Hemimammas tankar – Anfall är bästa försvar? Varför jag skriver som jag gör? Ett FÖR-SVAR-TAL…

angel_loves.pngGOD AFTON!! Jag har fått frågan varför jag skriver som jag gör? Varför jag hänger upp mig och ”ältar” Emmas död? Varför jag inte skriver mer om mina levande barn? Vem tror jag att jag är?

Frågorna har varit många genom månadernas lopp. Kring min person. Påståenden om vem jag är har också haglat.

Man försöker att kategorisera mig och stoppa mig i fack.

Jag är Hemimamma. Jag vill påstå att jag är helt unik. Mina drivkrafter är inte lätt att definiera. Inte ens jag, kan förklara vem jag är eller enkelt beskriva hur jag fungerar. Jag vet bara ATT jag fungerar. Och startar om. Gång på gång. Mitt liv har förstärkt de värderingar jag uppfostrades med. Att slåss för de svaga och utsatta. Att försöka hjälpa och försvara. Att skapa mening i det som händer. Många är de vänner i mitt privata liv, som jag har stöttat och hjälpt under olika skeenden i deras liv.

Jag har haft den förmånen att både haft viljan och orken att göra så. När jag upplever något, vare sig det är gott eller ont, är första frågan jag ställer inom mig

”Vad kan jag lära av detta? ”Vad kan jag förmedla till mina medmänniskor”? ”Hur kan jag hjälpa?”

Jag är en kvinna som levt genom många helveten. Jag har inte talat om alla här på bloggen, för att vissa saker kan vara för starka även för bloggen. Jag har berättat väldigt kortfattat om mitt liv egentligen.

Jag skrev ett inlägg en gång som i korthet försökte förklara lite om vem jag är. Det finns HÄR och jag citerar delar av det nu, i ett försök att SJÄLV definiera och berätta om vem jag är och vad jag står för och i den mån det går, beskriva hur jag fungerar.

Jag är född i arbetarklassen. Mitt hjärta finns kvar där, fast mitt liv tagit annorlunda vägar än vad som är vanligt…442e93f5bfc2164a.jpg

OM jag skulle ha pengar är min själ inte mammons… Mina principer och värderingar kommer jag ALDRIG att ge vika ifrån. Aldrig någonsin. Jag dör hellre. Try me!

Frihet, jämlikhet, rättvisa, solidaritet

”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”

Jag började som alla andra med grundskolan. Jag fick skapliga medelbetyg toppat av ett par 5:or i Teknik och teckning(blåste klassens snille och nörd på teknikfemman, *hihi*) och skulle börja på gymnasiet. Min pappa pragmatikern, övertygade min hjärna att frångå mitt motstridiga hjärtas mening. I mitt hjärta fanns humanismen och musik och språk, spetsade av en sökande själ och ett brinnande historieintresse.

Men min pappa övertalade mig alltså, med helt logiska resonemang att söka ekonomisk linje eller teknisk, på den tiden, tre- eller fyraåriga linjer…

Matte, maskinskrivning, företagsekonomi… Stämmer det med bilden jag beskriver ovan?? Nej…

Självklart ruttnade jag på hela grejen…

Nytt spår. I stället bestämde jag mig för att börja jobba, för att se efter vad jag ville bli när jag ”bliva stur” som Pippi skulle sagt… Jag resonerade att med det läshuv’et  jag var begåvad med, skulle det bli en ”bit av en kaka”, att läsa ikapp senare när jag väl bestämt mig…

Jag började som pottkusk, 16 år gammal. På långvården. På Iva. Förlorade en patient som jag tagit till mitt hjärta och bytte spår. Levde vuxet liv, betalade mina räkningar. Flyttade hemifrån.

Började i barnomsorgen. Dagis, fritids, lekis, kyrkans barntimmar, alla varianter…Pang! (Blev våldtagen och nästan dödad)

Nytt spår. Flyttade till Fjollträsk.

Städare. Fabrik. Olika livsmedelsbutiker. Hamnade i en personlig livskris och bytte spår igen. Utbildade mig till Kock och kallskänka. Jobbade i alla former av resturanger. Den kreativa dröm jag närde dog i ”löpande bands principen” som råder på Stockholmskrogarna…Mitt första barn dog. Tvärnit. Nytt spår; Dansare med allt vad det innebär av klubbliv…Pang! (Blev nästan dödad IGEN)

Nytt spår. Livet tog en ny vändning igen, när jag fick barn. Skulle gifta mig. Förlorade barn. Igen. Och man.

