Hemimammas tankar – "Listan", Mina rädslor, de demoner jag umgås med och de demoner jag besegrat!

angel_loves.png

blue brain.gif

 

 

Inlägget rebloggar Hemimammas tankar – Listan, Vad kläder vi oss i? Tro hopp och kärlek!
GOD AFTON!! Ikväll, får det bli listan igen… ”Det här hade jag på mig idag” och jag rebloggar mit…  Läs mer Skrivet av HEMIMAMMA 42 år på bloggen HEMIMAMMA GOD AFTON!! Nu har jag haft en förlamande skrivtorka i några dagar och till slut gör jag som en del andra gjort. Jag tar till den så kallade ”LISTAN” och väljer ut en punkt att skriva om.

(Listan så här långt: # är snabblänk till inlägget i fråga) 

Dag 01 – Presentera mig själv # Dag 02 – Min första kärlek  Dag 03 – Mina föräldrar # Dag 04 – Det här åt jag i dag  Dag 05 – Vad är kärlek?  Dag 06 – Min dag  Dag 07 – Min bästa vän # Dag 08 – Ett ögonblick  Dag 09 – Min tro # Dag 10 Det här hade jag på mig i dag  Dag 11 – Mina syskon  Dag 12 – I min handväska  Dag 13 – Den här veckan  Dag 14Vad hade jag på mig i dag?# Dag 15 – Mina drömmar # Dag 16 – Min första kyss  Dag 17 – Mitt favoritminne  Dag 18 – Min favoritfödelsedag # Dag 19 – Detta ångrar jag  Dag 20 – Den här månaden  Dag 21 – Ett annat ögonblick # Dag 22 – Det här upprör mig #Dag 23 – Det här får mig att må bättre  Dag 24 – Det här får mig att gråta #  Dag 25 – En första  Dag 26 – Mina rädslor  Dag 27 – Min favoritplats  Dag 28 – Det här saknar jag  Dag 29 – Mina ambitioner  Dag 30 – Ett sista ögonblick

181443_thumb.jpgIdag väljer jag någonting jag umgåtts med ganska mycket sista året, men allra helst senaste veckorna, nämligen ”MINA RÄDSLOR”

Ett svårt och farligt ämne att skriva om. Svårt, för frågan är hur mycket ska man erkänna sina rädslor och därmed sin svaghet inför sina medmänniskor?

Farligt, för vad innebär det för ens psykiska hälsa att erkänna sina rädslor och därmed det grepp de har över oss?? Här tänker jag tex på Patrik Sjöberg. Just pedofildebatten har jag deltagit ända sedan jag började blogga, men jag vågade inte tillstå min egen historia som drabbad.

Mitt förflutna på den punkten har tillhört mitt ”eget liv” och det är få människor i vuxen ålder som känt till vad jag råkade ut för. Det som gjorde det värre för mig vilket också fick mig att vara tyst i alla år var det faktum att när jag väl anförtrodde mig till en vuxen människa, så skvallrade hon för mina föräldrar.

Min pappa som alltid reagerat fruktansvärt starkt när det handlat om pedofili på TV tex vägrade tro på min historia och min mamma vägrade att acceptera att en av hennes älskade släktinger skulle förgripit sig på mig och hon anklagade mig för att ljuga och det blev en svart familjehemlighet som hon förnekade. Det fick till följd att jag lämnade mitt föräldrahem så fort jag kunde och inom något år spegeln.JPGhade jag brutit helt med min familj.

Jag har burit med mig ärren hela livet sedan dess och jag har som sagt alldeles nyligen valt att framträda, visserligen lite i skymundan, men ändå. Som jag kommenterade det hela kring Patrik, så har jag väntat tills jag var stark, vuxen och trygg nog att bära stigmat.

