Hemimammas tankar – I tider av oro… må pojkens baneman finnas och dömas!

angel_loves.png

14ecd189ab5bcef4.jpgGOD AFTON!! Det är oroliga tider för mig just nu…

Den lilla pojken i Ljungby lockar fram tankar och känslor som jag oftast håller lite på avstånd…

Mina sympatier med familjen för jag vet ju så väl vad de går igenom nu…

Såg på TV 3 och deras nya undersökande journalistiska program, häromdagen och började då fundera på om jag ska kontakta dem om det som hände min dotter?? Under några dagar har jag tänkt  på Emma och minns…

Jag tänker också på min mor… om hon ser mig och vakar över mig och hjälper mig färdas väl i livet?  Jag skrev ju i förra veckan om de ”oroligheter” som varit här hemma en tid…

Minns ”SYFTE”s (minns ni henne?) dikt… som hon skrev till mig för länge sedan…  som får mig att tänka alla möjliga tankar…och sakna alla gamla vänner från AB-tiden…  Hon skrev ofta dikter som tog genvägen rakt in i mitt hjärta…

Till en ängel jag ber

Följ hennes spår, I livet där hon går

Om hon snuddar vid mörker, sitt hos henne då

Ofamna henne

Giv henne kraft o mod

att följa sin innersta önskan…

Säg att min kärlek förevigt brinner så starkt

Att stjärnor tänds till henne för att se

Livets magi, o allt finns o väntar

På hennes steg….

logo_large (3).gifNär jag läser hennes dikt kommer många minnen upp till ytan… tårarna tar sig upp till ytan och jag översköljs av minnen från förr, när jag var en nybliven moder med sorgen öppen och färsk… och jag minns hur jag var tvungen att förnedra mig och be om de sociala myndigheternas hjälp för att få begrava mitt barn… eftersom jag blivit lämnad under graviditeten, av båda flickornas pappa och mina mammadagar var slut… hur jag på dagarna försökte hålla modet uppe för hennes äldre systers skull… Jag minns också hur jag natt efter natt skrev dikter, för att få grepp om sorgen och hur jag försökte förlika mig med hennes död och hur hennes begravning skulle bli… Emma…

Min lilla babydotter, som så orättvist slets ifrån mig…

Emmamamma skapade Hemimamma…

Jag hade fått för mig att jag ville ha en viss musik… Jag ville ha Eric Claptons ”Tears in heaven” men hur jag än letade fick jag inte tag på den… men en natt när jag lyssnade på musiken jag hade, så hände något otroligt.  

Jag hörde låten ”The Prayer” med Celine Dion och i samma stund visste jag att jag funnit rätt låt…

Den var ledmotivet i filmen ”Kampen om Camelot” en tecknad film, som jag och hon ”tittat” på och jag mindes också hur hon blivit märkbart lugn och vi njöt av musiken tillsammans.. i harmoni, med den där klara känslan… total frid och lycka…

När jag läser Hanna/Syftes dikt, så minns jag låten med ett vemodigt stick i hjärtat och jag inser att sorgen försvinner aldrig.

Den gömmer sig bara lite bakom livets glada slöjor.. 

Emmaängel.gif

Livet med Tripp… efter Emmas död…  Det blev en väldigt underlig tillvaro.. Jag hade knappt vant mig vid att Tripp inte skulle sitta i vagnen, för att Emma skulle ligga där, förrän jag fick vänja mig tillbaka igen och livet som funnits med Emma, blev en parentes… Jag skrev en dikt om hur jag såg på tillvaron som ensam mamma i sorg, med ensamt ansvar för allt…  

Utfrusen från öppna förskolan av alla mammor som inte ville kännas vid mig för att jag minde dem om hur fel saker kan falla i livets plockepinn…

