Hemimammas tankar – den dolda fattigdomen??

angel_loves.png

GOD AFTON!!.

”Kom att tänka på en sak…. Idag på förmiddagen skall jag baka muffins..Lillgrabben ska sälja och alla i klassen ska baka för att samla ihop pengar till deras klassresa. Den kostar ju i alla fall en hel del. Varför har dom inte sparat pengar under terminen då detta tydligen var planerat?? Sen finkläder till skolavslutningen, kläder är ju hutlöst dyrt. Så kanske dom använder det en gång..Shortsen kanske fler gånger. Sen ska ju stora grabben ha kostym. Det är självklart att han får. Han ska ju på bal och ser fram emot det jättemycket!!!. Så på lördag blir det kostymköp, skoköp till bägge grabbarna, skolavslutningskläder till lillen. .. Ja , det kommer ju inte stoppa på dryga 2000 kr.!. Det är väldigt mycket pengar! Då har även stora grabben en skolresa som också ska betalas…

Visst går barnen först, och dom är värda allt det här….men då jag jobbat i skolan själv…Så tänker jag på de barn vars föräldrar inte har dessa pengar till allt vad det kostar…För det är VANLIGARE än man tror!. Okej, vi är absolut inte gjorda av pengar, det kommer kännas av det här för oss med. Men de barn som inte går på balen eller skolavslutningen pga att dom inte kan få vi säger en kostym, i nian… För det är ju det dom flesta kommer att gå i, eller kan nästan påsta att alla killar kommer att gå i det!. Jag tycker det är tragiskt att klasskillnader i samhället visar sig för barnen redan i skolan… Är det någon mer som tycker som jag, eller har någon annan åsikt??? kramizar///Sarah”

Jag fortsätter på tråden som Sarahmara tog upp. I detta fall, ett ämne som berört min verklighet mycket obehagligt. Jag kan bara föreställa mig den ångest jag skulle leva med om jag vore ensamstående med fem barn…Jag levde ensam med tre barn  under en period och det var nog så tungt när jag var student och hade begränsat med pengar.

Klasskillnaderna ökar och den genomsnittliga svensken är inte medveten om hur stor fattigdom vi har på vår egen bakgård, när vi skänker pengar till fattiga barn i andra länder…

Värre kommer den att bli om alliansen får sitta kvar…

Tyvärr har jag känt flera gånger under livet att man är någon sorts underklass när man är ensamstående med barn.. Allra helst om man som jag drabbats av sorg och vilket dråpslag det är att be om hjälp från socialen för att få begrava min dotter… Hur de bestämmer vad som får göras och inte göras i den situationen är grymt och omänskligt och förnedrande.

Då levde jag med min lilla dotter, Tripp, då 1,5 år. Mina mammadagar hade gått åt och när jag väntade vårt andra barn, valde mina barns pappa ett annat liv. Jag skulle försöka klara mig på 1500 kr i månaden som garantipengen var då, och det förstår nog vem som helst att det inte går…Jag fick gå till socialen för att få hjälp, något som jag blivit uppfostrad till att man inte gör, man bär sin vikt i samhället. Visst hjälpte de mig, men det känslomässiga traumat av att få hjälp på ”nåder” var tyngre för mig än att min karl övergivit mig.

Det räckte alltså inte med att mitt barn dog utan jag fick vara tvungen att redovisa varenda krona och argumentera för att få min dotters begravning. Att välja en billig sten för att få råd med texten. Att mäta varje bokstav i dödsannonsen, att välja billiga blommor…

Detta är viktigt att diskutera, och min historia är ett gott exempel på att man inte är skyldig själv till sin fattigdom alla gånger och att först uppleva sorg och sedan förnedringen att behöva be om hjälp och bli skriven på näsan om din anhörigs begravning tror jag att många invandrade från krigshärdar kan identifiera sig med…

Allt sedan dess försöker jag att lära barnen om pengar och att man måste prioritera och välja ekonomiskt. De har insyn i hur min ekonomi fungerar och ser ut och vi bestämmer gemensamt vad pengarna ska gå till. Jag tror att de lär sig av mitt exempel, så att de när de flyttar hemifrån, kan de sköta pengar och de kommer inte att vara förvånade hur ekonomi fungerar…Jag vill aldrig att de ska behöva känna som jag gjorde…

