GOD AFTON
ÄNTLIGEN ÄNTLIGEN ÄNTLIGEN
Fantastiska nyheter i mailboxen:
Besök RESURS vid: http://resurs.ning.com/?xg_source=msg_mes_network |
GOD AFTON
Hemimammas kamp – Refugees welcome!!
GOD AFTON! Denna blogg har legat vilande länge, då min energi och mina tankar mest kretsat kring att förbättra mitt eget hälsotillstånd och arbetet med att förbättra villkoren och vården för de som likt mig själv, drabbats av fästinginfektioner som TBE och Borrelia osv.
Men nu måste jag ta till orda och aktion i något annat som ligger mig varmt om hjärtat. I helgen som var så deltog jag i Vänsterdagarna i Malmö och i aktionen ”Refugees Welcome” och på vägen hem så postade jag detta på Fecebook:
Sitter på tåget hem till Stockholm. Reflekterar över allt jag varit med om dessa dagar… Att se lidandet med egna ögon, att höra om människors flykt och att till slut se Malmö bli hoppets hamn ger ett rött hjärta tro på förändring. ”Refugees welcome” manifestationen var stor, mäktig och enormt berörande. Kinderna är nog randiga av tårarna fortfarande?
Huvudet fullt av tankar kring vänsterns ideer och att ordet SOLIDARITET hittat tillbaka till vanligt folks vokabulär. Stolt över Rossana Di Marca’s insats… Många viktiga riktiga talare… Tänker på alla intressanta människor jag mötte och hoppas verkligen att jag får se dem igen.
Under dessa dagar har jag verkligen sett hur välsignat mitt liv är ändå, knagglig hälsa och liten plånbok till trots. Jag sitter på ett tåg, trygg, med HELA min familj väntandes vid min destination. Jag behöver inte känna mina fem barn släppa greppet om min hals – en och en – för att de inte längre orkar hålla sig fast – i medelhavets vågor…
Ett Sverige som låter barn drunkna och ingen får fly(ga) till – blir snart ett land att fly från.
#refugeeswelcome#vänsterpartiet, #vdagarna#letthemfly
Med anledning av detta och det allmänna hjälpbehovet så publicerar jag här mitt partis initiativ för att hjälpa till, med en bedjan om att fler ska bidra
|
HEMIMAMMAS TANKAR – Äntligen blev det vinter…
GOD AFTON!! Här utanför på Junibacken, så ligger snön bländande och vit…
Som bomull dövar den de ljuden från vägen som får mig att minnas att det finns en civilisation där ute som jag inte känt mig delaktig i på lång tid…
Sakta sakta så håller jag på att försöka starta om mitt liv igen och tyvärr så har mina trevande steg framåt stannat av, eftersom jag råkade ut för en olycka dagen före Julafton. Jag ramlade och spräckte min svanskota så på dagen D så var jag sängliggande och alltsedan dess så har jag kämpat med att försöka få ”rumpnisse” att sluta nypa mig hela tiden. Det går inte att varken stå, ligga eller sitta någorlunda bekvämt till mitt stora förtret. Vi fick dock en bra Jul trots det och det behövdes. Jag ska utförsäkras den sista mars, så min framtid är väldigt oviss för närvarande och det oroar…
Men annars så har året börjat bra. Maken har fått ett nytt jobb som blir ett riktigt kliv uppåt, för hela familjen, på alla sätt. Roligare arbetsuppgifter med mer flexibilitet, bättre tider och bättre pengar.
Min äldsta dotter har fått en pojkvän och det är en ny situation att vänja sig vid, men hon trivs och det är ju huvudsaken, även om hennes gamla mamma får vissa funderingar…
Och det bästa med snön är ju att jag får se mina telningar i alla åldrar, rasa av sig och åka pulka och mula varandra och mamma, i ett utbrott av barnslig och lycklig frid som rycker med även de vuxna i kadenser av skratt och stoj och det gör hela familjen gladare!!
Om det inte vore för Rumpnisse!!!
Men som allt annat så ger det sig väl det också med tiden?
GOD FORTSÄTTNING ALLA BLOGGISAR!!
Nu ska jag ut på bloggvandring!
GOD AFTON!!