DuracellKanin.pngBörjade att drömma om att börja plugga. Jag var redo att bliva stur. Jag drömde om att kunna hjälpa andra som också förlorat barn. Ville bli Präst. Hur? Mamma dog. Tvärnit. Igen.

Nytt spår igen. Sökte och kom in på Komvux. Eftersom jag är duracellkanin så läste jag in alla ämnen jag kunde för att komma in på Teologilinjen, och några bara för att jag tyckte det var kul. Skilsmässa och flytt med tre barn, deltid på ICA. Heltid i studier, meningsfull fritid i sångens tecken…Deltog i ”Idol” bla. ”Du kan inte bli präst” sade mina lärare, ”Du måste bli lärare” Ännu flera ämnen för att komma in på lärarhögskolan…Landade 12 mvg och gick ut som min skolas bästa elev genom tiderna. Flydde jag sorgen? Troligen.

Hann läsa en termin på lärarhögskolan i uppsala, innan det oundvikliga skedde… SMACK!! Aj fan, där var väggen…Även Duracellkaniner får batteritorsk till slut…

Totalt tvärstopp och allt jag flytt från kom ikapp. Fick släppa allt. Som tur var hade jag då träffat, min nuvarande make, som stöttade mig genom hela processen att bli människa igen. Hade börjat skriva på allvar…(Dog nästan igen).

Nytt spår igen =0) två nya goa ungar och ett Pang! senare sitter jag här och undrar…

superwoman2.jpgVad ska JAG bli när jag ”bliva stur”?  Nytt spår?? Pang?

Det senaste panget är alltså insikten att min dotters död troligen kunnat undvikas.

Jag vet alltså inte vad jag ska göra framöver egentligen. Kanske blir jag tvungen att gå tillbaka till ICA, typ deltid..

Kanske mina drömmar om att skriva och bli utgiven går i uppfyllelse.. kanske jag sadlar om och blir konditor, eftersom jag tydligen har talang för att göra tårtor…Väldigt roligt är det i alla fall… Kanske…kanske…

Mitt privata liv styrs av mina erfarenheter och jag vill ogärna lämna mina barn ifrån mig. Den tiden de är små försvinner så fort, och den får man inte igen…Trots att det inte kan verka så, så är glädjen dominerande i mitt liv.

Glädje ja..Sedan min dotter dog, är glädje inget jag tar för givet, utan varje ögonblick som uttrycks i glädje är ett guldkorn i mitt hjärta. Det tog lång tid att bygga upp ett nytt liv, men idag vill jag påstå att mitt liv präglas av mera glädje och lycka, än nånsin före Emmas död. Kanske just för att jag inte tar den för given…

Jag läste en gång ”livet är det som händer medans du är fullt upptagen med att planera för framtiden” så vill jag inte att mina minnen av barnens uppväxt ska gestaltas. Därför gör jag mina val som för utomstående kan verka gammaldags och jämställdhetsmotverkande. Men det är MINA val.

Maten är viktig och den viktigaste posten att hålla koll på ekonomiskt, när man är så många som vi är. Sju personer. Två vuxna och fem barn. En ganska ovanlig familj på många sätt. Mycket tvätt blir det. Alltid hemmalagad RIKTIG mat. Ordinära inkomster och eftersom jag är hemma med de små barnen med sk vårdnadsbidrag, så får man tänka sig för, och vi skämmer bort barnen med annat än saker.

Jag finns där när de kommer hem. Jag hör först om allt som händer dem och jag ser FÖRST hur de mår och ärlighet skämmer vi bort varandra med, så jag får alltid alla frågor som är svåra att svara på och jag får också äran att försöka förklara allt som sker runt dem. Jag skämmer bort dem med att ALLTID svara, även om det är svårt. Jag har ALLTID tid för dem. Vi diskuterar allting hemma, stort som smått. Det är min gåva till dem, större än allt pengar kan köpa!