16 Augusti 1999 VARDAGEN

Tvätta, städa, laga mat och damma…

Pussla, leka och hålla masken

Varje dag är det detsamma…

Koka kaffe, kela och göra rent i vasken

Du går genom livet och försöker att orka

Putsa mässing, byta blöja, inte gråta…

Pussa, blåsa och gosegrodans tårar torka

Hur andra orkar är för mig en gåta

Kvällen kommer, det är dags att läsa

Du vänder blad, men utan att se…

Tummen i munnen, fingret som gnider hennes näsa

Tysta lugnet återvänder och du måste le…

Gott hon sover, den lilla tösen…

Ensam går du omkring i plågande tankar

Väntar och väntar på morgontimmans lösen

Fram och tillbaka genom rummen du vankar…

Inser att imorgon, blir det samma visa…

Vardagen lämnar inte utrymme för sorg

Fortsätta att gömma gråten utan lisa

För du måste uträtta ärenden på stadens torg…

Vissa dagar orkar du vara så stark

Du kan till och med dansa och skratta

Andra dagar du sjunker genom gungflyns mark

Livet rycks bort under fötterna som en matta…

Dagarna kommer, dagarna går…

Stjärnorna fortsätter att på himlen vandra

Dagarna förvandlas snart till år..

Du försöker att leva vidare som alla andra….

Jag ber till alla makter… Hjälp mig släppa hennes själ och låt henne gå trygg i andevärden och led hennes väg hem… till sin Mor… en dag…


”The Prayer” , hela låten, med Celine Dion och Josh Groban, (inte original, men den vackraste versionen som finns inte minst pga videons innehållTeckningen ovan är Emma och är tecknad av mig. Bilden på kvinnan vid kistan är jag. Känns absurt idag, men jag vägde 47 kilo vid begravningen…

MÅ ALLA MÖDRARS DÖTTRAR (och söner) FÅ GÅ SÄKRA I VÄRLDEN!!!

Må min Emma och mamma vaka över mina steg… ♥

Må den lille mördade pojkens baneman finnas och dömas, så familjen får börja sitt sorgearbete…

NU skojar jag INTE: Alldeles nyss så blev det ett strömavbrott… Reste på mig för att kolla säkringarna och det var INTE jordfelsbrytaren… det varade i fem sekunder, sedan kom strömmen tillbaka som om ingenting onormalt skett…

GOD AFTON!!

Annonser

28 thoughts on “Hemimammas tankar – I tider av oro… må pojkens baneman finnas och dömas!

  1. HEMIMAMMA skriver:

    En video jag fick av allas vår Ullis ♥

  2. HEMIMAMMA skriver:

    Och detta klipp fick jag av A-Linda…

  3. Svante Svensson skriver:

    Delar din sorg om den lille pojken, men känner att det blir svårt att skicka tokigheter till dig i fortsättningen, efter att ha läst det du råkat ut för. Det är alldeles för lätt att hamna i diket, när man inte vet om allt.
    Svante

    • HEMIMAMMA skriver:

      Du MÅSTE skicka tokigheter till mig!! Du får INTE sluta, hör du det?

      Livet är både sorg och glädje och båda behövs, kontrasterna är det som skapar livet och bilden, eller hur?
      och jag skulle bli verkligt ledsen om du inte fanns att lita på som Hemipeppare,
      eftersom din humor hjälper mig varje dag att få kraft att orka kämpa och skriva för ett bättre samhälle!!

      Du har inte kört i diket, du har uppfattat en av mina många fasetter , vilket är min humor och distans och nu får du och de som inte känt till det tidigare, lära känna en annan fasett i mitt liv.
      Den är viktig och påverkar alla delar av mitt liv, men den är inte den enda!! Jag och mitt liv levs på många olika nivåer parallellt och du måste förstå en sak om mig:

      FÖRST OCH SIST AV ALLT ÄR JAG EN ÖVERLEVARE – och man överlever inte utan humor, distans och Jävlar anamma!!

      Jag hoppas verkligen du läser detta snarast!!

      Hemikramar ♥

  4. kao skriver:

    Är fruktansvärt det som hänt! Det kan mycket väl vara barn som gjort det här. Det vet vi inte än. Hur ska man då förhålla sej? Lika svårt som i arboga-fallet. Men självklart måste den skyldige ändå gripas och tas bort från det vanliga samhället en tid….

    Tänker mer på mamman: barnens pappa; en kvinnomisshandlare på kåken. Flera gånger har han dömts för misshandel av barnens mamma. Hon borde fått starkt stöd redan för mycket länge sen. Hennes karlslusk verkar bara ha försökt snärja henne genom att de har 7 barn på bara drygt 10 år – och hon är den undergivna, rädda sorten som tror på fagra ord mellan smällarna.

