Hemimammas tankar – "Tre Ord", en novell…

angel_loves.pngGOD AFTON!! Den här novellen var en uppgift, i letterär gestaltning, där vi fick tre rader (kursiv stil) att utgå ifrån..Runt dem skulle vi bygga en dialog och en handling…

Tre Rader

Köksbordet står belamrat av post och allsköns småsaker som alltid verkar samla sig på hög i ett levande hem. Över bordet hänger den dammiga lampan och den ger köket en känsla av hemtrevnad med sitt sken. Dofterna från middagen hänger sig kvar och bidrar till den falska känsla av trygghet som man som betraktare kan känna. Den är bedräglig. Paret som sitter vid bordet är allt annat än lugna och trygga. Ordväxlingen är uppslitande och vass. Mannen befinner sig i kaos. Kvinnan, hans hustru, slits itu av förtvivlan. De grälar för första gången sedan de gifte sig och flyttade ihop för tre månader sedan.

”Jag har aldrig lämnat huset” påstod Margareta.

Johan synade henne och väste att det var lögn. Han hade sett henne smyga ut om natten.

”Det var inte jag, det måste varit någon annan” svarade hon med gråten i halsen.

Johan reste sig hastigt och stolen välte av kraften. Han reste den upp igen och började gå fram och tillbaka i ett försök att behålla kontrollen över sig själv. Hans inre kokade.

”Men jag såg dig ju!” Du hade ditt blommiga nattlinne på dig” Det stack ut under kanten på din svarta kappa! Försök inte”  Den annars så manliga rösten skar sig i falsett.

Margareta satt med ansiktet gömt i händerna och grät nu. Tårarna rann ner för kinden som om de inte riktigt vågade finna vägen ner. Hon försökte lamt försvara sig.

”Men jag förstår inte…Varför skulle jag ljuga?” Hennes röst kved ”Jag har inte gått ut någonstans. Jag skulle inte gå ut på natten, du vet hur mörkrädd jag är” Hon försökte betvinga honom med sin rösts uppriktighet men insåg att det var lönlöst. Hon undrade varför han inte trodde henne. Hon som alltid sagt uppriktigt vad hon tyckt och tänkt, sedan de träffades för ett år sedan. Minnet av deras tid då han flitigt och gentlemannamässigt uppvaktat henne på gammaldags vis fick henne att le ett inåtvänt sorgset leende som flyktigt blåstes bort i den känslomässiga storm de befann sig i. Hon fick stålsätta sig för att inte ge efter för ingivelsen att rusa in i hans famn som en liten flicka och böna om barmhärtighet.

”Jaja, det här leder ingenstans, du vill inte lyssna, så nu skiter jag i det här och går och lägger mig. Hennes röst mattades av sin trötthet. Margaretas uppgivenhet skulle varit uppenbar för en utomstående lyssnare, men Johan var låst för allt utom sina fasansfulla tankar. Han vankade fortfarande fram och tillbaka. Han väste otidigheter ohörbart för Margareta. Hon skulle bara gråtit ännu mera hjärtskärande. Varför ljög hon?

Margareta reste sig och gick utan att säga något mer. När hon gått satte sig Johan ner vid bordet, med sina tankar som sällskap. Hur i all världen kunde hon gå ut och komma tillbaka senare. Han förstod inte ett dugg. Han hade suttit i soffan kvällen före och nickat till framför Tv:n och vaknat av att hon stängt dörren bakom sig. Han hade sett henne gå iväg genom fönstret. På morgonen när han skulle gå till jobbet hade hon legat i sängen igen och han hann inte konfrontera henne då. Han höll hårt på punktlighet och plikt. Det hade fått väntat tills nu på kvällen. När han kommit hem hade maten stått på bordet som vanligt. Han hade tigit genom hela middagen, men hade till slut exploderat av återhållen ångest. Margareta hade varit helt oförstående inför hans anklagelser.

Tankarna  på vad som passerat snurrade i huvudet och hans funderingar stördes av hennes stökande på övervåningen. Hon borstade tänderna och spolade i toaletten. Snart blev det tyst igen och han satt återigen och spelade upp scenen i sitt inre. Vart hade hon gått och varför? Deras äktenskap hade fram tills nu präglats av värme och förtroende. Hon hade aldrig ljugit förut. Hans tankar snurrade allt vildare. Hade hon tagit en älskare? Han hade haft dålig lust och varit rätt trött sista månaden, men hon hade varit förstående för att den nya tjänsten tog så mycket av honom. Han visste varken ut eller in. Rastlösheten tvingade honom till vardagsrummet. Han slog på tv:n och tänkte att den kunde hjälpa honom att skingra tankarna. Han kände sig lite lugnare. Han började varva ner allteftersom reklamavsnittens välbekanta jinglar tonade ut från rutan. Han var så trött.

Snart sov han en djup och drömlös sömn…

En kvinna kom ner för trappan. Blicken var tom. Hon drog på sig den tunga kappan, inte utan svårighet. Hon öppnade dörren med van hand och klev ut. Doften från äppelträdet svepte emot henne, men den förmådde inte väcka henne. Hon stängde dörren och försvann ut i natten…

GOD AFTON!!

Annonser

8 thoughts on “Hemimammas tankar – "Tre Ord", en novell…

  1. sarahmara skriver:

    helt otrolig historia du har fått fram av TRE rader!!! det var jättebra skrivet!!! kramizen på dig!

  2. HEMIMAMMA skriver:

    Tack. Mitt knep är att låtsas att jag är en person och gräva bland mina egna känslor och gestalta det jag känner, en aning fantasi och en aning ”Walk a mile in my shoes” och ibland lite självupplevda saker, ger ett bra matrial att jobba med OCH inte minst en djup kännedom om hur jag SJÄLV fungerar och reagerar. Ikväll kommer jag publisera en historia som jag blev inspirerad av ”Vargen”s inlägg om våld mot kvinnor…Kramar!

  3. sarahmara skriver:

    Häftigt att vinna sm i kareoke!!! , så sjungit för idol-juryn oxå???, du har en liten karriär med andra år=). kramizen

    • HEMIMAMMA skriver:

      För några år sedan ville jag jättegärna sjunga. Det började med att jag skulle vara med i ett band där jag bor, men de blev osams om de skulle ha en tjej att sjunga eller inte. Sedan följde ett par års kareokande som sagt. Att jag var med i idol, var bara en kul grej. Ville se hur det var och räknade aldrig med att komma vidare. Jag var 36 då 2005…Ungarna tycker det är kul att visa ett collage av bilder jag tog för kompisar. Slutade sjunga när Min minsta tjej föddes, då har man inte tid att springa på lokal längre…Kram

  4. Törnråza skriver:

    Du verkar vara ett skrivarämne… : )

  5. Pellefantia skriver:

    Sånt där är kul, läste ju Svenska C på komVux fick också något liknade, det är en utmaning och du skriver verkligen följsamt och spännande…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s