När jag började skriva blogg, så skrev jag ganska mycket om min familj, men med tiden har min blogg blivit alltmer politisk, men framför allt ett vapen i min nyfunna kamp för ”Sen avnavling”. Jag varvar fortfarande med rapporter från Junibacken och om mitt privata liv med barnen och Hemipappa. Det vet ni som läser bloggen kontinuerligt. Men numera, vad jag än gör, som författare, som konditor (?)… Hur än mina drömmar och min framtid kommer att te sig, så kommer jag att fortsätta att kämpa.

Vem som än ger sig på mig, eller kritiserar eller dömer, spelar ingen roll. Jag kommer aldrig att ge mig utan kamp.

Så JA, jag kanske ältar Emmas död. Jag skriver om Henne och henns död. Jag skriver även om det lidande som drabbade mina andra levande barn efter förlossningen. Men inte i ett privat syfte, utan för att exemplifiera och skapa opinion i den kamp jag nu befinner mig i. För att inga fler barn ska skadas eller (ta i trä) dö…

sushi2.jpgVill passa på att annonsera min nya blogg… Suck, tänker ni EN TILL????

Japp. En matblogg. För det kan jag. ”Hemimammas mat och tårtor” 

Där kommer det handla om Mat i alla former…recept, näringslära, billig mat,”tips från chefen”, ”hur du gör”- filmer?? Era frågor om mat, kanske lite lyx att förgylla helgen med? och så…naturligtvis mina tårtor!!

Mitt gamla yrke är ju kock och kallskänka och numera har jag lärt mig att dekorera tårtor, göra sushi och sk. Fruitcarving… Bon Appétit!!

blood-drop_47152500.jpg

HJÄLP MIG OCH A-LINDA ATT SPRIDA INFORMATIONEN OM SEN AVNAVLING.

SLUTA RÅNA SPÄDBARNEN PÅ DERAS BLOD – DE BEHÖVER DET SJÄLVA!!

GOD AFTON!!

Annonser

50 thoughts on “Hemimammas tankar – Anfall är bästa försvar? Varför jag skriver som jag gör? Ett FÖR-SVAR-TAL…

  1. HEMIMAMMA skriver:

    Ja… Nu vet ni förhoppningsvis lite mer om varför jag är som jag är och dessutom anar min kärna, som den avocado jag brukar jämföra mig själv med…

  2. Ullis skriver:

    Jag tycker verkligen inte att du ältar..Ältar är när man fastnat i en negativ spiral och inte kommer framåt..Det är verkligen det sista du gör Hemis…Alla går framåt i sin takt bara..Och som du säger..Saker har ju tillkommit och” rört upp” sorgen igen..Du ÄR unik..Tro inget annat..Fortsätt att göra det du mår bra av..Du är en klok och empatisk människa,och jag tycker att din man och dina barn kan skatta sig lyckliga som har just dig i sina liv…*varma nattkramar*♥

    • HEMIMAMMA skriver:

      Tack Ullis för den valideringen. Det är viktigt för mig att vara äkta. På alla sätt. Det är viktigt för ”saken” att jag är trovärdig. Jag vill kunna bidra positivt, för samhället och människors bästa.Jag vill att mitt budskap och mina erfarenheter ska nå ut, för att hindra andras lidande.Det är det som ger mitt eget lidande mening.Min man är ganska stolt över mig, törs jag påstå, liksom jag över honom.Mina barn bevisar varje dag för mig varför jag blev mamma och att jag är en bra mamma.Min stolthet över och kärlek till dem går inte att sätta ord på…Tack för dina alltid varma och stöttande ord i natten, när jag kämpar med självförtroendet.Varma hemikramar ♥

  3. Newyorkmamman skriver:

    Mycket intressant. Ska kika på nya bloggen.

  4. Newyorkmamman skriver:

    Vad fruktansvärt att förlora ett barn. Det kan man aldrig sluta ”älta”. Vad hände med lilla Emma?

    • HEMIMAMMA skriver:

      Emma dog tre veckor efter förlossningen, med största sannolikhet pga något som kallas ”för tidig avnavling”, vilket innebär att mer än hälften av barnets blodvolym stjäls i syfte för att medicinindustrin skall få stamceller för forskning. det gjorde att hon inte hade ett fullgott immunförsvar och i princip dog av en enkel förkylning, vilket hon INTE skulle ha gjort om hon fått sin fulla blodmängd innan man klippte navelsträngen efter förlossningenDetta har jag skrivit OTALIGA inlägg om där jag beskriver ingående vad detta innbär av skador och faror för det lilla barnet och faktiskt delvis även för mamman…Om du läser lite av mina senaste veckors inlägg kommer du att få full koll och kanske inser att DU också drabbats eventuellt, men att förfarandet måste stoppas över hela världen.Hemikram och tack för ditt besök. Det är alltid roligt med nya ansikten!!