Hur man anpassar sin ekonomi och pusslar för att få det att gå ihop, och hur barnen ser på det kom upp vid middagsbordet igår kväll. Dottern ska på klassresa och det ger kostnader där vi föräldrar måste stå för mellanskillnaden. Vi började diskutera ekonomins villkor, om räntor, att spara och allt sådant och jag frågade dem hur de såg på att jag var öppen med att vi inte är gjorda av pengar, och det har aldrig tidigare slagit mig att det kanske inte är bra för barnen att veta. En del här på bloggen menar att man betungar barnen med sina problem om man redovisar läget.

”Mamma, du behöver inte oroa dig, du har inte skadat oss, tvärtom, om jag fått veta senare att du har dåligt med pengar utan att låta oss förstå det, hade jag fått hemska skuldkänslor…” Tripps konstaterande, lugnade hemimamma märkbart.

Trapp, lade till ”Mamma, vet du, det är ganska mysigt att längta”

Mina döttrar hade mycket kloka kommentarer till hur vår familjs situation fungerar och jag känner att deras perspektiv kan vara bra att belysa… Idag lever jag, jämförelsevis ett tryggt liv. Vi lever sparsamt, har inga kreditkort, och sparar till det vi vill ha… Men vi är två vuxna, som tar ansvar för situationen, men jag inser att den situationen kan ändra sig fortare än man anar om ödet så vill…

GOD AFTON!!

Annonser

18 thoughts on “Hemimammas tankar – den dolda fattigdomen??

  1. Pellefantia skriver:

    Vilken stark och vacker berättelse…….. känns fruktansvärt att läsa om hur du skulle ta adjö av din älskade dotter på ett värdigt sätt och samtidigt tvingades göra dessa val… fruktansvärt… det borde finnas andra resurser i fall som dessa…Tack för din starka berättelse….. vi behöver få ta del av verklighetenpellekram

    • HEMIMAMMA skriver:

      De där uppe på toppen behöver aldrig ställas inför sådana val…Men rädslan för döden är oss alla lika. Det enda område vi är verkligt jämställda på…Klen tröst va?Hemikram!!

  2. Kao skriver:

    Jag har själv varit ensamstående hela min dotters liv, (20 år nu) så jag vet hur det känns. Men det måste varit fruktansvärt, mycket värre, att tvingas tigga till sej en värdig begravning för sitt barn och sen leva vidare som ensamstående med de andra barnen, som du tvingades genomlida!————————-Politikerna I ALLA LÄGER tycks inte fatta att en ensamstående mamma måste stå för ALLA utgifter ENSAM: hyra, mat och andra räkningar. Jag menar inte att man självklart ska ha bidrag, men ibland måste man ha hjälp. Bostadsbidraget var en förutsättning för att klara av att ens ha en bostad, en 2a för oss 2.Det är som om vi ensamstående har oss själva att skylla, för att vi är just ensamstående! Särskilt KRISTDEMOKRATERNA tycks ha den åsikten att alla familjer består av mamma, pappa och barn. Men verkligheten ser inte ut så.När jag var i 5e månaden började min dotters pappa knarka. Skulle jag ge henne ett liv med en far som valde knarket framför ett familjeliv? Självklart inte!Det var ett evigt fixande och trixande för att få det att gå ihop. Pappan vägrade träffa vår dotter (och sina andra 2 barn sen förr) , trots att han bor 3 minuters promenad från oss…..och han har inte gett henne ens en julklapp eller födelsedagspresent under alla dessa år. Han ville ha oss båda, annars fick det vara. Det var hans budskap till mej.Jag jobbade natt på sjukhus och slet ut min kropp ytterligare genom att, förutom mitt jobb, ha 2 trappstädningar (5 våningar)i veckan. För att kunna göra roliga saker med min dotter, ge henne upplevelser. 2006 dog min älskade mamma och då lättade ekonomin något, men det fanns t.o.m personer som avundades, var missunnsamma för att jag äntligen fick det något bättre ställt och kunde resa ännu mer än tidigare. När min mamma dog var min dotter 16 år, men jag skulle hellre haft min mamma frisk och kvar i livet än de slantarna hon lämnade efter sej.Du är en kämpe. Typisk skytt (som jag) och ger aldrig upp.*Go for it, girl!*KramarKao

