Hemimammas oroande tankar – ONDSKAN – ”Mannen utan öde”

Rail leading to the concentration camp Auschwi...

Image via Wikipedia

angel_loves.png

GOD AFTON!! I dessa dagar funderar jag mycket kring begreppet ondska…

Jag tänker nu börja skriva om ett nytt tema, eller nytt och nytt? Det tillhör världens äldsta universella teman och det är kampen mellan det onda och det goda, fast med fokus på ”ondskan”… Jag har sporadiskt skrivit om det förr i bloggen och många av mina tankar kommer ni att känna igen om ni följt bloggen länge…

Det första du måste offra för bli ond är empatin. Att det är så,  ser vi allt tydligare nu i när det visar sig att den gamle nazisten Kamprad är en av de stora vinnarna i  Caremaskandalen.

Och allt sker med Alliansregeringen goda minne, då det nu visar sig att Maria Larsson vetat hur det ligger till alltsedan 2008.

Min analys av ”Flugornas Herre” som fick positivt mottagande häromåret, handlade om hur samhället bryts ner när moralen och solidariteten sviktar och överlevnadsinstinkten sätter in. Jag skrev om det med utgångspunkt från debatten om dödshjälpens vara eller inte vara (för Linnea och Kim tex) och massmorden i Turkiet och andra krigsbrott.

Nu vill jag belysa ämnet ondska, med en annan analys av en bok som är aktuell i de debatterna liksom i debatten kring Sverigedemokraterna och Anders Behring Breivik. Vi får inte glömma Utöya eller  Förintelsen. Eller att sluta prata om det som hände på ön och skedde under världskrigen och varför det hände då och händer ännu i vår tid.

Men jag vill ta mig an ondskan lite mer systematiskt, både bildligt och bokstavligt och filosofiskt och jag tar ansats ur ännu en bok…

573489.jpg

Jag läste ”Mannen utan öde” eller ”Steg för steg” som är ett annat namn för boken som är skriven av den ungerska författaren Imre Kertesz. Jag har aldrig tidigare läst något av denne författare och valde boken för att jag är historiskt intresserad och är väldigt insatt i ”Holocaust” som ämne. Jag valde att läsa boken utan några förväntningar och med en för mig objektiv hållning till det ämnet som berört mig väldigt illa under hela min uppväxt. Bland mina starkaste minnen från barndomen och grundskolan var att vi fick se Tv-serien ”Förintelsen” aka ”Holocaust” på historielektionerna om Andra världskriget.

Den upplevelsen påverkade mig djupt och jag glömmer varken ljud eller bild från den.

Judeutrotningen och det som gör att människor accepterar dylika företeelser, är en av de starkaste drivkrafterna bakom mitt förhållningssätt till livet. Som spirande författare och föreläsare drömmer jag om arbeta för ökad förståelse och tolerans i samhället. Jag står alltid upp för de svagare än jag i min omgivning och har gjort så sedan jag som liten upptäckte att världen inte var rättvis, utan vissa människor kan göra vad de vill med andra människor, utan att omgivningen förstår eller reagerar, i smått i skolan i form av mobbning, i vardagen i form av våldtäkt och i stort som i Jugoslavien och Turkiet i  ”Holocaust” liknande utrensningar.

ANALYSEN

kertesz_sorstalansag.jpg

Handling

Vi befinner oss i Budapest 1944. Bokens huvudperson, en ung och aningslös pojke som heter Gyurka lever i gettot med sina frånskilda föräldrar. Kriget har rasat i flera år, men har varit på avstånd från Gyurkas verklighet med skola och arbete. Så en dag får han beskedet att hans far skall fara till ett arbetsläger Hans pappa ordnar upp sina affärer och vid avskedet tar Gyurka händelserna med ett stoiskt lugn. Allt kommer att ordna sig. Det verkar vara hans sätt att tänka kring det mesta som händer honom.

En tid passerar och han och hans styvmor anpassar sig till livet utan fadern. Plötsligt en dag när han är på väg med bussen till sitt arbete utanför gettot, stoppas de av polisen som tvingar av dem och snart befinner han sig ombord på ett av tågen till Auschwitz, fortfarande aningslös om vad som väntar.

