Hemimammas tankar – min dotter konstnären – UPPFÖLJNING, barn hjälper barn!!

GOD AFTON!! För några dagar sedan skrev jag om TRAPP, min 12 åriga dotter som aspirerar på att bli konstnär.

Många läste inlägget om det och kom med olika feedback och nu vill jag rapportera om den senaste utvecklingen.

Några har hört av sig och vill köpa hennes tavlor, vilket ledde till en diskussion om var, hur och varför.

Detta är vad hon har beslutat:

JA – man får köpa dem. Utgångspriset är 150 kr eller högstbjudande.

Av varje försåld teckning/målning går 50 kr eller mer beroende av slutpris till Borreliafonden och ska användas till att hjälpa andra barn med Borrelia och detta vill hon göra för att inte fler barn ska behöva lida på samma sätt som hennes lillebror och hon är sådan som vill hjälpa till när hon kan.(Och jag beundrar hennes motivation och envishet)

Hon målar dessutom på begäran och önskemål.

BÅDE jag och hennes pappa har gått med på detta välgörande ändamål med stolthet.

Vi har inte klurat ut hur man ska sköta försäljningen rent praktiskt, men någon i bloggen har kanske en bra idé om hur man går till väga??

Vi avser kontakta pressen när vi märker att det får gensvar för att det ska få uppmärksamhet – både för hennes egen skull – men framför allt för att ljuset ska sättas på BORRELIA och alla de barn som lider av sjukdomen.

Hennes senaste alster som ringmärkts på önskan av ”Marisa” som frågade om Enhörningar:

Som ni kanske förstår är jag mäkta stolt över henne!

Hon har ett lika vackert hjärta som hon har förstånd om vad som är rätt och riktigt i världen.

GOD AFTON!!

Hemimammas Fräcka Fredag – Look who’s talking… =0) SNACKA GÅR JU!!

GOD AFTON!! Aaaah! Fredag… avkoppling från vardagen, kan tänka? SNACKA GÅR JU!

Minns ni filmen Look who’s talking med Kirstie Alley och John Travolta?? (och Bruce Willis)

.

Nej, ni kanske inte kan dateras från stenåldern som jag…😆

Jag tyckte den var helfestlig,  innan jag ens fått barn, jag… =0)

Ungar kan verkligen vara härliga – ÄVEN NÄR DE ÄR VAKNA 😉

Så dagens tema blir ungar och kaxighet (med tanke på och hänvisning till de prominenta besökare jag haft i bloggen de senaste dagarna) och mina egna fantastiska små ”minime’s” som livet förärat mig…

Nåja, en del med saken har jag själv haft… *Puh* *stryker svetten ur pannan*

En kaosartad dag som nära nog avslutades i förskräckelse och på sjukhus, förvandlades tack och lov till en elegant avslutning på barnveckan. Min äldste son blev överfallen av en vas och fick ett till en början otäckt jack i skallen, vilket vi först trodde vi skulle få åka till sjukhus med. Men vi baddade med Kolloidalt Silver och avvaktade en stund. Det slutade att blöda omgående och vi insåg att det skulle gör mer ont och vara omständigare att sy, än att låta det vara.  Så bara hjärnskakning att oroa sig för. Så Trull fick följa med oss i ”la petit familia” när vi skulle veckohandla innan helgen.

När vi kom hem trötta och hungriga – så väntade TRIPP 14 år och TRAPP 11,5 i dörren, uppklädda och fina.

Vi blev presenterade ett vackert dukat bord och det var städat, diskat och undanplockat och vi blev serverade den godaste hemlagade soppa jag ätit på många år och ett gott nybakat bröd till det… Himmelriket!!

♥ Jag är så stolt över mina flickor ♥

♥ att ord inte kan beskriva det ♥

Jag hoppas att de växer upp och blir så kaxiga och tuffa som jag var/är (beroende på vem man frågar)

Idag blir det inga roliga historier, bara lite kaxiga uttalanden att kontemplera i lugn och ro över helgen… 👿

Trull klagade över huvudvärk när han skulle lägga sig, så han får vara hemma i morgon… =0(

PAUSA om bildspelet går för fort och du inte hinner läsa. (den lilla fyrkanten om du för pekaren under bilden)

Detta bildspel kräver JavaScript.

B.I.T.C.H

”Babe in total control of herself”  Sån var jag innan jag var sjuk…

Jaja, drömma kan man ju fortfarande, eller hur? EN VACKER DAG SÅ!!

Fräck fredag, lustig lördag och skön söndag önskar jag alla bloggisar!!

GOD AFTON!!

HEMIMAMMAS TANKAR – 11 MARS 2011 – Till minne av barnens död – EN ÖKÄND DAG SOM ALDRIG SKALL DÖ =0(

 Hemimammas tankar – Sorgens ansikte….

