Hemimammas tankar – Quo vadis? Vart går du? eller snarare jag/vi kanske?

GOD AFTON!! Nu har jag laddat några dagar för att försöka blogga lite…

Efter ett år av experimenterande så tycks jag nu ha knäckt gåtan om hur jag ska få kontroll över mina sjukdomar.

Problemet har varit att när jag äter DOXYFERM så slipper jag ont i kroppen – men är dimmig i huvudet och har noll närminne.

Alternativet AMOXICILLIN gör mig klar i huvudet – men tyvärr så måste jag ha konstanta smärtor…

Nu har jag äntligen fått igenom hos läkarna att jag ska få äta båda parallellt. That did the trick kan man säga och de senaste dagarna har jag känt mig riktigt stark och nästan normal.

Så stark att jag idag tänker blogga. =0)

Känns bra att få rätt och att kunna styra lite själv över vad som händer…

Maken, – Jesusmannen, har haft ett tufft återfall av TWAR men nu verkar det värsta över. Annars så mår han ganska bra just nu och han jobbar full tid samtidigt som han behandlas.

BOPPAN, min minste grabb är symptomfri, men behandlas ändå, då vi märkte en försämring när vi tog bort medicinerna.

Så långt alla sjukdomar och främst borrelian =0)

Nu över till roligare ämnen:

Min äldsta dotter TRIPP har nu bestämt sig för att bli kock och ska gå på SIR och vi skojar om att vi båda ska söka in till Sveriges mästerkock nästa år och tävla emot varandra. *HEHE*

TRAPP – min mellandotter blir allt säkrare i sitt konstnärskap och har faktiskt sålt några verk. DUKTIGA MODIGA HON ♥

Dessutom så har hennes tandställning lyckats över förväntan och hon blir”snyggare” för var dag. Vilket gör att hennes yttre matchar hennes inre *fniss* (När hon blir färdig slår jag vad om att hon kan jobba som modell om hon vill och vågar) 

TRULL min äldste son samlar alltmer kunskap för var dag och numera så satsar han mycket tid på att lära sig dansa. ”The Prince of pop” är förebilden och han är en skarp ”moonwalkare”

Min yngsta dotter LOPPAN har börjat skolan och hela hon är ett enda stort solsken. Trots att hon är yngst i klassen klår hon de flesta i både räkning och skrivning och läsning. Hon har har ärvt mitt läshuvud kan jag nöjd konstatera.

Ja vad mer finns att tillägga?

Regina och katterna lever goda hund och kattliv. Bröderna Bus är numera ”stora” fast de betraktar Regina som sin mamma. Dit hon går, går också de…

Läget i landet, miljön och politiken återkommer jag till en annan gång…

Men Humorn har jag i behåll (kan ifrågasättas menar barnen)

En rolig idé? Inga barn? Anställ en barnvakt, säg att barnen sover på övervåningen och får inte störas. När du kommer hem undrar du vart barnen tagit vägen… *fniss*

Så går det för oss – Hur går det för er??

Varm Hemikram till alla ♥

Hemimamma

GOD AFTON!!

HEMIMAMMAS KAMP – Nu ser vi slutet??…

GOD AFTON?! alla ♥ rara fina vänner och följare!!

Som ni märkt så orkar jag inte blogga eller närvara på FACEBOOK som vanligt längre.

Mina sjukdomar (borrelia, TWAR, bartonella, anaplasma, mycoplasma) tar all kraft från mig, även om läkaren numera friskförklarat mitt tidigare fatalt sjuka hjärta. Kampen för att bli frisk är långt mera segdragen och långvarig än jag någonsin kunnat ana.. Det är ett evigt experimenterande med olika behandlingar och mediciner för att komma någon vart och boten är ofta lika illa som sjukdomen =0(

Det gläder mig dock att maken och sonen är på väg att helt friskförklaras. ÄNTLIGEN!!

Idag är det dock min födelsedag så jag gör ett tappert försök med ett kort inlägg och jag vill lämna en liten hälsning till alla er som följer mig och min familj, då jag förstått att många fortfarande följer mina bloggar och lämnar gratulationer och välgångs-önskningar på FACEBOOK till både mig och oss alla.

Jag har önskat mig en tre-rätters överraskningsmiddag av alla barnen (som de lagar) och vi får väl se om det blir min sista måltid?

