Hemimammas kamp – Att överleva – Kan man, bör man, ska man? och hur gör man?

GOD AFTON!! Idag vill jag göra ett inlägg som baserar sig på kommentarsutbytet mellan Anna och mig i hennes blogg

– ”En trevlig tjej’s ” inlägg ”Inga roliga funderingar om Norge och jämställdhet”.

”Om de då inte hade sprungit utan överfallit honom i stället, ropat på hjälp så att de tillsammans kunnat hålla fast honom…Och hur modig hade jag själv varit i den situationen? Jag vill som kvinna ha samma möjligheter och rättigheter som män; ändå förväntar jag mig nog i en sådan här situation att MÄNNEN ska stiga fram och försöka lösa det hela. De ska tillsammans övermanna gärningsmannen och oskadliggöra honom, skulle jag tänka.”

Hon tar upp frågan om vad vi kan vänta oss av könsrollerna och vad som är rimligt och varför. Dialogen mellan oss inleds med mitt svar där jag fokuserar på själva överlevnadsfrågan. Kan man göra något och VAD gör man i så fall och vad får det för konsekvenser?:

”Milgramexperimentet ger vid handen att 4 av 5 hellre dödar en medmänniska än att ifrågasätta auktoritet eller riskera smärta eller skada för egen del.

Jag själv skulle med största sannolikhet varit död idag om jag varit där… för tyvärr (?) så är min instinktiva reaktion vid kriser, att reagera och ingripa (och det sker innan jag hinner tänka efter märk väl) och jag har befunnit mig i livsfara flera gånger i mitt liv pga det och åtminstone ett par gånger av dem har jag sedan självkritiskt tänkt ”Hade jag rätt att göra så när jag har barn?”

Det var självklart när jag var ensam och singel…

Många år ville jag bli polis av det skälet, men gav upp tanken när jag fick barn, eftersom jag kände att jag inte medvetet fick utsätta mig för risker och därmed låta mina barn riskera förlora sin mamma…

Moralfrågor om var, när, hur och om man ska ingripa har diskuterats ända sedan slutet på andra världskriget när man ifrågasatte om tyska soldater var skuldfria eller inte till utrotningarna när deras försvar löd:

”Jag följde bara order”

Rent generellt så håller jag med Skvitt i hans biologiska analys och det är väl det som gör att det är skämmit när män duckar, oavsett vad vi tycker om det ur ett sociopolitiskt perspektiv… De vet någonstans omedvetet vad deras förprogrammerade roll är…

Ett bra inlägg som jag skulle kunna skriva spaltmeter i svar, men jag begränsar mig så du inte dör av uttråkning…

Hon svarar:  Ang det översta du skriver så är det nog så, fast det är deprimerande. Ett program på Kunskapskanalen tog just upp detta med hur många som vågar gripa in när en medmänniska blir överfallen. Det fanns exempel på väldigt modiga människor som riskerade sitt eget liv för en okänd, men också fruktansvärda exempel där en ung tjej blivit misshandlad på en buss av ett äldre tjejgäng utan att en enda i bussen gjorde något!
Jag vet inte hur jag själv ”är” i dag men vet jag var rätt orädd på skolgården i lågstadiet då jag gick emot äldre elever när de gav sig på någon. Men i dag är jag lite räddare, tror jag.

Att man blir räddare när man få barn är ju helt i sin ordning tycker jag. Jag har även talat med män som har börjat känna en rädsla för fallskärmshoppning sedan de blev pappa. Sedan är det intressant exakt varför en del agerar som du, och en del inte gör det, vad som är drivkraften. Som sagt, mycket finns det att diskutera när det gäller detta!

