Hemimammas tankar – Junibackens loja lördag & helig helgdag

GOD MORGON!! Nu är det måndag morgon och nu kan jag summera och sammanfatta min helg… som har varit en helg i berg o dalbanekänslors land…

I fredags kom alla mina pappabortlånade stora barn hem med ett glädjande besked ”Mamma vi ska få en hund hos pappa”

Roligt för dem, men mer tvätt för mig eftersom min nye make är allergisk… =0) Fast jag är avundsjuk också. Jag växte upp med hundar och älskar både dem och katter gränslöst.  Valpen kanske kan lära Boppan att det finns ofarliga hundar?

Jag hoppas det…

På lördagens morgon deklarerade min make att han var slut som artist. Han tänkte inte göra ett skapandes grand. Han har slitit både fysiskt och psykiskt med att förbereda för bygget och nu hade han fått besked att han inte kunde få hit en grävare förrän vecka 30… Och han var väldigt nedslagen av det. Själv är jag ganska nedslagen av att ha gått upp mycket i vikt och att min operation slagits på framtiden.

Så hur skulle jag pigga upp oss och göra en bra dag för oss alla inkl barnen? Jag älskar skogen och naturen. Jag är helt ointresserad av att springa, jogga och på annat sätt motionera utan mål och mening. Men jag älskar att ströva i skogen och plocka svamp och bär och bara lyssna till stillheten…

Sagt och gjort… Jag tog med maken och barnen på picknick i skogen. Jag räknade inte med någon skörd direkt, men jag tänkte att det skulle lätta upp makens tungsinne. Döm om min förvåning, när vi fann riktigt stora och många skogssmultron och blåbär… och den högsta lyckan: Kantareller i en sådan omfattning att man upplever ren barnslig lycka!! Drygt 1½ kg blev det.

Det tog ett par timmar att rensa, men sedan åt vi knäckemackor med smörstekta kantareller med stekt Halloumi och sedan grillade vi korv med bröd i vår eldgrop… När vi ätit klart så läste jag en saga för hela familjen i eldens sken – ”Allra Käraste Syster” av Astrid Lindgren, vilken har en särskild innebörd för mig och min familj… Vi förknippar den sagan med Emma… Min ängladotter.

På söndagen så var det för övrigt Hennes födelsedag, så efter frukost, så for vi till hennes grav. Vi hade med oss vackra rosa nejlikor. Som en gest från ovan så låg det en pilgren serverad invid hennes sten. Maken och jag slogs av samma tanke och jag tog med den därifrån. I år var det inte lika upprörande att åka dit som förra året. Dessutom märkte jag att Tripp klätt upp sig inför besöket. Hon hade ett linne på sig med ett rådjurskid… Tyvärr verkar kyrkogårdsförvaltningen mobba rosor, för varje gång jag kommer dit så är min vita rosenbuske nedklippt och jag får aldrig se några rosor… så jag måste ta dit någon annan blomma =0(

När vi gick hem därifrån bevisade ett möte med en hund att Boppan fortfarande är lika rädd för hundar… =0(

När vi kommit hem så planterade jag alla pilskotten i en kruka och jag hoppas att det tar sig i år… Hans mamma hjälpte mig att plantera skotten…

Tyvärr vart maken tvungen att ta ner min älsklingsbjörk för att få plats med grunden, så jag måste flytta det lilla rådjuret Emma till en annan plats.. Jag grävde ner krukan längst uppe i backen vid ”Plommonskogen”, så nu kan jag flytta den om jag vill utan att skada rötterna… Men jag fick veta att min ”Salikons ros” kommer att få en plats i min trädgård. Min svärmor håller tydligen i hemlighet på att odla upp en vit rosbuske…

Mina två stora tjejer bakade en tårta till hennes ära, helt själva och i bottnarna fanns smultronen från dagen före och en massa hackad choklad… Citronmousse och vaniljkräm inuti… Rosa grädde och en sockerros som Tripp gjort utanpå… Men som perfektionist, så var hon inte nöjd…

Senare på kvällen åt vi en fin middag tillsammans med min makes föräldrar. Biff med lök och smörstekta kantareller och pressad potatis… och bara njöt av att vi alla hade varandra och att livet kan vara gott…

Och det är inget man ska ta för givet!!! (som Fredrik Backman påtalar)

Ps. Mitt senaste inlägg på Hemimammas Hem, med bilder ur mitt liv D.s

Om Boppans hundrädsla

Om Emmas Pil

Om Emmas födelsedag

”Det lilla rådjuret” min novell