HEMIMAMMAS TANKAR – Kan man leva lycklig med Kungen eller Jesus?

GOD AFTON Jag lever numera ett liv med Jesus. Eller med Kungen om man så vill…

Nu talar jag inte bara om den Himmelska Konungen utan om Erik XIV.

Nej jag är inte galen eller lever med vanföreställningar, som valda delar av det psykiatriska etablissemanget anser om oss som lider av Sen eller Kronisk Borrelia, utan jag talar om min make. Båda Namnen har förekommit när man ska beskriva hur han ser ut… och den ena passar väl som beskrivning för hur han är dessutom.

Nej han är inte förmodat galen som Kungen, trots att han också lider av Kronisk Borrelia – utan han har verkligen en själ och ett hjärta som skulle göra Jesus stolt. Världens snällaste. Jag känner ingen tålmodigare människa eller mer godhjärtad och empatisk själ, och han skulle gott och väl kunna vara ett helgon :lol:

Hemipappa ♥

Min tredje make, sedan sex år tillbaka. Den siste perfekte mannen. Fullständigt jämlik och jämställd i alla avseenden förutom erfarenhet. Han har förskonats de flesta sorger jag genomlevt, utom sjukdom. Han har livslånga smärtor eftersom han har Bechterews syndrom utöver Borrelian.

FOTOBEVIS

Christer heter han egentligen. ”Christos” betyder den smorde och även om han inte är smord av Guds nåde så är han åtminstone krönt. Av mina äldre barn.  En tid efter vi träffades och de skulle få träffa honom första gången, så skickade mina döttrar fram min blyge son Trull, som ändå var modig nog att sätta en leksakskungakrona på huvudet på honom under orden ”Du är Kung Christer”

Så har han hetat sedan dess här hemma.

Fast han är en sådan där läskig hårdrockare, så för de som inte bryr sig om att skåda in i hans ögon, så ser han stor och farlig ut…

På bröllopsmiddagen så reste sig en av mina killkompisar och berättade om när han skulle möta Christer första gången.

”Här har man hört om den hårige Jättemannen –  och så kom JESUS” // ”Då måste du vara Kristi Brud”  hördes det från de andra… 😆

Så numera kallar jag honom Jesusmannen i bloggen.

Maken i Bröllopsstass… Foto: Kate Gabor, Kunglig hovfotograf, redan då 😉

När vi var i Paris på Bröllopsresan så orsakade han uppståndelse. Några såg honom som en fullblodsviking med sitt lockiga blonda hår och blåa ögon. Andra frågade menande och pekade på honom med ordet ”Asterix” för jag hade flätat hans skägg i två strängar. Men roligast var det nog när vi gick omkring bland de religiösa konstverken på Louvren, när folk stirrade på maken och tavlorna om vartannat och man såg tydligt deras förvirring… *fniss*

Vad jag än möter i världen, så klarar jag det, bara *HAN* finns vid min sida…

Så jag lever lycklig med både Kungen och Jesus

=0)

GOD AFTON!!

HEMIMAMMAS TANKAR – Ordlös men vältalig.

GOD AFTON!! IDAG TÄNKER JAG GÖRA NÅGOT JAG SÄLLAN OCH SVÅRLIGEN GÖR: HÅLLA MUNNEN OCH LÅTA ANDRA TALA:

Detta bildspel kräver JavaScript.

För pekaren över bilden och kontroller dyker upp

Pausa bildspelet med fyrkanten. Bläddra med pilarna.

GOD AFTON!!

UPPDATERING:

NYTT INLÄGG BOTA BORRELIA Om CD 57-testet

HEMIMAMMAS TANKAR – FRID ÖVER JUNIBACKEN!!

GOD AFTON!! FÖRSÄKRINGSKASSAN GAV MIG ANDRUM OCH UTRYMME ATT LÄKA…

Avstämmningsmötet skjuts upp till i augusti och det blir ett trepartsmöte med mig, FK’s handläggare och min nye läkare.

Det beskedet gör att idag kan jag, fast jag är sjuk, känna frid och hopp.

Nu får jag tid att andas, tid att läka och tid att samla kraft igen.

Under sommaren kommer jag kunna vara ute och jag är nästan smärtfri i fötterna, så jag kan gå mycket bättre än på över ett halvår.

