HEMIMAMMAS KAMP – Hemimamma Von Oben – återtar min forna politik..

GOD AFTON!! JAG LITADE INTE PÅ SAMHÄLLET OCH PÅ SVENSK VÅRD. Och kommer aldrig att göra det igen…

De senaste veckorna har jag försökt att frångå den principiella politik, som jag antog för 20 år sedan.

Jag antog den när jag för första gången råkade på Dr Svinhård, när han var överläkare på St Görans psykakut. En händelse som jag har förträngt i 20 år, har styrt mitt sätt att agera och attityd mot alla situationer med vård inblandad i, både med mig själv och mina nära. Jag mindes händelsen först nyligen och förstod varför jag känt igen läkaren, när jag började läsa på om honom för några veckor sedan och insikten om det puttade mig över kanten denna gången och jag har hamnade  i min djupaste depression hitintills, när jag förstod vem jag nu var utlämnad till på nåder. Det var så traumatiskt så jag har förträngt det så här pass länge…

Mitt första barn hade dött i magen, jag hade precis gått igenom en skilsmässa, förlorat mitt jobb och läkte från en skada som gjort mig tillfälligt blind. Jag fick ett sammanbrott och min nya pojkvän tog mig till akuten.  Vem kom in till mig i ett cellliknande rum när jag sitter på golvet och gråter och inte vill leva längre för smärtan är för tung att bära och jag inte ser någon väg ur eländet??

Dr Svinhård, med de kallaste döda fiskögon jag sett.

”Du är frisk och sorg är ingen anledning till sjukskrivning”  var hans hårda dom, med vilken han skickade hem mig. Ingenting av alla de trauman jag upplevt sedan min barndom fram till den tidpunkten spelade någon roll…

Jag gick hem, men jag visste ju att jag i grunden ville leva, så jag låste in mig själv i mitt hem frivilligt, eftersom jag förstod att om jag skulle åka tunnelbana, så skulle jag troligen hoppa…

Jag började läsa på och jag insåg att jag befann mig i en djup depression. Jag hade ingen att vända mig till, så jag beslöt mig för att ta hand om mig själv. Det tog 1½ år, av ångest och kamp, men till slut lyckades jag resa mig själv och JAG SVOR ATT ALDRIG BLI SÅ UTSATT OCH UTLÄMNAD IGEN.

Varje gång jag haft med vård och sjukdomar att göra, sedan dess, så har jag läst in mig på respektive sjukdom eller skada och på det sättet har jag räddat flera av mina barn och diagnostiserat den sjukdom min make haft sedan barndomen, som varit ett mysterium för läkarna under hela hans liv…

Och löftet har jag hållit ända tills jag råkade på Dr Svinhård igen…

Men denna gången så hade jag inte krafter själv och orkade inte stå längre. Jag rasade ihop och för mina barns skull så tänkte jag att jag kanske ska ge vården en chans?

Så jag lät läkaren lägga in mig på psykiatrisk avdelning i förhoppningen att de skulle hjälpa mig med min nuvarande djupa depression… som faktiskt gör att jag ser livet som meningslöst just nu, oavsett vad som orsakar det…

Jag har tillåtit vården att ”hjälpa” mig och det har bara resulterat i att överläkaren antog sin patroniserande rätt att behandla mig som mindre vetande och ointelligent utan förstånd att begripa mitt eget bästa. Eftersom jag envisas med att hävda att jag har Borrelia och en del i mitt dåliga mående har med det och göra och ville få tillstånd att besöka min norska specialistläkare, så lät han avhysa mig från avdelningen utan ens ett madrs-test.

”Åk till din läkare men då får du inte komma tillbaka”

Maken avbeställde läkarbesöket eftersom vi ansåg att min OMEDELBARA hälsa var viktigare och ARENA FINNS JU KVAR TILL SENARE.

Man pressade mig allt man kunde att jag skulle avslöja den svenska läkarens namn, men jag vägrade och det var då som Överläkaren sade att ”vi kan inte göra mer för dig”   Men det hjälpte inte att avboka. Jag blev avhyst med förklaringen att de inte kunde göra något för mig ändå…

Vid utskrivningssamtalet valde avdelningsläkaren (som innan varit både inkännande och öppen för att andra sanningar än hennes egna, kan existera) att gå på Överläkarens linje och hävda att alla mina symptom beror på min depression och INTE på Borrelia, men samtidigt var ingen av dem intresserade att titta på mina provsvar…

Så jag insåg att det inte var någon idé att tjafsa.

Jag vet att Dr Rolf Luneng är kompetent och jag beklagar att svenska läkare har en sådan Von Oben attityd till (vår f.d bättre halva av rikets en gång) norska läkare… jag undrar vad Norska diplomater anser om det?

Och idag med min erfarenhet av båda ländernas vård anser jag att Norges vård är både bättre och mer human.

