Hemimammas tankar – Lycklig Lucia och fredag den 13?

angel_lovesGOD AFTON!! Vi har beslutat att fira Lucia en annan dag.

Inte för att det är fredag den 13 utan för att vi ska till svärföräldrarna på söndag och just nu så gläds vår ekonomi varje gång vi dödar fler flugor… Boppans Lussefirande på dagis var redan i går kväll och de var så duktiga att stora starka Hemimamma fällde en stolt tår…

Bara tanken på att min son är och beter sig ”normalt” utan sina vredesutbrott och allt det som skulle förärat honom en ADHD-diagnos om inte jag inte lyckats spåra upp sanningen får mig att flina lyckligt!!

lymekids

Sakta men säkert börjar vi försöka normalisera vår tillvaro och försöka återuppbygga allt det som raserades när vi blev sjuka. Svårast blir det att återställa ekonomin.

Numera sover jag i mitt sovrum igen och har börjat spara ut håret igen.

De senaste två åren så tvingades jag att sova i soffan i vardagsrummet eftersom jag krävde omedelbar närhet till toaletten. Magen är bara ett av de fem system som kan slås ut av borrelia och andra fästinginfektioner. Jag hade svårt att röra mig och gå (hjälpligt med kryckor) och därför skulle jag inte hinna från sovrummet…

Bakterierna kapade min hypofys (kroppens gas och broms) och det gjorde att jag bla genomgick nattsvettningar som lämnade mig badande varje morgon och därför rakade jag av mig håret i ett försök att minska detta och jag orkade inte byta sängkläder varje natt (enklare i en soffa). Det visade sig vara ett av de starkaste symptomen på min bartonella och varje gång jag slutar med mina mediciner (sk. provokation) så är det det första symptomet som kommer tillbaka…

Nu måste jag bara försöka att vänja mig vid att sova utan TV-ljudet igen.

Glad Lucia och sköt om er i bloggarna!

lucia

GOD AFTON!!

Hemimammas kamp – ”Veni, vidi, super et vinci” Jag kom, jag såg, jag grät och jag segrade!!

GOD AFTON!! Igår måndag så hade jag mitt nätverksmöte med Försäkringskassans representant.

Min läkare, min make och min människa; Maria var närvarande. Alla gjorde sitt bästa för att övertyga henne med diverse argument om varför jag inte är arbetsför – både mot arbetsmarknaden och mot min mammaledighet, men det var mina tårar och blottade strupe som till slut fick henne att lyssna.

Att berätta, med grafiska detaljer, hur min vardag och mina bekymmer ser ut, var inget som stärkte min stolhet och värdighet och jag gick från mötet totalt känslomässigt och själsligt utpumpad, men jag segrade och tillåts vara sjukskriven fortsättningsvis och nästa nätverksmöte blir i november.

En stor sten har fallit från mina axlar och nu kan jag andas lite lättare. Synd bara att man måste behöva förnedra sig själv på slikt sätt för att tillåtas få den tid som behövs för att bli frisk.

Jag hoppas att fristen ska göra att de små förbättringar jag märker ska undergå ketchupeffekten.

Jag kan gå igen och jag har mindre ont i buken. Om jag inte är stressad eller trött så kan jag hålla några abstrakta minnen i medvetande. Men det viktigaste för att orka är att skratta. Och det försöker jag att göra så mycket jag orkar.

Idag började Boppan sin inskolning på dagis och det gick över förväntan. Inte nog med att han numera är ikapp sina jämnåriga i mental och känslomässig utveckling, vilket jag var oerhört orolig för efter sin sjukdom – utan han ligger tom FÖRE. ALLA. I. SIN. ÅLDERSGRUPP.

Jag fick bekräftat det jag alltid trott och känt. Barn mår bäst av att få vara hemma så länge som möjligt. Barn behöver kunna göra sig förstådda innan de ska kastas ut i den brutala världen utanför det trygga hemmet. Oavsett om det är mamma eller pappa som vårdar, så anser jag att barn inte ska börja på dagis förrän efter MINST tre års ålder. Då mår de bäst och känner till sin egen styrka och färdigheter INNAN de ska mätas mot andra. Det skapar självförtroende och tillväxtmån.

Det har jag sett i alla mina barn och nu bekräftar även Boppan och Loppan samma sak som sina äldre syskon.

Det innebär för oss att alla de uppoffringar vi gjort ekonomiskt för att vara hemma med dem har varit värt det och när jag blir frisk så kan jag med gott samvete och trygghet återgå till ett arbetsliv och mer själviska mål.

FÖR DRÖMMAR HAR JAG – både om vad jag vill göra och vart jag vill nå.

Idag känns det som de faktiskt en dag kan bli verkliga.

Den tanken ska bära mig igenom de närmsta månaderna.

GOD AFTON!!

Hemimammas tankar – Loppans fotografiska expedition

GOD AFTON!! Min yngsta dotter LOPPAN – fem år lillgammal ska börja skolan om en vecka, och då hoppas vi samtidigt att Boppan 4 år ska kunna börja på DAGIS…

Så nu försöker vi (trots sjukdom och elände) att etablera en ”vardag” igen då de stora barnen också börjar igen efter sommarlovet. Läggning lite tidigare på kvällarna tex.