Jag kommer att kunna låta min medicinering verka i lugn och ro utan att själen stressar kroppen.

Jag kan se ett ljus i tunneln och jag känner att möjligheten att kunna komma igen, ligger öppen.

Idag tar jag första steget, på första dagen av resten i mitt liv, och vägen leder för första gången på flera år FRAMÅT-UPPÅT

Idag kan jag lysa frid över Junibacken och förhoppningsvis kommer mina blogginlägg i fortsättningen andas hopp, växande styrka och tilltro.

Just idag är jag stark – stärkt av alla mina barns närvaro och min makes kärlek och den styrka som alla bloggvänners varma vänskap ger.

Och idag vill jag tacka alla er som stöttat, peppat och hoppats för mig och min familj.

Jag vill att ni ska veta och känna hur viktiga och vilken kraft ni alla är i mitt liv.

En gång i tiden på Aftonbladets blogg brukade jag dela ut en blå ros till månadens HEMIHERO.

I famnen bär jag mina älskade blåa rosor, och jag vill dela ut dem till alla er som givit mig hjälp och stöd under den tid som varit..

För ni är ALLA ”hemiheros”  i mitt hjärta!

Tack för att ni finns!

GOD AFTON!!

HEMIMAMMAS TANKAR – ♥ Små ljusglimtar i tillvaron ♥

GOD AFTON!! ♥ Om man kan glädjas åt det lilla – så har man mycket att glädjas åt! ♥

Igår så berättade jag om vilken kraft vreden och kampviljan haft i mitt liv, vilken håller mig flytande, i det hav av förtvivlan som man simmar i när man har Kronisk Borrelia. Men det finns också en annan kraft som ger mig anledningen att kämpa vidare och det är ju KÄRLEKEN och oftast manifesteras i små saker av glädje, vänskap och värme.

Igår upplevde jag en sådan där dag, då allt känns fjäderlätt och hoppet spirar starkt och varmt.

En av de ljusglimtar som luminerade min dag var en gåva jag fick av min älskade Bästemor.

Ett likadant ljusträd, som hon har, som hon köpt för att jag tycker så mycket om hennes.

Så här ser det ut i ljuset, inte så märkvärdigt kanske, men när det är natt och jag ska sova, så glimrar det älskvärt mot mig

Visst är det vackert?? Det harmonierar med de stjärnor som lyser upp i natten över min säng…

De representerar hopp för mig och har alltid hjälp mig släppa oron och glida in i vackra drömmar…

Men det är ju lika saligt att ge som att få kanske och jag ville tacka mina svärföräldrar för att de ställt upp och hjälpt till så mycket de senaste månaderna, så jag såg en tårta på Flygfyren, som jag köpte till Bästemor, som ÄLSKAR blåbär. Den såg ut ungefär så här:

Fast det var färska blåbär på toppen. Numera, så äter vi ju LCHF och utesluter ALLT socker och mjöl (vilket gav maken mindre värk i sina Bechterewsvärkande leder och sedan vi börjat behandlingen i Oslo, så utesluter vi fläskkött, vilket sker på läkarorder pga av Borrelian, eftersom det är surt och retar kroppen, och ökar alla inflammationer tillsammans med gluten) så kan jag inte med gott samvete baka tårtor på samma sätt som förr… 😦

Men till födelsedagar gör vi undantag och detta var min yngsta dotter Loppans senaste tårta:

Om några veckor fyller lilla Boppan fyra år. Han berättade idag att han ville ha spindelmannen på.. 😉

Jag hoppas att jag orkar göra tårtan då.

Har vi tur så har vi fått besked och vet om vi ska börja behandla honom innan dess. Och Försäkringskassan har kanske hunnit börja ge mig min sjukpenning igen, så jag har råd att köpa en födelsedagspresent till honom… och vi fått klarhet i om maken får behålla sitt jobb, nu när Ulf Kristersson äntligen börjat lyda Riksdagen.

Det är små ljusglimtar i tillvaron som jag drömmer om.

I morgon, så ska Boppan och Loppan följa med farmor och farfar ut och pilka fisk. För första gången. Spännande 😆

De stora barnen kommer hem från sportlovsvecka med pappa…

Så då är mitt universum i balans igen.