Efter diverse förflyttningar hamnar han till slut i Buchenwald. Under resans gång inser han sakta, sakta det fulla allvaret i sin situation. Utan förberedelse, får han på egen hand lära sig hur han ska överleva den fasa som är förintelselägren. Nyckeln för honom blir anpassning och förträngning av verkligheten, så gott det går, via dagdrömmar. Strategin lyckas och han förmår att ta sig tillbaka till Budapest och ”verkligheten” där med oförstående släkt och vänner. Där får han påbörja kampen för en ny existens med denna fasansfulla erfarenhet som karta och kompass

karaktärerna

Huvudpersonen är Gyurka Köve en 14-årig pojke som är oskuldsfull och naiv men ändå vaken och med ett analytiskt sinne för detaljer. Jag får ingen direkt känsla för hur han ser ut, men jag föreställer mig honom som en ganska vanlig pojke, tidstypiskt klädd och med normalt utseende. Runt honom figurerar olika personer så som familj, släkt och vänner som trots detaljerade beskrivningar blir en enda grå massa för mig. Ingen verkar ha någon direkt betydelse för Gyurka mer än som kulisser och miljöinslag. En ung grannflicka blir hans närmast förtrogna som första trevande sexuella kontakt

Under lägervistelsen kommer han i kontakt med olika sorters människor. Lägeräldster, vakter, de andra pojkarna från bussen, men fortfarande ingen som påverkar honom nämnvärt. Han förhåller sig distanserad från allt och alla, ända tills han hamnar på sjukstugan, mot slutet av boken. Där tas han om hand av en skötare som verkar nå honom på ett djupare plan. Skötaren heter Pjetyka och verkar vara den enda människa med mänskliga värderingar och heder i behåll.

Sakta byggs ett förtroende upp mellan Gyurka och Pjetyka. Med hjälp av Pjetykas omsorger och vård överlever Gyurka mot alla odds, tills de Allierade styrkorna befriar lägret

På vägen hem möter han flera olika människor, en journalist, en av de andra pojkarnas mamma och slutligen sina släktingar och hans avståndstagande är lika tydligt inför dem. När han till slut skall gå hem till sin mor, anar man att hon kanske, men bara kanske får betydelse. Frågan är, kommer hon att passera i revy som alla de andra eller kommer hon kunna nå in bakom muren en dag?Miljön

Miljön är 1940-tal i Ungern under Andra världskriget. Armoden och vedermödorna tar ut sin rätt och människorna är präglade av svält och skräck i denna fasansfulla värld i världen.

Koncentrationslägret Buchenwald, Bokskogen, ett idylliskt namn på en inte så idyllisk tillvaro. Ett levandes helvete, obeskrivbart i sin kalla skärpa och sitt nattsvarta syfte.Gråa baracker, grå betong med små plättar av grön hoppingivande gräsmatta bildar kulisser till detta mänsklighetens svarta hål i vår historia.

I denna miljö slås alla mänskliga sociala präglingar fullständigt sönder. Hög som låg bryts sakta ner, systematiskt och ihärdigt. Det är en kamp för överlevnad baserad på den starkes rätt att söndra och härska. Rätten att tom döda.

Berättarteknik

Bokens huvudperson Gyurka berättar själv om sitt öde. Vi får följa honom steg för steg igenom denna process att överleva. Hans tankegångar följer en tidslinje som är kronologisk och strukturerad. Eftersom han bara är 14 år blir språket enkelt och vardagligt. Stilen är saklig och avskalad från känslor men detaljrik. Ett exempel är sid 196 i Pans pocketupplaga där Gyurka försöker förklara för journalisten på spårvagnen på väg hem i Budapest ”Jag försökte förklara för honom hur mycket annorlunda det är att anlända till en kanske inte precis praktfull men i stort sett acceptabel, ren och prydlig station där allting klarnar för oss bara så småningom, stegvis, i tidsföljd…”

Budskap & Symbolikhets-mot-davidsstjarnan.jpg

Det huvudsakliga budskapet i boken är att man kan överleva en svår prövning, både kroppsligen och själsligen. Det sker steg för steg, precis som vi bryts ner.

Som jag tolkar boken så ligger symboliken djupt.

I början är Gyurka aningslös som en baby, men sakta inser han att världen är hård och anpassar sig till sitt öde, precis som vi alla gör under ett liv. Vi prövas och växer förhoppningsvis. Vi lär oss att hantera livets alla kast, ibland lika obegripliga som koncentrationslägret för Gyurka.

Det som är frågan och kärnan i boken är vad väljer vi att ta med oss ur en situation, hatet och rädslan eller kärleken och hoppetAlla väljer sin egen värld och väg inom sig själva!