Rädslan ligger naturligtvis i att bli en utstött, eller att ingen ska tro på en. Men idag känner jag att det spelar ingen roll längre om någon annan tror mig. Blir jag utstött, så är ju inte det värre än när jag ovanpå detta trauma fick bära att vara mobbad… men att känna att man vågade ta klivet ut i det okända var att besegra en demon… och att ta ut spöket från garderoben… som sprack i ljuset s.a.s…

Stödet jag har fått från dem jag berättat för är starkt och jag har än så länge inte känt att jag skall komma att lida.

images3.jpegGenerellt sätt är jag nog en ganska orädd människa om man jämför. Jag är tex INTE rädd för råttor, möss ormar, spindlar eller andra djur inklusive hundar eller vargar… förutom skorpioner! (även stjärntecknet, märk väl!)

Anledningen till det är en dokumentär jag såg som litet barn, där en kvinna sticker in en fot i en toffel, där en skorpion gömt sig… Det var väldigt traumatiserande för mig då jag var sex år gammal, och har satt sig som en spökbild på hjärnan…

Superhemi.JPGJag är heller inte rädd för andra människor och deras reaktioner. Jag är van att hantera olika kriser och har alltid huvudet kallt när det händer saker och jag litar fullkomligt på mig själv. Jag har gått in i brinnande hus och jag har stått med pistol mot huvudet för att förvara och hjälpa mina medmänniskor… och jag har överlevt min mammas och två av mina barns död…

Jag har lärt mig att jag klarar kriser och att jag överlever alltid.. och reser mig igen, förr eller senare

Men, jag är höjdrädd… Och det har jag varit hela livet. jag vet som barn när man kunde åka upp i tornet på gröna lund, fick jag en obetvinglig känsla av att vilja kasta mig ut därifrån… Samma känsla fick jag på min bröllopsresa för fem år sedan. I Paris finns det sk Montparnasse tornet som är Frankrikes högsta byggnad… Maken gick upp på taket men jag stannade kvar i  den översta våningen inomhus. =0)

images5.jpegMen den rädsla som styrt mitt liv mest och allra helst senaste åren och nu auktaliseras igen är min operationsrädsla. För ett år sedan opererade jag mina åderbråck och det var min första ”frivilliga” operation. Innan dess har jag opererat ett akut utomhavandeskap och innan dess en cysta i mitt bröst, som kopplades till min förhöjda cancerrisk. Ingendera frivillig förstås och båda innebar rädslor på olika plan. Den förstnämnda då jag var väldigt nära att dö och den andra med insikten och rädslan att få min mammas bröstcancer, med samma dåliga prognos som hon hade haft (död 51 år gammal)

blogg.jpegFör något år sedan fruktade jag att jag skulle få lov att avlägsna livmodern pga Adenomyaom/endometrios, men det vägrar jag göra (än så länge) och jag vet att  några vänner jag pratat med om detta som vet hur jag känner, skäller på mig för detta, men det är nog den klassiska känslan av att inte vara en ”riktig” kvinna kanske…

Jag vet faktiskt inte och det är en rädsla jag inte velat konfrontera än…

Men nu måste jag förlika mig med min operationsrädsla igen… Den 7 Juni, så ska jag genomgå en bröstförminskning. Från en G-kupa till en relativt nätt C-kupa är planen, för att rädda min rygg och mina knän. En mångdubbelt större och riskablare operation, som jag önskar att jag slapp =0(

images4.jpegEgentligen vill jag helst bara smita undan, men jag måste göra den för jag kommer att vara handikappad för livet annars eftersom bysten har en tendens att bli ännu större med tiden och ryggen svagare…

Men jag har lyckats att sluta röka och nu måste jag försöka få kontroll över min viktökning, för att operationens påverkan på min kropp och dess läkemöjligheter inte ska saboteras…

Så nu måste jag lägga om diet… LCHF verkar effektiv, fast jag har svårt med frukostidéerna…

FEARS.jpgInnan operationen måste jag dessutom göra en förberedande mammografi, för att försäkra läkarna om att det inte har bildats några nya cystor som kan komplicera ingreppet… och oron för vad den ska visa finns också där… och min cancerrädsla ligger och lurar på mig samtidigt..