Och den starka kärleken i vår familj ger mig mod att våga hoppas.

EN DAG KOMMER VI BLI FRISKA – En dag kan vi leva normalt och se framtiden an igen…

 – Och en dag kommer jag, återigen, att bli den jag alltid menat att vara!

– Och då firar vi med en tårta i Lymegrönt =0)

HOPPAS KAN MAN JU ALLTID??

Hoppfulla och värmestrålande inlägg:

glamouramamama.wordpress.com/2012/02/26/en-liten-fodelsedag/

pomerans.wordpress.com/2012/03/01/vaknat-hakuna-matata/

misskermit.wordpress.com/2012/03/01/karleksmuffins/

MEDIA:

SR1, SR2, SR3, SR4, SR5, SR6, DN1, DN2, DN3, DN4,

EX1, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, LT

GOD AFTON!!

HEMIMAMMAS LIVSLÄXOR – Vad ska man tro på när det är så här? HEMINISM kanske?

GOD AFTON!! Jag skrev ett starkt och känslomässigt inlägg riktat till en vän i nöd, igår… jag hoppas fortfarande innerligt att allt ordnar sig ♥

Många ämnen dök upp bland kommentarerna tex hur vi behandlar varandra och vad man tror på och andra existentiella saker. Mina tankar vände sig in i mig själv och vad jag själv tänker och tror – och vad som är min livsåskådning…

Jag insåg att folk kanske inte förstått eller känner till hur jag resonerar och vad som är ”min tro”

Som många vet, men inte alla – är att jag har levt ett överdjävligt liv på alla sätt. Den självbiografi som jag skriver på kommer att heta ”Allt som kan hända – har hänt mig” och det är sant. Jag har varit med om värre saker än jag klarar att ens berätta om alla gånger…

Och jag har förlorat mer än de flesta människor som fortfarande lever… Tre barn, min mor och nära nog mitt eget liv ett flertal gånger.

Jag vill påstå att jag vet en del om sorg, ångest och smärta och framför allt fruktan och skräck.

Men jag vet lika mycket om kärlek, vänskap, värme, tillit, tro, förhoppning och kampvilja.

Och hårt arbete och självförtroende. Jag har prövats så många gånger att jag har fullständig självtillit.

Jag vet vad jag kan och inte kan, och jag vet vad jag vågar och vad jag aldrig skulle göra.

Jag vet när jag ska slåss och när jag ska acceptera. Och jag har visdom nog att förstå att svaret på varför jag fått lida så mycket, är för att låta det användas för att hjälpa andra människor på alla sätt möjliga.

Jag vet inte vad jag kan eller ska göra i alla lägen, men jag gör alltid NÅGOT – Jag tar ingenting stillasittande.

Frågan om GUD, tro och döden kom upp om eftersom folk har fått för sig att jag är ateist. Det är förstås en feluppfattning.

Man kan inte råka döden så många gånger i ett liv som jag gjort och förhålla sig helt ”vetenskaplig” och objektiv till det.

Även om det inte är fel ur den synpunkten heller…

Jag är INTE ateist och har egentligen aldrig hävdat att jag är det. Det har nog bara blivit ett missförstånd.

Jag uppfostrades av mamma som jag inte vet egentligen vad hon var (troligen protestant), och pappa som var ateist. Jag själv är och har alltid varit sökare och agnostiker. (Dessutom läste jag först för att bli präst och senare för att bli Religionslärare)

Jag har en sorts tro, men det är min egna och privata och svår att förklara eftersom den är “best of” av alla religioner egentligen.

Jag har den största respekt för människors privata religiositet och andlighet, men jag ger inte ett vitten för organiserad tro som begränsar individens eget tänkande, tex katolicismen och grekisk ortodox tro. Det går lite bättre med luthersk, men bäst trivs jag med Buddism, Judeism och Islam. (ja ni som läst Koranen  som jag gjort, kan rynka på näsan åt det)

För mig är Gud kärleken inom varje människa och själen är evig. Liv är okränkbart och våld och död den enda synden.

ALLT är lärdomar för vishet. Även det svåra i livet.

Mina levnadsprinciper är den gyllene regeln. “Behandla andra som du själv vill bli behandlad”

Livet går ut på tre saker enligt Heminism.

