Hemimammas tankar – Min lille 2 årige son blev brutalt attackerad av hundar!! Vad hade NI gjort??

angel_loves.pngelvissmiley.gifAFTON!! Jag utelämnar GOD idag med.

Jag hinner knappt hämta mig från effekterna från gårdagens inlägg och de attacker mot min person, oavsett anledning, under veckorna som varit, innan nästa sak händer. Jag hade velat skriva om att det var Elvis dödsdag den 16 augusti 1977 och mitt livs största idol skulle fått lite uppmärksamhet, men nu får han vänta. Jag är upprörd ännu, flera timmar efter det som hänt och syner för mitt inre öga, om hur det kunnat sluta, ger mig kalla kårar…00020080.gif

Min make var hemma sjuk med feber och huvudvärk och låg och vilade i Baden-badenstolen ute på altanen, för att få lite frisk luft. Stackarn…

Jag höll på med det vanliga pysslet med disk, tvätt och allt annat som måste skötas. Min minste son ”Boppan” lekte ute i trädgården i lugn och ro. Allt var frid och fröjd. Mina tjejer satt och målade vid köksbordet och mitt största problem var vad jag kunde göra för att peppa min make. Men friden skulle fara sin kos, med besked.

00020461.gifHelt plötsligt hör jag grannens hundar skälla som besatta och min sons hjärtskärande skrik får mig att släppa allt jag har för händer och rusa ut…

Den scen jag då bevittnar är alla föräldrars mardröm.

Min son som alltså är två år gammal, springer så fort hans små tultiga ben bär honom, mot mig och min make. Han är jagad av två Colliehundar som hoppar upp mot honom för att välta kull honom och skäller och försöker att bita honom överallt de kommer åt. Boppan skriker av skräck och hans små armar försöker att vifta undan hundarna medan de nafsar i hans händer..

Min make är där på en millisekund och jagar undan hundarna och jag rusar fram, lyfter upp Boppan och springer in med honom. Jag försöker att bedöma hur skadad han är, och lugna ner honom.

6e3c3499c52dac17.jpgUnder tiden konfronterar min make grannarna, som alltså kommit hem i sin bil, släppt hundarna och stod och såg på hur hela scenen utvecklade sig. Ingen av dem agerade för att kalla hem hundarna eller att bestraffa dem.

Jag bär med mig Boppan som börjar lugna sig och vill till Pappa, för han ser genom fönstret hur upprörd min make är. Han upprepar gång på gång på sitt språk att ”Jag gick inte ut på vägen” ”Hundarna dumma” Min lille pojke visste alltså att han inte gjort fel och kunde inte förstå varför hundarna gjort honom illa… (Skönt att våra förmaningar fastnat)

000203F6.gifMin make återberättade samtalet senare och alla män kan säkert leva sig in i hans sinnestillstånd. Jag måste säga att han var inte i närheten så hotfull som JAG kände mig. Jag har lyft en man som hotade mina barns liv på raka armar, så grannen ska vara glad att jag var upptagen med Boppan. Jag vill inte svara på vad JAG gjort om mina händer varit fria. Under hela diskussionen, som jag alltså inte hörde själv, så kallar grannen inte på hundarna utan låter dem lomma in på deras tomt. Han är nog lika chockad som jag och min make.

Det finns alltså inga staket runt vår tomt eller runt grannens heller för den delen och när de flyttade in i våras, så sade de att hundarna inte var farliga. Vi har hört hundarna skälla och morra, och den ena har rusat in på vår tomt förut, men såvitt jag kände till, hade de aldrig attackerat någon förut.

Hunde-6_small.jpg

Jag vill inte spekulera i hundarnas motiv för attacken, men jag kan gissa att det var vaktinstinkt, eller revirhävdande, som fick den ena, den ”svarta” att rusa fram och in på vår tomt. Det triggade den andra, den ”ljusa” som verkar vara den fegare av dem att gå till gemensam attack.

imagesCAT45LAN.jpgNär vi lugnat ner både Boppan och maken, agerar JAG. Jag ringer polisen. Först och främst för att få besked vad jag som förälder bör göra nu. Jag fick vänta en god stund i telefonkö, men sedan svarade en vänlig poliskvinna. Lugnt och sansat lät hon mig återberätta vad som hänt och vi kunde konstatera att min son inte var allvarligt skadad. TUR!!

3e37d1dab01c7360.jpgHon redogör för mina rättigheter och skyldigheter. Hon tar alla uppgifter och en anmälan görs. Jag står som anmälare och min make som vittne. Som jag ser det, så OM något liknande händer igen, så ska det finnas dokumenterat, så den biten av anmälan görs utan skrupler.

”Brott mot lagen om bristande tillsyn av hundar och katter” lyder brottsrubriken. ‘1943: 459’. Hon informerar mig att om jag vill, så kan hon begära att Polisen ska utvärdera hundarna, för att se om någon speciell åtgärd krävs exempelvis föreläggande om att de ska hållas kopplade, munkorg eller tom avlivning.

Här ställs jag inför ett dilemma. Om jag begär denna utvärdering, så lär det bli grannfejd. Särskilt om hundarnas ägare ställs inför konsekvensen att de måste avliva, den ena, eller kanske, båda hundarna.

zawstydzony.gifUndrar om Robban vill hjälpa Hemimamma då? *LER* Skulle inte tro det. Jag lär som vanligt få klara mig själv.

000203D8.gifNär jag söker på nätet efter information om nämnd lag, så inser jag att den inte existerar längre. Den är utbytt mot en nyare föreskriven av Fredrik Reinfeldt och Eskil Erlandson. En skärpt lag som ger polisman rätten att skjuta en hund på plats enligt eget gott finnande. Märkligt att inte poliskvinnan visste det…Skärpta straff för alla i samhället alltså…

Jag är hundmänniska. Jag älskar hundar och har haft dem i min närhet i hela mitt liv. Till skillnad mot de politiker som anser att vissa hundraser ska förbjudas, så anser jag att det är inte HUNDEN som är skyldig. Att denna attack dessutom gjordes av en typisk familjehund, torde bevisa att INGEN hundras är helt säker. Jag vet, för mina föräldrars första hund, blev avlivad efter att ha attackerat och bitit mig. Den var avlad av min hemstads bästa polishund och kunde definitivt betraktas som ”säker”. Men mina föräldrar hade inte lärt vare sig mig eller hunden att den stod lägst ner i hierarkin. Så de tog sitt ansvar. Men sörjde gjorde vi alla.

