Hemimammas tankar- Världen är galen

angel_loves.png

GOD DAG!! Hittade en artikel på AB som handlar om anknytningteorin…

http://www.aftonbladet.se/kultur/article6867689.ab

Min kommentar till artikeln;

Dagens samhälle skapar oanknytna människor som har problem med tillit. Vi lär våra barn att de får slåss för sig själva i en värld där mamma och pappa inte är närvarande med varken varma famnen eller rådande ord. Våldet och rädslan ökar i samhället. Nästan hälften av alla äktenskap slutar i skilsmässa. Vi kommer inte se en minskning, utan en markant ökning av ovan nämda problem, när den sista generationen som hade mamma hemma och därmed hade en trygg anknytning, försvinner och lämnar världen utan vetskapen hur det kan vara…” 

amning2_big.jpg

Världen har blivit galen. Alla ska göra karriär och förverkliga sig själva. Men om man tar anknytningsteorin på allvar, så ger ju den svaret på vad som gjort världen galen. Om man utgår från att brister i anknytning skapar rädda och osäkra människor kan man ju dra slutsatsen att framtiden inte blir bättre, eftersom de som levt men trygg anknytning NÄRA sin förälder, föredragsvis modern om man ser till biologiska funktioner, kommer att minska.

Den sista generationen, vilken jag själv tillhör, har ju brutit med vår genetiska programmering, och lämnar bort sina barn INNAN barnet ens kan uttrycka sina behov, eller protestera mot orättvis behandling. De får lära sig att vässa sina armbågar och slåss för uppmärksamheten i stora barngrupper utan att ha tryggheten i att göra sig förstådd. Hur löser barnet det??

Jo genom att bli utåtagerande och använda skrik och våld. Barnet lär sig tidigt att starkast styr och våld är en väg…

Men ingen stannar upp och tänker efter om vi verkligen vill ha det så här….

Vi har kört in på spåret som driver alltfler kvinnor in i väggen, då de slår knut på sig själva för att få ihop livspusslet…Och ingen säger att det är dags att backa…

Om männens löner vore stora nog som på femtiotalet (skälet till att kvinnor skulle ut på arbetsmarknaden under 60-talet, var att man inte kunde leva på EN lön) Så kunde kvinnor verkligen få VALFRIHET, över sin tid och välja själv.

Idag har man inte RÅD att välja en annan väg än majoriteten, om man inte allvarligt skär ner i sin levnadsstandard.

Samhället blir alltmer våldsammare, för att människan i sin litenhet kopplar in sig i våra biologiska rötter både i den vanliga vardagen, och i världen i stort. Vi har tydliga och nyliga exempel i debatten om Bjästa och hur det kunde hända.

Hot om krig och fattigdom blir en alltmer realisktisk framtidssyn, där mänsklig rädsla styr oss in i allt själviskare banor. Den onda spiralen fortsätter allt längre ner i apati och mer rädsla.

Här en bedjan fån Colin Powell att minska kärnvapenhotet i världen…

http://www.aftonbladet.se/svn/tv/flash/satelliteUnified.swf?aid=http%3A%2F%2Fwww.aftonbladet.se%2Fwebbtv%2Fnyheter%2Futrikes%2Farticle6855524.ab%3Fservice%3Dtv&mid=http%3A%2F%2Fwww.aftonbladet.se%2Fwebbtv%2F%3Fservice%3Dtv%26menu%3Dtrue&cid=webbtv_nyheter

When will they ever learn??

einstein.gif

God eftermiddag!!

Annonser

16 thoughts on “Hemimammas tankar- Världen är galen

  1. Arrami skriver:

    …min mor var min tryggaste och mest fostrande famn…min far var en helt annan historia, en dag skall jag berätta hela historien…och ja, du vet liksom jag varför världen är galen!Kram.

    • HEMIMAMMA skriver:

      Och jag blir så frustrerad när ingen stannar upp och lyssnar… Det kollektiva medvetandet säger kvinnor att de gör rätt och ingen ifrågasätter riktigheten i det och deras gemensamma skuldbörda gör att de försvarar sina val med näbbar och klor…Vi kommer att få MÅNGA övergivna föräldrar på ålderdomshemmen om en sådär trettio år när effekten av samhällsutvecklingen slår igenom helt.Då kommer de att sitta där och undra varför barnen inte bryr sig, en förlust de inte överväger nu. Om åldervården kritioseras idag, tänk dig hur de kommer bli då??Kram, idag kommer del 13 på Draken

  2. Maria de Suède skriver:

    Jag hade en lite tvetydig relation med mamma, jag älskar henne, men pappas nya pratade jämt illa om henne. Jag visste inte hur jag skulle reagera. Jag, ett barn, kände tvånget att välja mellan föräldrarna, det var inte pappas fel. Det var ett bråk som fortsätter än idag. Jag har fortfarande problem att prata med mamma, även om jag älskar henne. Om något händer så ska ju mamma och pappa kunna prata om det. Vilket är normalt, men pappas fru skulle inte tillåta det såvitt jag vet. Kram

    • HEMIMAMMA skriver:

      Så har många barn det i Sverige idag. Du har mina sympatier. Tyvärr är få människor så vuxna att de sätter sin egen konflikt åt sidan och koncentrerar sig på vad som är bäst för barnen.Mina barn har ALDRIG hört mig förtala deras fäder, eller förhindrat dem att ha kontakt.Våga Vara VuxenKram!!

