Hemimammas tankar – "Döden, döden"

angel_loves.pngGOD AFTON!! Dagens överskrift är ett citat från allas våran Astrid Lindgren. Hon brukade börja sitt dagliga samtal med en av sina väninnor på telefon med just den frasen. Det var för att döden kretsade runt henne mot slutet av sitt liv. Hon hade upplevt att så många av hennes vänner dött runt henne att hon var trött på att tala om döden. Genom att börja så så var ämnet ur världen, ansåg hon. Döden var ett ämne som hon behandlade ofta i sina böcker. Hon talade om den med respekt och hopp, och hennes texter tröstar många som sörjer, så även mig.

Vi talar inte nog om döden i vårt samhälle idag. Döden göms undan och de döda förpassas till mörka korridorer och kalla rum. Vi vill inte veta av döden. Vi är rädda för döden.

Förr i tiden fick alla leva med att döden fanns. Fäder byggde sina barns kistor och mödrar fick begråta många av sina barn. Minns ni Ida i ”Raskens”? Fattigdomen gjorde att många barn dog innan de var fem år gamla. Ännu fler blev inte ens ett år. Många kvinnor fick hoppas att de skulle överleva nästa barnsäng. Man kunde bara hoppas på den tiden.

Professor Hans Rosling fick frågan av ”Skavlan” om det inte fanns något som tyder på att världen blir bättre. Han föreläser om statistik på ett synnerligen spektakulärt sätt, som fångat många i affärs och kändisvärlden. Han svarade ”Jo, barnadödligheten har sjunkit och det ger mig hopp”.

Jag tillhör statistiken. Min dotter Emma dog tre veckor gammal den 18 juli 1999. Det året dog tio spädbarn i stockholm. Jag har begravt ett barn och jag är inte rädd för de döda. Min första graviditet slutade med att min 19 veckors son dog i magen. Han var för liten för att få en begravning, men jag sörjde honom lika mycket som Emma senare. Jag undrar lika ofta vem han skulle varit om han fått leva som jag funderar över hur Emma skulle sett ut idag, tio år senare.

Min tid mäts i före och efter Emma.

alla hjärtan 2.gif

Två år senare dog min mamma i bröstcancer. Min erfarenhet av dödens alla ansikten ökade. Liksom smärtan. Min mammas kista bilagdes med en krans jag gjort själv. Blåa rosor och röda nejlikor i ett hjärta prytt av en G-klav (gjord av piprensare och eltejp) Musiken var det viktigaste i hennes liv. Mina föräldrar hade dansband tillsammans när de träffades och när jag var liten, så musiken som präglat hela mitt liv tystnade 2001.

Men sakta så återvände musiken not för not…”I will survive”. Idag försöker jag få min pappa att höra musiken igen…

I somras fick jag ”begrava” ett barn till. Ett utomkvedshavandeskap som nästan dödade mig.

Även där tredje gången gillt. Jag har varit gift tre gånger, jag har förlorat tre barn och jag har nästan dött tre gånger. ”Alla goda ting är tre” heter det…

DÖDEN, DÖDEN

th_AngelWatchesBabies.gif

Lille Bertil har fått en lillebror och står förundrad och tittar på byltet i vagnen. Den lille skriker i högan sky.

”Kommer han direkt från himlen, mamma?”

”Ja, lille gubben”

”Inte undra på att de kastade ut honom!”

GOD AFTON!!

Annonser

4 thoughts on “Hemimammas tankar – "Döden, döden"

  1. gumman-my skriver:

    Usch vännen! Du har gått igenom en hel del ser jag! Jag har själv två ”änglabarnbarn”, två små pojkar, söner till min mellangrabb! Finns nog ingen sorg så vidrig som att förlora ett barn!På juldagen blev det ett år sen min far dog av en stor infarkt hemma med min mor bredvid sig! Dom hade levt ihop över 63 år, en hel livstid! Han var gammal, men det spelar nog ingen roll hur gammal en kär anhörig är, förlusten känns svår ändå! För min del är jag glad att han fick ”gå” som han hade önskat, snabbt, ”knall o fall” som han sa själv! För min mamma är det fortfarande väldigt jobbigt! Något jag fullständigt förstår, har man levt ett helt liv ihop, gjort det mesta ihop, blir ensamheten överväldigande en sån här gång!Nej, jag är inte heller ”rädd” för döden, har mött den alltför många gånger, framför allt genom mitt yrke! Men däremot vill jag inte bli liggande som ett vårdpaket, det är väl det enda som skrämmer mig i så fall!Döden är en naturlig del av livet, för det enda vi riktigt kan säga att vi vet om livet är ju att vi inte kommer levande ur det!Du har onekligen ”skrivandets gåva” min vän!Varm kram/ gumman

    • HEMIMAMMA skriver:

      Tack för de orden och för att du delar din berättelse med oss. Jag vet att det krävs ett starkt hjärta att utlämna sig i sorg. Men det är viktigt att synliggöra sorg och död mitt i livets rusande flod…Min styrka i att skriva tackar jag Emma för. Hennes död blev en katalysator för alla uppdämda känslor i mitt liv, båda positiva och negativa…Kramar!

  2. sarahmara skriver:

    du skriver så fint, berör verkligen!! tar mig friheten att lägga till dig på favoritlistan=) *styrkekramiz*/sarah

    • HEMIMAMMA skriver:

      Tack… Jag lever för att dela min erfarenhet och därmed skapa mening med framförallt Emmas liv och död. Ju fler som hittar mig ju större chans har jag att påverka samhällets syn på döden, som min stora idol Astrid Lindgren gjorde. Livet måste beröra män även döden för det är bara döden och skatterna som är garanterade…VARMA Kramar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s