"DRAKEN STIGER I MOTVIND" # 2 Rocky

Nu kommer fortsättningen på ”Telefonen”, som Sarahmara ville ha..Varsågod..Rocky!

Rocky

Tommy körde sin truck till garaget. Han hade lastat sina slipers hela morgonen, men nu hade chefen kallat honom till kontoret. Tommy hade bara jobbat ett halvår, så han blev nervös. ”Bara jag inte gjort nåt fel” Han hade nyligen flyttat ihop med sin tjej. Sin alldeles egna tjej. Annica var en frisk fläkt i hans liv. Han hade växt upp på en bondgård och var den tredje sonen och därmed drängen i familjen. Han hade slitit på gården hela sitt liv. Nu var allt annorlunda.

I början hade han och Annica spenderat det mesta av sin tid där. Men allteftersom månaderna gått hade de båda känt att de ville ha sin egen värld, fri från insyn. Annicas kompis Sussie skulle flytta ihop med sin kille i hans lägenhet, så då fick Tommy ta över hennes lägenhet. De hade varit så glada. De pyntade och möblerade med ärvda soffor. De hade fått fint. Han var lycklig.

Chefen såg allvarlig ut. ”Hjälp”, tänkte Tommy. ”Annica kommer bli vansinnig om jag får sparken.” Han klev in och stängde dörren till det lilla kontoret.

”Du har telefonsamtal”. Bergman räckte honom luren.

”Hallå, det är Tommy” ”Hej Lotta.” ”Vasaru?” Vad? ”Nej!”

”Jag måste sticka, min tjej har råkat ut för en olycka”, Tommy stod och trampade otåligt. ”Ring mig och berätta hur det går” sade Bergman och vinkade iväg honom. ”Hälsa Annica från mig”

Tommy kastade sig in i bilen. Han körde så fort till Annicas jobb, att körkortet hade rykt direkt om snuten tagit honom. Skylten ”Stängt pga. lunch” hängde utanför dörren till butiken. Lotta fångade honom direkt när han kom innanför dörren. Skämtartiklarna på hyllorna rimmade illa med den oro som gnagde i den vanligtvis så lugna mannen. Han tog tag i hennes axlar och frågade plågat ”Var är hon”

”Hysssh”, viskade Lotta tillbaka. ”Hon vet inte att jag har ringt dig. Hon förbjöd mig att ringa dig. Hon ville inte oroa. Hon sitter där bakom och är chockad. Hon kom hit i ett bedrövligt skick. Jag ville att hon skulle åka till sjukhuset direkt, men hon vägrade. Jag visste inte vad jag skulle göra, så jag ringde dig ändå.”

 ”Är du säker på att hon blivit våldtagen? Hon har inte blivit slagen?”  Tommy hade svårt att viska. Han var för upprörd.

”Ja, säg det, hon vill inte prata om det” ”Hon ville börja jobba direkt men jag fick henne att sätta sig ner med en kopp kaffe. Hon kommer att bli arg när du dyker upp så här.” Lottas tvekan inför sitt beslut var rörande. Hon tyckte mycket om sin adept, det märktes tydligt. Hon kikade in bakom draperiet.

Tommy tvekade inte längre. Han förde tyget åt sidan och klev in i pentryt.

”Hej Älskling” Är kaffet gott? Kan man få en kopp?

Annica som suttit försjunken i en ”Hänt” tittade upp. Hon log osäkert ”Är du här?” Varför? Har Lotta ringt dig? Annica for upp ”Du lovade ju” skrek hon åt Lottas håll. Lotta klev in och gick i svaromål. ”Titta på dig!!” Vad skulle jag göra?” Du har blivit våldtagen och du behöver hjälp. Du måste till läkare eller åtminstone gå till polisen”

”NEJ” Annica var märkligt lugn när hon svarade. ”Ingen polis. Läkaren kan vi ta senare. Nu vill jag hem” Hon reste sig och tog Tommys hand. Han följde med henne, för chockad för att insistera på vad varje vettig människa vet att man ska göra.

De kom hem. Annica lade sig på sängen. Hon låg så. Stilla. Hon sade inget på en timme. Tommy trodde att hon somnat och ville lägga sig bredvid, men han blev varse att hon var vaken fortfarande. Armbågen kom som ur en kanon. ”Ligg inte här” Låt mig vara ifred. Tommy började gråta, men stördes av en dörrsignal.

Han öppnade. Utanför stod Sussie, kompisen som bott i lägenheten.

”Tja, läget” Sussie var alltid korthuggen. Tommy tvekade, skulle han säga sanningen? Det kanske var bäst. Han släppte in henne och ledde ut henne i köket. Över en kopp kaffe berättade han långsamt vad han visste.