Jag skriver vidare:  Ja, det undrar jag med varför… Ibland så har jag tänkt att jag skulle vilja kunna gå undan och tänka på mig själv, men andra gånger har jag (och den jag hjälpt eller räddat) naturligtvis varit väldigt tacksam… men som sagt så hinner jag inte tänka, förrän efteråt och då brukar jag bli livrädd…

Jag vet den gången jag klev in emellan när en kriminell gav sig på min arbetskamrat och misshandlade henne… När jag gick emellan så drog han pistol (han var hög som ett hus) mot mitt huvud… Jag minns inte ett ord av det jag sade och gjorde men jag vet att jag snackade oss ur den situationen, det har andra berättat efteråt… jag var i chock i flera timmar efteråt, men vi överlevde båda två… Men jag minns att jag blev vansinnig och att adrenalinpåslaget var astronomiskt…

Kan det vara så enkelt? Att det har med adrenalinproduktionen att göra?

Anna svarar:   Du menar att man skulle få en kick av adrenalinpåslaget? Vet ej.
Jag avslutar:   Jag tänker att adrenalinet slår ut de kognitiva reaktionerna och tar över systemen… typ…??

ADRENALIN SV Wiki

”Adrenalin utsöndras vid exempelvis hårt fysiskt arbete, psykisk stress och ilska. Adrenalinet försätter kroppen i ”alarmberedskap”, bereder kroppen på att fly eller slåss. Hjärtats slagfrekvens ökar, och dess sammandragningar blir kraftigare. Blodflödet till hjärtat och skelettmuskulaturen ökar men minskar till andra organ. Genom ökad nedbrytning av glykogen i levern ökar socker- och fetthalten i blodet.Adrenalin ökar prestationsförmågan kortsiktigt och gör det möjligt att fly eller slåss och utsöndras därför vid upplevda yttre hot.  Det utsöndras även vid panikångest.”

Utförligare artikel Eng WIKI

Jag minns när min granne under oss, (när jag och mina då tre barn bodde i lägenhet 2005) tuttade eld på väskor och kartonger på balkongen under min och jag som låg och vilade medan barnen var i skolan och lågorna slog in över min balkong – ren slump att jag var hemma sjuk – och hur jag fysiskt till att börja med trodde han var på väg att brinna inne och jag och portvakten bröt oss in för att rädda honom  medan jag ringde efter polis och ambulans… och vilken chock det var att upptäcka sanningen och hur vansinnigt arg jag blev och hur jag lyfte karl’n på raka armar och hotade honom för att han försatt mina barn i fara…

Jag undrar var jag fick styrkan ifrån? och det är bara ett exempel av ett flertal liknande saker, där jag trotsat fara… (tack och lov har det gått bra) Sedan minns jag andra gånger då överlevnadsskulden har varit större än själva traumat. Jag borde inte ha överlevt…

Jag kommer att tänka på två studier, som kan kopplas till mänsklig överlevnad och vad vi är beredda att göra för vår egen eller vår avkommas överlevnad:

MILGRAMEXPERIMENTEN    av Stanley Milgram (alltså det jag refererar till i disk. ovan)

The Lucifer Effect: Understanding How Good People Turn Evil – LUCIFEREFFEKTEN Philip Zimbardo

Lucifereffekten är ett uttryck skapat av den amerikanska socialpsykologen och professorn Philip Zimbardo i boken The Lucifer Effect: Understanding why good people turns evil. Uttrycket blev en term efter ett kontroversiellt fängelseexperiment utfört på Stanforduniversitetet år 1971, där experimentet visade hur enskilda individer genom att anta ett ”Vi och dom”-tänkande kan överväldigas av ondskan om de ingår i ondskefulla social system och därefter utföra tortyr, censur och kränkningar av människors privatliv. Grunden för uttrycket är att kasta ljus på hur människors personlighet till stor del formas efter de roller den blir tilldelad eller väljer att anta själv.

Så vad tror ni? Vad gör att vissa överlever och ingriper och andra inte?

Debatten om Breiviks dåd fortsätter i olika forum.

Newsmill1  Newsmill2  SVT 1  SVT2  DN 1  DN 2

Jimmie Åkesson: ”Muslimerna är vårt största utländska hot”

Senaste inlägget på Hemimammas Poesi & Prosa (m. anledning av terrordåden)

Senaste inlägget på Hemimammas Hem och Hälsa om existentiella frågor

GOD AFTON!!