Mindre symbolik är naturligtvis den gula Davidsstjärnan– symbolen för tyskarnas makt över en hel folkgrupp. Konstigt nog i en annan tid före Kristus symboliserar Davidsstjärnan föreningen av två trianglar: manligt och kvinnligt och föreningen av dessa motpoler. Övre trekanten är kvinnans vulva och den nedre en fallos. Den symboliserar sedan gammalt även världsalltet. Undrar om de tänkte på det, tyskarna?

Pojken Pjetyka får stå för symbolen av en medkännande men föga handlingskraftig värld. Tyskarna fick länge härja fritt innan någon till slut bestämde sig för att försöka stoppa dem. Gyurkas styvmor och Herr Fleichman får stå som symbol för alla som ser till sitt eget här i världen eller som ett mycket talande amerikanskt ordspråk lyder: taking care of number one!

SLUTORD

Ja, var ska jag börja? Jag hatar Förintelsen, jag hatar det människor gjorde, nej fel gör, mot varandra. Jag hatar den här boken, varför? Hur ska jag få er att förstå? Kertesz är en fuskare i mina ögon. Han gömmer sig, beräknande kall och stilistiskt, bakom en 14-årig pojke. Barn får inte vara så här känslokalla som Kertesz målar ut Gyurka. Det är hans eget sätt att hantera det han upplevt. Han vågar inte blotta det nattsvarta mörker han har i sin själ och frågan är varför? Varför skriver man något sådant här, utan sin egen själ, om det inte är hans sätt att göra sin plikt?

Åtskilliga offer har bönat; sluta inte berätta om Treblinka; Teresienststadt, Bergen-Belsen. De berättar, men de gör det med värme, ja konstigt nog för många att förstå, värme.Varför? Jo, det ska jag berätta för den som orkar höra.

När man slits ifrån någon som man älskar så högt som ens barn, make, syskon eller föräldrar då minns man varje sekund av den sista tiden var den än var någonstans. Man väger dem på en guldvåg och återupplever dem i fantasier, drömmar ja, vad som helst som får en att känna en stund att man är där… På sjukhus, en skräckens plats för många människor, i en enslig kammare eller ett koncentrationsläger spelar egentligen ingen roll.

Jag vet detta för jag har upplevt inte bara en gång utan flera gånger i mitt liv. Första gången var i barndomen när min älskade hund Sessi blev avlivad. Jag upptäckte att hon hade stora eksem under pälsen som jag rapporterade till mina föräldrar, och de tog beslutet, utan att fråga om min åsikt, att hon inte var värd vård. Det enklaste för dem var avlivning. Jag levde med ångesten att jag hade dömt henne till döden. Ingen frågade vad jag var beredd att göra, för att tjäna pengar nog att rädda henne!

Jag måste be om förståelse för att jag blir långrandig men jag är upprörd över denna bok, och jag kan inte behärska mig och nu tänker jag skriva fritt ur hjärtat!

Jag har begravt både min dotter och min Mor.

Sorgen, trots skammen, efter min dotter var enkel. Hon var ett oskyldigt flickebarn med vackra tankar och känslor omkring sig, men sorgen efter min mor var tung, nattsvart. Jag hatade henne under en period av mitt liv och vi stötte bort varandra. Jag fanns inte i hennes liv när hon blev sjuk i bröstcancer och när jag väl fick kontakt igen, efter över 10 års frånvaro, var det redan försent. Jag såg henne en enda och sista gång i februari 2001 innan hon dog i mars. Hon vägrade ta i sitt halvår gamla barnbarn, som hon aldrig sett förut. Ett oskyldigt barn frös hon ut pga mig och sin rädsla att bli dömd. Det är dessa minutrar,  sekunder och timmar som jag syftar till i förordet. Jag skulle till viket pris och under vilka omständigheter som helst, vilja få chansen att se de mina igen, bara för att säga det jag inte fick då; att jag älskar dem och i min mors fall att jag förlåtit henne, men jag vågade inte det när jag såg henne sista gången och dessutom ville jag tro att hon skulle klara det, att jag skulle få chansen vid ett senare tillfälle.

Det här är den hemskaste bok jag läst. Inte pga det den beskriver om nazisternas systematiska eliminerande av oönskade grupper, utan pga Kertesz halva insats. Jag har vankat fram och tillbaks på nätterna väntande på orden och grubblande på om jag verkligen vågar säga vad jag tänker och känner. Mannen är ju trots allt nobelpristagare och erkänd över hela världen. Jag känner mig som barnet i kejsarens nya kläder.