”Låt henne vara idag” Sussie tvekade inte i sin bedömning. ”Ta med henne till polisen i morgon, i stället. Hon behöver sova. Jag går och köper varsin pizza så kan vi vaka tillsammans. Hon plockade ihop ciggen och smög ut ur lägenheten, med Tommy sittandes på helspänn i soffan medan han gråtande betraktade den han älskade, tomt stirra i väggen.

Till slut somnade Annica. Tommy kröp tätt intill henne som för att trösta henne med sin kropps värme. Han låg så och vågade inte röra sig av rädsla att väcka henne. Han måste ha somnat han med för han vaknade av ett slag. Ett hårt slag i magen. Förvirrad försökte han orientera sig. Han insåg omedelbart att det var Annica som slagit honom. Hon drömde. Hon hade börjat fäkta vilt omkring sig och skrek i sömnen. Tommy slog på reträtten. Han reste sig mödosamt upp ur sängen. ”Att hon var så stark” han vacklade ut i köket…

Där satt Sussie och rökte lugnt. Hon släckte ciggen, reste sig och mötte honom. Hon kramade om honom och sade lugnande ”Jag tar hand om det här” sedan hon gick in i det andra rummet. Annica kastade sig fram och tillbaka i sängen. Sussie klättrade upp bredvid henne och hyssade henne och tog henne i famnen. ”Annica vakna nu” ”Lugn, lugn” Sussies kroppshydda omslöt Annica lilla spröda kropp. Hon lyfte upp huvudet till sitt bröst. Annica hade vaknat till slut och nu grät hon, först häftigt som en flodvåg, men snart lugnare. Till slut tystnade hon. Sussie lyfte hennes haka, blickade in i de blå ögonen.

”Tjena Rocky” Vill du ha pizza? Den är kall, men den är jävligt god!

vvvv.jpg

Annonser

13 thoughts on “"DRAKEN STIGER I MOTVIND" # 2 Rocky

  1. Arrami skriver:

    …starkt och mycket bra skrivet!

  2. HEMIMAMMA skriver:

    Tack, jag har lämnat en öppning för en fortsättning om någon vill det…Ett viktigt ämne att belysa, och svårt att sätta sig in i om man inte varit där själv…Våldtäkt är också förtryck och maktutövande på individuell nivå…Få människor (tack och lov) förstår hur naken och utlämnad man är i den situationen både som offer och anhörig till offer… Ännu färre vet vad som behövs göras, när det sker. Tyvärr tillåter inte kriminologin att man ger offret den andningspaus som hjärnan behöver…De kroppsliga skadorna läker, men det psykiska traumat förändrar ens personlighet i grunden…Polisanmälan och läkarundersökningarna förvärrar ofta traumat. Man blir ”våldtagen” igen…

  3. sarahmara skriver:

    alltså… helt otroligt skrivet..igen!!! kändes som jag kom in till några jag känt sen tidigare, fast på ett sätt gjorde jag ju det , jag läste ju det förra!!! Du skriver hur bra som helst!! Vill läsa MER!!!! tack för att du skrev det här, det var spänning, oro, ilska, maktlöshet , jag kände mycket när jag läste! Ta vara på den här gåvan!!!. tack för att du skrev för mig vännen=) hoppas många läser!! kramizen

    • HEMIMAMMA skriver:

      Tipsa folk du känner…Jag arbetar på fortsättningen…Vet inte riktigt hur många dagar det dröjer men jag förvarnar dig först 😉 Jag vill gestalta alla de svåra situationer och känslor som kan dyka upp, och jag försöker att finna en lösning till varje problem, som kanske kan hjälpa den som råkat ut för det i verkliga livet ska kanske komma vidare..Kram min Syster Yster…

  4. Pellefantia skriver:

    Mycket bra, inbjuder fortfarande till mer läsning.. man får tankar, funderar och den är trovärdig…

  5. Kao skriver:

    Bra.Annikas reaktion, att inte gå direkt till läkare och polis, verkar väldigt vanligt vid våldtäkt. Tyvärr.(Läser vidare)

  6. Trollet skriver:

    att gå till snuten gör det bara värre…

    • HEMIMAMMA skriver:

      Ja, varför är det på det viset? Är det en del i undervisningen av aspiranter som behöver utvecklas? Hur man hanterar offer för våldsbrott?

  7. Megapax skriver:

    man känner avsky och äcklad över att man hamnat i denna situationen..och förklara det för polisen när man inte förstår själv hur det kunnat hända..VEM skulle tro på det man upplevt och känner utan att ifrågasätta..? man avstår och vill reda ut det med sig själv..vilket man inser längre fram att man aldrig kommer att göra…och sina närmaste ser, och man själv blundar..och förtränger verkligheten i det längsta..tills dagen D kommer ifatt en..

    • HEMIMAMMA skriver:

      det låter på din kommentar som om du skulle upplevt detta eller åtminstone sett det nära inpå…Hemikram ♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s