GOD MORGON?? TYSTNAD… 

Barn dör i  detta nu….

Så skrev jag denna natt förra året… och det var upptakten till den värsta dag jag varit med om, näst efter min egen dotters död…

JORDBÄVNINGEN som orsakande Härdsmältan i FUKUSHIMA – Många mödrars tårar föll den dagen och följande veckor… Minnen från min egen dotters död passerade revy och jag hade på känn (det händer ganska ofta) att något skulle hända och jag fick reda på och skrev om det först av alla på Aftonbladet blogg det dygnet… likaså det som hände på annandagen 2004… Tsunamin i Stilla havet.

Efter en tung natt då ett flertal bloggare stampat och trampat på mig och försökt knäcka mig…

Men likt Torsten Flinck – så reser jag mig igen – men de mödrar som jag hade i tankarna – kan inte alltid resa på sig.

Kommer de någonsin få känna frid?

Många av dem lever i ångest och ovisshet fortfarande än idag… Tsunamis och Härdsmältor – ”osannolika” händelser ända tills de hände…

Min dotter Emma i min famn och min äldsta dotter TRIPP, DÅ två år, som tar farväl av sin lillasyster… 😦

Carola på stranden vid Khao Lak 2004

En 45 kilo tung Hemimamma på Emmas begravning 18 augusti 1999

Den sång som spelades på hennes begravning…

.

Mitt enda bevis på hennes existens…

En liten lock hår och ett litet fotografi i en gyllene berlock som kyrkan i Vällingby skänkte mig efter hennes död…

“Gå en mil i mina skor”

TYSTNAD…

Mina tankar och min medkänsla går till dem som sörjer både här och där…

MORGON!! =0(

Hemimammas tankar – Idag jag är på (blogg) vandring… dit där rosor aldrig dör =0)

GOD AFTON!! Ibland är jag arg på eget bevåg och påpekar orättvisor jag själv finner i tillvaron…

Vinster i vården”  *Morr* Nya aktuellt retade gallfebern på mig…

Men ibland händer det att jag hittar saker hos mina bloggrannar som jag vill lyfta fram, och denna gång strosade jag intet ont anande – eller JO, jag vet ju att man ska hålla i sig, när man går på visit hos Helga Von Pitbull (om FASAN) men denna gång slog hennes text mig i magen – inte för att det är värre än FASAN (för det är det ju inte egentligen) utan för att min inneboende mamma tar allt som handlar om barn både hårt och på fullaste allvar…

Med Helgas tillstånd återger jag hela hennes text och jag hoppas att ni betänker noga hennes ord:

Fattiga bör inte skaffa barn

By Helga von Pitbull, mars 2, 2012

Om dagen igår var en sorg så är väl denna ett rent helvete. Eller kanske har jag dött? Jag är mycket osäker.

Det började i alla fall bra: glad mamma och lika muntra kids, solen som började gå upp och gav indikationer om en vacker vårdag. Fredag = fredagsmys. Ledig helg. Jag var inte ens trött på tågresan till min kurs och det är kort dag på fredagar så jag var fortfarande vid gott mod då jag gjorde entré.

Jag satte mig ned, åt frukost och läste i en bok som jag alltid brukar göra. Samtala med de andra gör jag ytterst sällan i dessa övervakade utrymmen. Och så min lärare: rösten som maler, aldrig är tyst, pratar om allt utan att tänka först och det mesta är så uppåt väggarna att jag önskar jag vore helt döv under dessa timmar.

– Alla borde pensionsspara. Det är inte mycket man får i pension nu för tiden. Tänk på det och sätt undan pengar, uppmuntrar hon en kursare.

Vem har råd med det som arbetslös? Är det ett hån eller är hon så korkad?

– Jag har sparat barnbidraget åt mina barn sedan de föddes. Det är ju faktiskt deras pengar och inget som skall täcka deras omkostnader, fortsätter hon mästrande.

Hoppas hon gått på en blåsning, så dum som hon är. Ungarna dör före henne och det finns inget återbetalningsskydd. Haha! Usch, vad elak jag är! Jag menar givetvis inte detta. Förlåt för mina hemska tankar. Jag kommer bli galen snart eller så är jag det redan.

– Jag tycker inte man skall skaffa barn om man inte har pengar, deklarerar hon stolt.

Blixtar i skallen. Muskelryckningar. Huvudet börjar skaka. Handen kramar kaffekoppen. Impulsen att kasta något hårt i den dumma uppsynen flashar förbi. Ta det lugnt. Reta inte upp dig. Ödsla inte energi på korkade individer. Dra ett djupt andetag. Ett till. Så ja.

