Alla vi ELVA ½ i Hemimammas familj – Vilka är VI?

Ja, vilka är alla vi som tillhör Hemimammas familj?

Vi är i dagens läge 11 ½ HUVUDPERSONER som figurerar i bloggen med några bifigurer som är släktingar som inte berörs så ofta.. Nu ska jag lista och beskriva oss alla i ett försök att låta er som inte följt bloggen så länge få en snabbkoll på Hemimammafamiljens öden och äventyr och karaktärer..  (Uppdateras regelbundet framöver…)

Barnen är familjens centrum och kärnan av kärleken bär alltid sorg inom sig

Och i ett försök att gå vidare och bearbeta den sorgen, så tänkte jag berätta om dem alla, både Emma och Minimum, men också de fem jag har kvar i livet och som är skälet att jag lever och väljer att försöka göra något vettigt med min sorg… så kanske jag kan gå vidare…

För sorgen finns där och emellanåt, så känns den totalt överskuggande, och nästan förlamande… och andra dagar så är det bara en viskning i vinden, som smeker min hud…

Men kärleken lever i mitt liv… och de kvällar varannan vecka då alla barnen har kommit hem, då är det omöjligt att vara sorgsen alltför länge och då är Hemimammas universum i balans igen.

Sist, men inte minst, barnet som aldrig blev… mitt utomkvedshavandeskap för ett par år sedan, som nästan dödade mig och som stoppar alla framtida barn och därmed blir mitt verkliga sorgebarn…

”Det” som få människor ens betraktar som ett barn, är mitt hjärtas hemligaste sorg…

Men alla barnen, alla på olika sätt, är speglingar av mig och min personlighet och den som gör misstaget att missbedöma vad jag är kapabel att göra för mina barn, både mot mig själv och mot andra… blir därom hårt och skoningslöst upplysta…

Men det vet ju ni andra Mammor därute, för jag är övertygad om att ni känner, tänker och resonerar likadant om era barn?

Vi börjar förstås med mig själv. Alla har vi nick i denna blogg, eftersom jag inte vill att mina barn ska identifieras i verkligheten av respekt för deras integritet.

logoliten.gifHemimamma:

I skrivande stund så fyller jag 43 år om några veckor den 21 december. (inte en bra dag nästa år märk väl) Jag är min familjs självklara  matriark och min position stöder sig i första hand på min enorma livserfarenhet och inte på att jag skulle ha ett högre värde eller mer makt än min make. Jag har levt ett liv som gör att jag törs påstå i min självbiografis titel:  ”ALLT SOM KAN HÄNDA HAR HÄNT MIG” och jag drivs av viljan att förmedla min livsvisdom och styrka till andras väl och ve, både i bloggen och privat.

MINIMUM:

Min förste son som dog i magen i vecka 19, som jag inte fick begrava, som jag aldrig fick se… som skickade mig ut i Limbo…  Som bara blev ½ 😦  som fick mig att byta spår och skiljas…

Han var mitt hjärtas första son

Hemipappa:

Min tredje make sedan sex år tillbaka. Den siste perfekte mannen. Fullständigt jämlik och jämställd i alla avseenden förutom erfarenhet. Han har förskonats de flesta sorger jag genomlevt utom sjukdom. Han har livslånga smärtor eftersom han har Bechterews syndrom och jag känner ingen tålmodigare människa eller mer godhjärtad och empatisk själ. Han ser ut som Jesus (vilket han får höra ständigt och jämt) och skulle gott och väl kunna vara ett helgon 😆

Högst uppe i barnens ”Pistvaktsäng” sitter Tripp och Trapp och återberättar senaste veckans händelser för varandra i ett förtroligt tjejsnack… (och jag hör alltihopa, genom dörrposten i ett hus som bara har en stängbar dörr… draperierna dämpar alla ljud och vi finns nära varandra.. inga nattvandrare i våran familj…)

Tripp:

Min äldsta dotter. 14 år. Min första fullgångna graviditets frukt, som jag i elva dagar utan sömn fruktade att hon skulle dö (vilket jag berättat om många gånger i bloggen i inlägg som handlar om sen avnavling), för att senare under tre veckor återigen fruktade att hon skulle dö (ett tillstånd som kallas INVAGINATION) är mitt verkliga solskensbarn…

Hon lärde mig att bli mamma och hon räddade mitt liv. Hon är mitt livs största stolthet.