    • HEMIMAMMA skriver:

      Jag tror att flesta ensamma mammor har liknande historier att berätta om vi lyssnar på dem. I mitt eget liv har jag levt som ensamstående 2 ggr. Första gången, så som jag berättat om, med min dotter. Efter den resa som Emmas liv och död innebar för mig fick jag två års respit, då jag fann en man som jag kunde älska och han fick mig att inte bara överleva, utan att leva igen. Jag startade en ny familj med honom och fick två nya barn. Under det sista året av vårat äktenskap dog min mamma. Den sorgen, plus min mans dolda alkoholism, ledde till skilsmässa. Då stod jag ensam med tre barn och tre stora sorger. Emmas och mammas död och sorgen över min mans alkoholism och min skilsmässa. Jag kämpade vidare. Jobbade deltid, pluggade heltid och var ensamstående. Det höll i tre år, sedan gick jag in i väggen. Samtidigt träffade jag min nuvarande make och jag valde att bilda en tredje familj. Nu hoppas jag att den lycka som jag nu till slut, efter alla svåra år, ska få bestå. Tredje gången gillt va?Det enda som hotar den just nu är min egen kropp.Men du har rätt i att jag ALDRIG kommer att ge upp. Finns inte i mitt vokabulär.Vi SKA gå jorden runt. Punkt.Hemikram!!

  3. Carina skriver:

    Det har varit ganska svårt ekonomiskt även för mig i flera perioder i mitt liv. En gång fick jag gå till socialen, vi hade inte pengar till mat, men, det är många år sedan nu. Förnedrande var det. Hemskt. Vi hade det tufft när jag var sjukskriven, och maken arbetslös (han jobbade inom försvaret och de lade ner). Vi hade helt plötsligt 12000 mindre i månaden att leva på. Det sved. För att få det att gå ihop, köpte och sålde maken mopeder som han renoverat. Nu är vi i situationen att jag inte fått ersättning från FK sedan i september. När jag fick reda på det, kändes det som jordens undergång. Nu, har vi insett att vi lever, och klarar det bättre än förväntat, men, det känns, speciellt nu när det gått ganska lång tid. Vi har fått säga nej till barnen med argumentet att vi inte haft råd. Så är det. Verklighet. Bättre att säga som det är. Jag hörde att de som ska på stundentbal, gymnasieavslutning, får betala 800 kr för balen! Oj! Dessutom ska de ha skor, klänning/kostym. Det kan omöjligt alla ha råd med. Eller, det har nog ganska få råd med. Till en student har man ju dessutom väldigt många andra utgifter: studentmössa, studentkläder, studentpresent, mat till gästerna. Tack för rolig kommentar hos mej!Kanske pruttgurka, jo, det finns nog… *ler*Ja, jag gillar att det är 20 grader varmt, från 7… Njuter!Har läst och svarat på mailen.Allt gott till dej, och trevlig helg!

    • HEMIMAMMA skriver:

      Ja, ekonomiska svårigheter är ett socialt stigma, som man ska ha fan(ursäkta svordomen)så gott självförtroende, för att klara att hantera och kämpa sig upp ifrån…Dessutom med bibehållen moral…En stor fattigdom breder ut sig alltmer över vårt land…Humor är en nyckel till att klara av sina svårigheter!!Allt gott till dig med och en varm solig och fotografisk helg önskar jag dig med!!Hemikram!!