Sverige får skämmas för alltmer av den förda politikens konsekvenser.

Och vi som blir sjuka får betala.

Och för mig och min familj innebär det att jag aldrig mer i mitt liv kommer utlämna mig själv åt vården frivilligt.

DE HAR GJORT MER SKADA ÄN NYTTA. Jag kommer i fortsättningen göra som jag alltid gjort och lyckats klara hela min familjs hälsa hitintills.

Jag läser på och vidtar de åtgärder som krävs själv. Så räddade jag min dotters liv och så har jag  sett till att förlossningsvården inte kunde skada fler av mina barn och jag ordnade en dräglig tillvaro åt  min make som lever med en obotlig sjukdom. Och jag SKITER HÖGAKTLIGEN i om jag trampar på läkarnas fötter eller tår. Om de inte kan överbevisa mig om att jag har fel (vilket inte skett en enda gång på  dessa 20 år) så kan de leka med någon annan.. och jag tar mina egna beslut.

Även om jag är guldfisk och frustrerad och förbannad.

Beslut som att Fortsätta att gå till Arenakliniken i Oslo.  För jag har sett, hur min make blivit bättre och min son nästan frisk. På denna relativt korta tid, bara på ett halvår. Och de kommer att bli fullt återställda. Och eftersom jag ska få nya mediciner mot min Bartonella (sjukdom som läkarna på Danderyd inte ens kände till) så kommer jag förhoppningsvis komma ikapp dem så småningom…

Och med mig är det slutlekt!!

JAG LITAR INTE PÅ DAGENS SAMHÄLLE OCH PÅ SVENSK VÅRD.

Och läser man DAGENS NYHETER så inser man det kloka i det

RÄDDE SIG DEN SOM KAN –  eller har pengar – GÄLLER!!

GOD AFTON!

HEMIMAMMA VON OBEN

Annonser

18 thoughts on “HEMIMAMMAS KAMP – Hemimamma Von Oben – återtar min forna politik..

  1. HEMIMAMMA skriver:

    Det blir att ta det dag för dag… PÅ EGEN HAND.

  2. Du bekräftar det jag redan vet, att dagens psykvård i Sverige suger…
    Än en gång, kolla B12 på vårdcentralen (och sköldkörteln) och ge inte upp. Kramar ❤

  3. morsanssvammel skriver:

    Du har allt mitt stöd och all min djupaste förståelse, Hemimamma.
    Att försöka resonera med svensk sjukvård och försöka få hjälp och stöd från den är som att slå sönder sitt huvud mot en vägg i försöken att forcera den med pannan.
    Starkt av Dig att orka stå emot att lämna ut den svenska borrelia-läkaren. Good for you! And for him!

    Du är fantastisk, Hemi, som klarar att plocka ihop Dig och gå vidare. Vet att det största är inte att aldrig falla, utan att resa sig efter varje fall.

    Massor av bamsekramar till en stark mamma!
    /Morsan

    • HEMIMAMMA skriver:

      Jag vet inte riktigt vad jag ska säga – mer än att det betyder mer än du någonsin kan förstå att du tror på mig och ger mig ditt stöd…

      Om jag hade vikit mig för trycket hade jag sumpat det för massor av människor.

      Jag är många saker men INTE svikare!! Jag känner ansvaret inför mina medmänniskor.

      På den punkten så känner jag mig själv väl.

      När det gäller att ta mig upp ur depressionen, så antar jag att bara tid och min familj och nätvänners kärlek kan hjälpa mig.

      För vården litar jag aldrig mer på, det är en sak som är klar!!

      Varma Tacksamma hemikramar ♥

  4. Janet Pavval skriver:

    Vad tråkigt att bli så sviken. Det finns verkligen en del inom vården som skulle må bra av att lära sig lite mer ödmjukhet inför det de inte vet något om. Men du vet, stå på dig. Det kommer att vända.
    Kram /Janet

  5. Ullis (den kramgoa) skriver:

    När orden inte räcker till…Lyssna..Läs..*håller om dig stilla♥*

    • HEMIMAMMA skriver:

      Tack Ullis ♥

      Tack för den fina melodin som jag hört så många gånger och som betyder så mycket för mig sedan svåra år i ungdomen.

      Tack för dina ord och tack för att du finns ♥

      Mina varmaste Hemikramar ♥

  6. skvitt skriver:

    Muntrar upp dig med detta bidrag till din fräcka fredag, som ju närmar sig:

    Amerikanen: ”Vi har så många och så höga skyskrapor att om vi staplar dem på varandra så räcker de himlen!”
    ”Äh, nu överdriver du allt!”, sa de andra.
    ”Well, det kan ju skilja några meter!”

