Hemimammas tankar – Quo vadis? Vart går du? eller snarare jag/vi kanske?

GOD AFTON!! Nu har jag laddat några dagar för att försöka blogga lite…

Efter ett år av experimenterande så tycks jag nu ha knäckt gåtan om hur jag ska få kontroll över mina sjukdomar.

Problemet har varit att när jag äter DOXYFERM så slipper jag ont i kroppen – men är dimmig i huvudet och har noll närminne.

Alternativet AMOXICILLIN gör mig klar i huvudet – men tyvärr så måste jag ha konstanta smärtor…

Nu har jag äntligen fått igenom hos läkarna att jag ska få äta båda parallellt. That did the trick kan man säga och de senaste dagarna har jag känt mig riktigt stark och nästan normal.

Så stark att jag idag tänker blogga. =0)

Känns bra att få rätt och att kunna styra lite själv över vad som händer…

Maken, – Jesusmannen, har haft ett tufft återfall av TWAR men nu verkar det värsta över. Annars så mår han ganska bra just nu och han jobbar full tid samtidigt som han behandlas.

BOPPAN, min minste grabb är symptomfri, men behandlas ändå, då vi märkte en försämring när vi tog bort medicinerna.

Så långt alla sjukdomar och främst borrelian =0)

Nu över till roligare ämnen:

Min äldsta dotter TRIPP har nu bestämt sig för att bli kock och ska gå på SIR och vi skojar om att vi båda ska söka in till Sveriges mästerkock nästa år och tävla emot varandra. *HEHE*

TRAPP – min mellandotter blir allt säkrare i sitt konstnärskap och har faktiskt sålt några verk. DUKTIGA MODIGA HON ♥

Dessutom så har hennes tandställning lyckats över förväntan och hon blir”snyggare” för var dag. Vilket gör att hennes yttre matchar hennes inre *fniss* (När hon blir färdig slår jag vad om att hon kan jobba som modell om hon vill och vågar) 

TRULL min äldste son samlar alltmer kunskap för var dag och numera så satsar han mycket tid på att lära sig dansa. ”The Prince of pop” är förebilden och han är en skarp ”moonwalkare”

Min yngsta dotter LOPPAN har börjat skolan och hela hon är ett enda stort solsken. Trots att hon är yngst i klassen klår hon de flesta i både räkning och skrivning och läsning. Hon har har ärvt mitt läshuvud kan jag nöjd konstatera.

Ja vad mer finns att tillägga?

Regina och katterna lever goda hund och kattliv. Bröderna Bus är numera ”stora” fast de betraktar Regina som sin mamma. Dit hon går, går också de…

Läget i landet, miljön och politiken återkommer jag till en annan gång…

Men Humorn har jag i behåll (kan ifrågasättas menar barnen)

En rolig idé? Inga barn? Anställ en barnvakt, säg att barnen sover på övervåningen och får inte störas. När du kommer hem undrar du vart barnen tagit vägen… *fniss*

Så går det för oss – Hur går det för er??

Varm Hemikram till alla ♥

Hemimamma

GOD AFTON!!

Hemimammas tankar – Tillåt mig presentera: Världens bästa medicin =0) ♥

GOD AFTON!! Vi fick ju en ny familjemedlem för några månader sedan… Vår Drottning Regina…

Det är till följd av att makens behandling även lett till att många av hans allergier (som utvecklades när han var 13 år, vilket visat sig bero på Borrelian) försvunnit… (mer om vad senare)

Först fick vi två små Gerbiler, Salt och Peppar. Det gick bra, maken kände inget. Sedan fick vi Regina och maken kände fortfarande inte av sin gamla allergi.

Så junibacken har två Drottningar för närvarande.

Men sedan två veckor så har vi även två nya arvprinsar eller kommande kungar:

BOZZ (springsteen)

Stark, stor, sävlig och social och snäll…

& OZZY (osbourne)

Liten, kvick, busig, smart och avvaktande…

Eller i dagligt tal Bröderna Bus…

En vän till min äldsta dotter hade kattungar så vi åkte dit och lät maken gnugga ansiktet i deras pälsar.