Annonser

38 thoughts on “Hemimammas kamp – Att överleva – Kan man, bör man, ska man? och hur gör man?

  1. skvitt skriver:

    ”Om de då inte hade sprungit utan överfallit honom i stället, ropat på hjälp så att de tillsammans kunnat hålla fast honom…Och hur modig hade jag själv varit i den situationen? Jag vill som kvinna ha samma möjligheter och rättigheter som män; ändå förväntar jag mig nog i en sådan här situation att MÄNNEN ska stiga fram och försöka lösa det hela. De ska tillsammans övermanna gärningsmannen och oskadliggöra honom, skulle jag tänka.”

    Jag backar inte för en käftsmäll!
    Det har inte hänt ofta, men det har hänt att jag har blivit tvungen att gå i klinch, då backar jag aldrig, men andra gör! Det är fegt!

    Det kan göra ont, men fan så go den smärtan är att ta!
    Jag ger igen, även om jag får däng! Men man sätter sig inte ostraffat på Skvitt fast man kanske går segrande ur matchen!

    Vad jag hade gjort på ön när ABB dök upp med sina vapen? Jo det är ju en annan sak! Det är extremt! Förts sket jag nog i byxan och sen sprang jag antagligen av bara fan!
    Men jag hade gärna varit där för att veta hur macho jag egentligen är!

    Kram!
    /Skvitt

    • HEMIMAMMA skriver:

      Ja, tyvärr vet man inte säkert hur man reagerar förrän man ÄR där eller i en likartat traumatisk situation…

      Jag dömer ingen, för som jag känner så är det inte en kognitiv medveten process alla gånger utan helt instinktiv och jag har ofta upplevt att man inte minns efteråt hur det gick till förrän man fått berárbeta och fått händelserna berättade för sig…

      Senaste nytt: Någon på FACEBOOK har tagit bort MIN gruppsida ”Hemimammas vänner” Jag undrar vem och varför… Är det censur??

      • ghostopinion skriver:

        Jag tror inte det är censur. FB är ur säkerhetssynpunkt uselt. Jag hade tidigare ett konto där, ett mycket oföragligt konto där jag bara lattjade litegrann. Flera gånger bara försvann det och så fick jag mejl från FB där de beklagade att jag avaktiverat kontot och förklarade hur jag skulle aktivera det igen om jag ville. Och som du vet använder jag mycket säkra lösenord. Fast jag inte alls hade avaktiverat det.
        Lite senare avaktiverade jag det verkligen. Dagen därpå fanns det igen. Avaktiverade på nytt. Dagen därpå fanns det på plats…
        Man ska inte ha några känsliga saker på fejjan, den saker är säker.

      • HEMIMAMMA skriver:

        Ok, vi hoppas alltså att Hemimammas vänner sitter där det ska en vacker dag??

        För jag orkar nog inte att göra en ny sida, allrahelst efter det som hänt i natt…

        Hemikramar ♥

  2. skvitt skriver:

    ”Rent generellt så håller jag med Skvitt i hans biologiska analys och det är väl det som gör att det är skämmit när män duckar, oavsett vad vi tycker om det ur ett sociopolitiskt perspektiv… De vet någonstans omedvetet vad deras förprogrammerade roll är…”

    VAR skrev jag de? Ursäkt min de!mens!
    Kram!!
    /Skvitt

  3. skvitt skriver:

    ”Ett bra inlägg som jag skulle kunna skriva spaltmeter i svar, men jag begränsar mig så du inte dör av uttråkning…”
    Du är rolig!
    /Skvitt

    • HEMIMAMMA skriver:

      Inte enligt mina barn… =0(

      Men jag försöker emellanåt och vad tänker du om mina tankar och slutsatser? Vad är det som gör att vissa överlever?

