet av Sveriges störste politiker.

OLOF PALME ÄR DÖD!

168_largeDe orden får fortfarande mitt hjärta att slå dubbla slag i ångest… som ett vietnamesiskt barn, vars moder slits därifrån för att våldtas och dödas, så reagerar jag primalt och blint inför den samhälleliga våldtäkt vi alla vanliga arbetare utsattes för… Den 28 februari kl 23.21.28 är det 27 år sedan Sveriges Statsminister Olof Palme sköts på Sveavägen. Sveriges viktigaste politiker och världsfredens försvarare slogs av brädet lika hänsynslöst som ett drottningoffer i Schack i ett Shakespeare-drama…

27 år senare, så vet jag att de tankar jag hade då, om vad som skulle ske med vårt samhälle, till följd av mordet, har infriats och det med råge… Välfärden är på god väg att bli lika mördad som han blev och gärningsmannen lever lika fri…

Och världsfreden talar ingen om längre, nu när Sverige är en krigförande nation…

Ur ett tal i valrörelsen 1985:

”Det finns de som anser att politiker inte ska lägga sig i, men demokrati innebär att de många människorna ska lägga sig i. Politik är inte fult. Det är demokratins nödvändiga redskap för att påverka ett annars obevekligt kommersiellt skeende.

Det var de yngre förmågorna mot de äldre statsråden och Palme ville satsa mera resurser på att få ner arbetslösheten än vad Sträng ville göra. Palmes motivering för det ringer profetiskt:

”Om vi inte får bukt med arbetslösheten kommer tiotusentals människor i vårt land att förlora sitt egenvärde och sin stolthet. Och socialdemokratin kommer att förlora sin själ.”

palme_article_large.jpg

Här, när man lyssnar till honom i slutanförandet mot Fälldin, kan man fråga sig ”Har vi inte kommit längre” 1976 höll han talet.  Över 30 år senare, kan vi konstatera att arbetarens främsta murbräcka in i de rikas välbevakade borgar, stoppades av en satans mördares kula. Vakthunden blev dödad och nu härjar tjuvar fritt, som stjäl vår trygghet. De flesta känner sig så små och rädda att ingen vågar protestera eller göra något…

(Satans mördare är ett tal som Socialdemokraternas partiledare Olof Palme höll den 28 september 1975. I talet vid den socialdemokratiska partikongressen använde Palme ovanligt starka ord då han kritiserade den spanska fascistdiktaturen och myntade uttrycket ”Satans mördare”. Föregående dag, den 27 september, hade Franco låtit avrätta tre medlemmar ur FRAP (Frente Revolucionario Antifascista y Patriótico), Humberto Baena Alonso, José Luís Sánchez Bravo och Ramón García-Sanz, och två medlemmar ur ETA (Euskadi Ta Askatasuna), Juan Paredes Manot (”Txiki”) och Ángel Otaegui Echevarría)

röttljus.jpegFast idag ska man vara medveten om att socialdemokraterna inte längre står på samma plats som Palme stod en gång och blickade ut över världen… Idag känns det som vänsterpartiet står närmare de idealen som Palme stod för…

Men Palmes röst ekar i natten:

”Varför gör ni intet?”

AFTON!!

HEMIMAMMAS KAMP – 3 millisekunder från döden…

GOD AFTON!! Jag har inte haft ork eller håg till nätet på en ganska lång tid, trots att det hänt åtskilligt sedan jag senast uppdaterade…

Anledningen har varit att när pressen släpper i en kris så faller man ofta igenom isen.

I alla fall jag.

Alltid – i allt som hänt mig, så har jag stått upp och kämpat som ett jehu i en rådande kris eller katastrof, för att när allt är över chockad konstatera att jag överlevde. Så har hänt alltför många gånger. Och då faller jag handlöst ner i insikten att jag hade kunnat skadats allvarligt eller än värre ett flertal gånger – DÖ.

Sedan reser jag mig igen. Oftast med hjälp av svart humor.

Jag har skådat döden i vitögat så många gånger nu, att jag utan att blinka borde kunna skaka av mig vattnet som en anka och vagga vidare på min vådliga stig genom livet på väg mot en fridfull avslutning i solnedgången som en kvinnlig Lucky Luke…

Men i våras fick jag en dödsdom som jag inte velat tala om eller ens tänka på tidigare.

I maj var jag och maken på kontroll och undersökning hos DR X, som i hemlighet hjälper människor med Borrelia och alla dess co-infektioner. Han kunde konstatera att maken gjorde rent mirakulösa framsteg i sin behandling och förutspådde god bättring.

Tyvärr hade han inte samma goda framtidsutsikter att lova mig.