– Vad är det du sitter och säger? dundrar jag fly förbannad och tittar för första gången upp ur boken. Alla hajar till. “Tror du människor planerar sin arbetslöshet och vet att det kommer drabba just dem? Eller att man tänker att det skall vara ett konstant tillstånd?”

– Jag tycker faktiskt inte att man skall skaffa barn om man inte har ekonomi för det, snäser hon.

Något jag lärde mig tidigt i livet är att inte försöka diskutera med svagbegåvade människor. Det leder ingen vart. Eller jo, kanske i behandling- och utbildningssyfte, men inte i sådana här situationer. En kursare reste sig demonstrativt och gick ut. Själv försökte jag läsa vidare, men bokstäverna och hjärtat levde sitt eget liv. När jag gick till mitt arbetsrum skakade en kursare på huvudet med en chockartad min i ansiktet. Jag beklagade mig och vi var rörande överens.

Jag har inga problem med min lärares åsikter. Faktum är att jag inte ens är förvånad. Det var liksom väntat. Det som gör mig förbannad är att hon, som är lärare för en arbetsmarknadsutbildning, och har hand om arbetslösa uttrycker sig på detta diskriminerande vis. På min kurs är nästan alla kvinnor och de flesta har barn. Vi är alla arbetslösa.

Om jag hade jobbat med invandrare skulle jag aldrig uttrycka åsikter om att de borde sätta sig på ett plan hem. Inte heller skulle jag berätta för pensionärer att jag tycker de är äckliga där de går med bajs i blöjan. Skulle jag som plit säga till en kriminell att man borde införa elektriska stolen? Nej. Att tycka så är en sak, att uttala det högt till vederbörande är diskriminerande och kränkande. Jag är professionell ut i fingertopparna då jag jobbar med människor. Tro vad ni vill, men så är det.

Vart skulle jag ha dragit diskussionen? Skall homosexuella få skaffa barn? Skall psyksjuka och arbetslösa tvångssteriliseras? Borde ensamma män få adoptera? Skall vi enbart låta alliansanhängare föda barn i Sverige då det rimligtvis är de som har det bäst ekonomiskt? Hur skall vi göra med svagbegåvade som skaffar barn? Vem har rätt till att skaffa barn? Det är inget jag skall ventilera nu och det tjänade ingenting till att göra det då.

Jag är ledsen och kränkt. Fast mest av allt är jag arg. Under kursen får jag höra det ena värre än det andra som läraren sagt och gjort mot de som går där. Gamla kursare varnar nya som kommer att: “Här står saker inte rätt till. Sök någon annanstans om du kan.”

Mest av allt tycker jag synd om mina kursare som allihop är rörande överens, men få vågar säga något. En del har pratat med sina arbetsförmedlare på Arbetsförmedlingen, men när samtalen väl sker så är det enskilt. AF med utbildaren. AF med den arbetslöse. Utbildaren med den arbetslöse. Inget trepartssamtal. Ord mot ord. En arbetslös mot ett statligt utbildningsbolag. Vem skall vi tro på? Svaret är givet. Det är hemskt att det får lov att vara så här. Jag har åtminstone en plan som ger mig styrka, det har inte de andra. De tiger och lider. Själv tänker jag försöka härda ut tills det slutar och sedan lämnar jag min avskedsgåva. För detta är helt oacceptabelt.

När jag trodde att det inte kunde bli värre så upptäckte jag att kylaren på bilen installerat ett duschmunstycke under tiden jag varit borta. En stor pöl under bilen och då jag fyllde upp hela kylsystemet på macken så rann det en stråle undertill. Bara att köra iväg, gasen i botten och hoppas att inte allt skulle rinna ut innan jag kommit hem. En helt vanlig dag i mitt liv.

_____________________________________________________________________________

Jag hade nog klappat till fanskapet!! 😈

Jag tycker att Helga och gänget borde kanoniseras för deras tålamodiga tystnad.

Samhället är kallt brukar man säga – ok det får man ju tycka vad man vill om kanske, men i detta fallet är mänskan inte bara kall utan direkt korkad… och sådant borde vara straffbart


Ska man skratta eller gråta åt eländet, nu när Sossarna valde att bli Socialmoderaterna och fyller i de saknade luckorna som Moderatsocialisterna missade? Kapitalismen skitar ner och inte ska ansvaret att städa upp, bäras av de som festade…

”Som någon påpekade; Bland kraven på Grekland finns inte att man ska avbryta de enorma vapenköp i Tyskland som pågår. Istället krävs att Grekland ska fullfölja affärerna. Det krävs inte att den giriga grekiska kyrkan ska göra några besparingar. Men däremot ska minimilönerna sänkas. Det krävs inga massiva åtgärder för att förbättra skattemoralen bland Greklands skattefifflande miljonärer och miljardärer. Men däremot ska tiotusentals statsanställda få sparken. Jag upprepar frågan. Ska svältkuren och lånen egentligen rädda Grekland eller bankerna eller Euron?” Sven Tycker

Wall Street är fortfarande modellen för vårdens utkomst… och profit is goverment =0)

Rosornas rötter är kanske inte döda, men grenar och skott och blommor är rejält sjukliga och bör tvångsvårdas!