Så just nu känner jag mig relativt sett inte så stursk, även om jag är stolt över mig själv, eftersom jag gång på gång besegrar min rädsla och går igenom det som skrämmer mig…

Min höjdrädsla till trots, så åkte jag uppskjutet och fritt fall för några år sedan och jag överlevde bådadera, konstigt nog… =0)

Så jag hoppas att operationen också ska gå bra…

GOD AFTON!!

Annonser

38 thoughts on “Hemimammas tankar – "Listan", Mina rädslor, de demoner jag umgås med och de demoner jag besegrat!

  1. HEMIMAMMA skriver:

    Mer information framöver, men det har gått fortare än vad jag räknade med… =0(

  2. Rozie skriver:

    Styrkekramar ♥

  3. Maj-san skriver:

    Rädslor kan vara både befogade och ibland helt utan logik, operationer är alltid något som bör tas på allvar, och det som nu väntar är inget lätt.Jag har själv varit tvungen att operera bort allt som en gång gjorde mig till kvinna inomhus, brösten har jag dock kvar, och det påverkar mer psykiskt än man vill erkänna.Nu blir jag ju så förbaskat glad när jag läser att du hållt dig ifrån cigaretterna, rent ut sagt ”FY FAN VAD DU ÄR BRA”, bara det kommer gynna dig under narkosen. Och detta är början av resten av ditt liv, ett bättre liv för din egna del.varma kramar

    • HEMIMAMMA skriver:

      Nu blir jag både rörd och glad Maj-San =0)Jag slutade röka 1 februari och det var ett villkor för att jag skulle bli uppsatt på operationslistan. Så valet var enkelt, men tyvärr så har jag gått upp tio kilo under processen, för maten blir ju så god och det är så lätt att distrahera sig med plockäta =0(Rökstoppet ska gynna återhämtningen och blodcirkulationen och därmed ärrbildningen.Rädslan att ta bort livmodern är komplicerad för det handlar både om smärtan och att kunna få barn och själva operationen och riskerna… och jag vet att man ska inte säga så men jag är övertygad om att det skulle påverka mitt självförtroende…Massor av varma hemikramar ♥

  4. Visionen skriver:

    Skriv för allt vad du är värd! Jag gillar det du skriver. Det märks att du är en människa med mycket inom dig.

    • HEMIMAMMA skriver:

      Tack Visionen, det var rart sagt av dig!! och du har rätt”There’s more than meets the eye”Hemikramar

  5. skriveriet skriver:

    Lycka till med operationen.Styrkekramar

  6. Maria de Suède skriver:

    Montparnasse Högsta byggnaden? Inte nu längre, ty det byggs ett torn i La Défense som blir mellan 350 & 400 m högt…. De har nàtt ganska làngt med bygget… Mitt internet fungerar igen… Att vàga visa sin rädsla bevisar att man är en stark människa, det tycker iaf jag…Örnkramar

    • HEMIMAMMA skriver:

      Det var det då 2006 =0)Skönt att ditt internet funkar igen. Nu funkar min dator också igen =0)Tack för ditt support och fina ord!!Hemikramar till Madame dé Poet ♥

  7. HEMIMAMMA skriver:

    knuffar

  8. Arrami skriver:

    …operationen kommer att gå bra och du har rätt i att man inte skall öppna upp sina rädslor hur som helst här, det har sina risker! Kram. 😉

    • HEMIMAMMA skriver:

      Ja, men samtidigt finns det oerhört stöd i att finna likar, när man vågar berätta om vad man upplevt…Jag hoppas att du har rätt… Du minns säkert att jag var lika skraj förra året =0(Hemikramar ♥

  9. Anna skriver:

    Ett fint inlägg med delvis rätt sorgligt innehåll, naturligtvis. Mkt svårt detta att bryta med sin familj och att inte bli trodd. Kanske ännu värre än övergreppet, eller lika illa? Fråga, inte ett påstående.Apropå skorpioner så är jag själv rädd för spindlar. Jag tänker att detta är ju en nedärvd rädsla som många har utan anledning, men även för mig handlade det från början om att min mamma berättade om korsspindeln som låg i vinterstöveln som hon hämtat upp från källaren.. : )Kram och hoppas på allt det bästa när det gäller operationer och det ena med det andra!