Tvärtom.

Jag fick en dödsdom.

Mitt hjärta var så trasigt och illa påverkat av min borrelia/bartonella/TWAR att han menade att jag kunde dö vilken minut som helst, vilken dag som helst, dag eller natt – oavsett vad jag gjorde. EKG:et talade sitt tydliga språk. Han var så allvarligt bekymrad att han tog bort en av mina mediciner, för att den ansträngde hjärtat, med konsekvens att min läkning fördröjts.

Jag sov dåligt redan innan, men sedan dess var det omöjligt. Skräcken fanns där dag eller natt och det svåraste var att dölja det för barnen. Jag fick lov att leva livet i snigeltempo i rädsla för att höja hjärtrytmen…

Men för en tid sedan märkte jag att hjärtat inte sysslade med sina spamodiska ryckningar och dubbel och trippel-slag längre och för en tid sedan när jag var på återbesök, hos Dr X så visade sig det på EKG:et att hjärtat betedde sig helt friskt igen…

”Du har gått från att vara tre millisekunder från döden till ett helt friskt hjärta på 4 månader – det är inget mindre än ett mirakel”  var Doktorns kommentar. ”Nu kan du börja våga göra saker – men ta det lugnt…”

Maken och jag vet svaret på den mirakulösa gåtan med bådas vårt tillfrisknande, men det vill inte Dr X veta av. På den punkten är han lika bigott som resten av vård-Sverige som indoktrinerats av en profithungrig läkemedelsindustri.

”Kom INTE och prata med mig om kolloidalt silver – för då lägger jag på” var hans kommentar när vi försiktigt förhörde oss om saken första gången vi träffade honom… Vilket gjort att vi undanhåller den delen för honom. Det räcker med att vi själva vet.

Samma kväll så firade vi med champagne.

Men så hände det som alltid händer: När krisen är över så faller jag. Det svarta hålet svalde mig och behagade inte spotta ut mig förrän igår.

Men nu kan jag börja ta vingliga med mycket målmedvetna steg mot nästa del i mitt tillfrisknande:

Min väg tillbaka och återuppbyggnaden av min kropp och psyke.

Men ett stort steg mot min framtid och ny kraft kom igår.

Då var jag och maken på Svenska TBE & Borreliaföreningens föreläsningsdag på ABF-huset i Stockholm.

Dr Rolf Luneng var inbjuden och ett företag som hjälper till att förmedla utlandsvård, FECIT, som pratade om lagstiftningen i Sverige kontra EUoch hur man ska få igen sina pengar från försäkringskassan tex.

Mycket intressant och vi fick möta många spännande människor och vänner från Facebook tex.

Jag blev till min stora förvåning och mycket hedrad glädje, ombedd att kandidera som ny medlem i Styrelsen för föreningen i april nästa år. Efter mycket diskussioner med maken och barnen igår kväll, där de övertalade mig, så har jag beslutat att med glädje och stolthet att tacka ja och ställa upp. Det kanske är vad jag behöver för att få ny kraft och som alltid – kunna hjälpa mina medmänniskor och därigenom ge mitt eget lidande en värdig mening. För MOTMÄNNISKOR finns det för gott om…

Jag känner och tar mitt ansvar för min kunskap och skyldigheten till min nästa.

Så nu är jag tillbaka i gamet och nu ska jag försöka ta igen det jag missat den senaste tiden och börja våga leva igen.

GOD AFTON!!

Hemimammas sorg – Sommaren är kort – döden är oundviklig – Men livet går vidare?

AFTON!! – livet & döden – sommar & höst – barndom & föräldraskap… Mina tankar behandlar många ämnen i min ofrivilliga ensamhet denna natt…

Och jag vet inte hur jag ska samla ihop detta sammelsurium av intryck, känslor och farhågor som trycker min själ…

Det mesta av denna sommar överensstämde med Ledins årliga prediktion – det regnade bort. Men det hade dock ingen större betydelse för mig då majoriteten av mina dagar spenderas i sängen eller min invanda insuttna gamla soffa…

Min andra dotters livs och dödsmånad (EMMA *10 / +28 Juli -99 )passerade utan att jag kunde besöka hennes grav en enda gång. Min kropp orkade inte.

Till min sorg fick jag se, när jag besökte min hemstad för en tid sedan, att min mammas grav vanvårdas och växer igen. Men jag klarar inte att upprätta eller slåss för hennes heder inför en människa vars själ verkar bortom räddning. Han orkar inte ens bry sig om sitt eget liv längre…

För en vecka sedan sedan kom CANCER och knackade på min axel och nu väntar jag på besked om han tänker ta mig detta år, eller om jag kommer att klara mig undan igen?