    Sorgligt är bara förnamnet. Nu blir hon säkert av med barnen. De hamnar på fosterhem och sen vet man ju hur det brukar sluta i detta land.
    ———–
    PS. Portolanseglaren finns numera med oss här på WP:-) http://www.portolanseglaren.wordpress.com
    ——————–
    Kramar
    Kao

    • HEMIMAMMA skriver:

      Jag delar din dystra prognos om vad som kommer att hända i Ljungby…. 😦

      Tack för länken till Portolanseglaren, den ska genast installeras!

      Hemikramar ♥

  5. suttecity skriver:

    *kramas*

    Ja vi får hoppas att de hittar vem som gjort det och jag hoppas vid gud att det inte är en tragisk repris av Arvika-tragedin med lille Kevin då det var barn som var banemän…

    • HEMIMAMMA skriver:

      Tack Lena för din varma närvaro…

      Ja, jag önskar så hett att det inte är pojkens föräldrar eller någon honom närstående, eller hemska tanke barn inblandade…

      Varma Hemikramar ♥

  6. mariadesuede skriver:

    Det finns nàgot som är starkare än allt annat

    inte ens döden kan besegra den

    en styrka som bottnar i en moders kärlek för sitt barn

    nàgot som överlever döden genom sina barn

    eller genom sina anhöriga…

    Kvinnan kanske inte är en ängel

    men hon är en människa som vet vad kärlek innebär

    ty hon är fylld av kärlek till sitt barn

    men barnets kärlek till mamman är lika äkta

    bandet mellan dem bryts aldrig

    trots att döden rycker bort den fysiska kroppen

    själen lever vidare genom minnen

    kanske är det barnet som rycktes bort

    kanske är det mamman,

    men en moders kärlek glöms ej bort!

    Aldrig fàr jag nàgra barn och det smärtar mig,

    fast jag är min mammas barn

    och kommer alltid att vara det….

    Maria de Suède

    Paris, den 18 oktober 2011

    • HEMIMAMMA skriver:

      Tack för dina vackra poetiska ord Maria, och jag delar din sorg över att du inte kan få barn eftersom jag vet att du skulle bli en underbar mamma…
      Livets vägar är grymma ibland och man kan spendera hela sitt liv med att försöka att förlika sig med det som drabbar en och leva med den livssituation man befinner sig i…

      Jag är även jag min mors dotter… =0( och jag saknar möjligheten att fråga henne om råd… liksom hennes kärlek…

      Varma Hemikramar ♥

  7. Svante Svensson skriver:

    Läst och förstått.
    Kommer ni /du ihåg?

    80-talet, visst är det ofattbart att:

    Vi på fullt allvar trodde att George Michael var hetero

    Vi köade utanför telefonautomater varje gång vi ville ringa hem

    Hockeyfrillan fanns på var mans huvud – gärna i kombination med en synthtofs

    Seglarskon betraktades som ‘klassisk’ och ‘tidlös’

    En krusig permanent ansågs vara en trendig frisyr – både på tjejer och killar

    Dirty Dancing stjärnan Patrick Swayze betraktades som supersexig

    Ett Lycra-plagg vid namn ‘Body’ (som knäpptes i skrevet med en konstruktion
    som var fullkomligt ohanterlig, särskilt i kombination med alkohol hade en
    naturlig plats i våra garderober

    Axelvaddar, ju större desto bättre, gav oss en naturlig siluett

    Mascaran inte skulle vara svart utan ha samma färg som ögonen – blå, grön
    eller brun

    En bit kassler med ananasskiva betraktades som exotisk och att alla maträtter som innehöll ananas hette någonting med Hawaii

    Den lyxigaste förrätten var räkcocktail och den flottaste efterrätten glace au four

    Vi fick inte hoppa på golvet när vi lyssnade på musik – då blev det hack i skivan

    Det fanns en särskild möbel att förvara skivspelaren på,den kallades stereobänken.

    Vi gick med i bokklubbar, skivklubbar och samlade på receptkort som vi förvarade i speciella boxar.

    Det gick rykten om att Michael och Janet Jackson var samma person.

    Det vita mirakelmedlet Tippex var det enda sättet att åtgärda stavfel

    Vi trodde att vi skulle få HIV vid blotta anblicken av Jacob Dahlin och Sighsten Herrgård

    Tights och storskjorta var en naturlig kombination (fast det har ju kommit tillbaka!)