Jag vet att förträngning är en stark mekanism i det mänskliga psyket, men meningen med romanen är ju att du får leva ut känslor som du inte orkar hantera på något annat sätt i ett levande men kontrollerat medium, både som författare och som läsare.

Man talar om stora konstnärer stort och yvigt, men sen visar det sig att det är ett barn som målat och inte en nyskapande impressionist?!.

Enkelt eller inte, genialiskt eller inte, ursäkta språket; ”skit samma”. Ämnet och vad det behandlar är så vidrigt att man får inte skriva så nonchalant så att ungdomar på nätet tar det  som ; ”Jaha det var ju inte så allvarligt”. Jag gick ut dit för att se om någon annan delade min uppfattning och blev mörkrädd när jag läste recensionerna från vanliga svenska grundskoleelever. Auschwitz är på väg in i dimman nog ändå. Som en flicka skrev ”Visst stod det svart på vitt vad nazisterna gjorde i lägret, men det likgiltiga sätt det var beskrivet på gjorde att man aldrig fick någon känsla för det”

I sitt tal till nobelkommittén pratar Kertesz om sin plikt som Auschwitz- överlevare och han svänger sig med fraser om ”störst av allt är kärleken” men om det vore så- hur kunde Auschwitz hända då? Varför nämner han knappt kärlek i sin roman? I sista meningen refererar han till något som han kanske inte minns! Han kallar det lycka.

Någon har sagt ”han dödade dem med sin kärlek till varandra” jag tror att det var i filmen ”Den långa gröna milen” och det är en bra beskrivning av vad tyskarna gjorde, men varför har Kertesz ingen antydan till kärlek eller värme i sin bok? Vad är han rädd för?? Eller ljög han för kommittén och dolde sitt förakt i klyschor??

Kejsaren är naken!

Imre Kertesz

Imre Kertesz föddes i Budapest den 9 november 1929. Hans familj var av judiskt ursprung, men han säger själv att han inte var troende jude. 1944 blev han deporterad till Auschwitz och vidare förflyttad till Buchenwald. Där insåg han att han var utlämnad åt tyskarna och att de kunde döda honom när som helst, vilket fick oerhörd betydelse för hans författarskap längre fram i tiden.

Imre_Kertesz.jpg

1945 befriades lägret av de allierades styrkor och han kunde återvända till Ungern. 1948 började han som journalist på tidningen ”Világosság” i Budapest, men fick sparken när Kommunisterna tog över makten och tidningen blev partitrogen.Kertesz gjorde militärtjänst från 1951-1953. Liksom många andra författare som betraktades som dissidenter i diktaturstater fick Kertesz försörja sig så gott han kunde. Han arbetade med att översätta tyska författare som Canetti, Roth, Nietzsche och Freud.Han skrev också för teatern.

Han läste Albert Camus bok ”Främlingen” som påverkade honom djupt. Han skrev ensam i ett litet rum, medan hans fru arbetade. 1965 färdigställde han sin första bok ”Sorstalansag”, men den blev inte publicerad förrän tio år senare, i en förkortad version. Den baseras på hans erfarenheter men är inte självbiografisk. Publiceringen möttes av en mur av tystnad- ämnet var känsligt. Den inledde en trilogi följd av ”Fiasko”(1988) och ”Kaddish för ett ofött barn”(1990). Andra böcker han skrivit är ”Spårfinnaren”(1977), ”Den engelska flaggan”(1991) och ”Galärdagbok”(2002).

Efter murens fall 1989 kunde han börja verka mera öppet med föreläsningar och uppsatser bla. ”Holocaust som kultur”(1993). Han skilde sig från sin fru för att han vägrade sätta barn till världen i en ”värld som accepterade Auschwitz”.(Frun skaffade ny familj och barn). Han fick Brandenburgs litteraturpris 1995, Bokpriset för Europeisk förståelse 1997 och Welt-litteraturpriset 2000 och flera andra priser.

Så år 2002 kröntes hans verk med Nobelpriset i litteratur. Med sig till Stockholm, för att ta emot priset, hade han sin andra hustru Magda som bott i landsflykt i USA i många år innan hon återvände till sitt hemland.