    • HEMIMAMMA skriver:

      Tack Anna för din fina stöttande kommentar.Ja, många rädslor är ju ”naturligare” än andra jämför ormar visavi tandläkare och finns där som en sund och naturlig överlevnadsinstinkt… så det är ju inte konstigt, men visst präglas vi även där liksom allt annat…När de gäller övergreppen så har du rätt. Det var värre att mina föräldrar som ska vara mitt skydd och stöd inte fyllde den rollen och det lärde mig hårt och tidigt till vilken mån samhällets syn kan vara helt annat än vi föreställer oss och att man inte kan räkna med stödet… Men det tror jag att både du och jag sett gäller många andra saker, som tex mobbing och främlingsfientlighet…Ofta lägger människor inte handlingarna där de lägger orden…och det påverkade mig djupt och i uppror mot det, så är det jag lovat och mina plikter sjukt viktiga för mig, i andan av att ingen av mina barn eller medmänniskor i den mån jag kan påverka, ska behöva uppleva samma känsla av utanförskap och att inte bli trodd…Jag hoppas också att allt ska gå bra, men natten innan lär jag inte sova alls om jag känner mig själv rätt…Massor av Hemikramar ♥

  10. Anna skriver:

    Läser mina egna formuleringar..”rätt sorgligt”…det är klart att det var och är mycket sorgligt! Likaså skrev jag ”övergreppet” och inte övergreppen…. Men du förstod i alla fall, bra! Kramar

    • HEMIMAMMA skriver:

      Självklart förstod jag vad du menade. Det handlar om rätt sorgliga saker, men andemeningen i mitt inlägg var ju inte bara att beklaga mig utan att visa att man kan komma över många rädslor, med rätt hjälp eller stöd eller som i mitt fall en stor portion ”Jävlar anamma” Du har rätt i att det var flera övergrepp, men den detaljen spelar inte så stor roll att peta i eftersom du tolkar känslan i densamma och det är det viktigaste!Var inte orolig gällande formuleringar. Jag vet att du menar väl och det är vad som betyder något om jag någonsin skulle vara rädd för att feltolka dina formuleringar och jag hoppas att du ser mina kommentarer på samma sätt.Jag tror att vi båda är sådana att man inte kan misstolka oss den dagen vi blir arga på någon, för något, eller hur *LER*Hemikramar ♥

  11. Pluppa skriver:

    Jag är ju skorpion.Så du kanske inte borde prata med mig ;-)Skämt å sido.Det går säkert bra alltihop Hemi!Varm kram/Pluppis

    • HEMIMAMMA skriver:

      Du är det lysande undantaget =0)Men de män och kvinnor som gjort mig mest illa i livet var alla tre scorpio…Jag hoppas att det ska gå vägen *hu*Massor av varma Hemikramar tillbaka ♥

  12. fiffy skriver:

    OK!..eftersom att du vet att jag oxå är en Skorpion (..och helnöjd med det..) så ber jag att få tacka så mycket för mig!Kramar från fiffy!

    • HEMIMAMMA skriver:

      Nej!!…. Ni får inte gå… kom ihåg att jag ä’r skytt och de slänfger ur sig ordpilar hela tiden utan att tänka sig för…Pluppa och Fiffy bevisar att mitt påstående är helt befängt! (och vem tror på astrologi på riktigt i alla fall *ler*) och om ni så önskar tar jag bort formuleringen, för jag vill inte såra någon =0(… Jag försökte bara skämta lite… (ganska klumpigt tydligen, sorry)FÖRLÅT MIG BÅDA TVÅ!!!Hemikramar ♥