Förra veckan var vi på ett möte med dagis här i byn för att få dem att förstå vad verkligheten innebär för Boppan med hans smärtor och utbrott och mediciner. Men vi verkar få full förståelse för problemen och de verkar vilja göra bästa möjliga för att jag ska vara trygg med min yngste skatt på dagis, nu när jag själv inte klarar att ta hand om dem längre…

Maken måste ju kunna börja jobba igen och när jag en gång blir frisk nog att våga mig utanför dörrarna så är det nog bra om omsorgen redan är van och intränad…

Men dessa sista dagar av sommar blir varje ögonblick i frid alltmer värdefull och höromdagen fick Loppan låna pappas telefonkamera och gick runt och tog lite bilder… och hon har också ett bildseende som förvånar, så lillgammal hon är.

Hon fotade vår underbara hunddrottning och sin lillebror och bilderna blev charmiga…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Idag fick Regina sin första hundkompis. En stor vit schäfer döpt efter en jazzmusiker. Django Reinhardt.

Vi var lite oroliga hur det skulle gå, då allt är så nytt och man inte kan veta exakt hur den gamla damen ska reagera, men det gick över förväntan, vilket gläder vår lillmatte TRAPP och Djangos lillmatte, som båda planerar långa hundpromenader och träning…

TRAPPS farmor är en hundmänniska av rang med stora kunskaper i dressyr och det verkar ha smittat till TRAPP..

Får hon hålla på ett tag kanske det slutar så här:

.

Tack Svante för den charmiga videon – leendet gick från öra till öra!!

GOD AFTON!!

Hemimammas tankar – Vårt liv med Regina ♥

GOD AFTON!! Regina har gjort sig hemmastadd och nu känns det som vi börjar lära känna vår hund ordentligt…

Och en sak är bortom tvivel…

REGINA är husses hund 😆

Maken mekar med min fina vita VOLVO 245 och Regina är förstås med *LER*

Bilden är tagen av min yngsta dotter (!) Loppan (fem år) i morse, med Jesusmannens telefonkamera…

Många fina bilder tog hon och makens fotoådra tycks vandra vidare i nästa led…

Numera är maken så frisk av antibiotikabehandlingen (mot sin kroniska Borrelia) att han tar med henne på löparrundor i skogen… Det är en fröjd att se dem!! och Regina följer honom vart han går… och sover i hans säng… 😉

Boppans hundskräck tycks vara ett avslutat kapitel och han pratar mycket om skillnaderna mellan olika hundar och varför grannhundarna anföll honom för två år sedan och han tycks ha förstått och bearbetat det mesta i det traumat.

Loppan vågar klappa henne nu och verkar också kunna släppa sin oro…

Allt väl som slutar väl – eller hur?

GOD AFTON!!

Hemimammas tankar – Home sweet home… Rapport från resan…

GOD AFTON!! ÄNTLIGEN HEMMA!!

Två väldigt omtumlande dygn bakom mig.

Nu har jag och maken kommit hem efter läkarbesöket på ARENA…

Maken har tagit kontrollprovet som ska visa hur höga halter Borreliabakterier han fortfarande har i blodet.

Mission accomplished och nödvändiga recept och mediciner med i bagaget hem.

Maken ”får lov” att börja jobba 25% av vår läkare så han får behålla jobbet…

Vi hade ett gott samtal med Dr Alina Tordarsson (specialist på Borrelia) och hon blev väldigt intresserad av allt vi berättade om KS och ville söka själv om Kolloidalt Silver…

Boppans framsteg ger oss framtidstro…

Så långt så gott.

VÄDRET VAR VIDRIGT   😦   snö – sol och moddigt om vartannat – riktigt tröttsamt att köra….

På vägen hem skulle vi besöka en god vän och vi hade planerat att sova över i Örebro där han bor, då maken var helt slut eftersom han inte kunnat sova natten innan, när vi åkte… Vi skulle bara äta middag med vännen och sedan uppsöka säng tidigt.

MEN

Inte ett enda rum på något hotell eller vandrarhem fanns att tillgå. Inte i Örebro. Inte i Hallsberg, inte i Kumla. inte i Köping…

Av någon anledning så var alla hotell och andra inrättningar i hela länet fullbokade…

Någon som kan ha någon aning om varför på en tisdag??

Vi fick ringa runt, ända till Kungsör innan vi fick tag på ett rum… På Kungsörs Torp

Men vilket rum det var… en hel stuga faktiskt… Fantastisk personal och underbara omgivningar…

Maken slocknade omedelbart 😆  och jag gick på äventyr…

(Nej då, inget bus alls… Jag tog ett glas rött och satte mig vid Hotellets dator för att kolla av mail och annat.)

Somnade sött i en underbar säng efter att ha plöjt igenom hotellets alla tidningar.

Utvilade styrde vi den fortsatta färden södra vägen hem till Stockholm igen…

Och möttes av fem ungar som sprang fram till oss under glada rop och betygade oss sin saknad.

Det är roligt att se annat emellanåt, men GUUUD vad skönt det är att komma hem!!

GOD AFTON!!