Att lära sig älska (inte trams á lá Hollywood utan verklig osjälvisk kärlek) vilket innebär att offra sig själv.

Att lära sig älska IGEN efter att ha förlorat oavsett vad du förlorat, vilket innebär tillit.

Att lära sig DÖ – både bildligt och bokstavligt vilket innebär att släppa taget.

Där har du HEMINISM starkt förenklad.

Jag tror inte på Feminism i ordets vanligt tolkade bemärkelse, jag har även Heminism på den punkten.

Jag tror på mänskligt värde. Det ska inte skilja på vare sig kön, ålder, klass, färg, kulturell eller religiös kontext.

I mina ögon är alla mina barn lika mycket värda som Fredrik Reinfeldt (och jag lyssnar på och tar in deras åsikter i allt jag gör) och jag är lika mycket värd som Kungen.

Jag värderar människor efter deras handlingar.

Jag vill aldrig någonsin bli jämställd eller behöva leva under samma villkor som min make, men JAG ÄR lika mycket värd som HAN.

Vi har biologiska skillnader. Det sitter i hjärnan. Det sitter i våra hormoner och i våra kroppar.

Det är när vi blandar ihop vårat värde och våra tankar med hur vi vill vara som biologisk art som man halkar snett i dagens samhälle.

Jag sitter och kissar och min make får aldrig mens. 

Men vi tar BÅDA ANSVAR (Reinfeldts favoritord) för våra barn. Min make försökte inte amma och jag har inte samma barnasinne som honom. Men vi är lika viktiga för att våra barn ska växa upp till friska medborgare, både fysiskt och psykiskt.

John Gray (Män är från Mars, kvinnor är från Venus) är en av mina hjältar sedan många år tillbaka, som jag önskar jag känt till tidigare i livet, då hade jag nog aldrig skilt mig första gången pga skillnaden i våra respektive språk och biologiska sätt att vara, tänka och agera… och att det är ok att vara olika – men INTE olika värda.

Det är många ismer som finns i HEMINISMEN – men de kommer alla från mitt förstånd och min erfarenhet.

Det finns Heministisk barnuppfostran också.

Hur ska man behandla sina barn och var går gränserna?? Det frågar sig många föräldrar idag.

Som du själv vill bli behandlad i möjligaste mån svarar jag då. Men tänk på att de flesta normala friska bråk med ett barn, kommer av att ett av barnets behov måste stå tillbaka eller har blivit eftersatt av någon anledning. Det är hungrigt, trött, fullt av saknad osv.

Om man inte KAN tillfredsställa behovet direkt, så måste man åtminstone erkänna behovet för att ge barnet möjlighet att lära sig av situationen…

”jag förstår Pelle att du är hungrig, det är jag också, men vi måste handla mjöl innan vi kan åka hem och laga mat – Ska vi tävla om vem som kommer snabbast till mjölkkylen och hämtar en liter?”

”Man fångar fler bin med honung än med vinäger” (det gäller allt i livet 😆)

RESPEKT (inte i ordet fruktans bemärkelse)

Man ger tills gränsen är nådd, då slutar man att ge.

Om jag blev behandlad illa av mina barn (vuxna förstås) så skulle jag visa dem på dörren och inte låta dem komma förrän de gjorde vederbörlig avbön och visade mig respekt. MED skriftlig ursäkt, som visar att de förstått vart de felat och vet bättre nu.

“When you know better – you DO better”

Jag skulle låta dem lära sig av livet och bara gripa in om de vore i “clear and present danger” alltså LIVSFARA

Samma regler gäller för alla människor i min bok.

Om jag inte får respekt – så ger jag inte heller respekt tillbaka.

Så enkelt men också så svårt är det.

Jag hoppas verkligen att mina texter får avsedd effekt och jag hoppas lite naivt att den kanske kan trösta eller hjälpa någon annan människa att greppa och bearbeta en sådan svår upplevelse som livet med alla dess skiftningar kan vara.

Eller ser förstår och känner att det finns ALLTID HOPP – så länge människor tror på Heminismen.

HAR JAG GLÖMT NÅGOT ELLER OM NI VILL VETA NÅGOT, SÅ FRÅGA, SÅ SKA JAG SVARA EFTER BÄSTA FÖRMÅGA

GOD AFTON!!