 

5c01d60db72a7a44.jpgHunden gör bara som den blivit fostrad att göra, eller i brist på fostran, det den instinktivt ska göra. Innerst inne är hundar fortfarande vargar, med vargens alla instinkter, och trots att folk inte förstår det, så ”fostras” faktiskt vargar också av sin flockledare och oönskat beteende stävjas hårt och tidigt i den naturliga miljön, där hela flockens överlevnad hotas om en ungvarg tex, inte gör rätt.

Nej ansvaret vilar på de människor som medvetet fostrar och hetsar hundar att spela ut önskvärda beteenden, ELLER de hundägare, som i oförståelse för hundars sanna väsen inte fostrar dem i den hierarki och anda, som ger hunden ett önskvärt beteende och trygghet. Vilken ras det än är.

Hundar är liksom barn. De behöver fast och vänlig ledning, för att utvecklas på ett positivt sätt och de behöver båda fasta gränser som skänker både dem och omgivningen trygghet. Ganska enkel pedagogik, som de som sett Cesar Millan, säkert förstår.

s44_gubbe_funderar.gifI detta fallet fick hundarna varken reprimand eller markering som lät den förstå att de gjort fel. Det är underlåtenhet att agera som en mogen och ansvarstagande hundägare. Senare under kvällen får jag höra från en släkting att den svarta Collien angripit honom också, men att han kunnat fösa bort den och försvarat sig, dock utan att ägaren varken stoppat eller återkallat hunden då heller…

990d03d2dd441237.jpgDet gör att jag som förälder, tyvärr, måste göra ett obekvämt val..

Under hela eftermiddagen och kvällen talade han gång på gång om att hundarna varit dumma och att han var rädd och ledsen. Så vi gjorde något som varit otänkbart för mig tidigare. Vi berättade och el.gifvisade för honom och hans 1 år äldre syster Loppan hur de, om de blir angripna av hundar igen, ska slå tillbaka. Att slå hunden där det känns mest, på nosen, kan vara ett försvar som stoppar angreppet…

Ni kan inte föreställa er, hur smärtsamt det var att behöva lära min son, hur han ska skydda sig själv, Gud förbjude, om det händer igen. Allra helst som jag och min familj, alla älskar hundar och har respekt för dem.

1228_sad_person_crying.gifMitt jobb är inte att vara en trevlig granne och släta över en händelse som kanske lämnar min son med bestående men och eventuell hundrädsla. Nyss vaknade min son av mardrömmar och det händer INTE ofta...Jag kan bara tolka det som att han fått känslomässiga men av händelsen. Framtiden får utvisa hur bestående men han fått…

Mitt jobb är att vara mina barns första och sista försvarslinje och jag är skyldig att göra allt för att säkra hans miljö. Tänk om jag och min make inte kunnit rädda honom från hundarna? Tänk om han ramlat och de hade kommit åt hans ansikte? Törs jag släppa ut honom att leka i VÅR trädgård igen? Jag lär få besök av mardrömmar jag med inatt om jag får ro att sova…

girl04-sulk-sad-unhappy-smiley-emoticon-000474-large.gif

pies.gifTänk om han aldrig mer får uppleva den glädje som en vettigt uppfostrad hund kan vara??

 

Blir det grannfejd, så får det bli det…

Jag begärde en utvärdering.

Vad skulle du ha gjort?

 

GOD NATT??

Annonser

72 thoughts on “Hemimammas tankar – Min lille 2 årige son blev brutalt attackerad av hundar!! Vad hade NI gjort??

  1. HEMIMAMMA skriver:

    Ja, vad ska man säga om detta? Mardrömmar lär följa både Boppan och mig framöver…

    • HEMIMAMMA skriver:

      INGEN som reagerar över detta? Nu blir jag mycket förvånad…

    • HEMIMAMMA skriver:

      Den ”vilsna” vargbilden kommer för övrigt från Vargen/Arrami…

    • HEMIMAMMA skriver:

      Ja, sova blev det inte… skräckscenen från igår lämnar inte mina tankar ifred…Jag kanske lägger mig en stund senare på soffan eller nåt…SÅ trött…

    • HEMIMAMMA skriver:

      Det var TVÅ Colliehundar och bilden på tre Collies i mitt inlägg är en bild hämtad från en rassajt och är alltså INTE de inblandade hundarna…

  2. Tummelunsen skriver:

    Jag skulle agerat precis som du. När jag läste ditt inlägg kände jag mig alldeles förfärad över detta scenario som spelades upp för min inre syn…Vad är det för grannar/hundägare som inte ens ”reagerar” och ropar in sina hundar? Dessutom har de inte på er tomt att göra. Folk borde hålla mer pli på sina jyckar, och speciellt när de verkar så odresserade som dessa! Punkt, slut! Nu ska jag göra mig i ordning och åka till jobbet!RozieKramar till dig och din familj! ♥

    • HEMIMAMMA skriver:

      Dina Roziekramar kommer att bära mig under en mycket trött dag framöver, ty sömnen undslapp mig… Den syn som du ser, utspelas för mina ögon också och tankarna och oron för vad som kunnat hända, om oturen varit framme, och vad som faktiskt kan hända framöver, om hundarna slipper loss eller smiter eller… eller…. eller….Vågar man slappna av då? Min son kommer att få leva som inomhusinternerad sk skyddshäkte… Hur kan jag annars vara säker?Man stal min frid och min sons oskuld igår…Hemikramar och du finns i mitt ♥

  3. Tummelunsen skriver:

    Tumme också! ♥

  4. Arrami skriver:

    …du agerade helt rätt, tog rätt beslut och gjorde vad alla seriösa individer skulle gjort och vad alla kärleksfulla, ansvariga föräldrar skulle gjort! Du får högsta tänkbara vuxenpoäng! ;-)Du bör också kräva att grannen tillser att hundarna inte kan revirmarkera/attackera över tomtgränsen…ett enkelt el-staket fixar saken fram tills utvärderingen.Kram.