Hemimammas tankar – Här smyger hustomten omkring…
GOD AFTON!! eller snarare god natt… Det är fullmåne i natt tror jag…
Huset är tyst. Maken sover lugnt – utan att som vanligt snarka. Boppan och Loppan ligger i sina sängar och deras drömmar tycks vara goda, utifrån de små ljud och ord som slipper över deras läppar i sömnen… Tripp somnade också ovanligt tidigt för att vara en 16-årig ung och kär blivande kock.
Regina sover troget vid husses sida och det spritter i benen på henne när hon jagar något inbillat byte.
De enda som är vakna är lilla jag och vår svarta, vackre katt Bozz, som tyvärr härskar i ensamt majestät numera, då hans älskade bror Ozzy blev överkörd i somras…
Ja, mycket har hänt under de senaste två åren som inte har med vår allom överskuggande sjukdom att göra och jag minns knappt vad ni vet sedan tidigare och vad jag måste uppdatera… På samma sätt så har jag missat mycket i era liv under de två senaste åren då jag bara högst sporadiskt orkat kika in på bloggen. Tänk om ni alla kunde skriva små resuméer och berätta i huvuddrag vad jag missat?
I natt tänker jag mycket på allt som hänt och kan konstatera att jag faktiskt kan tänka tillbaka på vad som varit, utan att sitta i ett oändligt plågsamt presens.
Numera vågar jag också, i hemlighet, när alla andra sover, pröva på att se om mina nyrenoverade vingar bär. Jag smyger runt, som en riktig hustomte, och pysslar och fixar med sådant som var självklart en gång, men som varit så övermäktigt, så länge. Och vilken tid passar bättre för det än min absoluta favorittid på året i Juletid?
JULEFRID
Mörkret sluter sig lugnande omkring mig och bara min fantasi sätter gränser för tankar och känslor och drömmar. Och den nattliga ångest som plågade mig när jag var som sjukast viker undan för en känsla av oändligheten som finns i att ha vunnit livet åter.
Jag lever och jag kommer att få leva ett tag till och det finns en mening med att drömma och planera.
Och nu planerar jag förstås en ”riktig” Jul för barnen – något vi inte kunnat ha de två senaste åren.
Minns ni detta inlägget från den tiden när vårt helvete började? Min mellandotter Trapp ritade nedan teckning …
Fred över alla denna natt!!
GOD NATT!
Hemimammas tankar – Lycklig Lucia och fredag den 13?
GOD AFTON!! Vi har beslutat att fira Lucia en annan dag.
Inte för att det är fredag den 13 utan för att vi ska till svärföräldrarna på söndag och just nu så gläds vår ekonomi varje gång vi dödar fler flugor… Boppans Lussefirande på dagis var redan i går kväll och de var så duktiga att stora starka Hemimamma fällde en stolt tår…
Bara tanken på att min son är och beter sig ”normalt” utan sina vredesutbrott och allt det som skulle förärat honom en ADHD-diagnos om inte jag inte lyckats spåra upp sanningen får mig att flina lyckligt!!
Sakta men säkert börjar vi försöka normalisera vår tillvaro och försöka återuppbygga allt det som raserades när vi blev sjuka. Svårast blir det att återställa ekonomin.
Numera sover jag i mitt sovrum igen och har börjat spara ut håret igen.
De senaste två åren så tvingades jag att sova i soffan i vardagsrummet eftersom jag krävde omedelbar närhet till toaletten. Magen är bara ett av de fem system som kan slås ut av borrelia och andra fästinginfektioner. Jag hade svårt att röra mig och gå (hjälpligt med kryckor) och därför skulle jag inte hinna från sovrummet…
Bakterierna kapade min hypofys (kroppens gas och broms) och det gjorde att jag bla genomgick nattsvettningar som lämnade mig badande varje morgon och därför rakade jag av mig håret i ett försök att minska detta och jag orkade inte byta sängkläder varje natt (enklare i en soffa). Det visade sig vara ett av de starkaste symptomen på min bartonella och varje gång jag slutar med mina mediciner (sk. provokation) så är det det första symptomet som kommer tillbaka…
Nu måste jag bara försöka att vänja mig vid att sova utan TV-ljudet igen.
Glad Lucia och sköt om er i bloggarna!
HEMIMAMMA - Brinner för en grön värld med ett rött hjärta och lever livet i närhet med döden! 