  5. Newyorkmamman skriver:

    Här i USA kan man sätta in blodet på en blodbank. Kostar skjortan. Jag kan med största sannolikhet säga att inget blod har tagits från mina barn utan min tillåtelse, det vågar man inte göra här. Inte med vem som helst iallafall. Säkert råkar folk som inte kan tala för sig ut för det. Jag har tyvärr inte hängt med i det du skrivit eftersom jag knappt hinner andas, efter att jag pysslat med min egen blogg på kvällarna. Nu får vi se om jag hinner. Newyorkkramar till dig!

    • HEMIMAMMA skriver:

      Ja, det var ju en välsignelse att du klarat dig från det!! Men om du fortsätter att läsa lär du se vilken kamp i motlut denna fråga är..Jag ska kika in hos dig…Hemikramar tillbaka!!

    • HEMIMAMMA skriver:

      Refererat vidare från A-Linda som är det närmaste man kan kalla expert på området;P.s. Vill tipsa Newyorkmamman om Facebook-gruppen Leaving A Baby´s Umbilical Cord To Stop Pulsating (Delayed Cord Clamping).http://www.facebook.com/group.php?gid=98718282961&ref=ts#!/delayedcordclamping?ref=tsDär finns hur många länkar som helst om man vill läsa på sig om det här. Bl. a om blodbankning.Tidig avnavling är praxis på i princip alla sjukhus i USA och det är mycket svårare där än i Sverige att övertala sin läkare att barnet ska navlas av sent.

  6. Arrami skriver:

    …du behöver verkligen INTE hålla några försvarstal, du är unik som alla övriga och lite till, du rör om i grytan, väcker frågor, tar ställning och påverkar i det du kan…din livserfarenhet, din sorg, din själs ärr…behöver du inte försvara, fortsätt som du gör, stå upp!Kram.

    • HEMIMAMMA skriver:

      Tack Arrami. Det betyder lite extra att få höra just de orden från just dig, just nu…Att väcka frågor känns bra och att ta ställning. Att ”röra om i grytan” kan ju tydligen skapa oro, men ibland kanske man måste göra det med…Jag hoppas att de som inte kan acceptera mig som jag är håller sig borta.Jag hoppas att övriga inser att min blogg innehåller alla möjliga ämnen men att mitt ältande har ett ädelt syfte och beror inte på att jag inte skulle ha förmågan att gå vidare eller ”släppa” som en del uttryckt sig…Utan ÄR mitt huvudsyfte idag. Det vore brottsligt av mig, enligt mitt rättspathos, om jag har kunskap och kännedom om skadliga saker och jag INTE varnade och kämpade mot dem…Mina tankar går osökt till Erin Brockowich och hennes kamp mot PGE 1993….Det gjordes en film om det som ni kanske känner till:Erin är ensamstående mor till tre barn och får slita för att få pengarna att räcka. Hon blir påkörd men hennes advokat lyckas inte skaffa henne något skadestånd. Hon kliver då in på hans kontor och kräver jobb där, med vad som helst. Erin börjar undersöka ett kemiföretag som har erbjudit närboende att lösa in deras hus. Människor i trakten har drabbats av kroniska sjukdomar.För sin insats i filmen belönades Julia Roberts med en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll. Filmen baseras alltså på en verklig händelse. Kemiutsläppet gällde så kallat sexvärt krom, som anses cancerframkallande, och ägde rum i Hinkley i södra Kalifornien. Verklighetens Erin Brockovich har en liten roll i filmen som Julia R., en servitris på en servering…Jag såg filmen och den exemplifierar det mesta jag tror på. Många människor tillsammans KAN göra skillnad…Det är vad jag kämpar för ska hända…Hemikram till dig Arrami!!

  7. Törnråza skriver:

    Varför är det alltid fullblodsidioter som kommer med dylika påståenden.”Vem tror du att du är”, var ju bara för bra då den visar total brist på skrivarens självinsikt!!! : = ))Själv anser jag att du skriver mer om din familj här på jorden än dina änglabarn, fast man ser ju det man vill se.Kram!