Inga problem för honom så de fick komma hem till oss till hela familjens stora glädje. Jag känner mer av alla djuren än maken.  (men jag är fortfarande sjuk medan maken är numera i det närmaste frisk och i alla fall symptomfri just nu)

Regina har växt upp med katter och Bröderna har växt upp med hundar så det går jättebra att ha dem tillsammans.

Som alltid med djur, så är det nyttigt och bra för barnen. Det lär dem empati och hänsyn och jag ser redan att barnen har fått kompisar i med och motgång… Ytterligare faktorer som lättar upp i den tuffa situation som vi befinner oss i.

Något som våra politiker borde skaffa sig…

Så vad är det som möjliggjort detta??

Det är en samling faktorer.

Först och främst att han fått antibiotika mot sin tertiära, sena svårbotade sk kroniska Borrelia från NORSK BORRELIOSE SENTER i OSLO, Norge. Via den renommerade Borreliaspecialisten Dr Rolf Luneng och hans team.

Snittbehandlingen ligger mellan 3 månader till 1 år (ibland upp till 3 år) och maken har behandlats i 9 månader.

Doxyferm + Plaquenil + Azitromax och under sommarmånaderna byttes DOXY ut mot Amoxicillin.

I samband med detta så har han fått lägga om kosten. Bort med svinkött och socker och vetemjöl, alkohol och kaffe. Han äter idag en LCHF kost med extra animaliskt fett för att läka neurologiska skador och neuropati.

Tillsammans med detta så krävs det även Probiotika (lactiplus) och detox (Chlorella och mariatistel) och att dricka ännu mer vatten än annars. Tillskott av C- och D3 – K- Vitamin och magnesium med ökat saltintag.

Han har även behandlats med Frekvensterapi.

Men viktigast av allt är KOLLOIDALT SILVER och MSM, sk MetylSulfonylMetan.

Jag orkar inte ge mig in i en lång utläggning utan ni kan läsa mer på dessa länkar om ni blir nyfikna:

sanningen-om-silvret-och-andra-sjukdomars-bot-och-behandling/

http://www.fileden.com/files/2012/1/2/3246245/MSM-2000-Talet.pdf

http://www.fileden.com/files/2012/1/2/3246245/MSM%20artikel%20.pdf

http://www.fileden.com/files/2012/1/2/3246245/Jane%20Hansson%20MSM.pdf

Men jag vet att detta gör att man tål antibiotikabehandlingen bättre (och en del menar att man kan bota borrelia med bara silver och MSM) och jag märker att jag mår MYCKET sämre när jag av någon anledning tvingas avstå från dessa i mina ögon mirakelmediciner…

Appropå djur och djur och empati/mänsklighet?

Hör av er om ni vill veta mer om hur man får tag på naturläkemedlen.

Nu ska jag gå och mysa och gosa med alla våra djur – något som var otänkbart för ett år sedan…

GOD AFTON!!

Hemimammas tankar – Tillökning i Hemifamiljen – Junibackens nya drottning!

GOD AFTON!! MYCKET VATTEN HAR RUNNIT UNDER BRON SEDAN SPRINGSTEEN-KONSERTEN…

Det tog hårt på kroppen även om det gav mer än jag kan uttrycka känslomässigt och är det största jag varit med om, men jag har varit tvungen att låta bloggen vara för att återhämta lite krafter – men nu har det vänt och det beror främst på att vi fått tillökning här hemma.

Nej, jag har inte varit hemligt gravid – jag är ju tyvärr förbjuden att bli gravid igen av läkarna, utan vi har fått hem en liten fyrfota tjej – REGINA – som betyder ”Drottning” på latin. Hon är en åtta år gammal, dansk-svensk gårdshund. Hon ska få gå i ”pension” hos oss, alltså en omplaceringshund.

Hon har fått fyra kullar med valpar och hon är fullkomligt bedårande.

Hon har redan på bara några dagar förvandlat dynamiken här hemma. Hon hjälper Boppan att komma över sin hundskräck och hon hjälper oss alla med att vara en positiv kraft mitt i allt det svåra och svarta med Borrelian.