Av maken önskar jag mig en flaska champagne som ska knäckas om 24 timmar om vi alla överlever *fniss*

Även om jag hoppas att tiden inte lider mot sitt slut så såg jag gärna att mitt ”Anno Horribilis” tar slut så snart som möjligt.

Och i och med detta, detta underliga datum till trots, 😉 vill jag också bringa er alla en önskan om en riktigt GOD JUL

Och ett GOTT NYTT ÅR!!

Jag önskar inget hellre för egen del att jag ska bli så stark igen att jag kan komma igen och ta plats i styrelsen för Svenska Borrelia & TBE föreningen i april… det är mitt mål och vad jag försöker att samla kraft till…

Det finns mycket att göra för att förändra verkligheten för borrelia-drabbade i Sverige och jag vill ge allt jag kan och nyttja alla mina kunskaper för kampen när mina krafter återvänder.

Jag är jätteledsen att jag inte orkar skriva längre och jag saknar er alla och blir galen av frustration över att inte kunna göra någon nytta!! Jag hoppas att alla förlåter mig och jag hoppas att ni vill förstå att jag inte vill svika någon och att jag önskar mer än något annat att orka blogga igen, då det gav mig så mycket…

Även om jag inte orkar skriva längre så berättar Jesusmannen för mig om allt ni skriver och gör på fejjan och via min telefon så kan jag läsa ibland, även om jag inte orkar svara och kommentera =0(

Jag hoppas kunna höra av mig LITE oftare framöver, även om det blir korta inlägg?? 🙂

Jag hoppas att ni inte är allt för besvikna på mig och att ni förstår?

Varma HEMIKRAMAR ♥ till er alla!!!!

GOD AFTON!!

Hemimammas fräcka fredag – Jobs, Hope and Cash?

GOD AFTON!! Fredag. Fräck. Fientlig frivol fröjdefull finurlighet finner fantastisk finansiell frid…

10 years ago the USA had Steve Jobs, Bob Hope and Johnny Cash ….
Now they have no Jobs, no Hope and no Cash.

FRÄCK FREDAG, LUSTIG LÖRDAG och SKÖN SÖNDAG alla bloggisar!!

GOD AFTON!!

Hemimammas tankar – Från död till liv på sex sekunder?

GOD AFTON!! Idag flyr jag mina korporala smärtor och existentiell ångest genom humor. Inget motar döden så effektivt som livet…

(och DALLAS)

Denna historia fann jag hos min vän Benny på nätet:

Den store jägaren kom in på baren och började skryta om att han kände igen hudar och kulhål på nedfallet vilt.
– Knyt för en ögonbindel och ställ upp lite öl och ta hit lite djurhudar så ska jag tala om vad det är för djur.
Vadet antogs och djurskinn togs fram. De satte för en ögonbindel och gav honom ett skinn. Han började känna fram och tillbaka på skinnet och sa:
– Det här är antilop skjuten med en 22:a.
Och det var naturligtvis rätt. Fram med ett nytt skinn. 

– Det här är en tiger skjuten mitt i hjärtat med en 308:a.
Rätt igen och nya öl. Så höll det på hela kvällen och till sist ragglade han hem och la sig. Nästa morgon när han tittade sig i spegeln hade han fått ett riktigt blåöga och han sa till sin fru:
– Visserligen var jag full när jag kom hem igår, men inte slogs jag väl?
– Nää, svarade frun, det var jag som gav dig snytingen. Du kom hem och full som stryk, satte handen innanför mina trosor och gnuggade runt lite och sen så sa du:
– Skunk, dödad med en yxa.

.

.

Folk undrade om vi inte skulle ta med oss lite smör när vi åkte till NORSK BORRELIOSE SENTER *fniss*

.

.

Beteendet känns igen här hemma… *ler*

.

.

Jag såg filmen ”The Expendables II” för några månader sedan och kunde bara konstatera att gammal är äldst…

.

.

Förstoringsglas någon?

.

.

Dagens bidrag till allmänbildningen =0)

.

SOV GOTT!!

HEMIMAMMAS KAMP – 3 millisekunder från döden…

GOD AFTON!! Jag har inte haft ork eller håg till nätet på en ganska lång tid, trots att det hänt åtskilligt sedan jag senast uppdaterade…

Anledningen har varit att när pressen släpper i en kris så faller man ofta igenom isen.

I alla fall jag.