    • HEMIMAMMA skriver:

      Tack Arrami! Jag betraktar dig som den givna experten på detta område, så ditt stöd i detta betyder mer än jag kan uttrycka. Jag känner att det kan bli en mycket obehaglig situation och jämfört med detta känns ”trollen” som en fjärt i vinden…Men trots det så begärde jag utvärderingen och vi får se hur länge det dröjer innan den sker.Jag ska höra mig för med polisen om jag kan begära att stängslet sätts upp som alternativ till avlivning, för jag vore väldigt ledsen om ett annars mycket vackert och värdigt djur behöver avlivas. Kan man skicka ägare på Uppfostringsanstalt? *ler sorgset* Eller ”kontrollera din hund”kurs?Annat vore det om hundarna vore mina. Då hade de vetat vart skåpet ska stå och om de vägrat lyda mig, deras alphahona och skadat ett annat barn hade jag avlivat dem själv.Men mitt livs första sorger var att förlora två hundkamrater, så det måste vara den sista utvägen. Jag lär lämna fortlöpande information om hur situationen avlöper…Jag hoppas att ägarna tar sitt förnuft till fånga och ingen grannfejd uppstår.Och attackerar de IGEN? Då kommer nog min make göra sig olycklig…Eller jag….Hemikramar ♥

  5. Tummelunsen skriver:

    Håller med Arrami där!Kramar igen innan jag svischar ut ifrån bloggen!

    • HEMIMAMMA skriver:

      Jag fångar dem även om du är blixtsnabb!! Arrami har rätt. Hoppas att lagen, polisen, länsstyrelsen och ägarna ser saken på samma sätt som han…Ha en bra dag på jobbet, så ses vi när du kommer hem!!Hemikramar att ta med i farten kan infångas i etern!! ♥

  6. v-slip skriver:

    Det låter hemskt traumatiskt för din lille son, sådana händelser kan sätta sina spår, i värsta fall så att han blir hundrädd i framtiden.Hlet rädd att polisanmäla, se till att staket kommer upp och att hundarna utvärderas och helst förrsvinner därifrån.

    • HEMIMAMMA skriver:

      Du har rätt i att det var traumatiskt för min son… Han brukar sova lugnt om nätterna och brukar inte vakna av mardrömmar, men i natt har han vaknat flera gånger och en gång var han otröstlig, så vi fick ta upp honom och han fick somna om i min famn…Själv har jag inte kunnat slappna av och sova en blund…Bilderna av den scenen och hur maktlös man känner sig, jagat mig ända sedan igår eftermiddag…Tänk om .. tänk om ,.Vi får se vad som händer nu…

  7. A-Linda skriver:

    Jag tycker du agerade helt rätt. Och på något sätt skulle jag försöka få hundägarna att lova att inte släppa ut dem okopplade när det finns barn ute.Hade inte svenska hundägare haft så negativ syn på munkorg så skulle det vara en bra idé att försöka få dem att lova att inte släppa ut hundarna utan munkorg. Som djurterapeut har jag flera gånger förgäves försökt få hundägare att inse vilket bra hjälpmedel munkorgen är under den period man jobbar med en få en aggressiv hund till en snäll och fin hund . De har hellre avlivat hunden! ” Vad ska folk säga, de kan ju tro att hunden är farlig!” , brukar jag få till svar när jag föreslår munkorg. Och jag brukar svara : ” Hunder ÄR ju farlig! Men nu ska vi jobba bort det, och så länge den är det måste folk få veta att den inte är att lita på, dessutom är den ju inte farlig när den har munkorg på sig. ”Smarta hundägara har sällan de här problemen med sina hundar, och därmed behöver man inte ens föreslå munkorg för dem. Utom när det gäller någon smart person som tagit emot en omplaceringshund som de behöver få hjälp med . Själv har jag haft nytta av munkorg till mina egna hundar. T.ex. är vi skaffade höns och inte visste hur hundarna skulle reagera på dem, Då hade vi hönsträning med munkorg, ända tills det var 100% säkert att de inte skulle skada något höns.. Jag har varit hundägare i England också, och där var det vanligt att hundägare använde munkorg som hjälpmedel i träningsituationer. När hunden har munkorg under de här träningsstunderna känner sig människorna tryggare och därmed blir även hunden lugnare och tryggare och träningen går då förstås mycket bättre och fortare .Hundar vänjer sig rätt fort vid munkorg om de förknippar den med något trevligt. Vi brukade ha munkorg på hundarna när vi gick skogspromenader i England, för att de skulle kunna springa löst utan att skada något vilt, t.ex. när det kryllade av kaninungar, trots att jag kände mig rätt säker på att de inte skulle göra det. Så när jag tog fram munkorgarna började hundarna hoppa och skälla av iver eftersom de förknippade det med skogspromenad. Kram

    • HEMIMAMMA skriver:

      Åh, du genomkloka människa!! Jag kan bara le och hålla med. Jag hade inte ens tänkt tanken, men nu när du säger det så minns jag att Cesar Millan också jobbar mycket med munkorg.Och du har helt rätt, hunden lär sig att förknippa njutning, med det du tränar den att svara på, vare sig det är att tolerera munkorg eller i kamphundars fall att njuta av att gå till attack.Det är därför det är ÄGAREN som borde buras in när kamphundar anfaller.Vi får se vad utvärderingen ger, men jag har förstått att det kommer att ta tid innan det kommer att ske och tålamod är något man kan köpa i affärerna tror du inte? *ler*Tack för att du poängterar att det finns flera lösningar som inte innebär skada för varken min son eller hundarna…Hemikramar och min tacksamhet för ditt stöd ♥

  8. Haggann skriver:

    Otäckt! Colliehundar brukar väl inte bete sig så. eller… de blir väl annorlunda i ”flock” också…Min son har blivit hundbiten flera gånger, i ansiktet. Den tredje gången så pass allvarligt att vi fick uppsöka läkare för att ev, sy och få stelkrampsspruta. Hunden var min systers Jack Russell, det satte mig i en mycket svår situation, den var hennes kelgris och jag kunde inte kräva avlivning, Men hon höll den i ett annat rum i fortsättningen, och han dog sen, av hög ålder.

    • HEMIMAMMA skriver:

      Jag tror faktiskt att alla hundar som är ouppfostrade kan bete sig illa och bitas. Oavsett ras.Usch! Stackars din pojke…Hur pass hundrädd blev han av attackerna??Nu när du säger det… det hade jag inte ens tänkt på…måste kolla om han fått stelkrampssprutan…Olika lösningar dyker upp. Tur att er kompromiss fungerade!!Hemikram och tack för ditt besök. Det är alltid roligt med nya bekantskaper!!

