"DRAKEN STIGER I MOTVIND" # 6 Flykten

Del 6 i bloggboken

Flykten

Annicas panikartade ”Snuten kommer” bekom inte männen som slogs vilt i vinternattens kyla. Sirenerna närmade sig och Annica drog tag i Tommy, hennes vän som försvarat henne mot Mats, killen som hon tills ikväll kallat sin. Men våldet måste få ett slut och det som hade börjat i ett uppbrott från hennes sida verkade få ett blodigt slut. ”Tommy, kom nu, ni måste sluta” Annicas röst nådde äntligen fram. Han backade tvekande ”Rör du henne igen, så får du med mig att göra” Hans hot verkade inte stoppa Mats, som ville sätta efter dem. Tommy tog Annicas hand och motade in henne i bilen. Han låste dörrarna och vevade ner rutan. ”Nu sticker vi, och du borde göra det med innan snuten tar dig” Mats vacklade lite mot bilen men höll upp. Polisbilen kom precis runt hörnet när Tommy backade därifrån. De såg hur Poliserna klev ur bilen och fångade in den gänglige mannen. Annica gissade att han försökte prata sig ur situationen, men trodde att hans alkoholintag under kvällen skull sätta käppar i hjulen för honom. De tänkte inte stanna och se efter.

Tommy körde hem. Annicas föräldrar visste inte vad som hänt och de trodde att hon skulle sova hos Mats. Hon hade inte avslöjat för dem vad som pågick. De var bara glada att hon varit så lycklig. De hade tyckt om Mats, och som en fullblodspsykopat så hade han spelat rollen som svärmorsdröm med stor inlevelse. Annica undrade om hon gjort ett misstag som hållit dem ovetande.

De kom hem till Tommys föräldragård och smög in via källartrappan. De tassade försiktigt upp på loftet, hans rum. Trappan var brant och Annica tyckte den var läskig, men Tommy gick bakom henne så att han kunde fånga henne om hon föll. Den perfekta gentlemannen. Han visade sina domäner. Ett ganska litet rum, med en säng och en brudkista. I det lilla fönstret, kunde man se fullmånen. ”Vargmåne” tänkte Annica och sände en undrande tanke åt Mats håll. Han hade verkligen blivit helt galen. Mer skrämmande än någonsin. Och det faktum att lugna, snälla Tommy exploderat fick henne att undra vem han var egentligen. Han hade satt sig i den lilla fåtöljen som fullbordat inredningen, och menande pekat på sängen. ”Sätt dig”. Annica var för slut, för att ifrågasätta hans enkla order. Hon satte sig med en gest som frågade om det var ok att lägga sig? Han nickade jakande till svar. Hon lade sig ner med en suck. Nu när adrenalinet slutat pumpa i hennes ådror, kunde hon känna hur trött och chockad hon var. Hon ville inte vara svag, men efter en stund kunde hon inte hålla tillbaka tårarna. Hon grät stilla och som den varma människa han var, så gick Tommy fram och satte sig. Han höll om henne, och vaggade henne lugnt. Hon visade att hon ville lägga sig ner och då lade han sig bredvid henne. Med armarna om henne. Han småpratade lite och strök henne över håret. Efter en stund insåg han att hon somnat, så han somnade han med. Lycklig. Trött, men nöjd med sin insats för den lilla tjej som han kommit att tycka mycket om. ”Undrar om hon tycker om mig med?!”

Annica vaknade nästa morgon och fann att Tommy forfarande höll henne i sina armar. Minnet av gårdagskvällen verkade avlägset och Annica insåg att hon sovit bättre än på flera månader. Hon önskade att tiden skulle stanna, men kände att hon var hungrig. Hon väckte Tommy försiktigt och han öppnade ögonen, först förvirrad, men sedan log han stort. ”God morgon stjärnöga” sade han och skrattade. ”Jag är hungrig, Får man någon frukost på sängen på det här hotellet” fnittrade Annica, med bubbel i magen. Just i detta nu var hon lycklig.

”Yepp”, vi har förstklassig service här, nojsade han tillbaka. Vänta här, så ska du få se. Han hävde sig upp från sängen och vips hade han klättrat ner från loftet.