EMMA:

Min andra dotter, som föddes den 10 juli 1999 och dog tre veckor senare 28 juli, troligen i sviterna efter för tidig avnavling? Hennes korta liv påverkar mitt liv, mer än jag själv gör. Läs mer  här…  eller här eller sist men inte minst HÄR. Det enda barn som går under sitt rätta namn.

Trapp:

Min tredje dotter. 11 år.  Min lilla modiga Trapp, som var mitt sätt att starta om livet…”Hur vågar du skaffa fler barn, när Emma dött” Hur skulle jag inte vågat? Inget barn ersätter ett annat, men barn är livets längtan efter sig själv… eller mer pragmatiskt uttryckt… sannolikhetsläran, gav mig mod…

Trapp är dansare, sångerska, akrobat och totalt okuvlig… hon är den rättfärdiga, den som dömer världen, som kommer att bli president… som skriver anklagelser till makthavare… och som på något sätt kommer att finna en väg att påverka…

Hon är mitt samvetes arvtagare…

Trull:

einstein-albert-einstein-genius-smiley-emoticon-000718-large.gifMin andre son. Fyller 10 år om två veckor. Just nu har jag utmanat Trull, min lilla professor, som kan allt, vet allt och som inte behövde lära sig gå förrän han var fyra år gammal och jag skiljt mig från hans far, som bar honom, hela tiden… i en lästävling… Upprinnelsen?

”Mamma, jag har ingenting att göra, får jag sätta på TV:n?”

”Här, Trull, om du läser ut denna boken innan söndag, så ska du få någonting av mig” Men du får inte fuska. Jag kommer att ställa frågor på söndag, som om du läst boken, blir enkla att besvara…

Boken är ”Mio, min Mio” och det är Astrid Lindgrens viktigaste saga… och han blev eld och lågor.

Han är den som ärver mina böcker, kunskap och nyfikenhet…

Loppan:

Min fjärde och sista dotter. Fyller 5 om sex veckor.  Min lilla prinsessa, som slår barnavårdscentralen med häpnad med hennes språk, med LÅNGA meningar och ord som jag knappt tror att de flesta vuxna förstår i dag, i vårt alltmer utarmade språksverige… och hennes förmåga att teckna… ikväll kommer hon bjuda upp sin far och jag kommer att le, alldeles varm i mitt gamla dansarhjärta…el.gif

”Kan vi leka nu, pappa”? säger hon, när grytan som ska stå och puttra i lugn och ro i ett par timmar, är under kontroll och alla tre far i väg till sängen… och de är mina tre senaste kärlekar…

Hon, min Cato, är den som kommer att tala, och snacka omkull alla, så som hon redan gör med mig…

Boppan:

Min tredje och siste son. Tre år gammal.  Retstickan, min lilla vilde ”Han, jag fått för mina synder” som bara är lycklig, när han får brottas och jaga och klättra och hoppa… vars favoritplats i tillvaron är våran ”dubbelsäng”, vars madrass står direkt på golvet under snedtaket i det lilla, lilla rum, vårat krypin, i vårt lilla, lilla hus på 45 kvadratmeter, där vi bor tillsammans 7 personer…

Han är den som rusar rätt in i livet, så som jag gjorde…

Bästemor:

Min underbara svärmor. Pensionär. Pysslig och händig och en konstnärssjäl…

Bästefar: ♥ 

Min fantastiske svärfar. Pensionär. Snällare än Tomten. Händig alltialloman.

Morfar:

Min mest älskade ende levande förälder. 61 år, snart pensionär. Musiken är centrum och största intresset. Den intelligentaste människa jag träffat. =0) Mamma dog 2001 i bröstcancer 51 år gammal. =0(   vilket sände pappa utför..

Återkommande bifigurer: ♥ 

Min bror och hans sambo och styvdotter, min makes bror, sambo och deras två söner. Min brorsons olika kompisar.

PAX VOBISCUM!!

5 thoughts on “Alla vi ELVA ½ i Hemimammas familj – Vilka är VI?

  1. HEMIMAMMA skriver:

    Vi är en brokig skara… 😆

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s