Hon är moderligt omvårdande med oss alla och blir superorolig när någon av barnen är i vattnet och gnäller vid strandkanten.

Hon är exemplarisk i lydnad och smartare än många människor

Och hon har en väldigt speciell egenhet – hon ÄLSKAR BÄR och har redan röjt bland våra hallonsnår på tomten och varje gång vi går i skogen så finner hon blåbär att mumsa på. Häromdagen när hon presenterades för bästeföräldrarna fick hon jordgubbar och hon begrep direkt att inte gå till makens pappa som är allergisk och inte gillar hundar…

Drottningbär för en Drottning

För egen del märker jag att hon vaktar mig – som om hon förstår att jag är sjuk – och på natten kan jag sova mycket bättre nu när jag vet att hon vaktar oss alla och vaknar vid minsta tecken på något ovanligt.

Igår kväll var vi och fiskade hela familjen och alla fick fisk – även jag och Regina fick alla mörtarna som fångades att jaga och det var en syn att se hennes lycka – då hon egentligen är en gammal kulturell ras som funnits sedan vikingatiden och ursprungligen togs fram för att jaga råttor – och sådana har vi inga här ikring att tillfredsställa henne med…

Det känns skönt att få något positivt att skriva om som gör mig glad och jag känner på mig att jag kommer att orka med bättre framöver och hoppas kunna blogga lite oftare och inte bara om elände…

NYTT INLÄGG PÅ BOTA BORRELIA

GOD AFTON!!

HEMIMAMMAS TANKAR – ”Who’ll stop the rain?”

GOD MORGON!! Efter sju sorger och åtta bedrövelser så vaknar jag på HINDÅS Camping med stor förväntan…

Två gånger fick vi vända hem med hela ekipaget för att Borreliaglömskan blir värre under stress. Första gången hade vi inte bara glömt låsa ytterdörren, utan den stod på vid gavel!! Andra gången var det bara min äkta biljett till Bruce’s andra konsert ikväll som… *ler* Tänk om vi åkt hela vägen?

Men tredje gången kom vi verkligen iväg.

Alla vägar bär till Göteborg, men en del är längre och när vi upptäckt att vi tagit fel avfart var det för sent att vända – så vi tog norra vägen om Mälaren. Men trevligt nog så var det en mycket vackrare väg…

Boppan var tyvärr på sitt sämsta humör och det bidrog till att humöret på maken inte var bättre det

Solen gassade och det var utan tvekan den varmaste dagen denna sommar.

Många stopp med krånglande, åktrötta barn och letande efter sent kvällsöppna restauranger senare så kom vi till campingen. Tre timmar senare än beräknat, men tack och lov så var det en snäll och trevlig campingvärd som släppte in oss efter stängning…

En timme senare så var barnen nerbäddade och sov och maken och jag kunde njuta av ett glas rött, varandra och en fantastisk natthimmel – innan han var för trött och törnade in…

Och i morse väcker han mig med orden ”Självklart var det publikrekord igår: över 66 tusen människor såg honom.” Han ackompanjeradess av ett kraftigt regnväder som dragit in under natten, som enligt prognosen ska fälla 3-4 centimeter regn över oss… Merparten ikväll under konserten, så vi får hoppas att musikguden har en fena med vädrets gudar annars så lär vi få höra:

.

Men jag har mitt regnställ packat och vem står inte ut med att bli dyngsur för en sådan sak?

ALLA tycker ”Born in the USA” är så bra när man läser tidningarna, men jag betvivlar att de läst och tolkat texten som Bossen egentligen avsåg den, när han skrev om den döde mannens stad? En arbetarklasshjälte av rang vilket tveklöst står att finna i hans texter om man verkligen lyssnar.

Och nu kommer han till arbetarklassens stad över andra. Brucetown – Götelaborg.

Min egen favoritlåt av alla är denna, som jag hoppas få höra ikväll:

.

FÖR HUR SJUK JAG ÄN ÄR SÅ HAR JAG ETT HUNGRIGT HJÄRTA!

Men dagen ska vi spendera, undan regnet, på Volvo-museet

Ha en bra regndag alla bloggisar!!