Kertesz fick priset enligt akademien ”För ett författarskap som hävdar den enskildes bräckliga erfarenhet mot historiens barbariska godtycke”

 Imre Kertesz mottager Nobelpriset ur Hans Majestät Konungens hand 2002

Relaterade bloggar och artiklar:

AB1,  AB2, AB3, AB4, AB5, AB6, AB7, AB8, AB9, AB10, AB11, EX1,  EX2, EX3, GP, TV41, TV42, TV43, TV44, SvD1, SvD2, Metro1,  Metro2, Metro3, Metro4,  SVT1, SVT2,  SVT3, SVT4, SVT5,  SR1,  SR2,  SR3, SR4, SR5, SR6, DN1, DN2,

Människovärdet kapsejsar  ”Vi måste hjälpas åt med uppgivenheten” ALAKOSKIS GÄSTKRÖNIKA

http://www.fria.nu/artikel/90626

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/forsvaga-inte-kampen-mot-klustervapen_6632548.svd

http://www.zaramis.nu/blog/2011/11/15/inget-nytt-att-kamprad-ar-en-av-investerarna-bakom-triton-och-carema/

http://bloggar.expressen.se/fredriksjoshult/2011/11/kamprad-hemlig-agare-bakom-carema/

http://www.riksrevisionen.se/sv/rapporter/Rapporter/EFF/2008/Statens-styrning-av-kvalitet-i-privat-aldreomsorg/

http://sjokvist.wordpress.com/2011/11/15/agnetha-vagar-ingen-langre-protestera/

http://sventycker.wordpress.com/2011/11/14/caremagate/

http://sventycker.wordpress.com/2011/11/15/republik/

http://sv.wikipedia.org/wiki/Atombomberna_%C3%B6ver_Hiroshima_och_Nagasaki

http://ghostopinion.wordpress.com/2011/11/15/ghostaldringsvard-som-business/

http://janmilld.wordpress.com/2011/11/15/tankebrott/

TACK GHOST för det klippet!

”I de blindas rike är den enögde kung”

GOD AFTON!!

29 tankar om “Hemimammas oroande tankar – ONDSKAN – ”Mannen utan öde”

  1. HEMIMAMMA skriver:

    jag kommer att skriva fler inlägg under detta nya tema, Bla om Hitler och om Alliansregeringens politiske nestor Professor Marian Radetzki

  2. ghostopinion skriver:

    Här är ett ämne för dig: Sent avklippt navelsträng bättre för barnet.
    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4803720

    • HEMIMAMMA skriver:

      *LER STORT* En god nyhet i allt det svarta denna höst… Tänk på AB tiden, då hade jag och A-Linda slagit upp detta stort…

      Men tack för länken och jag kommer troligen att göra en kort återblick i min hjärtefråga om några dagar…

      Hemikramar ♥

  3. mariadesuede skriver:

    Gediget arbete!!! Hàller med dig! Det finns inget att tillägga…

    örnkramar

    • HEMIMAMMA skriver:

      Tack så mycket Maria. Ja, det var ett antal timmar jag pysslat med detta inlägg, men det är en så viktig fråga eftersom vi ser tecknen på att detta kan återkomma i stort och på många platser i världen redan är en realitet… =0(

      Massor av Hemikramar tillbaka ♥

  4. Svante Svensson skriver:

    Har idag skickat ett mail till dig, detta innan jag läste din blogg, på lördag startas en förening för att få nyinflyttare att känna sig välkomna, jättefint initiativ från byalaget, skall stödja detta med allt vad jag kan . I dagsläget behöver jag inte bli påmind om eländet i Sverige, eller världen, livet är tungt nog ändå. Detta trots att du nog har rätt.
    Svante

    • HEMIMAMMA skriver:

      Jag ska kolla mailen…. Nej jag vet ju att du har mycket omkring dig, så just du kanske inte behöver påminnas… Min avsikt är att nå alla de unga som inte får lära sig om detta i skolan knappt och som likt jag avfärdar Kertesz bok, fast på sämre grunder och erfarenhet och lever under villfarelsen att ”det var kanske inte så farligt” eller befinner sig under inflytande av Breiviks natur…

      *Hemipepkramar ♥*

  5. Pinglan skriver:

    Intressant analys, Hemimamma!