    Tysken: ”Om vi lade samman alla vår autobahns så räcker de också till månen!”
    ”Äh, nu överdriver du allt!”, sa de andra.
    ”Det ska inte fattas mycket i alla fall!”, sa tysken.

    Svensken tänker länge, sedan säger han: ”Våra kvinnor föder ungarna med röven!”
    ”Nej du, den går vi inte på. Era kvinnor är skapta som våra kvinnor så där ljög du allt bra!”
    ”Äsch, det skiljer bara ett par centimeter!”

    Kram!
    /Skvitt

  7. robertalmgren skriver:

    Jag har suttit fast i mina egna små bryderier och har inte orkat läsa ens min favoritblogg och oj vad jag missat mycket! Det smärtar mig att läsa om hur dåligt du mår, och jag blir som vanligt ursinnig om att läsa om den svenska ”vården” och framförallt psyket där ”läkarna” är sjukare än patienterna. Jag har själv flera skräckhistorier från mina upplevelser därifrån. Lögner om mediciner, vägran att skriva ut mediciner i tid. Läkare som hånar en osv osv. Jag har själv stått på tunnelbaneperrongen och övervägt att ta steget ut mot det okända, men jag hindrade mig själv som tur var. Men jag tänker på alla andra som inte är lika starka som du och jag, som bara har denna såkallade vård att gå till. Jag känner mig så maktlös, vad kan man göra utöver att lägga sin röst till vänster om sjuklövern? Hursomhelst, fantastiskt bra skrivet! Fortsätt kämpa! Kram ♥

    • HEMIMAMMA skriver:

      Tack Robert det betyder något extra att höra att vi har liknande upplevelser och att jag får det bekräftat att det inte är JAG det är fel på!!

      Nej, vi är starka och då ser jag det som min och din och alla andra starkas uppgift på samma sätt som Bamse – är man stark måste man vara snäll.

      Ett samhälle är aldrig bättre än varmed man behandlar sina svaga. och så länge som några av oss styrs av hjärtats stolthet och hedern, så finns hoppet och det gudomliga i världen.

      KÄRLEKEN är alltid svaret även om dess ljus flimrar alltför svagt ibland… och idag tackar jag er alla i bloggen för att ni stärker mig med er.

      Jag kämpar – för jag vet ju att jag EGENTLIGEN vill leva och jag älskar ju livets sköna kast ut i det spännande och oförväntade…

      ”Jag vill inte dö – jag orkar bara inte leva” finns en bok om jag inte missminner mig och på senaste tiden så förstår jag vad författaren menar med titeln.

      Varma hemikramar ♥

  8. Urban Medin skriver:

    Håller på dig Hemi 🙂
    Tittar in ibland och försöker iaf dela lite glädje, i allt hopplöst ikring oss.
    Något för fräcka fredagen kanske? 🙂
    http://www.bt.dk/film-og-tv/se-det-fantastiske-klip-er-det-her-verdens-bedste-frieri

    • HEMIMAMMA skriver:

      Jag tackar för skämtet men jag har valt ett annat elakare tema för denna fräcka fredag… jag hoppas att du kommer att gilla det!

      Tacksamma hemikramar ♥

  9. kao skriver:

    Jag lider med dej, det ska du veta. Oförstående, ointresserade och kalla läkare är en skräck och gör bara ont värre. Har varit med om det själv – de läser inte ens journalerna från förr. Det har de inte tid med…eller lust till.

    Läkare i allmänhet gillar inte att man kan något av det de själva kan – man ska vara helt ovetande så de kan laborera hur mycket de vill med en – på det sätt just DE SJÄLVA tror. Just nu är jag själv utsatt för en sån dumjävel och måste byta vårdcentral igen!

    Det jag antar de är mest förbannade på är att du blandar in borrelia i depressionen du lider av. Antar de vill du ska skilja på de där två sakerna, för läkare vill inte och kan inte koncentrera sej på mer än en sjukdom i taget. Rubbas deras cirklar och de blir osäkra visar det sej på det sättet du har blivit bemött. Det vet de flesta som mött sjukvården.

    Mitt råd är att du tar en sak i sänder, så du får rätt vård här hemma först (det de nu kan ge dej) och sen ta itu med borrelian när du känner dej lite starkare psykiskt. Annars kastar de ut dej innan du är frisk. Om de inte redan har gjort det. Det kan bli förödande, i värsta fall. (I bästa fall kommer Hemiilskan fram och tar hand om problemet själv 😉

    Väntar med spänning på hur det ska gå. För det MÅSTE gå bra. För vi är många som vill ha den vanliga ‘gamla’ Hemimamma tillbaks.
    Med all välmening och massor med kramar – och jag tror du kommer reda ut situationen. Vi är många som håller dej mjukt i våra hjärtan och händer.

    Kao med kramarna 🙂

  10. […] (Bilden nedan får avsluta detta inlägg) […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s