Inom mig hör jag förstås paniken – men jag vet ju att min kroniska sjukdom har redan utlovat en dödsdom som hänger över mig i form av omedelbar och okontrollerbar hjärtsvikt som kan ta mig vilken timma eller dag som helst – Jag har sett min EKG-kurva och fått förklarat för mig vad som kan hända – när som helst.

Men jag har ju vetat och väntat på detta i över tio år – ända sedan mamma dog 50 år gammal av bröstcancer.

Så vilken av mina sjukdomar kommer får äran av att ha stulit min makes lycka och mina barns trygghet? *ironi*

Förtjänar de verkligen det ödet? Oavsett vad jag själv känner och tänker?

Kanske jag dör – kanske jag överlever? Nuförtiden känner jag mig oftast likgiltig.

Mycket av min tid försöker jag hitta kraft att ens VILJA orka kämpa vidare.

Är det någon idé att ständigt resa sig igen när man snart nog slås ner – så fort man står upp igen?

På måndag kommer mötet jag fruktat hela sommaren. Nätverksmötet med läkaren och försäkringskassan.

Jag kommer ha med mig maken och min ”människa” som hjälpt mig enormt denna sommar och jag vet att min nuvarande läkare är en ”hjärteläkare” som drivs av en benign verklig önskan om att hjälpa. Jag hade bett honom att se dokumentärfilmen ”under our skin” om Borrelia-kontroversen och han hade gjort det när vi senast sågs och hade tagit till sig filmens budskap.

Vi får se vad representanten för Förnedringskassan säger…

AFTON!!

Hemimammas sorg – Är det dags nu?

AFTON!! ”Jag HATAR min helvetes djävla fittsjukdom!! HATA HATA HATA!!”

Det var vad jag ”sade” igår morse till min äldsta dotter – efter ytterligare en natt av ständigt rusande till toaletten med ”vulkanologisk ändtarm” för att uttrycka saken lätt satiriskt och lakoniskt. Smärtorna och indignationen.

”Men mamma det kunde ju vara värre?!” konstaterade Tripp hoppfullt och uppmuntrande

”Vad och på vilket sätt skulle det kunna vara värre?”  frågade jag morrande.

”Du skulle ju kunna ha CANCER” muttrade hon förnärmat.

”DU – jag skulle GÄRNA – hellre ha cancer än denna sjukdom. Idag är cancer INTE en automatisk dödsdom. 4 av fem överlever – alltså 80% och kan gå tillbaka till normala liv igen. Och dessutom vad som bättre är – är att de som har cancer behöver inte SLÅSS för att få vara sjuka eller för att behandlas väl medan de är sjuka. Ingen förlöjligar deras sjukdomsupplevelse. De får medkänsla och medlidande och myndigheterna behandlar dem oftast med respekt. Och de får läka i lugn och ro och de är värdefulla”

POSITIV SÄRBEHANDLING grundad på omodern skräck där man inte anpassat sin syn till verkligheten.

Raka motsatsen till min egen sjukdom där verkligheten präglas av kostsam ignorans där man medvetet underspelar risker och konsekvenser vid obehandlad sjukdom. Liksom helt ignorerar plausibiliteten för allmänheten att drabbas av en VERKLIG sjukdomsepidemi (i motsats till den dyrt missbedömda svininfluensan) då man förnekar sjukdomens spridningsförmåga. Och som allt oftare blir dödlig. Alltså MOTSATT utveckling jämfört med cancer.

END OF DISCUSSION

Senare på dagen var jag på min vanliga årliga mammografi – med anledning av att min mamma och moster båda fick bröstcancer, varmed min mamma dog – 50 år gammal och min moster, som överlevde, anser det vara ”jobbigt” att rota i saken och därmed inte vill ge ett blodprov för att jag ska få besked om jag är ärftligt benägen att få det jag med.

I femton års tid har jag gått på kontroller och för några år sedan så opererade man mig för första gången. Knutan visade sig då vara godartad (men mamma blev så van vid ”goda” knutar att hon inte uppmärksammade när de blev maligna)

Först fick jag den sedvanliga röntgenbehandlingen. Allt såg bra ut vid den, men jag får alltid ett ultraljud också och vid den upptäcktes en anomali som inte kan vara en cysta… så man punkterade och drog ut celler för analys på labb… 😦

Så kanske GUD bönhört mig? *ironi*

Man är tuff där och då – och håller med om att det ”ALLS inte är något att oroa sig för

Men så här i den ensamma natten så kommer funderingarna…

Ska jag behöva ha båda sjukdomarna samtidigt?

AFTON!!