Jag tror att både jag och Helga behöver ett skratt:

eller kanske tom två?

GOD AFTON!!

HEMIMAMMAS SORG – I NÄRHETEN TILL DÖDEN… Att förlora sina barn, det svåraste i livet…

AFTON!! I natt vill jag tala till en älskad vän om sorg och smärta… och hopp… kärlek…

Men framför allt om vänskap och kanske tro?

Igår på dagen fick jag beskedet att en av mina bästa vänners son akut har hamnat på sjukhus.

Han har nått det sista stadiet i en mycket allvarlig sjukdom med mycket dåliga odds.

Tanken går förstås i första hand till dig, min vän, som för andra gången tvingas att leva med den största förlusten man kan gå igenom som människa och det är att förlora sina barn. Men även till de övriga i familjen som riskerar att förlora en far och en make.

Jag tände det ljus jag lovade dig.

Jag har tänt ett ljus och alla mina tankar och böner går till alla makter att det ska gå vägen så att alla planerade behandlingar fungerar och du får ha din son kvar min vän. Jag vill att du ska veta detta och jag vill att alla i bloggen ska skänka dig en tanke…

Och kanske en bön?

.

Men du avgör själv om du vill berätta vem du är.

Jag är i varje sekund med dig. Jag är där och förstår, eftersom jag själv varit där.

Jag har förlorat en son och en dotter och ett barn som jag inte ens hann betrakta som ett barn innan det var borta.

Mitt första barn dog i magen och jag tvingades föda fram det, men det var innan man nått så långt att mamman fick se sitt barn. Men en snäll sköterska bröt mot reglerna och berättade att det var en pojke… Den upplevelsen krossade ett ungt pars liv och vi skildes åt.

Många år senare bildade jag en ny familj och efter min äldsta dotter kom Emma. Som dog när hon var 18 dagar gammal.

Av olika skäl sprack även den familjen. När Emma dog, dog jag. Fast min dotter hade förlorat en syster och sin far, så jag hade inte rätt att orsaka henne en förlust till. Så jag ”levde vidare” som en levande död. Jag åt inte och jag sov inte… 45 kilo tung var jag när jag insåg att jag var tvungen att verkligen börja leva igen om inte Tripp skulle bli moderlös också.

Min tredje familj gav mig två syskon till min dotter. Allt gick bra och oddsen funkade.

Men familjen sprack ändå – fast det hade inget med barnen att göra.

Så för sex år sedan drygt så påbörjade jag min fjärde och förhoppningsvis sista familj.

Jag har fått två underbara små barn till, så nu har jag fem ungar som lyser upp mitt liv.

Det sista barn jag miste, gjorde att jag aldrig kan få ett barn till för då, likt Karl-Oskars Kristina så dör jag vid förlossningen om inte annat… Det är vad ett utomkvedshavandeskap gör med underlivet… det ökar alla risker mångfalt…

Så jag förstår din ångest, jag förstår din oro och alla dina frågor om vad som ska hända sedan…

Jag kan inte lova att din son kommer att få leva. Jag vet av erfarenhet att det inte alltid går som man vill. Och ber.

Men jag lovar att er kärlek kommer att få leva och växa, via dina barnbarn.

Jag vill ge dig en smula hopp…

Se denna bild:

Visst är de vackra?

Bilden är tagen i somras på Naturhistoriska museet, i mörker-rummet där man demonstrerar fluorecenserande stenar

Mörka svarta stenar… men minsta gnutta ljus laddar dem och de börjar lysa upp mörkret… och skapar tro…

När man sörjer sina barn, så är man den där stenen, men man har glömt att hoppet ligger i att ett litet ljus ska hjälpa en att kunna lysa igen…

.

Jag har genom livets egen längtan efter sig själv fått mitt ljus tillbaka, så min sten glöder varmt rött som centerstenen

Min sorg finns där, och ibland min smärta.

Men mest av allt finns kärleken ♥ och därmed hoppet. Och bönen.

Så nu min vän,

Vare sig det går väl eller inte, så kommer jag försöka att med min kärlek hjälpa dig om du förlorar hoppet om ljuset.

Låt min vänskap till er alla, vara den sten som hjälper era stenar att glöda ♥

Musiken är världens bästa språk oavsett det handlar om sorg eller kärlek:

.

JAG KOMMER ALLTID FINNAS DÄR  ♥

JAG ÄR DIN VÄN

HOPPFULL AFTON!!