      Jag väntade mig att just DU skulle kunna svara på den frågan ganska utförligt och nyanserat… =0)

      Hemikramar ♥

      • skvitt skriver:

        ”Men jag försöker emellanåt och vad tänker du om mina tankar och slutsatser? Vad är det som gör att vissa överlever?

        Jag väntade mig att just DU skulle kunna svara på den frågan ganska utförligt och nyanserat… =0)

        Hemikramar ♥”

        Livet är ju det som vi kämpar med mellan födelsen och döden! Däremellan kan det vara gott eller för andra en plåga. För oss flesta är det en blandning av det! Livet bjuder oss på bakelser och surströmming! Ibland är det underbart att leva och ibland är det en plåga!

        Värdet av livet i sig är för svårt att kognifiera!

        Kram!
        /Skvitt

        /Skvitt

      • HEMIMAMMA skriver:

        Nu är du för filosofisk lagd för att jag ska hänga med… =0(

        Och besvarar inte min fråga, fan vad besvärlig du är idag?

        Hemikramar *fnissar* ♥

  4. skvitt skriver:

    Jag vill komplettera.
    JAG SKREV DETTA:

    ”Jag backar inte för en käftsmäll!
    Det har inte hänt ofta, men det har hänt att jag har blivit tvungen att gå i klinch, då backar jag aldrig, men andra gör! Det är fegt!

    Det kan göra ont, men fan så go den smärtan är att ta!
    Jag ger igen, även om jag får däng! Men man sätter sig inte ostraffat på Skvitt fast man kanske går segrande ur matchen!”

    Jag vill lägga till en sak!
    Det är riktat till alla fegskitar! Ta smällen men ge tillbaka även om du inte vinner! Den smäll du tar i sann och öppen kamp känns som ett gôtt samlag! Du är alltså nöjd och belåten efteråt!
    Backar du för sådant är du en höna!
    /Skvitt

  5. skvitt skriver:

    ”Nu är du för filosofisk lagd för att jag ska hänga med… =0(

    Och besvarar inte min fråga, fan vad besvärlig du är idag?

    Hemikramar *fnissar* ♥”

    Nejdå inte alls!
    Läs igen!
    Din begåvning är det sista jag ska underskatta!
    Kram!
    /Skvitt

  6. skvitt skriver:

    ”?”
    Gulle!
    /Skvitt

  7. skvitt skriver:

    Tänk hur lätt det är att få hjärtat att bulta lite extra! För den som inte behöver en pacemaker räcker det med dina digitala ettor och nollor för att smälta som smör i stekpannan! Jag blir änna digitalt knäsvag och matt av dina heta siffror!
    Kram!
    /Skvitt

  8. mariadesuede skriver:

    Det var ett intressant reportage om Berlinmuren pà Arté, fransk-tysk kanal, de tog upp fràgor om hur soldaterna som sköt pà Tyskarna som flydde Östtyskland för väst, om hur de reagerade efteràt. Vittnesmàlen var tunga, de màdde dàligt efteràt, fast instinktivt sà visste de att de inte hade nàgot val, ty de visste att de skulle själva bli straffade om de inte löd order. Det är nàgot som de lider av än idag enligt reportaget.

    Fast hur ABB känner sig vet jag inte, kanske vaknar han upp ur sitt rus en vacker dag och inser att han har skadat sà mànga människor genom att döda deras barn. Fast det är annorlunda än gränsvakterna i Tyskland som tvingades till att lyda order. STASI var alltid närvarande…

    Jag vet att jag reagerar instinktivt om det är en fara, jag försvarar folk utan att tänka mig för, jag skulle nog ha hoppat pà den norske galningen om det hade varit möjligt för att rädda sà mànga liv som möjligt. Fast nu var jag inte där…

    Sen skrev jag om hur engelskan började, tacka Vikingarna för det spràket som blev Normander och sen invaderade England med sin ”normandiska”, en blandning av fornnordiska och franska…

    http://parisiska.wordpress.com/2011/08/03/engelska-ett-sprak-med-ursprung-i-skandinavien-och-normandie/

    Örnkramar

    • HEMIMAMMA skriver:

      Tack för ett mycket informativt svar Maria och jag ska läsa ditt inlägg senare ikväll. Nu ska jag åka och ta ett kvällsdopp med familjen!!