Annica låg och drog sig och ville ogärna tänka på framtiden, men kunde inte hjälpa att tankarna vandrade åt Mats håll. Hur hade det slutat för honom igår? Hur skulle hon förklara vad som hänt för sina föräldrar? Vad var det som höll på att hända här? Hon blev avbruten i sina funderingar av att Tommy kom upp för djävulstrappan balanserandes en bricka. Han vacklade till på sista steget och av ljudet att döma fanns det porslinskoppar på fat på brickan. Han räddade situationen och ställde ner brickan på brudkistan. ”Mm, Det doftar kaffe” Annicas hunger var astronomisk och hon kastade sig glupskt över mackorna med skinka och tomat. Tommy skrattade åt hennes barnsliga glädje när hon tuggade med skinkan i mungipan. Sedan var det äggens tur.

Den oundvikliga frågan smög sig närmare. Vad skulle hända nu?

Annica spenderade resten av helgen hos Tommy. Hon följde med honom ut i ladugården på lördagskvällen. Hans föräldrar var bortresta, och det ingick i hans plikter att ta kvällsmjölkningen. Tommys vänlighet fick henne att börja prata. Om allt. Annica hade berättat mer ingående om allt hon genomlidit i sitt liv, och fann det lätt att prata med honom. Han hade visat respekt för hennes känslor och aldrig pressat henne på svar. Han förstod att det skulle ta tid att få henne igenom allt det svåra men han var fast besluten att vinna henne och hjälpa henne må bättre. Han i sin tur berättade om det enkla, lugna liv han levde som de inne i stan inte hade någon förståelse för.

När söndagen kom körde Tommy hem henne motvilligt och de skildes utanför hennes port. Hon hade generat kysst honom på kinden. Hon skulle vara hemma senast åtta söndag kväll när det var skola dagen efter. Hon hade gått in till föräldrarna och hade tänkt låtsas som om ingenting hänt, men det sprack direkt innanför dörren. Hennes pappa kom ut från vardagsrummet. Hon såg att han inte var glad. ”Var har du varit?” Hans fråga fodrade ett svar, det förstod hon. ”Mats ringde för en timme sedan och ville prata med dig”vvvv.jpg

Annonser

12 thoughts on “"DRAKEN STIGER I MOTVIND" # 6 Flykten

  1. Thomas / "Vargen" skriver:

    …väntar på fortsättning! ;-)Av någon lustig anledning kan jag inte logga in till min blogg…det användarnamn och lösenord jag använt ett bra tag är plötsligt ogiltiga. Har mailat Aftonbladets bloggansvariga och bett dem fixa buggen…vi får se hur lång tid det tar? ;-)Må gott!Kram.;-)MvhThomas (Arrami/Vargen).

    • HEMIMAMMA skriver:

      Cyberterroristerna kommer!!!!Jag hoppas att det kommer att gå snabbt, så vi får läsa mer av dina utbildande inlägg!!Kram Kompis… ;-(

  2. Agnetha skriver:

    BS Du behöver ALDRIG känna dig ensam på Blåkulla om du inte vill vara det, för skickar du bara en telepativibb så kommer jag så kan vi ta en fika eller hitta på nåt skoj som vi kan pröva på människor. Ok ?Kram

    • HEMIMAMMA skriver:

      Undrar om jag ska skriva en novell på detta ämne???Hm, du sätter griller i mitt huvud, precis, det som häxor gör…;-) Kram!

  3. sarahmara skriver:

    Jag har ju redan läst fortsättningen =), en underbar bok!!! kramizar din vän sarah

  4. Kao skriver:

    Spännande.(Jag har ju själv skrivit om både psyjkopater, våldtäktsmän, våld och även pedofiler i min story…Märkligt att vi skriver om i grunden liknande saker:-)(Läser ett avsnitt till, sen tar jag lite paus)

  5. Trollet skriver:

    ojoj… nu kommer hon att få skäll…

    • HEMIMAMMA skriver:

      Ja, att föräldrar reagerar är nog en bittersöt verklighet för de flesta… Men värre vore det om föräldrarna INTE reagerade…

  6. Megapax skriver:

    samma känsla som rädslan i det Annica känner i mötet med sin pappa..är både befriande och avslöjande av att äntligen får man möta sig själv igen av det som doldts i sitt förskjutande jag såå länge.. att ha föräldrar som ser…och bryr sig..det är en gudagåva! och samtidigt skrämmande..man kan aldrig ljuga och man känner sig avslöjad..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s