    Våra finaste tavlor förställde kyssande par i solnedgång, gråtande clowner och g alopperande enhörningar

    Vi gick och tränade med stringtrosor utanpå gympadräkten

    ‘jag skriver en check’ var en vanlig replik i shoppingsammanhang

    Snabbmat var detsamma som ‘en grillad med mos’

    År 2008:
    Du vet att du lever år 2008 när :

    1. Du av misstag knappar in en pin-kod på mikrovågsugnen

    2. Du inte har lagt patiens med verkliga kort på flera år

    3. Du har 15 telefonnummer till en familj på 3 personer

    4. Du skickar e-post till dem som sitter bredvid dig

    5. Ursäkten för att du har tappat kontakten med gamla vänner är att du inte h ar deras e -postadresser

    6. Du har jobbat vid samma skrivbord i 4 år men för tre olika företag

    7. Din chef klarar inte av att göra ditt jobb

    8. Din lunch består av rå fisk som du äter med pinnar

    10. Du ringer familjen för att höra om de är hemma medan du kör in i garaget

    11. All reklam på TV har en internetadress under

    12. Du får panik för att du lämnat huset utan mobilen (som du inte hade de första 20-40 åren av ditt liv) och måste åka tillbaka för att hämta den

    13. Det första du gör när du kliver upp på morgonen är att gå ‘online’ innan du hämtar kaffet i espressomaskinen

    14. Du lägger huvudet på sidan för att le 🙂

    15. Du läser detta och nickar och ler

    16. Ändå värre; du vet precis vem du ska skicka detta mail vidare till

    17. Du är för upptagen för att lägga märke till att nr 9 saknas i denna lista

    18. Du scrollade upp för att kolla att den faktiskt inte var där

    19. Och nu sitter du och ler åt dig själv

    Ha en fortsatt trevlig dag!!!

    • HEMIMAMMA skriver:

      *ASGARVAR* 😆

      Fast jag tycker på allvar att Patrick ”Johnny Castle” Swayze är supersexig och blev genuint bedrövad, när jag fick höra om hans död… så jut det känns inte så befängt =0)

      Hemikramar ♥

  8. skvitt skriver:

    Allt är inte sådant att man kommer över det och alla sår kan tiden inte läka.
    Kram!
    /Skvitt

    • HEMIMAMMA skriver:

      Nej, verkligen inte… men man kan resorientera sin värld och lära sig att leva med det… så att ens trauma inte upptar hela ens liv… =0(

      Hemikramar ♥

  9. misskermit skriver:

    Usch, jag tycker alltid det är så extra tragiskt när det är små barn som drabbas av det hemska våldet i den här världen. De har inte själva bett om att få komma till världen, det är vår skyldighet att skydda dom i största mån det går.
    Om man nu som förälder inte längre vill vara förälder, varför ta till en sån här hemsk sak???

    Hemsk värre är det.

    Kramar i massor

    • HEMIMAMMA skriver:

      Nej, du har rätt oskulden är viktig att värna och barn ska skyddas så gott det går, och när ”systemen” fallerar, så säger det en hel del om oss som mänskliga varelser…. men vi måste ändå försöka att ha någon slags hopp om mänskligheten att vi lyckas till slut, annars är det ju ingen mening med allt vi går igenom??

      Hemskt värre är det!

      Hemikramar i massor ♥

  10. Svante Svensson skriver:

    Det har i medierna ofta stått ”VÅLTÄKT PÅ FINLANDSFÄRJA”. Jag har hört talas om olika sexuella böjelser, men hur bär man sig åt, och gör det inte ont i färjan?
    Svante

  11. Svante Svensson skriver:

    Har du hört den förut.
    Lille Peter 5 år sitter tillsammans med pappa vid köksbordet, pappa läser tidningen, och Peter tittar på fågelbordet utanför köksfönstret, Peter frågar pappa vad är det där för fågel? Pappa svarar det är en bofink. Då frågar Peter igen, pappa pappa vad är det här för fågel? Pappa svarar det är en bofink. Efter att Peter frågat massor med gånger, och fått samma svar från pappa, säger han ”Får en bofink se ut hur i helvete som helst”.
    Svante