      Hemikramar ♥

  9. Mavera skriver:

    Det är svårt att veta hur man själv hade reagerat om man befann sig i en sådan extrem situation som på Utöya. Jag kan inte hålla tyst och bara titta på om en orättvisa uppstår, men jag har aldrig varit i en situation där det skulle krävas det yttersta av en.
    Kram.

  10. skvitt skriver:

    Vad är det gör att vissa överlever, var din fråga.

    Det är ju väldigt svårt att svara på. Om det är på Utöya du menar, då var det nog mest slumpen som avgjorde, var man befann sig och chansen att fly eller gömma sig.

    Men i vidare mening handlar det väl mera om vilken utrustning man har, mentalt och fysiskt.
    Se på maskrosbarnen, vad har de som gör att de klarar sig fint i livet medan andra går under i droger och kriminalitet.

    Ibland är det kanske så enkelt som att bara behålla lugnet. Då ser man möjligheterna och kan bedöma vad som är bäst.

    Blir du till exempel fysiskt angripen tjänar rädsla inte mycket till. Istället ska du kallt kika på din antagonist och planera ditt motangrepp. Det kan innebära att angreppet uteblir.

    Om det inte uteblir, tänk då vad som skadar det mest, var du ska slå. Och minst tre slag/sparkar ska du genast klura ut så du utdelar dem i raskt takt. Det överrumplar, men hjälper ju inte mot någon som har tränat kampsport.

    Har du stilettklackar, stampa på fotryggen! Försöker han våldta dig är grovt våld försvarligt, klös mot ögonen, spotta och skrik allt vad du förmår.

    Har du gått vilse i skogen? Få inte panik! Lyser solen och du har en analog klocka, då är söder lätt att se. Tänk dig solen mellan 12 och timvisaren. Om det är mulet leta efter rödmyrornas stack, den ligger alltid i närheten av söder.

    Håll dig varm och torr! Är det vintertid har du sannolikt flera lager plagg. Fyll granris mellan plaggens lager och får du plats med lite torrt gräs i skorna så är det helt rätt. se till att handleder, vrister och hals är väl skyddade mot kyla därför att där ligger artärer och vener som ytligast (gammalt inuitknep).

    Har du gått vilse i öknen då har du beställt fel resa!

    Kram!
    /Skvitt

    • HEMIMAMMA skriver:

      TACK ÄNTLIGEN DET SVARET JAG LÄNGTAT EFTER!!

      Många av de saker du räknar upp visste jag då jag själv är det ultimata maskrosbarnet =0)

      Men det är vital information att lära sig och att ta till sig.

      ”Se på maskrosbarnen, vad har de som gör att de klarar sig fint i livet medan andra går under i droger och kriminalitet.” Den delen av din kommentar skulle jag vilja utforska lite djupare…

      Jag själv har levt ett liv som gör att jag undrar över hur det kommer sig att jag aldrig blev alkoholist, knarkare eller hora? För jag har sannerligen upplevt alla de trauman som brukar förknippas med att man inleder sådana ”karriärer” och det är det största mysteriet i mitt liv… Att försöka förstå hur jag kunde motstå och klara mig undan det? och att jag aldrig backat vid fara…

      Hur kommer det sig att man blir sådan? Att man får mer eller mindre empatisk förmåga och bryr sig mer eller mindre om sig själv eller andra

      Eller att man tar på sig offerkoftan eller inte?

      Hemikramar ♥

  11. ghostopinion skriver:

    God morgon, eller snarare god natt! Ska inte ge mig in i den här diskussionen, bara ge en kort sidokommentar. Du gav upp tanken på att bli polis eftersom du inte ville utsätta dig för risken att dina barn skulle förlora sin mamma. Till det är bara att säga att det är mångdubbelt farligare att vara exempelvis byggnads- eller industriarbetare än att vara polis. Polisyrket är i själva verket ganska riskfritt. Det är mycket sällan poliser dödas i tjänsten i Sverige. Du gav nog upp polisdrömmen av fel skäl.