  3. Islandsmamman skriver:

    På femtiotalet fick kvinnorna be om hushållspengar och mannen bestämde om hon skulle köpa ett par skor eller inte.På femtiotalet fick kvinnorna snällt se till att vara behagliga så de och barnen blev försörjda – det gick inte att komma med krav om han inte var på det humöret. Jag kan inte riktigt se det i rosenrött :-(På tjugotalet slet kvinnorna och det var den äldre generationen eller något av storasyskonen som passade småbarnen, man bodde trångt och ohygieniskt i många fall och allt behövde göras från grunden.I slutet på 1800-talet slet man i jordbruket och hade inte så mycket tid med sina barn heller för det skulle lagas och sys och vävas och stickas och kokas och syltas och slaktas och sås och miljoner andra saker och när barnen konfirmerats fick de själva skaffa jobb – vilket ofta innebar en flytt hemifrån.Varje tid har nog sina egna problem :-/Därmed inte sagt att jag inte är systemkritisk till hur dagens värld är uppbyggd med all sin splittring, materialism och hedonism, allt nu allt till mig och inget ansvar vare sig gentemot barn, make eller framtid. Jag vet bara att mina barn inte hade haft en lyckligare eller tryggare barndom med mig hemma: jag får spader av att gå hemma och hatar allt vad hushållsarbete heter.

    • HEMIMAMMA skriver:

      Bra argumenterat. Allt ovan är en sida av saken. Men samtidigt har du inte avfärdat mitt argument att vi INTE HAR NÅGOT VAL idag.Tänk om du hade trivts med att vara bullmamma och den ömma modern??Du fick leva ut ditt val, men jag får inte leva ut mitt utan att leva i relativ fattigdom.Jag har fostrat mina barn att ta hand om och hjälpa varandra och jag ser bara positiva saker med det. När jag är borta kommer de att ha varandra i en lugn och vältränad relation.Jag tror att de flesta människor även idag tar gemensamma beslut och tillfrågar varandra om saker som ska köpas eller investeras i. Det ser jag heller inte något fel i.Även på femtio-talet skyddade äktenskapet kvinnan och många kvinnor får i eftertankens kranka blekhet konstatera att sambolagen lämnar mycket övrigt att önska, när deras partner dör. Det scocala nätverket som hjälpte kvinnor vidare om de blev illa behandlade(vänner och framför allt släkt) har idag bytts ut mot en myndighet som har makt att låta folk leva på gatan, vilket jag inte betraktar som en helt igenom positiv utveckling.Alla de sysslor du nämner gjordes i mångt och mycket av hela samhällen och var således ett naturligt sätt att umgås tillika få något gjort.Alla tidsåldrar har sina problem, det håller jag helt med dig om…Högaktningsfullt Hemimamma, hemmamamma

  4. sarahmara skriver:

    Jag förstår hur du menar, att man ska ha valmöjligheten att vara hemma länge med barnen. Jag började jobba med andra barnet heltid, då gick jag o maken på samma jobb men olika skift. Så vi ”bytte barnen” på jobbet och detta pga att jag fick en för oss nödvändig chans att komma in på arbetsmarknaden, gå med i facket mm. Men när barnen gått på dagis, vi har försökt hållit nere timmarna där, men vi måste förstå människor som ovan skriver att hon är en bättre mamma om hon får jobba om man tolkar det . Så är det nog för många. Dessutom måste man tyvärr betala räkningar och man ska inte behöva skämmas för att man får börja jobba tidigt. Jag tror också barnen får med sig positiva delar från ”dagislivet” som att dom blir sociala, dom får ta ansvar tidigt, (duka o duka av), och dom får kompisar…Men många gånger har dagisfröknarna stått med mina barn o barnen har gråtande vinkat när jag lämnat dom på dagis…Då önskar man att man fick välja och vara med dom! Bra ämne att ta upp och debattera om!!kramizar//sarah

    • HEMIMAMMA skriver:

      Du belyser kärnpunkten strålande….Är det skadligt eller inte att barnen får gråtandes se sina föräldrar gå??Behöver de den där Thailandresan så mycket???Som jag ser det är ett barn redo att möta omvärden i form av dagis när de har lärt sig att tala…Min äldsta son var tre när jag blev tvungen att ha honom på dagis, när jag skilde mig. Han var tryggt anknuten och grät aldrig efter mig som de andra mindre barnen gjorde, vilket fick mig att dra de slutsatser som jag ger uttryck för i mitt inlägg. Mina minsta barn kommer INTE få vara på dagis innan de fyllt tre, även om det kostar mig i ekonomisk standard. För MIG är inte Thailand viktigt, utan att mina barn är så anknutna till mig att de tycker att jag är viktig nog att besöka när jag blir gammal (om jag inte tagit min kappsäck och vandrar jorden runt och berättar skrönor ur mitt vilda liv)…Kramiz!!