    • HEMIMAMMA skriver:

      Ja, nog tycker jag också att jag visar med all önskvärd tydlighet att mitt liv är både roligt och innehållsrikt, med mina små anekdoter här och där, men syftet med min blogg är ju fortfarande att vara en plattform för mitt skrivande och numera mina hjärtefrågor…Store hemikram tillbaka!

  8. Vally skriver:

    Du är vidsynt.Lyssna inte på de trångsynta.

  9. A-Linda skriver:

    Applåååd!!! Och tumme förstås! Det jag gillade allra mest var det här: “Jag hör först om allt som händer dem och jag ser FÖRST hur de mår och ärlighet skämmer vi bort varandra med, så jag får alltid alla frågor som är svåra att svara på och jag får också äran att försöka förklara allt som sker runt dem. Jag skämmer bort dem med att ALLTID svara, även om det är svårt. Jag har ALLTID tid för dem. Vi diskuterar allting hemma, stort som smått. Det är min gåva till dem, större än allt pengar kan köpa”.Alltså vilken TUUUR att du inte blivit stur! För stura människor brukar inte förstå sånt här. De brukat inte förstå sig på barn över huvud taget. I synnerhet förstår de inte att den bästa gåva man kan ge barnen är att skämma bort dem med kärlek och ärlighet . . Dessutom brukar stura strunta i ”andras ungar”. De skiter t.ex. i om andras ungar blir tidigt eller sent avnavlade, även om de läst på fakta om hur livsviktigt det här är. . Själv bestämde jag redan när jag var liten att jag aldrig skulle bli tant, och det håller jag fortfarande, vid fyllda 60, fast vid. Det gäller alltså att säga stur, och inte stor, när man tar krumelurpillret. ”Fina lilla krumelur, jag vill inte bliva stur” . För skulle man råka säga stor istället så sätter man igång att växa utav bara 17 och blir värsta tanten . Hemska tanke!!!Kramar!P.s. Vill tipsa Newyorkmamman om Facebook-gruppen Leaving A Baby´s Umbilical Cord To Stop Pulsating (Delayed Cord Clamping). http://www.facebook.com/group.php?gid=98718282961&ref=ts#!/delayedcordclamping?ref=ts Där finns hur många länkar som helst om man vill läsa på sig om det här. Bl. a om blodbankning.Tidig avnavling är praxis på i princip alla sjukhus i USA och det är mycket svårare där än i Sverige att övertala sin läkare att barnet ska navlas av sent.

    • HEMIMAMMA skriver:

      Likvärdiga tankar finns i min själ också och jag tror inte man är äldre än man gör sig så att säga…Men jag tycker faktiskt att det ÄR att vara vuxen. Att tillåta, att inte stänga in och ettikettera. Att inte vara trångsynt och bigott. Pippi var en rebell och vågade vara sig själv. De egenskaper som vi motsätter oss, både du och jag, brukar jag vanligen förknippa med en trotsig femåring och deras själviska”Jag, jag, jag”De flesta växer upp, och inser vårat gemensamma ansvar för varandra, men vissa verkar fortfarande i vuxen ålder fortfarande rabbla mantrat ”Jag” många av dem ingår numera i Alliansens intressesfär… Varför?? *LER*Tonåringarna som kommer och går på Junibacken, verkar utgå från att vi kan hänga med…Hemipappa har alltid varit ”ball” som gammal hårdrockare…Själv har jag alltid resonerat:”Hellre lyss till den sträng som brast, än att aldrig spänna en båge” och ågat mig in i både det ena och det andra, som folk vanligen håller sig ifrån…♥VVV♥Hemikramar!!