    • HEMIMAMMA skriver:

      Jag avstod för att jag inte kan utsätta barnen för riskerna även om de är små. Inte medvetet. Och byggnads och industriarbetare är nog ingen fara att jag blir =0)

      Sedan hjälpte det inte att jag hade -9 i synfel =0)

      Hemikram ♥

  12. skvitt skriver:

    Maskrosbarnens personlighet är svaret. Sådant är medfött. En slags personlighet har iakttagits till och med hos flugor och fiskar! Alla hundintresserade har observerat hundars olika personlighet även om rasen är den samma.

    Det är personligheten mer än råstyrkan som gör att vissa individer blir flockledare och dominerar andra.

    Maskrosbarnen har en genuin tilltro till sin egen förmåga. De är orädda utan att vara dumdristiga och de knyter ofta kontakt med andra vuxna i sin närhet.

    Att hamna i missbruk och kriminalitet beror säkert ofta på vilka personer som finns i den nära omgivningen. Och de behöver deras ”stöd” för sin egen osäkerhet om sig själv och sin förmåga. Alltså det omvända mot maskrosbarnen. Och omdömet sviktar, men det kan också handla om ett behov av spänning och äventyr.

    Vi glömmer ofta det här med hur olika personligheter kan vara, men personligheten spelar in i allting. Den blyge blir ingen estradör, till exempel.

    Rickard Fuchs tog upp ämnet i en av hans första böcker, vars titel jag inte minns. Han nämnde medicinaren som glor på siffror och efter en stunds funderande säger att ”Vi får nog ta några nya värden!”. Sen var det kirurgen som kavlar upp ärmarna och säger ”Ja, för fan nu hugger vi till med skallpellen!”
    Jag tycker det säger en del.

    Kram!
    /Skvitt

    • HEMIMAMMA skriver:

      Jag tror att du är helt rätt ute i detta =0) Tack för en mycket belysande kommentar och jag vill nicka instämmande =0)

      Det stämmer så klart även på mig. Mina föräldrar och främst min pappa fostrade mig att tro på och lita på min förmåga och framför allt mitt förstånd =0)

      Massor av hemikramar ♥

  13. kao skriver:

    Jag minns med fasa det där experimentet du skriver om i början.
    Är som du: Sen jag fick barn har jag blivit försiktigare, men jag reagerar ändå instinktivt om jag ser någon som råkar illa ut, men jag gjorde aldrig det när jag hade mitt barn med mej. Då tog modersinstinkten över.

    Innan jag fick barn hamnade jag ofta i obehagliga, rent av farliga situationer när jag la mej i andras bråk.

    Maria D.S skriver intressant i sin kommentar om soldaterna.

    Tumme upp till dej.

    Kram
    Kao

    • HEMIMAMMA skriver:

      Tack för tummen ♥

      Jag har tyvärr reagerat lika instinktivt fast jag haft barnen med mig och det har skrämt mig några gånger…

      Hemikramar ♥

  14. skvitt skriver:

    ”Milgramexperimentet ger vid handen att 4 av 5 hellre dödar en medmänniska än att ifrågasätta auktoritet eller riskera smärta eller skada för egen del.”

    Wikipedia skriver om experimentet:
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Milgrams_lydnadsexperiment

    Allt Om Vetenskap skriver också om experimentet och gör det mera utförligt:
    http://www.alltomvetenskap.se/index.aspx?article=1664

    (Inte helt ointressant är ”Den kvävande tystnaden” att läsa. Jag ger er tipset eftersom jag ”ramlade på artikeln när jag sökte på ovanstående experiment. http://www.unt.se/inc/print/den-kvavande-tystnadskulturen-1152496-default.aspx)

    Vad jag egentligen var ute efter var en kritisk granskning av experimentet. Kanske finns det ”där ute” i cybervärlden, men det gömmer sig väl.