  12. HEMIMAMMA skriver:

    Vägen genom sorgen:

    Sorgen kräver små steg… babysteps… först förstår man knappt vad som hänt… sen kommer den stora VREDEN!! som hotar att slita hjärtat ur kroppen och själen ur mänskligheten, när man bara vill slå tillbaka… på någon, något… vad som helst…Så småningom kommer förståelsen… att det hänt, att inget blir samma någonsin igen… att man inte får svar på sina frågor.. men att man utan att förstå hur inser att man fysiskt överlevt på något djävligt underligt sätt…Till slut om allt fallit på plats och man fått hjälp på något sätt, inifrån sin egen själ, eller från närstående, så kommer det där ögonblicket…Det ögonblicket… när kärleken påminner om varför man ska leva… en liten skitsak eller ett stort uppvaknande, det kan vara olika…Men då gäller det att fånga in det ögonblicket och sakta börja veva in glädjen, det också i babysteps… dag för dag.. timme för timme…En dag vaknar man. Man blir aldrig detsamma. Men man vågar tro igen och vågar känna…och man är aldrig lika naiv igen, och rädslan kan hota, men då är kärleken viktigare än någonsin

  13. Johnny skriver:

    Jag tror att det första jag skrev till dig var en liten tanke kring ditt bloggnamn här. Det berättar både om djup och en kraftfull drivkraft från upplevd men ännu inte helt färdigbearbetad smärta… Jag undrar om inte det är den röda tråden vare sig du tänker på det eller inte. Slipmedlet som polerar diamanten, liksom.
    Personligen tror jag att erfarenheten av döden är det som ger livet relief, liksom. a) Förlust, tomhet och sorg. b) Närheten av döden ger oss också perspektiv att våga… Mod och kraft att ta beslut där trygghetsbehovet i annat fall skulle ha stoppat oss.
    Jag vet inte om du läst om Jobs, han som drev upp Apple. Han levde med en dödlig cancer länge mot slutet av sitt liv. Han berättade att vetskapen om sin död gav honom mod att fatta beslut han aldrig annars skulle ha kunnat fatta.

    Så på nåt sätt hör verkligen döden till vårt liv (inte bara teoretiskt, filosofiskt) utan det finns ett samband för den som vågar 8tvingats) se det.

    Det finns en sak jag ser med större fruktan: ondskan. [De ”goda” går ut i krig för att befria människor i andra länder… men det sataniska i krigets värld gör att de besmittas. De våldtar lika frejdligt som de ”onda”. Barn våldtas, barn mördas, barn mördar barn etc.] Detta hör inte till livet det är bara ondskan i sin prakt. Och den tycks växa exponentiellt. DÄR finns vår fiende. Inte i döden i sig.

    Jag förstår mig inte alltid på dig, men känner värme…

    • HEMIMAMMA skriver:

      Tack för din värme Johnny och jag säger också: jag förstår dig inte alltid, men jag känner värme… ♥

      Och jag håller helt och fullt med dig i ditt resonemang om döden. Det är en katharsis, en renande eld som driver bort orenheterna i järnet så det blir starkt stål… OM man överlever…

      Ja, kriget är ondska, det är vi helt överens om… =0(

      Hemikramar ♥

  14. kickie skriver:

    Du skriver så fantastiskt bra. Säger som en del andra här, det skulle va hemskt om barn va inbl i detta tragiska mord. O pappan, vilken skitstövel. Tycker du klarar dig förvånansvärt bra eft allt elände. Men så finns ljusglimtarna där.

    Ha de gött!

    • HEMIMAMMA skriver:

      Åh tack, nu rodnar jag stolt! det är nog skrivandet som räddat mig tror jag…

      Nu verkar det ju allt mer som det värsta är det sanna 😦 Att det är en pojke som är skyldig…

      Det är tragiskt att mamman inte fått mer hjälp,. men så kallt är ju samhället idag…

      Ja, jag har rest mig på nian varje gång… och det beror på en okuvlig vilja och envishet och allt efter ökad visdom insikten att det går att vända på saker och resa sig, men det beror på att man kan föreställa sig det goda i slutet av tunneln… och alla kan inte det… tyvärr… och det är min uppgift att förmedla den visdomen till de unga som tappat sugen i livet…

      Hemikramizar ♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s