    Ungdomar som inte förstår vad Förintelsen var borde kanske göra ett studiebesök till Auschwitz-Birkenau och få en guidad tur???? Jag var där och jag rördes av allt jag såg och hörde. Tusentals resväskor, massor av avklippta hår från människor och alla ägodelar fångarna hade med sig. Hoppet om en bra framtid som för många gick upp i rök.
    De gemensamma toaletterna, våningssängarna, krematoriet, ”duscharna”. Bilder jag aldrig glömmer.

    Tänkvärt av dig! Tack.

    Ha en fin höstkväll.

    Kram.

    • HEMIMAMMA skriver:

      Jag har sett samma bilder som du, dock inte i verkligheten utan i hundratals dokumentärer och artiklar och böcker genom åren…

      Vi får aldrig glömma och vi bör betänka om huruvida det är rätt av Israel att uppvisa tecken som får en att tro att det är ett offer som blivit en förövare om man studerar hur Israel har behandlat Palestinierna genom åren…

      Ha en skön och mysig kväll trots mörker och kyla!

      Hemikramar ♥

  6. skvitt skriver:

    Buchenwald var det värsta av alla koncentrationslägrena om jag inte missminner mig.
    Kram!
    /Skvitt

  7. Svante Svensson skriver:


    Vad säger du om denna?
    Svante

    • HEMIMAMMA skriver:

      Detta klipp går länken till:

      Jag ska kommentera det när jag lyssnat klart senare…

      Hemikram ♥

      • HEMIMAMMA skriver:

        Jag vill kalla det att tala klarspråk… 😆

        En tuffing, Nigel Farage… Vem är han? Låter irländsk…

      • HEMIMAMMA skriver:

        När man läser under klippet på You-Tube så står det så här:

        http://www.ukipmeps.org

        • European Parliament, Strasbourg, 16 November 2011

        • Speaker: Nigel Farage MEP, UKIP, Co-President of the EFD Group in the European Parliament (Europe of Freedom and Democracy)

        • Debate: EU Economic Governance – Statements by the Presidents of the European Council (Herman Van Rompuy), the Commission (José Manuel Barroso) and the Eurogroup (Jean-Claude Juncker) – [2011/2902(RSP)]:
        http://www.europarl.europa.eu/oeil/FindByProcnum.do?lang=en&procnum=RSP/2

        Detta är en transkription av vad han säger i klippet:

        ”Here we are on the edge of a financial and social disaster and in the room today we have the four men who are supposed to be responsible. And yet we have listened to the dullest most, technocratic speeches I’ve ever heard.

        You are all in denial. By any objective measure the euro is a failure. And who exactly is responsible, who is in charge out of all you lot? The answer is none of you because none of you have been elected; none of you have any democratic legitimacy for the roles you currently hold within this crisis.

        And into this vacuum, albeit reluctantly, has stepped Angela Merkel. And we are now living in a German-dominated Europe – something that the European project was actually supposed to stop. Something that those who went before us actually paid a heavy price in blood to prevent. I don’t want to live in a German-dominated Europe and nor do the citizens of Europe.

        But you guys have played a role, because when Mr Papandreou got up and used the word ‘referendum’. Or Mr Rehn, you described it as ‘a breach of confidence’, and your friends here got together like a pack of hyenas, rounded on Papandreou, had him removed and replaced by a puppet Government. That was an absolutely disgusting spectacle that was.

        And not satisfied with that, you decided that Berlesconi had to go. So he was removed and replaced by Mr Monti, a former European Commissioner, a fellow architect of this Euro disaster and a man who wasn’t even a member of parliament.

        It’s getting like an Agatha Christie novel, where we’re trying to work out who is the next person that’s going to be bumped off. The difference is, we know who the villains are. You should all be held accountable for what you’ve done. You should all be fired.

        And I have to say, Mr Van Rompuy. 18 months ago when we first met, I was wrong about you. I said you would be the quiet assassin of nation states’ democracy, but not anymore, you are rather noisy about it aren’t you. You, an unelected man, went to Italy and said, ‘This is not the time for elections but the time for actions’. What in God’s name gives you the right to say that to the Italian people.”

  8. Mavera skriver:

    Mycket bra inlägg! Vilket arbete du har lagt ner! Detta är så oerhört viktigt för mänskligheten att komma ihåg…så att det aldrig upprepas.
    Kram!

