Hemimammas tankar – Underbara barn…

angel_loves.pngGOD AFTON!! Idag började jag nästan gråta. Av stolthet. Över mina barn, och särskilt över min äldsta dotter.

Jag är fattig. Jag har valt det själv, för att kunna vara hemma med mina barn. Min man jobbar för en jämförelsevis modest lön. Vi lever i ett litet hus men är en STOR familj. Vi är som de flesta svenssons, en pusselfamilj. Mina ungar och våra ungar.

Min äldsta dotters pappa har det GOTT ställt. Han jobbar jämt och träffar bara sin dotter varannan helg. Men han kan ge henne det hon pekar på när hon vill. På sommaren tar han med henne utomlands. Jag missunnar henne inte det, men min fostran har gått ut på att visa henne andra värderingar än bara vad pengar kan köpa. Hon och jag har gått igenom ALLT tillsammans! När hennes pappa stack, när hennes lillasyster dog, när MIN mamma dog och alla lyckliga stunder med. Hon har först av alla hållit sina syskon. Hon krönte mina män.

Ibland, men bara ibland, kan jag undra hur det skulle varit om jag gjort som alla andra och om jag försökt att tävla med hennes pappa.

Men idag fick jag kvitto på investeringen.

Jag och min man hade köpt en cd- spelare och en nybörjarkurs i spanska (hon har precis börjat med spanska i skolan) och hon fick den idag. Hon blev jätteglad och tacksam. Jag anser att utbildning är det viktigaste man kan ge sina barn och därför köpte jag den så hon kan få det lättare att lära sig. Hon drömmer om att bli designer så språken kommer att vara viktiga för henne.

Senare i en kommentar i förbifarten, frågade jag om hon var nöjd? ”Jag kan inte ge dig allt som din pappa kan, men jag försöker att ge dig det du behöver!

”Mamma” Det finns något som pappa aldrig kan ge mig, som du ger mig”

”En mamma som älskar mig över allt annat!” app_full_proxy.gif

Jag känner tåren i ögonvrån nu när jag skriver om det.

Sedan avslutade alla mina barn det hela med en gruppkram och en försäkran att de också älskade mig.

Vi har en fras i vår familj som jag konstruerat, för att visa dem hur mycket jag älskar dem;

”Jag älskar dig mest i hela världen, ända sen den stora smällen, hela vägen till banken!” Nuförtiden behöver jag bara börja så fortsätter de…De VET att jag älskar dem.

Något jag själv aldrig upplevt.

Min mamma har aldrig sagt att hon älskar mig…Medan hon levde drömde jag om att någon gång få höra de orden. Nu när hon är död, hoppas jag åtminstone för hennes skull att hon kände det inom sig i alla fall…

womaninred-01.jpg

Kvällens novell är inspirerad av ett inlägg hos Arrami”Vargen” om kvinnovåld. Den kommer om en liten stund. jag skrev den idag på dagen och den är lite längre än tidigare.

 

En skolflicka fick med sig ett frågeformulär hem. Hon skulle fylla i uppgifter om familjens storlek, faderns sysselsättning osv. Dagen därpå kom hon till skolan med följande anteckningar;

”Vi är tio barn. Min far kan dessutom laga vattenledningar och snickra lite grann”.

GOD AFTON!!

Annonser

3 thoughts on “Hemimammas tankar – Underbara barn…

  1. Törnråza skriver:

    Min bror fyllde i ett frågeformulär i skolan……Farsan som jobbade på lager brukade vi skämtsamt kalla för förste kartongslängare.Men det fattade inte brorsan….. ; )

    • HEMIMAMMA skriver:

      HIHIHIHi Kul. Själv ÄLSKAR jag att kasta kartonger utför räcket för vidarebefodring till tippen….(bor i hus)

  2. HEMIMAMMA skriver:

    Tänk vad fin familj jag har… vad roligt det är att läsa gamla inlägg…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s