  13. Pluppa skriver:

    Det går säkert bra!Trots att du pratar med mig ibland ;-)Pöss o kram ♥/Pluppis

  14. mrsfinelady skriver:

    Jag känner igen mig själv i dig…flyttade också väldigt tidigt hemifrån (17år) och de för att jag då inte fick, tyckte jag,förståelse för vad jag hade råkat i för klister…ja jag har varit utsatt för en pedofil även jag, min styvbror men jag blev trodd till sist när jag berättade i vuxen ålder, den sista jag berättade för fick veta förra året…tog sin tid..bearbeter det ännu.LCHF den dieten rekomenderar jag starkt..funkat för mig i alla år, långt innan de blev en diet. Frukost äter jag knappast aldrig för jag är så mätt (fortfarande) när jag vaknar att jag inte behöver det…utan det blir lunch istället. Då är det lättare att äta tex bacon eller hur?bamsekramelikramar till dig vännen.Ps) Kommer skriva om mitt liv i bloggen då o då längre fram- allt beror på hur de går med upprättelse utredningen!!

    • HEMIMAMMA skriver:

      Min djupaste medkänsla med vad du gått igenom, vännen. Jag förstår hur svårt det har varit.Tänka sig att LCHF kan funka på det viset?Bamsehemikramar och vi ses i din blogg =0) ♥

  15. Yrr skriver:

    Önskar god lycka till operationen!! Stor kram.

  16. barbis skriver:

    Hej lilla Hemi ,älskar att läsa, hoppas du respekterar mig trots mitt senaste inlägg, du är alltid modig,och jag vill o försöker,varmaste kramen från mej

    • HEMIMAMMA skriver:

      Varför skulle jag INTE respektera dig? Jag ser inget i det som jag inte gjort eller drabbats av själv, så jag sätter mig INTE på några höga hästar på den punkten…Jag tycker att du är minst lika modig som jag!Hemikramar ♥

  17. Northern Light skriver:

    Jag har också opererat mig några gånger och lite orolig är man förstås innan det ska till. Fast när man fått lite gosigt i blodet, typ morfin eller nåt så känns det inte så farligt och jag gissar att operationssköterskorna ofta får höra så mycket skitsnack av patienterna att de nästan kissar på sig ibland.När jag opererade menisken en gång så låg jag och tittade på TV när det var inne i knäet och härjade med kameratången. Riktigt underhållande faktiskt. När man fått ryggmärgsbedövning så är ju knoppen klar, så det var lärorikt och inte det minsta otäckt.Jadu, tänk att kvinnor frivilligt stoppa i en massa silikon i tuttarna och så har du det omvända problemet…men tänk va bra att slippa den bördan i framtiden.Det är nog tusen gånger större risk att du råkar ut för något när du kör iväg till Konsum och handlar så simma lungt, du klarar det galant!De flesta av oss är nog rädda för något, även om vi innerst inne vet att det är slöseri med tid att oroa sig för saker man inte kan påverka. Händer det så händer det, fast oftast händer inget farligt alls…utan allt går geschwint ( ursäkta stavningen)

  18. Sirpa skriver:

    Kramas,kramas och kramas igen!! Tack för att du finns! =)

  19. Carina skriver:

    Rädsla och rädslor är inte bra. På ett sätt är de värre än hat. De förlamar ofta och jag tänker ibland att rädsla är motsatsen till kärlek. Själv är jag ganska höjdrädd. Ogillar kryp, men är inte rädd, tycker mer att de kan vara obehagliga. En stor rädsla är att bli sövd, det har jag blivit en gång, och jag fick verkligen panik. Fruktansvärt. Jag hoppas att operationen går bra, och att du får den lättnad som förväntas, jag har aldrig hört talas om annat av de som opererats. Alla verkar nöjda. Allt gott till dej och en stilla, ordlös, varm kraaaaaaaaaaaaaam!

    • HEMIMAMMA skriver:

      Tack för dina ord Carina, det känns bra att inte vara ensam i mina tankar…Du får en lika stor hemikram tillbaka ♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s