  10. Aspitjejen skriver:

    Jag är den jag är och du är den du är…oavsett vad andra säger/tycker *ler* skit i dem, de är bara avundsjuka!Kramisar å tumme

    • HEMIMAMMA skriver:

      Ja och du är en enastående tjej!! Sluta aldrig att lysa!!Tackar så mycket både för den stärkande kramen och tummen!!Hemikramar i massor tillbaka!! ♥

  11. snicksnack skriver:

    du behöver väl inte försvara det du skriver eller gör. omogen kommentar tycker jag. att förlora sitt barn är nog det värsta som kan hända. jag känner med dig. även om jag inte kan sätta mig in hur du känner.fortsätt vara den du är, det gör du så bra så! =0)/ K

    • HEMIMAMMA skriver:

      Tack så mycket Kerstin! Men kritiken av mig gäller ju inte bara mitt döda barn utan vad för slags mamma jag är och om jag ser mina levande barn och som jag skrev, så har ”Jante-lagen” drabbat mig många gånger sedan jag började blogga.Tack för stödet. Hemikram!

  12. A-Linda skriver:

    Det verkar faktiskt som att du och jag tänker likadant om att vara vuxen. ”Vuxen på riktigt” är enligt mitt förmenande att ha barnasinnet kvar samtidigt som man tar sitt fulla vuxenansvar, för såväl egna barn som andras ungar. Men såna som Prusseluskan, Göran Hägglund, Anders Fasth m.fl. har helt tappat sitt barnasinne och därmed även vuxenansvaret för den uppväxande generationen. Noll empati med barn och ungdomar , och noll känsla för SANN etik och moral. När vi lekte tanter när jag var liten var det just en sån som Prusseluskan jag brukade leka. I mina ögon var hon en typisk ”vuxen”, och det var nog där någonstans jag bestämde mig för att aldrig bliva stur 😉 Kram!

    • HEMIMAMMA skriver:

      Amen!! ”Våga Vara Vuxen”Hemimammas valspråk och paroll!!VVV Hemikramar till världens bästaste Linda!!

  13. Maria de Suède skriver:

    Bon appétit ! Ja du, den första gàngen jag verkligen pratade om mig själv var med en fransk psykoterapeut… Jag har inte ens berättat om en bràkdel av mig själv, ty det finns mànga sidor kvar att upptäcka hos mig… Làt aldrig barnasinnet dö… Lova mig det!!!örnkramarP.S. Sitter pà ett internetcafé…

    • HEMIMAMMA skriver:

      Nej, mitt barnasinne och respekt för deras inneboende krafter till gott och sant kommer jag behålla till jag dör…Hur funkar det på ett Internetcafè?? Hur betalar man för sitt surfande då??Hemikramar ♥

  14. älska glömma o förlåta skriver:

    tycker du är en fantastisk människa och en stark inspiration i det verkliga livet.kramar sussi

    • HEMIMAMMA skriver:

      *Nu ler jag generat*Tack så mycket för varma ord. Det känns fantastiskt att människor visar sånt stöd.Varma hemikramar till dig Sussi!!

  15. sarahmara skriver:

    Jag har själv skrivit om min sociala fobi för att förklara… Ja, du är unik!. Du lever som många av oss skulle vilja inte efter jantlagen, du ska inte tro att du är något. Nej, du skriver JAG ÄR UNIK!. Det är tufft. Den styrkan skulle jag vilja ha. Vad du skriver om och vad du inte skriver om..Ja , du . Det är DIN blogg. Du ventilerar det du behöver. Läskigt att läsa att du varit nära döden flera gånger, det gör att jag förstår din rädsla för döden mer. Men en sån här förklaring, det ska inte behövas, men bra gjort, och fler får vi veta varför du bloggar om det du gör. Lämna allt bakom dig, och blogga återigen om sånt du vill!!!kramizar

    • HEMIMAMMA skriver:

      Allting gott kommer i tre har jag hört… Tre makar, tre svärmödrar, tre dödstillfällen…*ler* (VÄLJER ATT LÄRA MIG AV DETTA)Tre barnaskaror, tre passioner…Men inspirationen till att skriva om detta kom från dig. Du har lärt mig att man kan våga.Så din blogg har gjort skillnad i åtminstone EN människas liv, det kan jag vittna om.Din vänskap gör skillnad i mitt liv och tillsammans har vi lärt oss kraften i att förlåta.Att vara mänsklig och att våga IGEN.Varma hemikramizar ♥

  16. Maria de Suède skriver:

    Man kan betala för ett abonnemang eller sà betalar man för den tiden man använder Internet… KramarP.S. Det heter ”‘Bon appétit”