  5. Islandsmamman skriver:

    Klart jag inte har avfärdat det: du har helt klart en poäng 😉 Jag tror att barn är fruktansvärt anpassningsbara, eller jag vet. Se bara hur olika man har sett på och hanterat barn igenom olika tider och kulturer. Jag tror inte att man skadar barnen genom att låta dem vara på dagis lika lite som jag tror att man skadar dem genom att vara hemma.Jag tror att det är andra saker som gör att en Familj fungerar och att barn blir fungerande och harmoniska vuxna. Att tillhöra, att vara en Gemensamhet, att barnen får vila tryggt i förvissningen om att Föräldrarna är vuxna och vet vad de gör. Bland annat :-)Om föräldrarna är nöjda med sitt val är det en bra början 🙂

  6. HEMIMAMMA skriver:

    Människans styrka i djurvärlden är att vi är otroligt anpassningsbara, vilket var anledningen att så många överlevde förintelsen, som det faktiskt gjorde. Vi har anpassat oss till vår omgivning i hundra tusentals år. Men den biologiska förutsättningen som styr våra hjärnor har inte anpassats till vår moderna tid. Forskare har åtskilliga exempel och undersökningar som visar att det förhåller sig så.Det finns som du påpekar många faktorer som påverkar ett barns trygghet, men jag tror att anknytningen till föräldrarna är viktigast.Kulturellt sett i historien har barnen ALLTID varit MYCKET nära sina föräldrar, allrahelst sin moder. Hennes närvaro är lika med överlevnad. Det är sedan den monotoistiska guden infördes, som kvinnor och barn har degraderats till andra gradens varelser som inte behövs annat än till avel och barnarbete, något som inte förekom före den tiden. I alla framstående kulturer sedan den dokumenterade historiens början har alltid framhållit kvinnan, och moderkulturen…Att man som vuxen ska vara nöjd med sitt val, kan tänkas vara självklart, men för majoriteten ser verkligheten annorlunda ut. De styrs av ekonomiska faktorer inbillade och verkliga i en kultur som förhärligar att kvinnan ska yrkesarbeta till varje pris. Att du är nöjd är ju för väl, men jag talar för de liksom jag som inte får respekt för VÅR VILJA att vara hemma med våra barn. Vårat arbete ger inte ens ATP. Spelar ingen roll att om man är man eller kvinna i den debatten. ALLA förlorar de år de är hemma.Var ligger rättvisan i det???Tack för att du vill diskutera denna viktiga fråga med mig och jag uppskattar din insats för att belysa våra olika ståndpunkter. Det visar att grunden för vårat land, yttrandefriheten, kan hanteras med respekt. Jag önskar dig en fortsatt god afton och din familj lyckönskar jag till en engagerad mamma.MVH =0)

  7. Islandsmamman skriver:

    Jag tror vi är ganska överens om en hel del, faktisk :-)Trots våra helt olika val.Även om jag skulle krepera hemma så anser jag att vår värld idag är allför splittrad och snabb och därför har jag valt att prioritera barnen den tid jag inte jobbar. Jag valde också jobb som inte krävde övertidsarbete när barnen var små – vilket ledde till lägre lön och i framtiden lägre pension. Och även om jag jobbar mer numera ser jag till att göra det hemifrån.Jag har sett till att hemmet är en lugn hamn och att vi inte har för mycket program utan att vi har en massa tid att bara vara tillsammans, läsa, prata eller bara finnas till hands medan de utforskar omgivningen. Jag tror att barn behöver ett nav, en tyngdpunkt.Föräldraledighet åtminstone borde vara ATP-grundande och det privata pensionssparandet borde definitivt vara gemensam egendom: det sparas ur Familjens gemensamma kassa. Folk borde ha ett val. Ju 🙂

    • HEMIMAMMA skriver:

      Där är vi helt överrens. Barnen är bådas vårt centrum och du finner din energi i ditt arbete och jag i mitt skrivande. jag arbetar på att bli författare för då kan jag också vara hemma men ändå tjäna lite pengar. Dessutom känner jag att jag har viktiga saker att skriva om…(på fritiden, när barnen sover huvudsakligen)Har du varit inne något och läst min bok eller mina korthistorier??Jag skulle uppskatta om du ville göra det. Jag inser att du är en ärlig, hårt arbetande mamma och jag skulle gärna vilja lära känna dig lite bättre…Jag har känslan att du skulle kunna tillföra mitt författarskap nya dimensioner.Hemikram till en god och värdig motståndare i ordduellen!!!

  8. Pellefantia skriver:

    kan man ju dra slutsatsen att framtiden inte blir bättre….helt rätt framtiden blir inte bättre, läser en bok Jämlikhetsanden börjat nosa i den, den handlar om saker som detta. har ju fortfarande 2 kapitel kvar på Björn Johnsons bok och det tar lite tid ännu men sedan kan ag skriva om denna bok också..kram

  9. Törnråza skriver:

    Så sant det du skriver.Mer kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s