    • HEMIMAMMA skriver:

      Tack Mavera för ditt beröm, nu sträcker jag lite extra på mig 😉

      Det finns inget viktigare än hur vi behandlar varandra och vilken agenda som styr våra handlingar. Att ”ondska” och ”godhet” är godtyckliga begrepp, det beror ju på vilken kultur man växer upp i men de allra flesta filosofier och religioner håller väl ”Du skall icke döda” som grund, trots att religionernas företrädare glömmer det faktumet…

      Hemikramar ♥

  9. svorskan skriver:

    Kära Hemi!
    Jag borde inte sitta här och läsa och kommentera nu, när jag egentligen är trött, men, du skrev hos mig, och jag ville svara ”hos dej också” och på den vägen är det.
    För att försöka vara kortfattad: Flickans ord säger det allra mesta, att hon inte blir berörd p g a HUR det berättas. jag som du har sett förintelsen, och Schindlers list m fl. Det är svårt, så svårt att ens greppa ondskan och grymheten. Det gör så ont inuti, och det känns så främmande. En bra roman som handlar om kriget är ”The bronze horseman”, samt de två efterföljande böckerna, ja, den sista är annorlunda, mer kan jag inte säga. De innehåller beskrivningar som jag blir berörd av, även om det inte direkt är mkt från koncentrationsläger.
    I Storbrittanien har man slutat att undervisa om förintelsen, för att muslimerna i landet ”blir upprörda”. Jag tycker att ALLA andra borde bli UPPRÖRDA för att man INTE undervisar om den! Grrrrrrrrrrrrrr

    BS:Hej!
    Jag blir så glad över din omsorg. Du finns i mina tankar nästan varje dag även om du kanske inte märker det. 🙂
    Jag har ju haft förmånen att få tre rewards att ge ett svar på! Och alla Norgebilder…. 🙂
    Jag har ”skullat”, men tid och ork har bara inte riktigt funnits där.
    Kom hem i lördags, sen eftermiddag.
    Till helgen får jag besök av min systerdotter, och jag har försökt röja liiite i röran (plocka undan) i omgångar. Packat upp, tvättat två maskiner… du vet. I o m att de kommer, måste jag försöka förbereda, lite varje dag, så jag inte kör slut på mig själv 🙂 Så är det.
    Största kramen och en varm önskan om allt gott till dej!

    • HEMIMAMMA skriver:

      Hej Carina!! Nu blir jag jätteglad att höra ifrån dig! Jag har tänkt mycket på flera av mina bloggvänner i några dagar nu och tyvärr verkar många ha försvunnit eller tappat gnistan (exempelvis Sarahmara) och jag blev så orolig att något hänt dig eller att du slutat blogga…

      Ja, du kan stolt säga att du uppburit tre awards och det visar ju hur omtyckt du är på bloggen och att ganska många människor skulle sakna dig om du försvann 😉

      Nu vet jag att allt är ok och att det bara är ”livet” som håller dig borta och då dyker du kanske upp igen snart… =0)

      När det gäller mitt inlägg, så är jag glad att du svarade trots att du är trött och det du berättar om förefaller verkligen märkligt.

      Vi får INTE sluta att berätta om folkmorden och då menar jag inte bara Judarna, för det är ju inte DE i sig(för det fanns ju många fler grupper som Nazisterna försökte utrota) utan att människor kan göra så mot andra människor oavsett religion och kultur.

      Så jag morrar lika argt som du… 👿

      Största varmaste hemikramarna till dig ♥

  10. alvfe skriver:

    oerhört gediget jobb igen av dej !!
    Det du skriver träffar starkt min egen upplevelse då jag läste Imre Kerte´sz bok och kände mej plågad ,förbryllad och till slut bara satte den i min hylla utan att läsa färdigt.Kunde inte förmå mej .En av de nobelpristagare jag inte ens försökt läsa fler böcker av .
    Annars har jag haft den ambitionen att läsa fler av de flesta ..

    Och du hittar de svaga stråken ..ja men visst där fanns ingen värme ..och den ska vara en självbiografisk skildrig av Imres egna erfarenheter !!
    Som om han lämnat bort sitt eget inre barn ..sitt innersta och låter det irra kroppslöst ..ja eller själ löst omkring på ett robotiserat sätt ,känslolöst ..oengagerat… inpaketerat i flera lager av likgiltighetsfilter ..el filtar.

    Eller är det på nåt förvänt sätt just DÄRFÖR han får nobelpriset ??
    För att han beskriver det så kyligt ..är det vad som ses som en sån stor skicklighet ..??
    Att inte visa känslor inför det oerhörda ..att de som bedömmer stor litteratur (nobelkommitte´n) blivit så blase ..så de .tycker att det är beundransvärt och briljant att `låta bli´att visa en s upprördhet ??