  9. Pinglan skriver:

    Vad hemskt att din lille son blev attackerad av hundar. Hoppas ni ändå mår bra nu efter omständigheterna.Har lagt in din önskelåt nu.Ha en skön dag!

    • HEMIMAMMA skriver:

      Just nu så sover han lugnt, men det har varit en orolig natt, då han vaknat många gånger av mardrömmar och jag har inte sovit en blund. Börjar att bli ganska luddig i huvudet nu…Lägger mig nog på soffan…

    • HEMIMAMMA skriver:

      Tack för låten, lite morbid humor lättar upp saken kanske…Hemikramar till min goa Tingelingpingla!

  10. Lindalou skriver:

    Jag hade nog gjort som du. Framför all hade jag också krävt att grannarna sätter på munkorg på hundarna eller hade jag bett dem hjälpa till att sätta upp staket mellan tomterna. Fast hundar tar sig ju in ändå. Usch vad otäckt…Det får ju inte bli en nästa gång så på något vis måste man agera..

    • HEMIMAMMA skriver:

      Arrami föreslog elstängsel…Ja, något måste göras och vi får se vad utvärderingen av hundarna ger…Attackerar de Boppan igen får någon hålla i mig för då går jag till motattack!!Skräcken i hans röst ekar i mina öron…

  11. BeBest skriver:

    Jag har möjligen en förklaring men absolut ingen ursäkt för det är och förblir ägarnas skyldighet att se till att hundar och andra djur hålls under kontroll och inte ställer till skada på människor, djur eller annan egendom!Min förklaring ser ut såhär. Den svarta ser ut att vara en tik men det kan vara en felaktig gissning. Det är just det med tiken och hennes löpning jag ser som en förklaring. Jag har haft hundar, vid ett tillfälle en tik och hennes två söner. Sönerna hölls i herrans tukt och förmaning av tiken och tiken såg mig som flockens alfahane och gärna umgicks med alla som ville vänslas med henne. Hon löd mina order om inte blixtsnabbt så inom någon sekund. Men med viss regelbundenhet gjorde hon inte det. Då trotsade hon alla förbud och hotade tillbaka om hon trodde hon skulle bestraffas. Det hjälpte nu henne inte. I samtliga dessa fall började hon löpa dagen efter hon varit som värst uppstudsig och svårstyrd.Min förklaring skulle alltså vara att den svarta är en ”PMS-tik” men det ursäktar inte grannarnas slapphet att korrigera henne och de övriga hundarna.Du gjorde helt rätt!:O)

    • HEMIMAMMA skriver:

      Ursäkta, men nu började jag garva mitt i eländet, så det får jag väl tacka för =0)Ja, din förklaring om PMS kan väl vara lika god som en ann, så att säga, för i sanningens namn måste jag erkänna att jag inte VET vilka kön hundarna hade eller som den vänliga poliskvinnan frågade, vad hundarna heter…Tack för ditt stöd. =0)

  12. Haggann skriver:

    Han har respekt för hundar livet ut, tror jag. Inte panisk rädsla, men rejäl respekt.

    • HEMIMAMMA skriver:

      Ja, respekt har jag också, fast jag vet inte om det är en följd av det angreppet jag utsattes för som fyra-åring, eller om det var mina föräldrars konstanta fostran kring hundar som gav mig den…Nu inser jag faktiskt när jag tänker efter, att min egen attack, kan vara en förklaring att jag mår så dåligt över denna händelse och att jag inte kan slappna av och sova..Sista timmarna så har Boppan sovit lugnt, men jag kan inte…

    • HEMIMAMMA skriver:

      Nej… jag kan INTE sova…suck…

  13. Vally skriver:

    Hur gick det med ditt lilla barn?Fick han något bett. Har han stelkrampsvaccin? Jag hade blivit vansinnig och hade fordrat omhändertagande av hundarna direkt.Utredning av hundarna. Behövs det. De har redan visat sin färg.Inte ett nögonblick skulle jag lagt fingrarna emellan.Bort med dem Annars kan ni inte bo där.Tack annars mår jag bra. Du var så vänlig och frågade då jag hade varit lite fåmäld.Gud vad förbannad jag är.Den lille som visste att han var oskyldig.Mitt hjärta blöder.Tre mastodonter till galna hundar.Tänk om det gått riktigt illa.Så länge hundarna är där kan lille killen aldrig släppas utan heltäckande tillsyn.Till sist:Grannarna måste väl fatta vidden av denna händelses betydelse.Hoppas de är så kloka.De kan aldrig, aldrig hädanefter lita på sina hundar. Tyvärr!!!Kram och hoppas din lilla älskling har lugnat sig och att din stora älskling blev frisk på kuppen.

    • HEMIMAMMA skriver:

      Tack och lov fick han inga blödande sår, han är ganska robust så de fick inte omkull honom och precis när han snubblade omkull, så var vi framme hos honom…Han var mörbultad och skräckslagen mest. Och JA han hade fått sin stelkrampsvaccinering… puh!Vi var arga båda två, men just då när det hände, så handlade det mest om att få Boppan lugn och sansad nog att kunna undersöka honom…Men min make återberättade ”samtalet” med grannen och de var nog både chockade och rädda de med…Jag vill ogärna låta avliva hundar som kan ”fostras” eller som kan skadebegränsas på annat sätt. Ingen hund går att lita på till hundra procent. Om en hund provoceras tillräckligt mycket så angriper den, så är det bara, men det gör ju katter också och alla andra djur med, inklusive människan…Mitt hjärta finns i halsgropen också och jag fruktar konsekvensen både för min son och för hundarna och mest att grannen ska motsätta sig eventuella åtgärder.Ja, tänk om det gått riktigt illa? Det är den tanken och tanken på att det kan hända igen som gör att min nattsömn gått helt åt helvete denna natt och morgon…Nu har han vaknat och är just nu den vanliga solstrålen han brukar vara.*ler*Min stora älskling är tyvärr fortfarande sjuk, men han har fått sova ganska lugnt i natt.En gång under natten var Boppan så otröstlig att vi var tvungna att hjälpas åt, att lugna honom… Han ville alldeles bestämt somna i min famn med pappas skägg mot kinden…Resten av natten har jag kunnat lugna honom själv, så Hemipappa fick sova sig frisk hoppas jag…Hemikram!!