  17. Maria de Suède skriver:

    De skapade ett konto àt mig som jag kan använda genom att betala en summa i förskott, men i andra sà betalar man i efterhand… Annars sà köper man en kod med lösenord som är tillfällig… Borde det inte finnas Internetcaféer i Sthlm? Den 21 aug. sà kommer mitt Internet att fungera igen… Örnkramizar och god kväll, ska hem nu och läsa en god bok ( Sedär en fördel man har utan Internet… )

    • HEMIMAMMA skriver:

      Min enda erfarenhet av annat Internet än mitt eget, var under semestern och då var det campingens eget internet (mobilt)… Det funkade inget vidare, tyvärr…När det gäller annat internet så har jag ingen erfarenhet, men kanske någon annan kan svarar på den frågan…Hemikramar och god läsning kära Maria!!

  18. Aspitjejen skriver:

    Aspilagen:Jag är något.Jag är minst lika god som du.Jag är klokare än dig.Jag är bättre än dig.Jag vet mer än dig.Jag är förmer än dig.Jag duger till allt.Jag skrattar åt dig.Jag skiter i om du inte bryr dig.Jag kan lära dig allt.Jag är BÄST!Aspilagen är motsvarigheten till Jantelagen:Du skall inte tro att du är något.Du skall inte tro att du är lika god som vi.Du skall inte tro att du är klokare än vi.Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.Du skall inte tro att du vet mer än vi.Du skall inte tro att du är förmer än vi.Du skall inte tro att du duger till något.Du skall inte skratta åt oss.Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.Du skall inte tro att du kan lära oss något.Må gott och stor kram!

  19. Agnetha skriver:

    Ojojoj, hur i all världen har du hunnit med allt det ? Själv har jag hunnit med en knapp tiondel känns det som. Du måste verkligen vara en Duracellkanin av rang, är imponerad ! Tycker det är en verklig prestation att trots allt släppa en karl inpå livet när man våldtagits inte bara en utan två gånger och dessutom skaffat barn med. Strongt ! Har haft turen att inte råkat ut för nåt dylikt. Sånt ärrar själen verkligen.Ha det gott !Kram

    • HEMIMAMMA skriver:

      Jag VAR en Duracellkanin.. Nu finns bara bråkdelar kvar, känns det som… Men allting är ju relativt. Ja, jag har blivit våldtagen. Men INTE av någon av mina barns fäder. Jag fick ”förmånen” att behandla och bearbeta den, genom ett nytt försök många år senare, när jag kunde försvara mig, vis av tidigare erfarenhet. Då fick min motståndare stryk och jag ”hade makten” igen, vilket hjälpte mig med mitt första trauma…Dessutom hade min första makes godhet och tålamod hjälpt mig mycket, redan innan det…Att släppa någon inpå livet igen efter en sådan upplevelse, var en monumental bedrift av ren vilja. Det tog mycket kraft och kärlek för att kunna uppnå det.Inget jag önskar ens min värsta fiende.Ha det gott själv och tack för ditt fina erkännande.Hemikramar!!

  20. Mörlin skriver:

    DU skriver vad du VILL på din blogg! ´Sedan är det ju upp till läsaren att läsa det som står eller klicka sig vidare….men jag tror inte att det är många som klickar vidare UTAN att läsa dina kloka ord.Vilket liv du har haft!!!!!!!! vilka erfarenheter….TACK för att du delar med dig av dem!Jag har inte kommenterat så mycket hos dig det senaste…men jag har läst! =)jag är oxå medlem i VVV!!!! =)har varit hemma mycket med mina barn när de var små…eller ja upp till högstadiet iallfall och planerat jobb efter dem. Det är en stor gåva att ha möjligheten att finnas hemma när de kommer från skolan och stämma av vad som hänt under dagen…ibland ingenting och ibland kommer det en orkan med grejer! jobbiga och roliga….allt lika viktigt att tala om och berätta!Det gör ju att jag kan och VÅGAR ta en diskussion om jobbiga grejer! jag har/hade TIDEN! Det hjälpte nog även deras kompisar från att göra grejer som de kanske inte riktigt ville, men för att *alla får ju*, då är det lätt att falla dit på det berömde grupptrycket….ujuj, vad jag svamlar här….KRAMMAR och må gott och nu ska jag kolla ‘Tårtbloggen’!!!! =)

    • HEMIMAMMA skriver:

      Tack för dina stödjande fina ord och du verkar vara en mycket klok kvinna. Jag är glad att få kalla dig min vän.Hemikrammar i massor ♥ och vi ses på Hemimamma mat…

  21. trerk skriver:

    Jag har läst dina senaste inlägg nu på morron, har inte haft lust med bloggen efter allt tjafs. Därför gör jag en sammanfattning. Du behöver inte försvara din kamp för Emma, det självklara behöver man inte försvara, du behöver inte försvar din mans sjukdom, du behöver inte försvara vad du skriver om din familj, ditt liv och dig själv.Det enda du skall försvara är dina politiska övertygelser, dina ideologier för ett rättvist samhälle och din övertygelse om en rättvisare värld.Du är Unik!

    • HEMIMAMMA skriver:

      Tack Tor-Erik. I mitt senaste inlägg skriver jag om ENKLA ord och den skillnad de kan göra.Detta du skriver är just det jag talar om som är så svårt enligt min mening. Att skriva så. Att känna var gränser går mellan politisk övertygelse och hjärtats brand.Men du har rätt, jag ska inte behöva försvara min privata person och mitt liv.Fast jag får gång på gång göra det… Varför kan inte folk låta mig vara jag?Hemikramar och tack för ditt stöd.

  22. Helmer von Helvete skriver:

    Ja du, hemimamma, nu faller pusselbitarna på plats. Detta förklarar din inre resning och styrka, din höga moral och ärlighet, din allmänbildning, din vackra och drivande behandling av svenska språket, dina engagemang – och, yes, you name it.Du är ett föredöme på mer än ett sätt. Klart att det retar en del, särskilt dem som ogillar om något träd växer sig högre och starkare än de andra träden i skogen. Då lyder stridsropet som kommer från deras strupar : ”Kom, låt oss kapa det högväxande trädet! Det överskuggar oss andra!”Det hade låtit betydligt bättre om de i stället hade ropat: ”Se hur högt ett träd kan växa! Kom, låt oss också växa oss höga genom att lära av det höga trädet och lyssna till det trädets tillväxtråd.”Men många av oss människor är tyvärr inte konstruktiva i vårt sätt att tänka. I stället är vi avundsjuka och missunnsamma. Och vill såga ned de träd som lyckas växa sig höga.Som om slyväxtlghet vore normen och det som man i första hand bör sträva efter.Tack för dina hemikramar! Här får du en liten blyg helmerkram tillbaka. Och en till. Och ännu en. För att du finns och lyser upp vardagen för både mig och andra.

    • HEMIMAMMA skriver:

      Tack Helmer! Nu känner jag att jag kan ta emot dina ord på ett bättre sätt, nu när jag vet att du förstår hur allt hänger samman. Jantelagen har jag skrivit åtskilliga inlägg om och jag vägrar låta mig kuvas av den. Folk kritiserar, men jag har oftast min balans fast i myllan som du sade. Jag har egentligen inget annat val om jag vill leva. Om jag låter andra sätta gränser för vem jag är och vad jag kan och vill, så lär jag gå under av mental undernäring och känslomässig törst och social hunger.Men jag vill leva, verkligen leva, inte bara låta dagarna förflyta i rädsla för dödens oundviklighet.Den har försökt ta mig så många gånger att jag nästan betraktar honom som en gammal vän och räds inte själva döden utan funderar mest på hur det ska gå för barnen och i.o.m. min diagnos har tom betvivlat min rätt att skaffa de minsta om jag nu som verkar troligt kanske dör redan inom tio år?Tack för din värme och ditt stöttande intresse. Det ger mig mycket positiv kraft just i dessa dagar då mitt demokratiska ansvar i politiken tar hårt på krafterna och mitt privata liv är fullt av mindre, men ändå motgångar…Många hemikramar ♥

  23. syfte skriver:

    det finns själar som sökerefter de svardå obegripliga mörka tränger igenom detliv man hari stunder av vanmaktman serallt finns härmen sen aldrig merden man älskade mestblev den vackraste själen i stjärnors ljushon som seroch vet exakt vem du äroch älskar dig för den du ärså gör även jag…tycker väldigt mycket om digav tusentals anledningarKramar Hanna

    • HEMIMAMMA skriver:

      …ordlös tystnad och tacksamhet…Jag tycker lika mycket om dig av samma tusentals anledningar! Hemikramar ♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s