Alltid – i allt som hänt mig, så har jag stått upp och kämpat som ett jehu i en rådande kris eller katastrof, för att när allt är över chockad konstatera att jag överlevde. Så har hänt alltför många gånger. Och då faller jag handlöst ner i insikten att jag hade kunnat skadats allvarligt eller än värre ett flertal gånger – DÖ.

Sedan reser jag mig igen. Oftast med hjälp av svart humor.

Jag har skådat döden i vitögat så många gånger nu, att jag utan att blinka borde kunna skaka av mig vattnet som en anka och vagga vidare på min vådliga stig genom livet på väg mot en fridfull avslutning i solnedgången som en kvinnlig Lucky Luke…

Men i våras fick jag en dödsdom som jag inte velat tala om eller ens tänka på tidigare.

I maj var jag och maken på kontroll och undersökning hos DR X, som i hemlighet hjälper människor med Borrelia och alla dess co-infektioner. Han kunde konstatera att maken gjorde rent mirakulösa framsteg i sin behandling och förutspådde god bättring.

Tyvärr hade han inte samma goda framtidsutsikter att lova mig.

Tvärtom.

Jag fick en dödsdom.

Mitt hjärta var så trasigt och illa påverkat av min borrelia/bartonella/TWAR att han menade att jag kunde dö vilken minut som helst, vilken dag som helst, dag eller natt – oavsett vad jag gjorde. EKG:et talade sitt tydliga språk. Han var så allvarligt bekymrad att han tog bort en av mina mediciner, för att den ansträngde hjärtat, med konsekvens att min läkning fördröjts.

Jag sov dåligt redan innan, men sedan dess var det omöjligt. Skräcken fanns där dag eller natt och det svåraste var att dölja det för barnen. Jag fick lov att leva livet i snigeltempo i rädsla för att höja hjärtrytmen…

Men för en tid sedan märkte jag att hjärtat inte sysslade med sina spamodiska ryckningar och dubbel och trippel-slag längre och för en tid sedan när jag var på återbesök, hos Dr X så visade sig det på EKG:et att hjärtat betedde sig helt friskt igen…

”Du har gått från att vara tre millisekunder från döden till ett helt friskt hjärta på 4 månader – det är inget mindre än ett mirakel”  var Doktorns kommentar. ”Nu kan du börja våga göra saker – men ta det lugnt…”

Maken och jag vet svaret på den mirakulösa gåtan med bådas vårt tillfrisknande, men det vill inte Dr X veta av. På den punkten är han lika bigott som resten av vård-Sverige som indoktrinerats av en profithungrig läkemedelsindustri.

”Kom INTE och prata med mig om kolloidalt silver – för då lägger jag på” var hans kommentar när vi försiktigt förhörde oss om saken första gången vi träffade honom… Vilket gjort att vi undanhåller den delen för honom. Det räcker med att vi själva vet.

Samma kväll så firade vi med champagne.

Men så hände det som alltid händer: När krisen är över så faller jag. Det svarta hålet svalde mig och behagade inte spotta ut mig förrän igår.

Men nu kan jag börja ta vingliga med mycket målmedvetna steg mot nästa del i mitt tillfrisknande:

Min väg tillbaka och återuppbyggnaden av min kropp och psyke.

Men ett stort steg mot min framtid och ny kraft kom igår.

Då var jag och maken på Svenska TBE & Borreliaföreningens föreläsningsdag på ABF-huset i Stockholm.

Dr Rolf Luneng var inbjuden och ett företag som hjälper till att förmedla utlandsvård, FECIT, som pratade om lagstiftningen i Sverige kontra EUoch hur man ska få igen sina pengar från försäkringskassan tex.

Mycket intressant och vi fick möta många spännande människor och vänner från Facebook tex.

Jag blev till min stora förvåning och mycket hedrad glädje, ombedd att kandidera som ny medlem i Styrelsen för föreningen i april nästa år. Efter mycket diskussioner med maken och barnen igår kväll, där de övertalade mig, så har jag beslutat att med glädje och stolthet att tacka ja och ställa upp. Det kanske är vad jag behöver för att få ny kraft och som alltid – kunna hjälpa mina medmänniskor och därigenom ge mitt eget lidande en värdig mening. För MOTMÄNNISKOR finns det för gott om…

Jag känner och tar mitt ansvar för min kunskap och skyldigheten till min nästa.

Så nu är jag tillbaka i gamet och nu ska jag försöka ta igen det jag missat den senaste tiden och börja våga leva igen.

GOD AFTON!!