  4. Silverstare skriver:

    Tumme till min tös!!!!!!!!!!!!!!Kramen frånSilverstare

  5. Pluppa skriver:

    Barn är klokare än vi många ggr ger dom cred för =)Läst Draken nu och kommenterat och sen visst skrivit ett mejl oxå ;-)Kram/Pluppis

  6. Agnetha skriver:

    Önskar dig en härlig Pingst !Kram

  7. kyrksyster skriver:

    När allt hopar sig kan livet bli nästan omöjligt. Du är stark som orkat.Tack för att du så naket beskriver hur det kan vara. En del tror att man väljer själv…

    • HEMIMAMMA skriver:

      Jag vet inte riktigt VAR min styrka kommit från alla gånger och tyvärr är jag inte helt säker på att den alltid ska finnas där, men min moral gav mig inget val. Jag hade inte RÄTT att ge upp om du förstår vad jag menar… Min dotter hade genomlidit förlusten av sin far och sin lilla syster, jag kunde inte ta ifrån henne hennes mamma också..Med tiden har det visat sig att jag gjorde rätt val, även om det var nattsvart emellanåt…Man är brutalt naken när livet tar ifrån en det man trodde var självklart. Min man, min lilla dotter, min ekonomiska och känslomässiga värdighet… Kampen att återvinna mitt liv och lycka i slutändan, är ämnet för en bok, som jag jobbar med, som går under arbetsnamnet ”Döden, döden” som beskriver hela händelseförloppet kring Emmas död och min väg tillbaka till livet…”Människan spår, Gud rår” Viljan att styra och kontrollera våra liv är människans största gissel och dimridå…Den kontrollen finns inte i verkligheten. Fanns den skulle gud inte behövas…Hemikramar och Guds fred Kyrksyster!!

  8. Maria de Suède skriver:

    Hejsan…Nu har jag iaf skickat iväg ett par manuskript till en förläggare, min roman och en av mina diktsamlingarÖrnkram

    • HEMIMAMMA skriver:

      Käraste Madame dé Poet!! Jag håller alla tummar och tår att dina manus håller för granskning!! Dina dikter berör och om de refuserar dig, minns att dikter inte är på modet i förlagsvärlden. Även den är kapitalistisk och någon har bestämt att folk inte betalar för dikter. Troligen samma människa som bestämt att alla människor bara vill läsa om våld, död och prinsessbröllop i Aftonbladet…Hemikramar dig lite konstigt, med hållna tummar…

  9. sarahmara skriver:

    Hej!!Har läst nu!, jättebra skrivet, och en beskrivning på hur det verkligen kan se ut!!!. Kan bara konstatera att efter helgens inköp av kostym,skjorta,skor avslutningskläder till lillgrabben,klippningar idag, så inte fasen har man många korvören kvar….Då har dom verkligen inte fått det dyraste heller!. Förstår att människor inte har råd, men det är hemskt. Pengar för vanprydande ärr som det så fint heter, det får man i alla fall genom min försäkring efter operationer mm. Det ska anmälas till försäkringsbolaget, ett år efter operationen får du ta kort på ärret och då bedömmer dom ärret, om det är utmärkande elr om det är mindre utmärkande, sen har dom någon lista dom gör uträkningen efter… Det beror på vilken kroppsdel det sitter på. Ansiktet, då får du mycket pengar. Mitt ärr är väldigt synligt när man går i kjol och shorts, men det gav inte mycket ändå. Men det är mycket pengar för oss i och för sig, och operationen var ju tvungen att utföras, hade jag inte försäkringen hade jag ju inte fått något…. kramizar och hoppas det var lite till hjälp=)

    • HEMIMAMMA skriver:

      Jag hoppas att jag har en sådan försäkring som du talar om, för jag har vanprydande ärr först på höger bröst, men nu senast också mitt ben, där myrorna lämnat spår längs hela benet… tack för informationen, jag visste inte ens att detta fanns. Jag ska genast kolla upp hur MINA försäkringar funkar!! För övrigt också en klasskillnad, hur insatt man är i olika försäkringar och besparingar…Majoriteten svenskar har inte ens medel motsvarande en månadslön på banken…Tack för att du gillade inlägget. Du tog upp ett viktigt ämne och gör du det igen, och jag känner lika starkt att jag har en vinkel, kommer jag att fråga igen…Hemikramizar och tack!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s