  14. Vally skriver:

    Lite mer:Glömde säga, att jag tycker om hundar och just dessa är ju fantastiskt fina.Hoppas verkligen att ni först och främst kan få till stånd ett sansat samtal med grannen.Grannsämja är det bästa man har och den skall man vara väldigt rädd om.Hoppas de tycker så också och handlar därefter.Lilla killen, så liten och rädd.Förvånande tycker jag nog att det är, att de inte kallade på sina hundar eller rusade dit direkt..Som du förstår tänker jag på mina små barnbarn.

    • HEMIMAMMA skriver:

      Jag ÄLSKAR hundar (även katter)Jag är oerhört förvånad över faktumet att de inte kallade på eller gav sina hundar reprimander eller markeringar…Men folk har generellt sett dålig koll på sina ungar också nu för tiden… *ler snett*Jag förstår att du tänker på dina barnbarn.Det är en allvarlig sak som kan vara potentiellt dödligt som vi diskuterar…

  15. Tant Otto skriver:

    Hm jag är rädd för hundar…har alltid haft respekt för hundar, tror att nån hund hoppat på mig då jag var liten och nafsat mig! Stora hästar däremot är jag inte ett dugg rädd för…konstigt!!Jag hade gjort som du Hemi och anmält händelsen…hundarna kanske inte behöver tas bort och nån grannfejd behöver det inte bli heller….kanske räcker det med att de måste ha dem inhägnad. Man måste ju kunna släppa ut sina barn på tomten sin…och hundägarna bör ju ha mer uppsikt över sina fyrbenta två och inte släppa dem vind för våg hur som helst!!Hua …joggade ju för nån vecka sen och sprang på två lösa pudlar mitt på spåret…lösa….hundägarna hade inte koll på dem alls…sa bara att de är inte farliga ….men jag stod blick stilla tills de var kopplade…det hjälper väl inte mig att de är snälla när jag är osäker och lite rädd för hundar!!! Nää ha hundar kopplade…så slipper vi som är rädda och andra med bli skrämmda och anfallna av dem. stor kram!!

    • HEMIMAMMA skriver:

      Det är självklart att man ska ha kontroll över sina djur och kräva total lydnad. Funkar inte det så ska hundarna vara kopplade, det håller jag med om. Allmän hänsyn borde göra att man håller sina djur kopplade även på allmänna platser, där man kan visa hänsyn för just de som är hundrädda…Konstigt att du inte är rädd för hästar? Nej det är ju dina vana. Fast jag tror nog att de kan orsaka lika stora skador som hundar, men ingen brukar reagera med förakt mot dem, generellt sett…En sorts dubbelmoral kanske?Undrar om det finns jämförande statistik? Vet du Arrami? Hur många fall av skador sker av respektive djur varje år?Hemisuperkram till min Ottotant!!

  16. Tant Otto skriver:

    P.S Hoppas att det gick bra med din son!!!

    • HEMIMAMMA skriver:

      Vi avvaktar utvecklingen… Fysiskt sett har han klarat sig bra, lite mörbultad och öm, men mardrömmarna har jagat honom under natten…Modershjärtat darrar…

  17. A-Linda skriver:

    Det finns ju också elstängsel som man gräver ner och hundarna har på sig ett halsband som ger dem en stöt när de kommer dit. Vet inte om det finns i Sverige. Har aldrig hört någon som haft det och jag hittade inget nu när jag försökte googla på det på svenska . Men här hittade jag en ameikansk sida där man kan skicka efter Electric Dog Fences http://www.pet-super-store.com/pet-supplies/electric-dog-fences/ Kanske något att tipsa grannarna om?

  18. A-Linda skriver:

    Jo nu hittade jag en sida på svenska! Invisible Fence http://www.invisiblefence.nu/

  19. erviluca skriver:

    Jag älskar hundar och har alltid gjort. Jag har dessutom två hundar nu. Men skulle någon hund attackera någon av mina barn skulle jag bli ARG! Då skulle jag bli en TIGER-HONA, precis som du! Och jag skulle kräva att hundägaren gjorde något! Jag skulle också blir superARG om han/hon inte SA ÅT sina hundar när det hände! Detta skulle göra att jag INTE litade på hundägaren alls! Detta skulle också göra att jag skulle göra den där andra anmälningen, om utredning också. Speciellt som ni bor granne med familjen och de inte har något staket. Jag hoppas ni kan lugna ner er så pass att Sonen inte får men av det hela, för jag tror att det spelar STOR roll hur uppskärrade och panikslagen man är som förälder efteråt också. Jag har sett föräldrar KASTA SEJ ÖVER sina barn när jag kommer med mina två pudel-blandningar, trots att vi knappt gått nära dem. Och då har jag tänkt att Föräldrarna kan verkligen förstora och göra hundrädsla Enormt Stor genom sitt beteende (precis som hundägare kan KASTA SEJ ÖVER sin hund när dom är rädda, vilket gör hundens rädsla ännu större, givetvis!). Jag tycker du ska sätta er (och era barns) säkerhet före eventuell grannsämja här. Jag tycker också ni ska berätta för grannen om varför ni gör anmälan osv. De borde be om ursäkt och helst sätta upp ett staket, IDAG!Styrkekramar!

    • HEMIMAMMA skriver:

      Jag håller helt med dig och jag vet att människor kan göra monumentala fel som ökar på hundrädslan och det tänker jag inte göra. Jag har alltid fostrat barnen att visa respekt för hundar, deras viloplats och matplats och så vidare…De bad så mycket om ursäkt till min make.Men jag vill ha utvärderingen. För säkerhets skull…Tack för dina styrkekramar, de uppskattas!Varma hemikramar tillbaka och detta är en viktig debatt, rent generellt också.

