HEMIMAMMAS TANKAR – Till en blogg jag är på vandring – dit där sagor aldrig dör! ETT STENHÅRT INLÄGG

GOD AFTON!! Ibland är jag arg på eget bevåg och påpekar fel och orättvisor jag själv finner i tillvaron…

Men ibland händer det att jag hittar saker hos mina bloggrannar som jag vill lyfta fram, och denna gång strosade jag intet ont anande – eller JO, jag vet ju att man ska hålla i sig, när man går på visit hos Johanna Lanner (om LCHF)

Jag minns Astrid Lindgrens saga ”Pomperipossa från Monismanien” som avsatte sossarna valet -76

LÄS DEN SAGAN HÄR

Jag är ju som sagt lite småsvag för sagor så välkommen till Profitien…. ;)

Med Johannas tillstånd återger jag hela hennes text och jag hoppas att ni betänker hennes  ”SAGA”

Välkommen till Profitien… eller det uppenbara är svårt att se…

Det var en gång för inte så länge sedan ett land inte allt för långt bort. Landet hette Profitien och människorna som bodde där kallades för nickedockor. De var ett glatt och lyckligt folk men de såg sällan längre än näsan räckte. En del kanske skulle kalla dem för dumma eller rent av naiva men det var i själva verket ett utmärkt sätt att slippa tänka på saker som skulle kunna vara obehagliga.

När nickedockerna började skola fick alla sina första skygglappar och man uppmuntrade särskilt de elever som aldrig ifrågasatte utan bara ordagrant upprepade det som stod i skolböckerna. På så vis insåg man tidigt i livet att det som stod i böcker, tidningar eller sades på TV och radio det var minsann alltid sant.

I Profitien älskade man att tillsätta olika utredningar, myndigheter och nämnder och det vimlade av experter på olika områden och precis som i alla länder fanns det gott om företag vars huvudmål var att tjäna pengar. Ju mer pengar dessto duktigare var man. Så var det.

Landets styre började känna sig bekymrade. Det var en sådan tillväxt, nickedockorna blev allt fler och man började befara att maten inte skulle räcka. En utredning sattes igång och organisationen Mat till alla till varje pris  MTATVP  grundades. Experter slog sina kloka huvud ihop och klurade både natt och dag. Plötsligt utropade den ena

– Sten, människor skulle kunna äta sten, sade han och tillade, det finns hur mycket sten som helst i Profitien.

Ja och så hade han ju själv en hel del uppdrag för ett par gruvor i Profiten. Inombords gned han sina händer och försökte räkna på vad han skulle kunna tjäna på det här… summan han fick fram var svindlande.

– Sten?!utropade de andra, Går det att äta? Eller kan det vara farligt?

– Farligt kan det ju knappast vara, det finns ju i naturen således måste det anses vara helt naturligt, utropade en annan.

De andra nickade instämmande och några av dem började fundera över hur detta skulle kunna generera pengar. Tänk så härligt att få tjäna pengar och samtidigt lösa problemet med matbristen.

Nu var problemet löst. Nu var det produktutvecklarna och reklamarnas tur. Hur skulle man få Nickedockorna att börja äta sten? Hur skull man kunna skapa en produkt så god, nyttig och prisvärd att det skulle bli ett självklart val för nickedockorna på deras veckohandling?

Det var ett hårt jobb, stenen fick parfymeras, malas och blandas ut med olika tillsatser men slutligen hade man hittat något som fungerade. Reklamarna gick hårt ut.

Sten – Inget för mjukisar.
Sten – Ger stenhårda ben
Sten – För att du förtjänar det bästa
Sten – För ditt hjärta

Succén var ett faktum. Nickedockorna tog till sig de nya produkterna utan att ifrågasätta. Det  var ju faktiskt helt naturligt, från naturen.

Åren gick, men Nickedockorna hade blivit sjukare och allt tyngre. Sjukdomar som inte existerat innan exploderade. Ingen kunde förstå varför. En utredning sattes igång och organisationen  Bli Friska Nu För Fan BFNFF tillsattes.

I utredningen kom man fram till att Nickedockorna måste röra sig mer och att ännu mer pengar måste sättas av för att forska på olika botemedel mot all dessa förfärliga sjukdomar. Mer mediciner var nödvändigt för att rädda den allt sämre befolkningen, inga insatser var för höga.

Några få undrade om inte maten kunde ha en bidragande orsak men slogs genast ner med argument som ” så har vi alltid ätit”, ” vi ska äta lite av allt”, ”forskningen talar sitt tydliga språk”

De fåtal som vågade trotsa de Profitiens kostråd upplevde till sin förvåning att de mådde bättre.

När de ville berätta var det ingen som vill lyssna.

Vilken jäkla tur det var en saga :)

Här kommer en saga man berättade när jag (Hemi) var barn:

Stensoppan
Det var en gång en gumma som var rysligt snål och otrevlig mot alla. Detta trots att hon hade det gott ställt och inte saknade något här i världen. En kväll när det regnade och var kallt ute knackade det på hennes dörr. Det var en ensam luffare som undrade om han kunde få övernatta på gummans gård. ”Ånej! Det här är minsann inget värdshus”, menade gumman.