    Vad jag misstänker och vill minnas att jag någon gång har läst om är att experimentet hade militära intressen och syftet var egentligen något annat än att ta reda på om en i övrigt etiskt och moraliskt högstående människa på order kunde tortera andra.
    Det egentliga syftet skulle alltså vara att visa att ”vi alla” är kapabla att tortera och att det alltså ”ligger i människans natur” att klara av att begå grymheter mot andra.

    Det är fruktansvärt oförskämt mot mänskligheten att föra fram sådana påståenden och styrka dem med ”vetenskapliga” fakta! Det gör att det så att säga är helt normalt beteende.
    Med ”vetenskap” kan allt ”bevisas”, vilket vi aldrig får glömma bort. Därför är det vår plikt att ifrågasätta allting och speciellt när det kan ligga politiska, militära och ekonomiska intressen bakom.

    (När jag sökte efter en annan information hamnade jag fel, men rekommenderar den här länken: http://vardagspsykopater.blogsome.com/2007/01/21/normaliseringen-av-psykopatiskt-beteende/)

    Det jag letade efter var detta:
    ”I boken ‘On Killing’ har överstelöjtnant Dave Grossman skrivit om den militära historien, för att påpeka vad andra historiker döljer: det faktum att militär vetenskap handlar mindre om strategi och teknik, och mer om att överkomma människans instinktiva motvilja att döda andra medlemmar av den egna rasen. Den verkliga ‘Revolutionen i militära spörsmål’ var inte Donald Rumsfeld’s användande av high-tech i 2001, utan general S.L.A. Marshall’s upptäckt på 40-talet att bara 15-20% av andra världskrigets soldater i en stridssituation använde sina vapen: ‘de (80-05%) som inte sköt sprang inte och gömde sig (i flera fall var de villiga att trots stora hot rädda sina kamrater, hämta ammunition, eller springa med meddelanden), men de avfyrade helt enkelt inte sina vapen mot fienden, även om de möttes av upprepade stormningar’ (Grossman, s. 4).

    Marshall’s upptäckt och efterkommande forskning bevisade att i all tidigare krig så var det en minoritet av soldaterna – de 5% som var födda psykopater, och kanske några temporärt galna imitatörer – som stod för nästan allt dödande. Normala män gjorde visserligen alla rörelser men, om möjligt, vägrade att ta livet av en fiendesoldat, även om det innebar att ge upp sitt eget. Slutsatsen från detta är att krig är ritualiserade massmord av psykopater på icke-psykopater. (Vilket inte kan vara bra för mänsklighetens genetiska egenskaper!)”
    Läs hela texten här:
    http://vardagspsykopater.blogsome.com/2008/01/07/psykopaternas-skymning/

    Milgramexperimentet passar väl in i ett mönster, att det finns krafter som vill dölja just de fakta som makten finner olämpliga: att människan INTE är mordisk av sig utan det motsatta, moraliskt och etiskt högstående motståndare till krig, massmord, etisk rensning tortyr etc.
    /Skvitt

    • HEMIMAMMA skriver:

      Tack för denna kommentar Skvitt och jag ser gärna att du länkar till mig och gör en upplysande vidareutveckling av denna kommentar =0)

      Jag kände inte till det du berättar om oven och självklart bör så hoppingivande vetenskap lyftas fram !!

      Hemikramar ♥

  15. skvitt skriver:

    Det blev fel i länkandet
    (det är väl detta du avser: http://skvitts.wordpress.com/2011/08/19/mansklighetens-vara/)
    och den saken är nu tillrättad.
    Jag vet bara inte vad du vill att jag ska vidareutveckla.
    Kram!
    /Skvitt

  16. HEMIMAMMA skriver:

    Knuffar fram ett åter aktuellt ämne i dessa dagar när det talas om Breivik igen…

  17. HEMIMAMMA skriver:

    Ständigt aktuell diskussion…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s