  20. Pellefantia skriver:

    Som förälder så blir man klart rädd nr ens barn hotas till livet… ja herrejösses vad skulle man själv ha gjort… är dock glad över att jag aldrig ställts inför ett sådant problem…. däremot kom det en galen boxer som jagade min katt, upp på altantaket for den efter katten, och fort gick det… har aldrig sett hunden förut så det var väl ett besök i grannskapet….är glad att din pojke klarade sig så väl… kanske skall du se till att han får träffa ”snälla” hundar så inte skräcken etsar sig fast… kram

    • HEMIMAMMA skriver:

      Ja, en vän föreslog att jag skulle låta honom träffa en liten gullig hundvalp…Jag hoppas att de hundar som finns i vänskapskretsen ska vara lugna. och att det går bra nästa gång vi träffar dem…Angreppet har plockat fram gamla känslor från min egen attack när jag var litet barn…Så det är lätt att sätta sig i Boppans sits, så man lär har en högre toleransnivå, och förståelse för om han ”krånglar” framöver…Ja, tur i oturen så fångade vi honom innan han blev allvarligt skadad, men tanken på vad som skulle hänt om vi inte hunnit fram så fort, är ganska skärrande…Hemikramr ♥

  21. Maria de Suède skriver:

    Jag hade en collietik, den som är till höger pà bilden med hundarna liknar min tik, hon var ju stark och försökte jämt vinna psykiskt mot mig, men det var ju jag som var flockledaren och det fick hon acceptera. Colliehundar har faktiskt en stark jaktinstinkt, tvärtemot vad det sägs om dem… Men alla hundar härstammar ju fràn vargen… Jag har ju erfarenhet av collie som ras, det som böcker beskriver stämmer inte… Du gjorde rätt!!! Örnkramar

    • HEMIMAMMA skriver:

      Intressant det du säger… Jag har haft samma erfarenhet av andra raser som sägs vara ”barnhundar” Min erfarenhet är att ju mindre hunden är, desto aggressivare hund, ungefär som den skulle ha ett medfött ”mindervärdeskomplex”…Vi kan nog alla ha erfarenheter som borde leda oss alla till samma slutsats, nämligen att man kan inte lita helt på någon hund och jag anser att hundägare borde gå en ”Cesar Millan- kurs” där man får lära sig grundläggande funktioner och instinkter i hunden, så man kan tolka signalerna rätt…Tack för ditt stöd!Hemikram ♥

  22. Hanna hmm skriver:

    Ditt inlägg fick mina ögon att tåras…. mitt mamma hjärta att värka…. fy vilken mardröm!!!!Du gjorde helt rätt!!!!Kramar

    • HEMIMAMMA skriver:

      Tack Hanna! Ja, det är nog en av de mest skrämmande händelser gällande mina barn jag varit med om…Jag sov inte på hela natten eller hela förmiddagen, men jag sov några timmar efter lunch, och nu börjar chocken släppa lite…Hemikramar!

  23. Mörlin skriver:

    Vilken fruktansvärd upplevelse för er alla och i synnerhet för din lille son! Hoppas att hans mardrömmar går över och att han inte för alltid kommer att vara rädd för hundar…livet blir begränsat då, för hundar och dess hussar och mattar finns ju överallt.Jag skulle inte låta honom hälsa på en valp, då de kan vara lite ‘busiga’….tugga på händerna och hoppa upp i anskitet och ‘pussas’…om det var mitt barn skulle jag hellre låta honom hälsa på en hund som är vuxen och MYCKET trygg i sin kontakt med barn!Det verkar som det är husse och matte som inte klarar av att ha hund på ett säkert sätt för sig själva och omgivningen. OM de nu ska ha hund i framtiden så var det bra att du anmälde och att de får bevisa att de klarar av att vara en ansvarsfull hundägare.Vi har haft hundar i ca 30 år, brukshundar, och haft många omplaceringshundar här, men har de inte funkat med barnen eller deras kompisar så har det varit tack och adjö! Barn och familj kommer först, sedan hunden elelr hundarna….En en gång Varma kramar och tankar till din familj!!!!!

    • HEMIMAMMA skriver:

      Så kloka ord Marilyn…Lång och gedigen erfarenhet kan jag konstatera att du har… Jag förstår hur du tänker och jag kan nog hålla med att ”valpighet” kanske motverkar sitt syfte…Kanske en riktigt gammal dam i stället?Jag älskar också hundar, men håller med dig inga djur går före mina barn…Inte ens JAG går före mina barn *LER*Hemikrammar!! ♥

  24. Tummelunsen skriver:

    RozieKramar gulliga hemimamma ♥

  25. sarahmara skriver:

    Jobbigt….. Jag hoppas han får sova mer inatt och INGA mardrömmar…Jag tycker dock att du handlade helt rätt!!! Tror många inte vill ”stöta sig” med grannen och inte vänt sig till polisen…tyvärr. Bra gjort Hemi!!!kramizar

    • HEMIMAMMA skriver:

      Nog kände jag tveksamhet jag med, men valet var egentligen inte så svårt…Jag inser ju mitt ansvar för barnen, så då gjorde jag det jag gjorde.Framtiden får utvisa vilka effekter det får för grannsämjan…Nu vill jag försöka att sätta fokus på allt annat i livet och gå vidare…Hemikramizar ♥

  26. li5na skriver:

    Varje förälders mardröm!Och du gjorde helt rätt!

  27. Kao skriver:

    Usch, så jobbigt! Stackars grabben! Hoppas det inte ger honom hundskräck för all framtid. De flesta hundar är ju fina och snälla.Men det går inte straffa en hund så lång tid efter ‘gärningen’, det måste ske på en gång. Annars fattar inte hunden vad den blir straffad för. Det är de för korkade för och fattar inte sambandet om bestrfaffningen inte kommer omedelbart. Detta VET jag. Säkert du också. Men då fanns tydligen inte möjligheten – eller viljan.———————Grannarna måste sätta upp (och betala) ett staket) som skyddar barnet från hundarna och det är grannarna som ska betala staketet. Hur tråkigt man än tycker det är att stängsla in sej mot sina grannar.Hoppas ni mår bra alihop och att Lillen fattar att alla hundar inte alls är sådär. Men hundar i flock kan vara farliga vilken ras de än tillhör.Säg till grannarna att ni inte anmäler, om de sätter upp staket. Då bevarar ni grannfriden. Om de vägrar får du väl ta till det tunga artilleriet ändå, Hemi.KramKao

    • HEMIMAMMA skriver:

      Anmälan och begäran om granskning av hundarna är redan gjord och nu avvaktar jag utredningens resultat. Jag skulle önska att de satte upp ett staket jag med, men det visar sig om man har stöd för det i den röriga lagstiftningen…Det du berättar ovan vet jag också eftersom jag också haft hundar i och omkring mitt liv.Dessa ägare verkar vara av den outbildade sorten, eftersom de inte disciplinerade sina hundar direkt…Det gick bra att lägga Boppan ikväll, så vi får se om det blir en lugnare natt denna afton…Hemikramar ♥

  28. Mavera skriver:

    Du gjorde rätt! Det är hundägarens yttersta ansvar att se efter sin hund. Tyvärr händer det ofta att hundägaren antingen likgiltig mot omgivningen eller tror att just hans/hennes hund kan inte göra någon illa. Och jag håller med dig att det är inte hunden eller rastillhörighet som är problemet utan människan. Hunden formas av ägaren och ibland kan det bli helt fel. Min svärmor hade en collie-tik i 9 år, men var tvungen att avliva den för en månad sedan. Hunden attackerade henne och skulle nog bitit ihjäl om inte några bekanta råkade komma förbi just då. Men hon (min svärmor) blev ändå rejält skadad och fick uppsöka akuten.Hoppas att din lille son klarat sig! Det är så fruktansvärt , och man ryser vid tanke vad som kunde ha hänt.Kram!

    • HEMIMAMMA skriver:

      Vilken ryslig historia du berättar?! Om man baserar det på vittnesmål jag fått veta/höra det senaste dygnet, så skulle man lugnt kunna etikettera Collien som en ”mördarhund” som vilken Pibull eller andra kamphundar som helst??Jag tror som du att de flesta hundägare är okunniga och blundar för att deras hund kan orsaka skador…Tack för ditt stöd och många varma hemikramar till min Hemihero!! ♥

  29. Ullis skriver:

    Hej i natten!Ska läsa ikapp mig här sen..Men du..Vad märkligt..Min son (som ju turligt nog är snart 20 år och flyttar om några dar)Blev hundbiten samma dag som din..Han tog en sen kvällspromenad som han gör nästan varje kväll..Han gick samma runda han gjort vid ett flertal ggr: Han hade reflexväst+ficklampa och pratade dessutom i telefon..Så han både syntes och hördes..Han närmar sig ett hus,och ser en gubbe komma ut till brevlådan (kl:23 ??)med sin hund i koppel(han har passerat dom ett flertal ggr: tidigare) . Hunden börjar skälla ljudligt och rusar plötsligt bara rakt fram till sonen och hugger kraftigt bak i låret..Gubben reagerar inte ens..Grabben skriker till gubben :Dra in hunden han hugger mig:Gubben:Va säger du..Sonen: (som nu kommit loss och linkat en bit bort) Upprepar vad han sagt..Gubben:(sluddrande)Va säger du..Och går sen in i huset..Lämnar sonen chockad och blödande..Sonen ringer oss och säger vad som hänt..Jag och maken slänger på oss kläder(vi hade lagt oss) Med en puls på typ 300..Tar vi bilen dit han befinner sig..Maken knackar på (byn är inte så stor så vi vet precis vilka det är) Gubben och hans fru verkar inte nyktra och frun är dessutom lite aggressiv..Gubben ber oss att inte blanda in polisen,för det är väl onödigt tycker han..Och frun säger att det där hittar han bara på..Han har väl trillat eller nåt,det syns väl inget!?!Sonen visar sina södertrasade byxor och blodet..Men nej det har inte vår hund gjort säger frun..Då vi känner att det inte går att nå dom,så går vi därifrån och åker hem..Väl hemma tar jag hand om sonen och lugnar och tvättar rent och maken ringer polisen och gör en anmälan..I dag (eller igår den 17:de) så ringde gubben och var djupt oroad och ville veta hur det gått med sonen och ville ersätta dom trasiga byxorna och dessutom vill han betala för sveda och värk..Han lyssnade på vad maken förmanade om att ha kontroll och dyligt och var väldigt ångerfull,skamsen och tillmötesgående..Då detta (enligt vad vi vet) aldrig har hänt tidigare,så kommer vi inte driva saken vidare(just nu i allafall).Nu hade vi tur att grabben var så pass stor och kunde hålla sig kall..Och att han precis tog ett steg när hunden högg så att det inte ”tog så illa”Han behövde ingen stelkrampsspruta heller,men vi ska hålla koll på såret noga under dom närmsta dagarna..Men tänk om det varit ett mindre barn..Och tänk om den lyckats hugga nån annanstans på kroppen..Det var tydligen ”ett bra” ställe att bli biten på enligt sjuksystern…Han hade tur i oturen..Men blev rätt så uppskakad (och jag blev skiträdd..har inte hämtat mig ännu..)Så visst gjorde du helt rätt Hemi..Hundar ska inte springa lösa..Och definitivt inte i närheten av barn..Vilken tur att det gick så pass bra och att ni fanns såpass nära..Törs inte tänka på vad som KUNDE ha hänt*ryser*..Så jag förstår precis vad du känner..Hoppas nu att din lille ”boppan” inte fortsätter drömma mardrömmar om detta och att dina grannar tar sitt ansvar och förstår allvaret i detta.. Ska se om jag orkar läsa dina övriga inlägg nu..Annars blir det en annan dag.*varma kramar*

    • HEMIMAMMA skriver:

      Usch en sån hemsk historia! Jag tänkte direkt att det måste vara en alkis gubben…Vilken tur vi båda hade, som klarade sig… man har ju läst i tidningarna om folk som drabbats väldigt svårt av hundbett…Än så länge sover han bra…Vi ses när vi ses, det var trevligt att du tittade förbi!Läs dig trött *ler* men somna inte med tangentbordet över näsan?Hemikram ♥