Men luffaren sa att han var tacksam om han bara kunde få sova på golvet framför brasan. Till slut gav gumman med sig och släppte in honom.Luffaren undrade om det kanske gick att få något att äta också. ”Aldrig i livet”, gormade gumman. ”Jag har knappt så det räcker för mig själv. Hur ska jag då kunna mata andra också?”

”Allt jag begär är att få låna en gryta, så kan jag laga min egen mat”, förklarade luffaren. ”Se, jag har en sån god sten att koka soppa på så jag klarar mig med det.” Koka soppa på en sten? Det hade gumman aldrig hört talas om, så nu blev hon nyfiken.

Hon hämtade en gryta och började koka upp vatten i den. Luffaren släppte ner sin steni grytan och rörde försiktigt om i vattnet. Efter en stund provsmakade han. ”Mmm! Det blir allt en läcker soppa det här”, sa luffaren och såg nöjd ut. Just som gumman själv skulle provsmaka sa han: ”Men det är ju klart… Med lite mjölk och lite potatis så hade den blivit ännu godare. Men finns det inget så blir soppan god ändå.” ”Åjo”, sa gumman. ”Nog har jag väl lite hemma.”

Och så gick hon och hämtade potatis och mjölk. Luffaren provsmakade igen och såg nöjd ut. ”Det här blir en härlig soppa! Fast ännu godare blev den ju med lite salt och peppar i.” ”Det är klart att jag har lite salt och peppar hemma”, sa gumman och hämtade. Luffaren smakade av soppan igen och sa: ”Det blir en riktigt lyckat rätt, det här. Fast kunde man hälla i lite grönsaker och köttbitar så skulle nog självaste kungen bli nöjd med soppan!” Genast gick gumman och hämtade vad hon hade hemma.


När soppan var färdiglagad hällde luffaren upp maten till både gumman och sig själv. Gumman åt för glatta livet. Aldrig hade hon väl smakat en så god soppa och hon kunde inte berömma luffaren nog för hans goda matlagning. Nästa dag när luffaren gav sig av fick han en slant av gumman. ”Den ska du ha för att du lärde mig koka soppa på en sten”, sa hon. ”Så billig mat kan inte vem som helst laga.” Luffaren tackade artigt och gick sin väg, glad över att den snåla gumman också var en dumbom.

Slut!

.

DET VAR DET HELA

GOD AFTON!!

Annonser

8 thoughts on “HEMIMAMMAS TANKAR – Till en blogg jag är på vandring – dit där sagor aldrig dör! ETT STENHÅRT INLÄGG

  1. HEMIMAMMA skriver:

    Stensäkert tips:

    Minns ni Riddar Katos stenhjärta? Det var brist på kärlek och empati som orsakade det. Undrar om Regeringens företrädare missade den sedelärande sagan? (Mio, min Mio – A.Lindgren)

  2. Viktigt inlägg! /Fredrik

  3. Mavera skriver:

    Tack, snälla Hemimamma, för din varm kommentar på min blogg:)
    Det är bra med mig, men det har hänt stora förändringar i mitt liv och jag måste få ordning på allting. Men dessa förändringar är positiva och jag känner mig glad. Men det krävs ändå mycket tid och energi, därför hinner ja inte blogga under den närmaste tid. Men jag hoppas att komma tillbaka så fort som möjligt.
    Tack att du bryr dig!
    En stor KRAM!

    • HEMIMAMMA skriver:

      Självklart bryr jag mig. Vi har ju hjälpts åt och vaktat varandras ryggar länge nu.

      Så¨roligt att det är positiva förändringar och jag måste erkänna att jag blir djävulskt nyfiken =0)

      Största hemikramen ♥

  4. prinsessanbarbis skriver:

    Hej goa Hemi, ja alla sagor är inte vackra, men ändå någonstans måste vi hjälpa till att göra dom vackra, och jag klickar runt bland bloggarna, och till min glädje ser jag att även i dom mörkaste sagorna, finns det hopp och glädje. Varmaste kramen från mej./ Barbis

    • HEMIMAMMA skriver:

      Ja, så är det kanske… Jag hoppas att man i pedagogiskt syfte, som för barn, kunna göra verkligheten mer transparent.

      I min egen mörka saga så vägrar jag släppa hoppet och ont krut förgås inte så lätt, som det felöversatta ordspråket lyder… (eg Umkraut, dvs ogräs på tyska)

      Massor av Hemikramar ♥

  5. HEMIMAMMA skriver:

    Att förlora sin Kraft är som att genomgå alla
    ”Dom 7 dvärgarna”

    … Först blir man TRÖTTER – man orkar ingenting,
    ingenting spelar någon roll.
    Sen blir man BLYGER – orkar inte träffa människor.
    Sen blir man BUTTER – ledsen, dämpad & arg.
    Sen blir man TOKER – står inte ut med någonting –
    man tror man blivit tokig.
    Sen blir man PROSIT – immunförsvaret har sänkts.
    Sen blir man KLOKER – man börjar omvärdera livet,
    man ser livets mening igen.
    Och slutligen blir man GLADER – man blir stark – man
    vågar säga nej & man känner glädje igen.
    ✿.•*¨`*•. ☆ .•*¨`*•. .•*¨`*•✿

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s