    Ev en beundran inför den kalla människosyn som vi ju ser bre ut sej ja ”blomstra ` ..för nån dag sen ryggade jag till inför en reklampelare en man i naturlig storlek och utrustad som Brejvik..reklam för nåt spel eller en film ,,att det ens är tillåtet ..sa jag .
    Ja jag är ju inte så avtrubbad .. har inte så lätt att bara filtrera bort vissa info i storstads flimret
    De dubbla budskap som ständigt ges …ja och nu verkar det snart inte ens vara dubbla budskap nu har de budskap som talar om våld och okänslighet för länge sen tagit över marknaden .
    Till o med för småbarn görs olika smygvålds spel

    • HEMIMAMMA skriver:

      Jag tackar och niger vackert inför ditt beröm och det du berättar om i fråga om författaren så är vi två själar och samma tankar. Jag har inte heller läst något annat av honom.

      Anledningen att man väljer att ge en sådan ”flat” beskrivning nobelpriset, tror jag beror på att akademins ledamöter kanske inte har kontakt med sitt eget inre barn eller vet hur man ska hantera känslorna som kommer upp.

      Antingen det eller så är det en indikation på JUST hur känslokallt samhället blivit… och det är oförståeligt…

      Detta du berättar om reklamskylten och Breivik kände jag inte till, men att det är osmakligt bortom fattningsförmåga råder det ingen tvekan om..

      Massor av hemikramar ♥

  11. trerk skriver:

    Jag kan rekommendera en bra bok, om varför den ”vanlige” soldaten deltog i massmördandet under andra världskriget.

    Christopher R. Browning: Helt vanliga män.

    http://www.boksidan.net/bok.asp?bokid=5462

    • HEMIMAMMA skriver:

      Jag tror att Skvitt har refererat till den boken vid några tillfällen..

      Jag ska kolla in den och beställa den tror jag. Tack Trerk, som alltid uppskattad och alltid min vän

      Hemikramar ♥

  12. kao skriver:

    Snart är alla döda som kan berätta för oss vad krig och död och förintelse egentligen innebär. Imre Kertez måste hållt något stort, svart inom sej som gjorde att han inte orkade släppa loss mer känslor i boken ”Mannen utan öde”.

    Jag har själv levt med 2a världskrigets påverkan i mitt hem sen jag föddes, trots att kriget då var slut för länge sen: mina föräldrar flyttade till Sverige från Norge 1947. Vi 2 barn föddes några år senare.

    Pappa hade långa depressioner och var rädd för allt. Inte konstigt efter vad han (och hans syskon) upplevde.

    Pappa var inte i sitt barndomshem under hela kriget. Ska kanske skriva lite om hur det senare påverkade även oss andra, hans egen familj.

    Filmen Förintelsen påverkade givetvis mycket, liksom alla svartvita tv-dokumentärer om hur Ondskan fick makten och kunde starta 2 världskrig, som jag sett som liten.

    Hitler har fått representera Ondskan men det har funnits andra efter honom som inte varit ett dugg bättre. Tänk bara hur det blev i forna Jugoslavien efter Josip Broz Tito! Tänk Uganda efter Idi Amin. De får representera resten av packet.

    FRågan om SKULD och skam får kvarstå. Hur kunde så många ”normala” drivas till vanvett av en enda mans sjuka drömmar?

    Kramar
    Kao

    • HEMIMAMMA skriver:

      *nickar i samförstånd*

      Ja, snart är de borta och om vi inte aktar oss, så spelas allt upp igen…

      Som sagt, historien återupprepas alltid…

      Hemikramar ♥

      Ps jag tycker absolut att du också ska skriva och berätta om hur kriget påverkade er som första generation efter kriget… Ds.

  13. kao skriver:

    …..apropå Imre Kertez: Rent psykologiskt kan det vara så att han inte vågat släppa loss känslor av skam och skuld och allt det hemska han upplevde som tonåring under kriget ,av rädla för att bli TOKIG!

    Jag känner igen det där från min egen släkt. Främst från min pappa.

    • HEMIMAMMA skriver:

      Ja, du kan självklart ha rätt… Men borde han i så fall inte låtit bli att skriva för andra och behållit verket för sig själv, som terapi?

      Hemikram ♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s