  30. Michael Gajditza skriver:

    Hej! Nu har jag läst en del av vad det handlade om det du nämnde i min blogg. Jag har inte läst alla kommentarer men jag har följande små synpunkter och dom är baserade på att jag haft hund och varit intresserad av hundar alltsedan jag klev ur vaggan. En av dom, en sur strävhårig tax, bet mig i kinden en gång när jag var fem. Jag skrämde henne med en blixtkram då hon sov djupt men det förändrade aldrig min relation med hunden eller med hundar generellt.Det här är vad jag tror hände men som icke närvarande och alltså utan möjlighet att se hur hundarna höll svansen, öronen och därmed så att säga försedd med ögonbindel så kan jag ha fel. Ta det som det blir. Jag tror att hundarna satte igång med det som en collie är gjord för, dom vallade gemensamt ett bortsprunget litet lamm hemåt till flocken. Pojken sprang hemåt om jag förstod det rätt?Att hundarna och som i just det här fallet, Collies, skulle attackera och bita en tvååring är möjligt men knappast troligt. Rasen är inte aggressiv i sig och är dom två stycken i en gemensam attack på en tvååring så hade dom förorsakat ordentliga skador innan någon hunnit fram. Att dom fällt pojken till marken är nästan 100%-igt men som jag förstått det så lät dom honom fortsätta springa mot hemmet (flocken). En fråga i sammanhanget blir: Var de två hundarna bakom eller som mest jämsides med honom på biten dom sprang? I så fall så blir jag ännu säkrare för med två hundar som är fruktansvärt mycket snabbare än barnet så skulle förmodligen den ena ha sprungit förbi och vänt 180 grader för att möta barnet nos mot nos så att säga och på det sättet istället hindra honom från att springa vidare och den andra hunden hade då siktat på benen och bitit bakifrån för att hindra fortsatt springande.Det är alltså hur jag tolkar det du berättat och som jag förstått det. I detta finns inget som förminskar eller fråntar dig din rätt att bli rädd och arg. Din granne har, precis som du säger, brustit i uppsikt av hundarna och de har överhuvudtaget ingen rätt att sätta nån av sina åtta tassar på din tomt, staket eller ej.En utvärdering är heller inget som skadar och visar den vad jag tror den kommer att göra så kommer det i sig att ha en lugnande inverkan på dig o familjen och visar den inte vad jag tror så innebär det att hundarna antingen kan komma att förses med munkorg och/eller andra åtgärder. Personligen är jag av den uppfattningen att om hundarna mot min förmodan visar sig vara instabila på det sätt du beskrivit och att dom alltså försökte att skada pojken, då ska dom avlivas. Jag älskar hundar men om det gått så långt att dom attackerat ett barn så kan man aldrig vara säker mer och då är det lika bra att dom får somna in lugnt och stilla.Det är svårt när man är mitt i nånting känslomäsigt riktigt upprörande att vara objektiv men om du tänker på det jag skrivit, andas djupt och minns vad du såg, kan man då se det som jag sett härifrån tycker du eller ser du fortfarande nåt helt annat?Grannrelationen ordnar sig säkert om ni bara pratar om det som hänt och hur det ska vara framöver. Har grannen egna barn så borde dom begripa hur du känt annars så får du likna det vid att två lejon jagat deras favorithund och höra hur dom menar att det hade känts…….Nehej, klockan går och jag tänkte också försöka hinna i säng en stund innan jag klivit upp för annars möter jag mig själv i badrummet på väg åt olika håll o då känner jag mig så kluven……Godnatt och godmorgon!

    • HEMIMAMMA skriver:

      Hej Michael!!Tack så mycket för att du tar dig tiden att titta igenom händelsen. Du har många poänger, som jag kan acceptera. Det kan vara så att det var vallningssyfte. De sprang jämsides med honom och hoppade mot ansiktet. Det som framkommit senare, efter attacken, är att hunden (den svarta) korsat gränser tidigare och gjort låtsasutfall och skällt och sådant mot andra vuxna medlemmar i vår familj som jag inte känt till tidigare. Det verkar vara den svarta, som är knäpp…Den ljusa kanske vallade, men den svarta ville honom illa, det är jag säker på.Rasen är kanske inte känd som aggressiv, men senaste dygnet har jag fått flera vittnesmål där Collies gått till attack mot barn. Konstigt? Kanske. Förvånande i vilket fall…Precis som du så älskar jag hundar och har umgåtts med dem hela livet och jag skiljer också på ”lekattacker” från en valp exempelvis och från fradgande galna hundar…I detta fallet är jag naturligtvis färgad av min sons skräck. Jag hann inte utvärdera utifrån en objektiv synvinkel vad attacken handlade om utan min magkänsla sade mig att mitt barn var i fara. Men jag har kunnat lita på den hela livet och de gångar jag avfärdar den brukar jag få bittra erfarenheter.Jag känner att sanningen kanske ligger mitt emellan din förklaring och min känsla.Hur står jag rent juridiskt i detta? Vad kan jag egentligen kräva och vad får betecknas som ett önskemål gällande åtgärder?Att känna sig kluven är att splittra sina energier, så det får vi hoppas att du slipper *LER*Hemikram ♥ till en hemihero!

  31. Carina skriver:

    Det är omöjligt att säga utan alla fakta. Men, baserat på vad grannen uppenbarligen INTE gjorde, och att hunden attackerat tidigare, tycker jag att du gjort rätt. Jag har två hundar, och jag tycker om hundar, och jag håller HELT och HÅLLET med, det är hur ägarens argerande som inspirerar hundens handlingar. Men, det finns hundraser som jag tror är olämpliga som husdjur, där tänker jag främst på hundar som har framavlats till helt andra saker än att vara ett husdjur.Förlåt att jag inte såg, fattade först, trodde ”bara” att det var du, jag är så dum.Sänder en hälsning till dina barn, att de är alltid boss över hunden, och att de inte ska vara rädda, någonsin! Allt gott till dej och din familj, i kärlekCarina

    • HEMIMAMMA skriver:

      Hade det varit mina hundar hade det inte hänt, för mina hundar, när jag haft dem, har varit trygga i sin identitet och på sin plats i hierarkin.Ägaren besökte oss idag och försökte släta över det hela…Allt gott till dig med och din familj (och din kamera) i kärlek! ♥Hemikramar!

  32. Michael Gajditza skriver:

    Hej! Jag skrev ett svar i anslutning till din kommentar hemma hos mig. Ha en trevlig kväll!

  33. Grönt gräs skriver:

    Nu läste jag inte mer än överskriften (är för trött) men jag hade försökt sparka in bröstkorgarna på hundarna och sedan ringt polisen. Om mitt barn skadats … så tänker jag inte tala om fortsättningen …

  34. […] Roligt för dem, men mer tvätt för mig eftersom min nye make är allergisk… =0) Fast jag är avundsjuk också. Jag växte upp med hundar och älskar både dem och katter gränslöst.  Valpen kanske kan lära Boppan att det finns ofarliga hundar? […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s