GOD EFTERMIDDAG!!

HEMIMAMMAS SEMESTER – HEM LJUVA HEM?

GOD AFTON!! I FREDAGS kom vi hem från vårt äventyr…

Hastigt och lustigt fick vi ställa ifrån oss vagnen hemma och sen fara vidare till en grillkväll hos släkten. Stressigt men trevligt…

Summa summarum så har veckan varit bra. Den välskötta Campingplatsen var en mental och känslomässig oas att dricka liv och kärlek ur, en total återupplevelse av min barndoms camping och sköttes av underbar personal.

Så vissa saker blev bättre än vi väntade oss och andra saker som jag inte tänkt på eller räknat med var mindre trevligt.

För att slippa vara så beroende av att ha en toalett i min omedelbara närhet, så beslöt jag att avstå från Azitromax och Rimactan (som båda är svåra för magen) under dessa dagar, och det var skönt att kunna slippa springa tusen gånger om dagen.

Men tyvärr så tog det bara ett par dagar innan jag mindes varför jag tar medicinen.

Smärtorna i benen och framför allt fötterna återkom med full styrka. På fredagen när vi skulle packa ihop och åka hem var jag så illa däran att Jesusmannen fick bära ut mig från husvagnen. Och hela helgen som gått nu har jag varit sängliggande medan jag försökt äta ikapp mig på medicinerna. Idag på eftermiddagen kunde jag stå upp igen. Skam den som ger sig.

Det som faktiskt var riktigt skapligt var vädret. Vi hade massor av regn och åska, framför allt på nätterna, men vi fick tre fina kvällar som utnyttjades väl. Första kvällen – den 10 juli (medan jag kunde gå) så tog maken och jag en promenad i omgivningarna och njöt av en fantastisk solnedgång. Jag kunde minnas min andra dotters födelse – den dagen 13 år tidigare – och vara helt trygg i min makes kärlek – när sorgen av hennes död – som alltid i Juli – gör sig påmind..

”Hon fattas mig”

Tredje kvällen så kom bästeföräldrarna förbi den kustbelägna billiga – utan stjärnor på skylten – mindre familjecampingen och då vankades både fiske, bad och grill.

Alla i familjen fick tre abborrar var och roligast var att Boppan ”vann” och fick första fisken.

Alla trivdes och jag tyckte det var underbart att sitta på piren och stirra på flötet. Innan jag blev sjuk skulle det varit omöjligt att sitta stilla eller ta det lugnt på det viset. Då skulle det hända något hela tiden och rastlösheten var min andra natur.

Det är skönt och roligt att se våran fyraåring kunna leka som vanligt igen utan att ha konstant koll på var solglasögonen är, vare sig man är ute eller inne… Och maken är så frisk igen att han kunde leka och stoja med alla barnen i vattnet. Jag har sett honom hoppa jämfota.

Det har han inte klarat sedan han var tretton år på grund av sin Borrelia och Bechterews.

När det regnade som mest och jag började fundera på om vi skulle packa ihop tidigare än beräknat, så tog de stora barnen den idén ur mig direkt. De tyckte det var minst lika mysigt de dagarna som de fina. Och alla hade teknikförbud. Ingen dator eller leka med telefoner osv. (jag var undantagen på nätterna eftersom min sjukdom ger mig sömnstörningar)

Alla umgicks och spelade ”vanliga” spel och bara var. Helt underbart och precis som jag önskade mig. Och första kvällen tände vi Emmas ljus –  som var med oss för hennes födelsedags skull…

Och dessutom, gjorde jag något som jag inte kunnat göra på över ett år.

JAG ORKADE LÄSA EN BOK. (ja i alla fall en halv bok) och jag kunde koncentrera mig och uppfatta vad jag läste.

Alla trivdes så bra, så nu hoppas vi kunna återvända. Antingen någon helg i år eller semestern nästa sommar och vi drömmer om att kunna säsongscampa…

Ja, det finns massor mer att berätta, men det får räcka för nu. Jag får berätta mer en annan dag – och om ni vill – lägga ut lite bilder…

GOD AFTON!!